Timme noll

”Att leva är att vara skyldig”, säger Lotta Lundberg i en intervju . ”Vi skulle alltid kunna göra lite till men vi förmår inte, räcker inte till. Så står vi där med en skuld som förlamar. Men skuld är inte farlig, den gör bara ont."
Titeln på Lotta Lundbergs sjunde roman är 
Timme noll. Termen betecknar krigsslutet och romanen inleds med författaren Hedwig Lohmans berättelse i Berlin. Ingrid bor på en ö i Stockholms skärgård 2004 och den unga flickan Isa går i terapi under 80 - talet i Uppsala. Tre kvinnor som står i var sin ruin. Dessa tre kvinnors berättelser vävs samman på samma sätt som Michael Cunningham flätar sin roman Timmarna. Timme noll tillägnas Cordelia Edvardson. Lotta Lundberg bor sedan många år i Berlin. Hon kom dit för att göra research för sin roman Skynda, kom och se och blev kvar. Hon trivs i Berlin där nutidshistorian känns närvarande. Skuld/ansvar är vanliga samtalsämnen som angår alla. Underlåtelse och nåd är begrepp man inte talar om i Sverige,  säger hon. Tyskland är ett Sverige för vuxna. I den litterära podcasten TEXT + 1: 006 intervjuas Lotta Lundberg av Mats Almegård.

Ny intervju i Text + 1

Text + 1 : 004
I denna del intervjuar Mats Almegård Therese Bohman. Samtalet handlar om hennes författarskap i allmänhet och Den andra kvinnan i synnerhet. TB berättar att hon mycket tidigt var klar över att hon ville skriva. Hon har kvar lådor och väskor med skrivblock och anteckningsböcker från mellanstadiet. Som barn satt hon mycket för sig själv och läste, ritade och skrev. Sedan gick hon estetisk linje på gymnasiet och tänkte bli konstnär, men skrivandet tog över. Den andra kvinnan var på gång redan medan hon skrev på Den drunknade. TB gillar författare som Dostojevskij, Hjalmar Söderberg, Ola Hansson, Christine Falkenland och Carina Rydberg. Och med Baudelaire känner hon ren släktskap. Varför finns det så få kvinnliga flanörer, undrar hon? Och varför är bitterheten en så nedvärderad känsla? Bitterheten är Falkenlands drivkraft, till exempel. Bitterhet och ilska är visserligen oattraktivt hos en kvinna. TB säger också att det finns få författare som skriver om den skötsamma, problemfria arbetarklassen utan alkoholproblem och tatueringar. Det är hennes egen uppväxtmiljö. Den namnlösa kvinnan i Den andra kvinnan föraktar medelklassen men vill gärna tillhöra den. Hon föraktar de andra studenternas tankar och känner sig utanför överallt. Mats Almegård inflikar att hon ändå känner sig hemma i litteraturen. Och så är det ju. 
När TB skall skriva en roman börjar hon med platserna och personerna. Allra roligast är det att modellera personerna. Eventuellt är en tredje roman på gång.
Therese Bohmans litterära favoritepok är slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Och hon nämner en diktsamling Tolv hav av Stina Aronson som en absolut favorit.
HÄR kan du läsa vad jag tyckte om Den drunknade.
Om Den andra kvinnan tyckte jag  SÅ HÄR

Debutantdebut i Text + 1

Den litterära podcasten  Text + 1: 003 
bjuder för första gången på en intervju med en debutant. Viktor Andersson, född 1989 i Linköping, debuterade tidigare i år med en romanen Hon. En relationsroman på Modernista förlag. Det var inte förrän i sena tonåren som läsandet och skrivandet tog fart,  berättar Viktor Andersson. Då var det poptexter som satte honom på spåret. Han ville bli popstjärna vid den tiden. Viktor Andersson skriver på sin dator, men gör hela tiden anteckningar för hand. De fina anteckningsböcker han skaffat för ändamålet vill han inte förstöra med sitt klotter. Brev för eftersändning av post är bra att anteckna på, påstår han. Hon tog ungefär två år att skriva. Viktor Andersson nämner Hjalmar Söderberg, Vilhelm Moberg och Willy Kyrklund är svenska författare han inspirerats av. Ett par citat av Hjalmar Gullberg finns med i Hon. Viktor Andersson tycker om det svenska språket; även dialekter som hos Torgny Lindgren och PO Enquist. Hon handlar om en brusten relation. Den manlige kontrahenten heter Viktor - nej, det rör sig inte om autofiktion - och den kvinnliga får man aldrig veta namnet på. Viktor har helt enkelt glömt bort det. Allt annat kommer han ihåg och hoppas på att hågkomsterna ska leda fram till flickvännens namn. För att minnas måste man glömma, sa Slas. Viktor säger att han gillar sina romankaraktärer. Visserligen är Viktor inte riktigt pålitlig som berättare och han sviker flickvännens förtroende genom att läsa hennes dagbok visserligen för att förstå henne bättre, men i alla fall ett sviket förtroende.
Viktor Andersson säger att han är en känslig person, som har svårt att läsa kritiska recensioner. De yngre kritikerna är mest kritiska medan de lite äldre tycker att Hon är en bra början. Den varsamme intervjuaren Mats Almegård noterar att Viktor Andersson är prydligt klädd. Viktor Andersson gillar kostym och slips och ägnar mycken tid åt sitt klädval. Att ha det snyggt och städat i skrivarlyan är också viktigt.
Som +1 väljer Viktor Andersson efter moget övervägande stumfilmen Sunrise. A Song of two Humans av regissören F. W. Murnau från 1927.

Bra val av Modernista. Bra val av Mats Almegård. Varför inte ge en ung författare med potential en puff i rätt riktning? Om lite drygt en månad kommer nästa program i serien. 

 

Språket som en schweizisk armékniv

I andra sändningen av Text + 1, en litterär podcast om den litterära texten och en sak till, intervjar Mats Almegård,  kulturjournalist och doktor i tyskspråkig litteratur, författaren Amanda Svensson som debuterade 2008 med romanen Hey Dolly.  2011 kom roman nummer två, Välkommen till den här världen. Allt det där jag sa til dig var sant kom ut i våras och det är den samtalet gäller. I korthet handlar romanen om en  ung oerfaren flicka som kommer till en folkhögskola på den

skånska slätten för att 1/ lära sig skriva 2/ förhoppningsvis skaffa sig ett socialt liv och lite erotisk erfarenhet som bonus. Det sistnämnda lyckas hon med direkt. En "überweird" (den extroverta väninnan Ilses beskrivning) yngling intresserar sig för flickan som han döper till Lilja Brik. (Själv är han Majakovskij och deklamerar Ett moln i byxor, typ.) Amanda Svensson upptäckte så småningom att hennes tre romaner hänger ihop. Huvudpersonerna påminner om varandra. Det passar författarinnan bra eftersom hon tycker om att ordna och katalogisera. Tre är ett bra tal och det där med trilogi tilltalar henne. Allt det där jag sa till dig var sant innehåller ett flertal berättelser som förankras i verkligheten genom folkhögskolans tydliga gränser och begränsningar. Pirater är ett tema i boken. Amanda Svensson har skrivit en essä i tidskriften Granta med titeln Där flickor blir pirater. Skrivandet är en form av piratliv; att vara fri och stå utanför samhället. Hon berättar om sin "andliga" släktskap med författare som Kathy Acker och Jeanette Winterson. De är postmodernister som dekonstruerar och exproprierar klassiska texter och gör något eget och de har en tydlig agenda. Intressant är också att hon använder sig av tre litterära par för att illustrera de olika faserna i Liljas och den überweirdes destruktiva relation: Lily Brik och Vladimir Majakovskij; Ted Hughes och Sylvia Plath och slutligen T S Eliot och Vivienne Haigh Wood. Amanda Svensson säger att hon trivs på jobbet och att det blir roligare och roligare. Språket är som schweizisk armékniv, säger hon. Man fäller upp det ena användbara redskapet efter det andra.

Precis som förra gången är Text + 1 välgjort, väl förberett och högst intresseväckande. Inga spoilers, men välgörande lugn och eftertänksam fördjupning av texten. Mats Almegård håller en låg profil och låter varsamt Amanda Svensson ta sin tid. Underbart!
+ 1 då? Jo, det blev ett inspirerande samtal om filmen Trollkarlen från Oz.

Andreas Tilliander har gjort inspelningen och står även för den fina signaturmelodin.

Nästa månad samtalar Mats Almegård med Viktor Karlsson om hans roman Hon.