Älven

Rosa Liksom - eller Anni Ylävaara, som hon egentligen heter - är konstnär, författare och dramatiker. Hennes senaste roman, Älven, tilldrar sig under Lapplandskriget 1944. En följer en ung flicka vars far befinner sig i kriget. Nu får flickan veta att hon måste ge sig iväg genom finska Lappland mot säkerheten på andra sidan floden. Hennes gravida mor och Farbror har redan givit sig iväg. Med sig har hon sina älskade kor, Katri som redan blivit evakuerad från Karelen, ett par andra ungdomar och ytterligare en flock kor. Det blir en oändlig vandring under svält och umbäranden. De möter ryska soldater, tyska soldater och finska soldater. De möter vanliga, enkla människor som ger dem mat och husrum. De hamnar i olika läger. Flickan har överlämnat sina kor i Katris vård för att ge sig på jakt efter sin mamma. Under hela det dramatiska skeendet skildras också naturen på ett fantastiskt sätt. Flickan hör ihop med naturen och sina djur. Hon är osentimental men sörjer modern som aldrig älskat henne. Kriget är kaotiskt. De stackars evakuerade vet ofta inte varken vadan eller varthän. Man får en god uppfattning om den osäkra tillvaron, kölden och hungern. Boken inleds med en primitiv karta över de flyendes vandringar fram och tillbaka mellan Byn, Älven och Havet

Titel: Älven

Författare: Rosa Liksom

Översättare: Janina Orlov

Förlag: Wahlström & Widstrand

Tryckår: 2022

Antal sidor: 258

En smakebit på søndag v. 22 2023

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar en söndagsutmaning som heter En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers förstås. Min smakebit kommer från älven av Rosa Liksom. Fler smakebitar HÄR

"När Katri och jag efter hårt arbete lyckats fösa ut korna på landsvägen, täcktes himlen av en höstlig dimslöja och snart duggade iskylt regn. Alla korna utom Ilona blev skrämda av de vassa flingorna och skingrades. Sisko, Pirkko och Liina rusade längs diket, Kerttu flydde till skogs, Siskos månadsgamla kalv Sokkeri dansade på stället, Soma klättrade upp på Kielos rygg och båda två brölade. Men videsnåret vid kanten av talldungen var så tätt, så vått och svart, att Kerttu inte lyckades tränga igenom. Hon återvände nedslagen med hängande huvud till vägen. Jag såg mig om. Granngårdens ladugårdspiga Martta var på väg i full fart med hjälpgossen Matti och husbonden Iisakkis boskap. Vi hade kommit överens om att gå tillsammans."

Tredje Rikets Fräulein Schwester

Barnmorskan är Katja Kettus tredje bok och med den har hon slagit igenom med besked. 2012 fick hon dessutom det prestigefyllda Runebergspriset. Och det förstår man. Men motiveringen "Det är kroppsligt, köttsligt, äckelrealistiskt såväl till sitt innehåll som till den språkliga utformningen" är jag inte imponerad av. Barnmorskan är så mycket mera. Visst, det är både rått och grymt och realistiskt. Men det är också lyriskt, ömsint och humoristiskt.
Miljön är trakterna kring Petsamo långt upp i norr där Norge, Finland och Sovjetunionen möttes. Här rör sig ryssar, tyskar, skoltsamer och finnar. 
Det är tiden för det s. sk. Lapplandskriget; 1942, 1943, 1944
Finland och Sovjetunionen har slutit vapenvila och därmed blir tyskarna plötsligt fiender. Allt är mycket farligt och osäkert. Alla misstänker varandra och det är  lätt att bli anklagad för spioneri. Förresten så behöver man inga speciella skäl för att döda. Det är en grov mansvärld. Kvinnor och barn har inget värde. Kvinnor ses som bruksföremål; lätta att göra sig av med när de blir slitna.
Den självlärda barnmorskan, Vildöga, är bokens huvudperson. Hon är ett kraftfullt naturväsen, starkt påverkad av laestadianismen. Hon blir ögonblicklickligen förälskad i den tysk/finske officeren Johannes Angelhurst. I kraft av sitt ämbete råder hon över liv och död och hon tvekar inte att bokstavligen gå över lik för sin kärlek. Hon börjar sin bana som Tredje Rikets Fräulein Schwester mera som gäst än som egentlig arbetare i fånglägret i Litovka. Men slutet är sällan början likt.
Johann är en vacker och egentligen ganska vek man. Han är skadad av sina ohyggliga krigsupplevelser, till exempel vid Babij Jar. Kvinnor hänger i klasar omkring honom, men så småningom inser han att det är något alldeles speciellt med en kvinna som Vildöga.
Katja Kettus språk är inte likt någon annans. Det är ett med det kärva, våldsamma innehållet. Men däremellan beskrivs havet, naturen, den sinnliga kärleken på ett poetiskt sätt. Bildspråket är fantasifullt och drastiskt; ibland får man faktiskt lov att skratta.
Det tar en stund att komma in i berättelsen. Tidsplanen flätas om varandra och perspektiven växlar, men när sammanhangen börjar klarna får man riklig utdelning. Jag är mycket förtjust i den här boken som blivit mycket uppmärksammad i Finland för sin tidsskildring. Vad hände egentligen?

Barnmorskan är översatt av Janina Orlov, som måste ha haft ett styvt arbete.
Albert Bonniers Förlag. 2013

Barnmorskan passar i Kaosutmaning 2.0
24. Läs en bok om krig