Leffler om Stark

Professor Yvonne Leffler vid institutionen för kulturvetenskaper i Göteborg har skrivit en bok om den folkkära, utskällda och produktiva författaren Sigge Stark (1896 - 1964). Signe Petersén, eller som hon hette som gift, Signe Björnberg fick författarnamnet Sigge Stark. (Vissa slutade läsa henne när de förstod att hon var kvinna!) Det passar egentligen bra att tala om Sigge Stark på Internationella kvinnodagen. Hon sysslade med en hel del i sitt liv; hon var bland annat lantbrukselev och blev Sveriges första kvinnliga travkusk samt uppfödde hästar och hundar (grand danois). 

Tyvärr var hennes ekonomiska sinne inte så välutvecklat och trots att hon var så produktiv var hon alltid fattig. Hon utnyttjades skamlöst av förlagen. Tidskriften Vårt hem hade väldiga upplagesiffror så långe de hade Sigge Stark som

följetongsförfattare. När de vid något tillfälle beslöt sig för att bli höglitterära och började publicera texter av Dostojevskij och Kafka sjönk läsarsiffrorna katastrofalt och Vårt hem måste genast återinföra Sigge Stark. 1921 debuterade Sigge Stark som författare med en berättelse i Vårt hem. 1922 kom hennes första roman, Den steniga vägen till lyckan. Hon skrev mellan 115 och 120 romaner och 5 – 600 noveller. En blir upprörd när Yvonne Leffler berättar om hur förlagen hanterade henne. De förvanskade hennes romaner genom att ge dem löjliga titlar och sätta fåniga rubriker på dem. Och naturligtvis skulle de sluta lyckligt! Det gör visserligen inte alla, men de flesta. Sigge Starks romaner var ingen formellitteratur. Hon varierar sig; hon skriver beredskapsromaner, krigsromaner, pusseldeckare och historiska konstsagor. Hennes djurberättelser är utmärkta. Sigge Stark är en god berättare. Hon låter sin läsare hamna mitt i skeendet; tempot är högt och handlingsdrivet ända till sista meningen. Hon skildrar ett småskaligt lantbruk och en landsbygd som blir glesbygd.  Kärleken till landet och hembygden är genomgående. Hennes kvinnor är ofta starka och normbrytande (liksom hon själv), åtminstone till en tid. Sigge Stark hyllar moderlighet i bemärkelsen medkänsla och omsorg. Sigge Stark fick mycket däng från helt olika håll. Hon kritiserades av sådana som Jordbruksverket, ABF, litteraturvetare och politiker för att vara alltför produktiv, för att ha ett dåligt språk och för att vara konservativ. Det var arbetarlitteratur och modernistisk lyrik som gällde. Men i en  LIX (läsbarhetsindex)- undersökning visade det sig att språket inte alls var så dåligt. Sigge Stark tog väldigt illa vid sig av kritiken. Hon var en outsider i litteraturen och hade inget nätverk av andra författare eller någon som ställde upp för henne i något avseende. Efter hennes död har flera litteraturvetare varit inne på en omvärdering av Sigge Stark. Det kändes väldigt bra att med Yvonne Leffler som ciceron uppmärksamma  ett liv och ett författarskap som behandlats så illa – allra mest av de inblandade förlagen – genom åren. Om Sigge Stark hade haft en bättre äkta man, en revisor med hårda nypor och en förnuftig redaktör så kunde mycket sett annorlunda ut.

Folket på Stigmansliden

 
Nu har jag läst Wanda från Stigmansliden också och trodde att jag läst hela serien om familjen Stigson. Men icke. Det finns två delar till - Vildkatten och Vildkatten i bur - som handlar om dottern Renja som blir herrgårdsfru med inomhussysslor. Naturligtvis håller hon på att kvävas i sitt nya liv. Kvinnorna är problematiska i Sigge Starks böcker. De är starka och upproriska, men bara till en viss gräns. Signe Björnberg själv lever ett helt annat liv än Sigge Starks kvinnor. Wanda förskjuts hemifrån när hon förälskar sig i skogvaktaren. Det enda som kunde varit värre skulle ha varit om hon förälskat sig i fjärdingsmannen. Elsas far vill inte veta av henne längre när hon gifter sig med Birger Stigson och flyttar från det bördiga slättlandet upp i finnskogarna. Mor Dordi Stigson är en klok kvinna som fått lära sig att vara tyst och ängslas inom sig. När hon finns i rummet ser ingen henne. Men om hon inte är där är första frågan: Var är mor? I Elsa får Dordi en bundsförvant. De båda kvinnorna lever helt i skuggan av de starka männen Stigson och deras mer eller mindre illegala förehavanden. Här finns blinkningar till Shakespeare och FA Dahlgrens Värmlänningarna. Och jag associerar genast till Den osynlige älskaren 
av Moa Martinson. Unga Betty kommer till Tallbo och bröderna Fredrik och Fritz och deras far. Hon är gravid efter det att Fredrik har våldfört sig på henne.  De vackra bröderna är våldsamma, hårdföra män. Skogen är en tröst för Betty. Och hon är betydligt tuffare i vardagen än Sigge Starks kvinnor. Moa Martinson är också mera realistisk än Sigge Stark är - men hon skulle absolut kunnat vara det om inte förlagen beställt kärlek och gjort fåniga omslag och löjliga titlar.
Jag återkommer till Yvonne Lefflers föredrag och hennes bok Sigge Stark. Sveriges mest produktiva, utskällda och lästa författare (2015) vid senare tillfälle. 

I väntan på Yvonne Leffler

I väntan på att få lyssna på professorn i litteraturvetenskap  Yvonne Leffler från Göteborgs Universitet när hon talar om sin bok med titeln Sigge Stark. Sveriges mest produktiva, utskällda och lästa författare läser jag några titlar av Sigge Stark, eller Signe Björnberg f. Petersen som hon egentligen hette. I Yvonne Lefflers bok läser jag om ett dramatiskt kvinnoöde. Sigge Stark skrev, enligt YL,  inom olika genrer och stilar och kunde blanda saga med romantik, äventyr och kriminalintrig. Just mixen är antagligen ett skäl till att hon lyckades fånga in en så stor läsekrets. Ca 70 av hennes 115 romaner översattes till norska. Sigge stark skrev också 500 berättelser. Det hon egentligen var riktigt intresserad av var att föda upp och ta hand om hästar och hundar och vara Sveriges första kvinnliga travtränare. Tyvärr kunde hon inte hantera vare sig förläggare, press eller ekonomi. Hon var alltid på jakt efter pengar vilket kan förklara att hon under 1949 skrev inte mindre än 15 romaner! Jag har läst Birgers bröllop och Tjuvskyttekungen och ska spä på med Wanda från Stigmansliden. De två första handlar om Stigmansbröderna Birger och Jarl. Wanda från Stigmansliden handlar om systern Wanda som gjort sig omöjlig på något sätt och förskjutits av sin far. Jag tar ett samlat grepp på dem i ett senare inlägg.