Writers in crisis

Writers in crisis. The American Novel 1925 - 1940 av litteraturvetaren Maxwell Geismar. 1947.

Long, too long America

Travelin roads all even and peaceful

you learn´d from joy and prosperity only,

But now, ah now, to learn from crises and anguish

Kapitel 1 behandlar satirikern och humoristen Ring Lardnder, som egentligen hette Ringgold Wilmer Lardner. Han arbetade som sportreporter och det är också sportens värld han skildrar i sina noveller. 

Kapitel 2 handlar om Ernest Hemingway och det är så klart honom jag kommer att koncentrera mig på. Ernest Hemingway: You can always come back

Kapitel 3 är också väldigt intressant i samband med Ernest Hemingway. Det handlar nämligen om John Dos Passos. Undertitel: Conversion of a Hero

Kapitel 4 William Faulkner: The Negro and the Female. W F föddes 1897; ett år innan Hemingway och ett år efter Dos Passos. Han växte upp i amerikanska södern där slaveriet satt sin prägel på samhället. Det räglar också Faulkners porträtt av amerikanska södern.

Kapitel 5 presenterar en författare som jag inte läst något av, nämligen Thomas Wolfe: The unfound Door. Kuriosa är att William Faulkner klassade Thomas Wolfe som den främste författaren under The Lost generation-eran, och sig själv som nummer två. Henry Miller skulle senare, på 1950-talet, jämföra beatförfattaren Jack Kerouacs prosa med just Wolfes, vilket inte är så konstigt då Kerouac hade Wolfe som sin främsta förebild i litteraturen.

Kapitel 6 ägnas John Steinbeck: Of Wrath or Joy. Vredens druvor har jag i varje fall läst. Och Öster om Eden. Nobelpriset. Vredens druvor handlar om berättelsen om en fattig familj som flyr från torkan i Oklahoma och försöker hitta ett nytt liv i Kalifornien.

En ros åt Emily

En ros åt Emily, William Faulkners (1897 - 1962) mest berömda novell, publicerades först i Saturday Evening Post 1930. Tjugo år senare får författaren Nobelpriset. En ros åt Emily är en liten kuslig novell som innehåller element av suggestiv gotisk berättelse från amerikanska södern och spänningslitteratur. Stämningen är dyster; huvudpersonen Emily Grierson, står utanför samhället. Hon är en relik från en svunnen tid när hennes familj tillhörde en aristokrati som förlorade i inbördeskriget. Henne far har avvisat alla friare eftersom de inte ansetts ståndsmässiga. När sedan fadern dör står Emily där ensam. Hon är trettio år och har svårt att acceptera sin situation. En färgad betjänt får sköta alla vardagliga sysslor. Det stora, dystra huset - Emilys enda arv - förfaller. Ingen släpps över tröskeln och Emily visar sig sällan utanför husets väggar. Möjligen skymtar hon i något fönster. När sedan Homer Barron uppenbarar sig och Emily och han inleder en relation håller omvärlden andan. Det är en högst opassande förbindelse. Homer Barron är en nordstatare och daglönare som öppet deklarerar  att äktenskap inte är något för honom. Ansvarskännande personer i samhället tillkallar Emilys kusiner, men det visar sig inte vara någon lämplig åtgärd. Emily gör sig kvitt dem och Homer Barron uppträder på nytt. Resten är bitvis höljt i dunkel, men apotekaren kan berätta att Emily Grierson köpt arsenik utan att ange något skäl.  Berättare är ett kollektivt "vi"; alltså alla som iakttar utifrån, bokstavligen och bildligen. När Emily Grierson slutligen dör uppdagas ett mänskligt och moraliskt elände som ingen utomstående kunnat gissa sig till. Emilys betjänt har gått upp i rök och det finns ingen som riktigt vet vad som hänt under alla år. En ryser och fryser och läser med skräckblandad fascination. Jag ser att jag läst novellen tidigare och då satte ett frågetecken för "ros" i titeln. Det frågetecknet kvarstår.
En ros åt Emily får stå på plats 14. Läs en novell där titeln består av fyra ord i Ugglan och Bokens läsutmaning Läs en novell II.