Bergtagen

Nu har vi läst Bergtagen (1913 - 1924) av Thomas Mann i läsecirkeln. Vi hade sommaren på oss och det var bra. Den tog tid. Av olika skäl; bland annat långa vindlande meningar och invecklade filosofiska resonemang. Jag läste Karin Boyes äldre översättning från 1929 men hade även Ulrika Wallenströms nya översättning (2022) till hands. Jag hade gärna velat köpa den, men det visade sig att den är helt slut på förlaget. På Bokbörsen finns 2 ex. Den ena kostar 950 kr och den andra 1 500! Varför Bonniers inte vågat sig på ett nytryck är en gåta. I varje fall är jag glad att vi läste och diskuterade den. Tillsamman med bokens huvudperson Hans Carstorp reser en mot sanatoriet i Davos i Schweiz och njuter av det vackra alplandskapet. Året är 1907. Han ska hälsa på sin kusin, den samvetsgranne, plikttrogne militären Joachim Ziemssen. Mötet med alla patienter, läkare och övrigt tjänstefolk tycks mig som en beskrivning av ett menageri. Thomas Mann tar gärna fasta på groteska detaljer är ibland riktigt elak. Bergtagen är betydligt roligare än en föreställer sig. Hans Carstorp är en föräldralös, lite gubbig ung man som står under beskydd av en äldre släkting och fosterfar, konsul Tienappel. Han är ingenjör och skeppsbyggmästare. Det är en lång resa från Hamburg till Davos särskilt som besöket är tänkt att endast vara i tre veckor. I matsalen finns sju bord vart och ett reserverat för ett visst sällskap enligt en viss rangordning. Siffran sju återkommer ofta i romanen; sju kapitel; sju år. Hans Carstorp häpnar över all den goda maten som serveras bittida och sent. Kusinen presenterar honom för alla efter hand som de dyker upp. Hovrättsrådet Behrens är en mäktig man; den diskussionsglade italienaren Lodovico Settembrini, tycker Hans Carstorp  liknar en positivhalare i sina gulrutiga byxor. En gåtfull kvinna med kirgisögon, madame Claudia Chauchat, irrriterar Hans Carstorp otroligt genom att slänga igen dörren till matsalen med en skräll. Han slås också av hur kallt det är i rummen och får veta: "Här fryser vi inte!" Förkyld får en naturligtvis inte vara på ett sanatorium. Hans Carstorp kommer ganska snabbt in i rutinerna och kommer att uppskatta stunderna i den förträffliga ligg/vilstolen där en sveper in sig i en varm pläd enligt visst schema. Den judiske jesuiten Naphta representerar en ny föreställningsvärld och Hans Carstorp får ännu en som "tävlar" om honom utöver Settembrini. Själv tycker han mestadels ingenting vilket kan förvåna. Möjligen känner han av sin ungdom, 24 år. De andra är åtskilligt äldre. Som läsare kan en bara förvåna sig över Thomas Manns bildning och kunskaper inom de mest skilda områden. Tiden är föremål för många reflektioner. Hans Carstorp tappar tidsuppfattningen och kommer att stanna i hela sju år. Jag slog igen böckerna fast besluten att försöka skaffa nyöversättningen och läsa om. Somligt har fastnat direkt men jag räknar med att en omläsning skulle öppna mina sinnen för nya intryck. Associationerna går på många håll; Dante, Goethe, Virginia Woolf. Det finns oerhört mycket mer att säga om den här romanen. Ellen Mattsson har skrivit ett efterord. Jag tycker att Bergtagen var en läsupplevelse. Det var inte alla i vår lilla bokcirkel som höll med. Väldigt konstigt.

Titel: Bergtagen

Författare: Thomas Mann

Översättare: Karin Boye, Ulrika Wallenström

Förlag: Forum; Albert Bonniers förlag

Tryckår: 1929, 2022

Antal sidor: 964

Veckans kulturfråga v. 33 2024

enligt O: Veckans kulturfråga v. 33: Vilken bok var din bästa sommarläsning?

Jag har läst flera bra böcker i sommar, till exempel Efterklang av An Yu; en mycket originell roman som en bara älskar utan att egentligen kunna redogöra för varför. Jag har också läst Systrarna av Jonas Hassen Khmiri men den har jag inte hunnit skriva om ännu. Den var jag mycket förtjust i. Och så håller jag på med Bergtagen av Thomas Mann. Det är en läsupplevelse varken mer eller mindre. En får vara beredd på att den tar tid men det är den värd. Jag förstår att barnen kallade sin far Trollkarlen och Colm Tóibíns roman om Thomas Mann har titeln Magikern. Bergtagen är under läsning.

En smakebit på søndag v. 32 2024

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i bloggutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan att för den skull spoila något, förstås.

"Hans Carstorp blev förbluffad över att en dam av gammal adel talade på det sättet. Hon snubblade på orden, vände på huvudet hit och dit med en rullande, kretsformig rörelse och med näsan sökande lyft i vädret, liksom ett rovdjur i bur, och viftande framför sig med sin fräkniga hand, lätt sluten med tummen uppåt, som om hon ville säga: "Fort, fort, fort! Hör inte på vad jag säger, utan tala själv, så jag kommer iväg!" Hon var fyrtio år, magerlagd utan former, klädd i en vit läkarrock med skärp och ett granatkors på bröstet. Under hennes sjuksköterskemössa stack lite tunt, rödaktigt hår fram, hennes vattenblå, inflammerade ögon hade en osäker blick, näsan var uppåtböjd, munnen grodaktig, dessutom med snett framskjutande  underläpp som hon rörde som en skovel när hon talade. Emellertid betraktade Hans Carstorp henne med all den blygsamt tåliga och förtroendefulla människovänlighet som var honom medfödd."

Ur Bergtagen av Thomas Mann. Fler smakebitar HÄR

Magikern

Magikern av Colm Tóibín är en roman om författaren  Thomas Mann (1875 - 1955). Han föddes i ett burget köpmanshus i Lübeck men flyttade senare till München när det visade sig att arvet från fadern bestod av pengar. Ingen av sönerna ansågs vara duglig nog att sköta familjeföretaget; alltså sålde fadern det utan att meddela familjen sitt beslut. Thomas Mann försökte hela sitt liv leva upp till sin fars godkännande. Brodern Heinrich var också författare om än mindre framgångsrik. Bröderna stod också på olika sidor rent politiskt. Det ryktades att Thomas Mann var homosexuell, men när han gifte sig rikt i München med judiska Katia Pringsheim och i rask takt fick sex barn kom ryktet av sig i någon mån. Katia kände till hans förtjusning i unga vackra pojkar i badbyxor men verkade inte vara så upprörd över det. Äldsta dottern Erika var faderns favorit tillsammans med ett av de yngre barnen, Elisabeth. I övrigt var han inte speciellt intresserad av barnen. Katia var svag för den olycksalige sonen Klaus och stödde honom ekonomiskt långt upp i åren. Erika och Klaus lät höra talas om sig genom sitt utsvävande leverne och genom sina politiska uttalanden. Erika var bisexuell men gifte sig så småningom med poeten Wystan Auden för att få ett brittiskt pass. Klaus var homosexuell och narkoman med en olycklig förkärlek för dåligt sällskap. Barnen var över huvud taget ganska ohanterliga och krävde ständigt pengar av sina föräldrar. Varje förmiddag var helig skrivtid för Thomas Mann och då fick ingen störa. 1929 fick Thomas Mann Nobelpriset i litteratur för Buddenbrooks, 1901.( Eftersom Fredrik Böök inte gillade Bergtagen, 1924, var det viktigt att det poängterades att priset gällde Buddenbrooks). 1933 tog Hitler makten i Tyskland och paret Mann måste stanna kvar i Schweiz där de då befann sig. 1936 förbjöds hans romaner i Tyskland. Thomas Mann var stark motståndare till Hitler men låg lågt med offentliga yttranden till barnens starka ogillande. Familjen kom aldrig att bosätta sig i Tyskland igen. Landsflykten gick vidare till USA där presidentparet Roosevelt stödde dem. Där träffade Thomas Mann Arnold Schönberg, de blev vänner och han började skissa på romanen Doktor Faustus, 1947. Musik var något som hela familjen, "den fantastiska familjen" som de kallade sig, var intresserad av. Författaren höll radiotal till tyskarna och hyllades mycket i USA. Han arbetade vid Princeton och fick sedan en tjänst på Library av Congress. Thomas Mann skrev förutom sina stora romaner även tal, artiklar och noveller. 1949 fick han Goethe - priset och då utbröt en strid om huruvida han skulle hämta priset som delades ut i tyska Weimar (med Buchenwald alldes i närheten). Han bestämde sig för att göra det och passade på att en gång för alla ta bladet från munnen och säga sitt hjärtas mening. Familjens sista tillflyktsort blev Arosa i Schweiz. Magikern - det var barnens namn på Thomas Mann - är en rik bok om en författare som växte sig stor och i takt med det vecklar Magikern ut sig från något ganska torrt och refererande till en rik och givande berättelse om en gåtfull man, hans familj och släkt; alla kända människor han mötte och alla olika bostadsorter han kom att använda sig av.  Lite kan jag sakna Katia Mann, så jag tänkte att jag skulle läsa om hennes bok Oskrivna memoarer som jag läst för flera år sedan. Men då finner jag att boken inte längre finns på något skånskt bibliotek i den närmaste omgivningen. Mycket märkligt. Katia Mann måste tillskrivas åtminstone halva äran för makens stora framgångar. Läsecirkelns sommarläsning är romanen Bergtagen som Thomas Mann fick idén till när han besökte Katia på lungsjukhuset i Davos. I Tóibíns roman möter en också en mängd av dåtidens stora namn. Det gäller både paret Manns vänner och bekanta utan även en hel del av barnens otaliga bekantskaper.

Helgfrågan v. 1 2024

Mia på bokbloggen Mias bokhörna har startat helgfrågan igen. Vi tillfrågas i Helgfrågan v. 1 om vi avgivit några nyårslöften och Mia är särskilt intresserad av bokliga sådana. Vis av skadan har jag inte lovat varken det ena eller det andra. Däremot vet jag att jag med all säkerhet att jag kommer att läsa Serien om Alberte av Cora Sandel. Jag kommer att läsa den på norska. (Tror jag.)

1980  fick den polske författaren Czesław Miłosz Nobelpriset i litteratur. Samma år köpte jag Issadalen och sedan läste jag den aldrig. Den fiktiva Issadalen  är författaren Czesaw Miosz barndomsmiljö och skildrar ett gammaldags levnadssätt.   

Över sommaren läser vi Bergtagen av Thomas Mann. "Hans Castorp tänker sig tre vilsamma semesterveckor på det luxuösa sanatoriet Berghof i Davos – men de tre veckorna blir sju år. När han insjuknar är han glad över att få stanna kvar och uppvakta den attraktiva Claudia Chauchat och diskutera livets gåtor med Herr Settembrini. I den instängda och känsloladdade miljön möter Hans de dominerande tankeströmningarna på 1920-talet och sanatoriet blir en bild för det sjuka Europa." Adlibris

Efter varje läst bok jämför vi våra synpunkter med  Kerstin Ekmans som hon beskriver dem i Min bokvärld.  Vi utgår ifrån den boken. Kanske fortsätter vi till hösten också. 

Katia Mann

Vid 21 års ålder blir Katia Pringsheim (1883 - 1980) övertalad av sin mor och författaren Thomas Mann att avbryta sina studier i fysik och matematik för att gifta sig med Thomas Mann (1875 - 1955) som länge haft ögonen på den ovanligt vackra flickan.Katias familj är i stort sett positivt inställd till "den leversjuke ryttmästaren" som de kallar den bleke och smale Thomas Mann.
Ett foto från 1900 föreställer en stilig, smärt Thomas Mann som ser betydligt äldre ut än sina 25.
Mellan 1905 och 1919 föder Katia Mann sex barn (tre pojkar och tre flickor) och har två missfall; sköter om författaren, hushållet och sina föräldrar. 
Katia Mann tyckte bäst om att föda pojkar säger hon i de intervjuer som hon motvilligt lät slut lät sig övertalas till av författarinnan Elisabeth Plessen och Michael Mann, en av sönerna. Det måste finnas åtminstone en person i familjen som inte skrev, tyckte Katia Mann.
Dessa intervjuer ligger till grund för boken Mina oskrivna memoarer som kom ut på 1974, året efter Katia Manns 90 - årsdag. 1979 kom den på svenska i översättning av Ingeborg von Rosen på Norstedts förlag.
Katia Mann berättar om svårigheterna att skaffa mat till familjen under första världskriget, de ständiga graviditeterna och tvångsuthyrningen. 
Det blir mycket namedropping i boken. Familjen umgicks med många kända författare och musiker. Thomas Mann var hela sitt liv en hängiven wagnerian. Gustav Mahler var en annan högt skattad tonsättare. 
Hermann Hesse är en god vän och uppskattad författare. Glaspärlespelet ser Thomas Mann som en broderbok till Doktor Faustus. (Det tycker inte Katia.)
1929 får Thomas Mann Nobelpriset i litteratur trots att Fredrik Böök gör sitt bästa för att förhindra det. Katia Mann är naturligtvis med vid ceremonin som de tycker är ganska konstig.
När nazismen växer fram i Tyskland blir Thomas Mann omedelbart utsatt för trakasserier. 1933 åker han, hustrun och de yngsta barnen ut på föredragsturne. Det ska dröja 16 år innan de besöker Tyskland igen.
Katia Mann påtalar Thomas Manns fantastiska iakttagelseförmåga, synminne och sinne för detaljer. I novellen Hans kunglig höghet finns ett porträtt av Katia Mann och deras första möten.
Det är ett turbulent liv med många motgångar men också stora framgångar som Katia Mann skildrar. Maken och hans verk är det viktigaste för henne. 
Barnen hänger med. Dottern Monika nämns nästan inte alls. 
Katia Mann berättar rapsodiskt och osentimentalt. Ibland känns det som om hon surfar på vågorna över de mörka djupen.

Skolka från livet?

Idag kommer nyöversättningen av
Thomas Manns stora diskussionsroman Bergtagen ut i nyöversättning av
Ulrika Wallenström.
Den förra översättningen till svenska kom 1929 och
gjordes av ingen mindre än Karin Boye.
Enligt Ulrika Wallenström är det en fin och trogen översättning men språket är föråldrat.
Efter att ha läst dagens understreckare av
Måns Wadensjö (född 1988) i SvD förstår jag att den där måste nog anskaffas.
Måns Wadensjö är författare till den nyutkomna romanen ABC-staden.
2010 fick han Katapultpriset för debutromanen Förlossningen.

Thomas Mann fick idén till Bergtagen efter det att han besökt sin hustru på ett sanatorium i Davos 1912. Han fascinerades av
skolka- från- livet -andan som präglade den mycket speciella världen i världen på sanatoriet.

Det är fantastiskt när klassikerna nyöversätts och förs vidare.
Det finns hur mycket som helst att göra på området! Vissa klassiker har ju inte ens översatts till svenska någonsin.

Cirkeln om Buddenbrooks

Nu har vi diskuterat Buddenbrooks i läsecirkeln.
Som vanligt var det mycket givande att få det lästa synat från flera olika håll.
Vi var överens om att vi läst en gedigen klassiker som känns mycket aktuell även om den har mer än 100 år på nacken.
Vi tyckte också att språket är fantastiskt. Trots långa vindlande meningar
kändes det lätt att läsa. Ulrika Wallenström har gjort en smidig översättning .
Vi upplevde att vi "flyttat in" i romanen och den buddenbrookska sfären.

Några tyckte att första hälften var bättre än andra. Men andra tyckte tvärtom.
En deltagare hävdade att Bergtagen är bäst.

Vem upplevs som huvudperson? Vi kunde inte riktigt bestämma oss för om det är Tony eller Thomas. För egen del tror jag att jag väljer Tony ändå. Hon finns hela tiden i bakgrunden även om fokus ligger på någon annan.
En läsare visade sig ha ett horn i sidan till Tony, som upplevdes som en inskränkt och eftergiven kvinna. Flera andra anmälde avvikande uppfattning.
Humorn, all maten (rosenvatten lär enligt några cirkeldeltagare vara på väg in i matlagningen igen), de olika personernas utmärkande drag; tragiken i förhållandet mellan Thomas köpman och sonen Hanno, musiker; kvinnornas underordnade ställning (fast Thomas´gåtfulla hustru Gerda går sin egen väg); släktens/familjens ängsliga upprätthållande av fasaden ; de måleriskt beskrivna miljöerna från Lübeck, Travemünde och Hamburg till interiörerna i huset på Mengstrasse skapar en känsla av att vara där.
Flera tyckte att Thomas Mann gott kunde kostat på sig någon sorts fortsättning på Tonys
tidiga förälskelse. Lite mer romantik, alltså!

Som en kuriositet kan nämnas en passus från en äldre översättning där konsulinnan sitter med sitt broderi och räknar maskor och hanterar sin virknål. (Walborg Hedberg måste har varit mycket måttligt road av handarbete.)
I Ulrika Wallenströms översättning har det helt riktigt blivit broderi och stygn!

BUDDENBROOKS

Buddenbrooks. En familjs förfall. Av Thomas Mann (1875 - 1955). 1901.
I ny översättning av Ulrika Wallenström.
En fantastisk roman. Ett sorgespel i elva delar. Fyra generationer i köpmansfamiljen Buddenbrook och 100 år av företagande.
Thomas Mann arbetade 1897 - 1900 med romanen, som till stora delar kom till i London, Rom och München. En syster bidrog med interiörer från en flickpension och modern tillhandahöll
bl. a. receptet på julens Plettenpudding som är en tradition .
Enligt brodern Heinrich Mann är det familjen Manns historia. Men han flyttar handlingen ca 15 år tillbaka i tiden.
Th. Mann står också i tacksamhetsskuld till de stora franska författarna och Tolstoj.
Buddenbrooks är en historisk och naturalistisk roman. Livssynen är tragisk och fatalistisk.
De olika personernas utseende och beteende beskrivs omsorgsfullt. Ofta har de något som liknar stående epitet. Thomas har sina dyra, ryska cigaretter; Christian rynkar på näsan och har för korta nerver i vänster sida. Tony drar upp axlarna och har en utplutande överläpp. Konsulinnan klirrar alltid med sina armband och den konstnärliga, vackra, exotiska Gerda har gyllenbruna ögon med mörka skuggor i ögonvrårna.
Thomas drivs in i familjens affärsföretag av familjen, släkten, plikten, ansvaret.
Christian, yngre broder, vill hellre syssla med teater. Dottern Tony gifts bort två gånger med män som visar sig endast vara ute efter hennes hemgift.
På något sätt verkar alla vara på fel plats. Tony borde ha drivit företaget. Hon var fightern i syskonskaran.
Ytan och det skenbara har alltför stor betydelse. Senator Thomas sätter bokstavligen och bildligen på sig en mask innan han möter en ny dag. Trycket kommer både utifrån och inifrån.
Thomas Buddenbrook har svårt att hantera sin klene, nervöse och musikaliskt begåvade son.
Han känner ett främlingskap. Det är över huvud taget gott om motsatser i boken.
Musik och litteratur refereras det ofta till. Och mat beskrivs omsorgsfullt. Mandelkräm består av riven mandel, ägg och rosenvatten. (Undrar hur det smakar?)
Ohederliga fastighetsaffärer såg likadana ut på 1800-talet som idag. Kosttillskott och idrottsliga lekar är inte heller något nytt eller mobbning i skolan och klasskillnader.
Interiörbeskrivningar och familjesammankomster beskrivs så att man ovillkorligen kommer att tänka på Fanny och Alexander och Laterna magica.
En läsupplevelse som satt djupa spår, tycker jag, som ägnat åtskillig tid åt boken.
Återstår att se vad de övriga cirkeldeltagarna har för uppfattning på onsdag.

Läs om Deutsche Thomas Mann - Gesellschaft och Buddenbrookhaus
HÄR