När det är sol och vår...

Vad kan väl vara lämpligare än att mjukstarta med en tematrio efter Japan - äventyret. Har just landat, men ändå inte. "Berätta om tre böcker som på något sätt anspelar på våren med den efterlängtade solen och de kommande blommorna", uppmanar Lyran.

1. Jag börjar med den vackraste sommarpsalm jag vet, nämligen den som heter just Sommarpsalm och börjar med En vänlig grönskas rika dräkt, nr 201 i psalmboken, tonsatt 1933 av  Waldemar Åhlen, organist och tonsättare. Den framförs ofta, men blir aldrig utsliten.

2. Plupp och vårfloden av Inga Borg. Jag är lite svag för den lille gynnaren med den röda halsduken och det blåa håret. Konstnären och författaren Inga Borg var väl förtrogen med fjällvärlden och skrev och ritade en hel rad böcker om Plupp. Plupp och vårfloden kom 1982. Har ett trasigt ex i hyllan.

3. Se blomman! av Kerstin Ekman och idéhistorikern Gunnar Eriksson, en lika vacker som intressant bok om botanik och botaniker.  Den handlar också om vänskap och litteratur. Författarna är också duktiga fotografer.

Resebrev från Japan

Imorgon tar vi shinkansen till Kyoto efter en fullspäckad vecka i Tokyo. Vädret har mestadels varit varmt och vackert men någon dag regnade det rejält. Kvällarna kommer hastigt på och det blir betydligt kyligare utom ikväll när det blev en skön sommarkväll. Med kartor och kompass och förstoringsglas har vi tagt oss fram i tunnelbanor och på tåg till flera olika ställen längs Yamanoteline. Idag har vi besökt textilgator i Nippori och boklådor i Jombochi . Till lunch blev det tonkatsu med nudlar och ikväll åt vi en teryaki med kyckling och flera sorters ris. Allt är annorlunda och intressant. Jag stavar mig fram på skyltar. På morgonen sitter vi på taket och intar vårt kaffe och äter jordgubbar och stora citrusfrukter och ser ut över staden. Vi sover bra på våra golvmadrasset på Kimi Ryokan. Här bor en hel del människor som talar ryska och några som talar tyska och så några andra svenskar. Man tassar omkring i vita ylletofflor och yukata och delar på våtutrymmena. Lite som att vara på läer.

さようなら Sayonara! Next stop Tokyo!

Att läsa är att resa står det på Akademibokhandelns påse. Jag tycker att man kan vända på det också. Ofta läser man ju en hel del före, under och efter resan. Idag åker denna blogg på vårresa till Japan. Det kanske blir lite tunnsått med bloggandet i ett par veckor. Det vet jag inte. Men jag hoppas att jag slipper datorkrasch den här gången! Nu kommer vi i slutet på körsbärsblomningen. Hösten 2013 njöt vi av alla vackra lönnfärger. Liebster Award-nomineringarna från BOKLYSTEN och MEST LENAS GODSAKER- tack! - tar jag itu med så snart jag kan.

Spådomen

Nu har Agneta Pleijel skrivit sig igenom släkten och kommit fram till sin egen historia. Född på 40 - talet växte hon upp i familj med två yngre systrar, en pappa som var matematikprofessor och en mamma som var musiker och hemmafru. Äktenskapet blev med tiden tämligen olyckligt. Pappa tog av sig ringen och teg. Mamma pratade desto mer. Hon hamnade på egen begäran på psykiatrisk klinik. Agneta var olycklig över föräldrarnas belägenhet, men kunde inte ta parti för någon utav dem. Denna konflikt blir ett centralt tema i hennes författarskap. I romanen Spådomen. En flickas memoarer skildrar hon familjens många flyttar, skolbytena, mobbningen, vännerna, och sedermera det fria livet i Lund. Med lätt och varsam hand skildras barnet som växer upp till en ung flicka och kvinna på tjugo är och hur hon prövar sig fram i livet; ömsom ganska styv i korken; ömsom osäker intill självutplåning. Hur får man kroppen och själen att hänga ihop? Hon läser, hon är besatt av film och teater. Det hon önskade sig som ung var tre saker: Att bli fri, skriva och få orgasm. Det är genom att skriva som man kan börja minnas, säger Agneta Pleijel. På analyssoffan i trettioårsåldern mindes hon inte de barndomsminnen som senare dyker upp under skrivandet. En klok bok om vuxenblivandet.Och minnen.

Lite udda titlar i hyllan

Annikas BOKBLOGGSJERKA 17  -20 april:
Veckans fråga kommer från Sanna:  Har du någon riktigt nördig, udda eller till och med pinsam bok i hyllan (enligt dina egna kriterier, min anm.)?
Det enkla, spontana svaret är nej. Men när jag botaniserat en stund hittade jag några titlar som kanske stack ut lite fast på helt olika sätt.

The Exorcist av William Blatty har jag varken läst eller sett i sin helhet. Men den får finnas i hyllan som någon sorts historiskt dokument.
Nästan samma sak är det med Jaws av Peter Benchley. Filmen har jag i alla fall sett och den tyckte jag var väldigt otäck.
Nick Carter, Den gyllene ormen. Killmaster kysser till döds tycker jag är lite kuriosa på något sätt. Och lite deckarhistoria. Det är en gammal pocket som det knakar i ryggen på och med gulnade sidor. Wennerbergs förlag i översättning av Louise Bibin. Omslaget med den fatala blondinen, som beskrivs som en djävul i kvinnohamn, är gjort av Tage Jørgensens Tegnestue
Signe sammelsurier av Jay Steele & Brett Bayne. Undertitel: Praktiska böner för trasiga brödrostar, nyfikna grannar, förlorade strumpor och andra dagliga vedermödor. Den boken finns i två ex. av någon anledning.
Slutligen Kroppens sällsamma liv efter döden. Likets kulturhistoria av Mary Roach. Hur vet man att man är död? och Ur askan i komposten är ett par av kapitelrubrikerna. Författaren skriver så här i förordet: "Som jag ser det är det inte alltför stor skillnad mellan att vara död och att befinna sig ombord på ett kryssningsfartyg. Det mesta av tiden går åt till att ligga på rygg. Hjärnan är avknäppt. Man börjar bli lös i hullet. Det händer inte särskilt mycket nytt och inget förväntas av en." Kroppens sällsamma liv efter döden tillägnas Underbare Ed

Med hjärtat i halsgropen

  

Karolina Ramqvists roman Flickvännen kom ut 2009. I den lär vi känna Karin som är flickvän till den grovt kriminelle John. Hon är egendomligt passiv och fullständigt nöjd - åtminstone till en början - med den lyx hon omger sig med och den vackra yta hon har möjlighet att underhålla. Hon har lämnat sitt medelsvensson-medelklasshem och mer eller mindre brutit med föräldrar och syskon. Därför är det väldigt svårt för henne att ens tänka sig att be dem om hjälp nu när vi möter henne igen i Den vita staden. Karin sitter ensam i ett stort, tomt och kallt hus, utan telefon men med den några månader gamla dottern Dream. Hon ammar fortfarande och hon förstår också att hålla den lilla dottern varm i den kalla, snöiga och isiga vintern. Pengarna är på upphällningen liksom bensinen. På trappan står kronofogden. Denna kärva tillvaro skildrar Karolina Ramqvist med ett sparsamt, renskalat, enkelt språk. Jag läser med hjärtat i halsgropen. Karin vandrar omkring med paraplybarnvagnen på de hala gatorna och söker hjälp hos dem, som varit hennes vänner medan John ännu fanns med i bilden. Med jämna mellanrum tänker jag: Nu somnar hon, eller Nu släpper hon vagnen, eller Nu tar någon babyn, eller Nu fryser Dream ihjäl eller Nu tar blöjorna slut eller Hur blir det med anknytningen mellan mor och barn? Karin anar någonstans att Dream kommer att bli hennes största glädje, men ännu är hon det inte riktigt. Och Karin trotsar mina farhågor. Hon månar om Dream så som hon hade behövt att någon månade om henne själv. Jag uppfattar Karin  som ett barn i stort behov av hjälp. Kanske önskar jag en del tre. Men jag vet inte. Den vita staden är mycket skickligt skriven.

Ny radioföljetong

Nästa radioföljetong blir Minnena ser mig av Tomas Tranströmer. Den är uppdelad i tre delar och börjar måndagen den 20 april. Boken kom ut första gången 1993 och i ny upplaga 2006. 
”’Mitt liv.’ När jag tänker de orden ser jag framför mig en ljusstrimma. Vid närmare betraktande har ljusstrimman formen av en komet med huvud och svans. Den ljusstarkaste ändan, huvudet, är barndomen och uppväxten. Kärnan, dess allra tätaste del, är den mycket tidiga barndomen där de viktigaste dragen i vårt liv bestäms. Jag försöker minnas, jag försöker tränga fram dit. … Inom mig bär jag mina tidigare ansikten, som ett träd har sina årsringar. Det är summan av dem som är ’jag’. Spegeln ser bara mitt senaste ansikte, jag känner av alla mina tidigare.”
Tomas Tranströmer har skrivit om sina barn- och ungdomsår på Söder i Stockholm, där han växte upp med sin mamma. I korta minnesfragment berättar han om sin kärlek till museer och bibliotek, om folkskolan, kriget och realskolan, om ungdomens våndor och om gymnasiet, då han började finna vägen till sitt skrivande. När boken var 50 sidor lång drabbades Tomas Tranströmer av stroken 1990. Del tre lästes i radio när Tomas Tranströmer fick Nobelpriset 2011. Tomas Millroth läser. Musik: W A Mozarts kvintett för klarinett och stråkkvartett KV 581 a-dur, med Martin Fröst och stråkkvartetten Vertavo.

10 inspiring Quotes

April 14: Top Ten Inspiring Quotes from Books (anything that inspires you, challenges you, makes you think, encourages you, etc.).
A very interesting task. Further reading HERE

Dylan Thomas
Do not go gentle into that good night,
Old age should burn and rave at close of day;
Rage, rage against the dying of the light.

Scarlet O´Hara,
"After all, tomorrow is another day."


Arne Nyman 
Till en flyende   
Stanna ej! Bara gå.
Endast i rörelse
kan du döda din grå
drift mot förstörelse.

Jenny Joseph
WARNING!

When I am an old woman I shall wear purple
With a red hat which doesn't go, and doesn't suit me.
And I shall spend my pension on brandy and summer gloves
And satin sandals, and say we've no money for butter.
I shall sit down on the pavement when I'm tired
And gobble up samples in shops and press alarm bells
And run my stick along the public railings
And make up for the sobriety of my youth.
I shall go out in my slippers in the rain
And pick flowers in other people's gardens
And learn to spit.
You can wear terrible shirts and grow more fat
And eat three pounds of sausages at a go
Or only bread and pickle for a week
And hoard pens and pencils and beermats and things in boxes.
But now we must have clothes that keep us dry
And pay our rent and not swear in the street
And set a good example for the children.
We must have friends to dinner and read the papers.
But maybe I ought to practice a little now?
So people who know me are not too shocked and surprised
When suddenly I am old, and start to wear purple.

Virginia Woolf
A woman must have money and a room of her own if she is to to write fiction.

Gertrude Stein
Everybody gets so much common information all day long that they lose their common sense. 

Oscar Wilde
A man cannot be too careful in the choise of his enemies

Hjalmar Gullberg
För vilsna fötter sjunger gräset
jag är din matta var du går

Alice´s Adventures in Wonderland
"Curiouser and curiouser!" cried Alice

The Bible
And now abideth faith, hope, charity, these three; but the greatest of these is
charity

Tematrio - Faktion

LYRAN uppmanar oss i sin tematrio att berätta om tre romaner som handlar om verkliga personer och som alltså blandar fakta och fiktion. Många gillar inte den blandningen, men jag tycker att faktion är riktigt inspirerande. Jag väljer tre historiska personer som jag läst romaner om. 
1. Stewe Claeson, Rönndruvan glöder. En helt underbar roman som handlar om Esaias Tegnér. Det gör för övrigt Din galne, men redlige Tegnér av Bengt Hallgren också. Tegnér framstår i Rönndruvan glöder som en mycket svag och bräcklig liten människa trots att han var en mäktig biskop. Tur för honom att hade hade en trofast och tålig hustru som stod ut.
2. Birgitta och Katarina av Alexandra Coelho Ahndoril. Romanen handlar om den heliga Birgitta och hennes olyckliga dotter Katarina. Birgitta var en mycket fordrande mor och Katarina en alltför lydig dotter. Katarina fick ge upp sin  möjlighet till eget liv med kärlek och äktenskap för att tjäna sin mor. Språket är alldeles gudomligt.
3. Den som vill ha hare till frukost måste jaga om natten är den intressanta titeln på Anna Hedlins jättefina och mycket läsvärda debutroman om Henrik VIII och hans tid. Läs mera HÄR!. Hilary Mantels böcker om Cromwell behandlar ju samma tid liksom Ulf Karl Olov Nilssons absolut oförlikneliga JAG BEFINNER MIG I ETT ÖVERFLÖD AV KÄRLEK.

Söndagens smakebit

Mari på den norska bokbloggen FLUKTEN FRA VIRKELIGHETEN inbjuder varje söndag till En smakebit på søndag. Vi ombeds citerar något ur en bok vi håller på att läsa. Endag regeln: No spoilers!
2009 kom Karolina Ramqvists roman Flickvännen ut. Karin är flickvän till en kriminell man, John, som lever ett farligt men inkomstbringande liv. Karin umgås endast med flickvännerna till de andra kriminella i Johns gäng. Hon lever lyxliv, men sitter i bur. Hur hamnade hon här?

Nu har uppföljaren, Den vita staden, kommit. Karins situation är helt förändrad. Hon sitter ensam i sitt (?) stora men nedgångna hus med den några månader gamla dottern, Dream. Hur blev det så?
"Hon undrade om det var så här alla hade sett att det skulle gå. Om alla andra hade sett att det var hit hon var på väg, om de förstått det långt före henne? Själv hade hon aldrig riktigt genomskådat lögnen. Hon hade känt avsky när han fick den där hettan i ögonen då han talade om sina olika upplägg och planer, den som kom av att han blev liksom hög på sig själv, sin egen oöverträffade styrka och hur han fuckade systemet igen och igen. Men hon hade trott honom när han sade att hon aldrig skulle behöva leva utan honom om hon inte ville. Det var lätt att tro på det när de var tillsammans. Om hon tvivlade lade hon sig bara tätt intill honom, så att hans ord och tystnaderna inuti  honom blev också hennes och allt han sade var sant."
Från sidan 132 i Den vita staden av Karolina Ramqvist.
 

Lyckat examensarbete

Set Mattsson ( född 1956) är sjuksköterskan som blev journalist som blev författare. Man kan märka av alla tre professionerna i  Onskans pris kom ut 2012 på Historiska Media och var resultatet av författarens studier vid Lunds universitets författarskola. Handlingen är förlagd till Malmö under 1945 och 1946. Kriget är slut; flyktingarna väller in till Malmö och de placeras bl. a. på Malmö Museum.  Somliga åker direkt till Epidemisjukhuset eftersom de lider av fläcktyfus. Kvinnan som står vid relingen och petar på sina sårskorpor i söndagens smakebit är polska och råkar ganska omedelbart efter landstigningen illa ut. Kriminalöverkonstapel Douglas Palm får extra mycket att göra. Bland flyktingarna döljer sig också krigsförbrytare som det gäller att fånga in. Hustrun Anna engagerar sig mycket i sitt arbete på flyktingförläggningen. Polissystern Sara Edgren tillkallas allt som oftast och journalisten Jonnervik är aldrig långt borta. Samtidigt måste det vanliga polisarbetet fungera. En pedofil härjar i staden och förbryllar polisen.
Set Mattsson berättar vardagligt utan stora åthävor. Ondskans pris är omsorgsfullt komponerad och man förstår att Set Mattsson tillbringat åtskillig tid i arkiven. Romanen bygger till dels på verkliga händelser. Polisarbetet har författaren kontrollerat genom samtal med poliser. Tidsmarkörerna är många; Edvard Perssons film Klockorna i Gamla stan,  Solidar, Hermodskurser, m.m. Någon enda gång undrar jag vart vi är på väg och känner att jag skulle velat stryka ett stycke, men det går snabbt över. Ondskans pris förenklar ingenting. Inget är svart eller vitt. Gråzonerna överväger och får en att fundera över att det vi ser kanske inte är själva verkligheten utan något helt annat. Upplösningen är överraskande. Gång på gång till och med. Jag rekommenderar Ondskans pris. Nästa del, Svekets offer (2013), finns redan i pocket. Tredje delen, Fruktans tid (2014), kommer i pocket i maj. Ska bli trevligt att träffa det sympatiska paret Palm igen.

Kaosutmaning 2015

Bloggande kvinnor

bild: m-magasin.se

Dagens BOKBLOGGSJERKA ställer frågan varför det nästan bara är kvinnor som bloggar. Egentligen är det ROBERT som ställer frågan. Jag har en del teorier om detta. 
För det första är det ju kvinnorna som bär upp kulturen i allmänhet och läsningen i synnerhet. En del män har helt enkelt inte förstått nyttan och nöjet med att läsa skönlitteratur.
Kvinnor har nära till empati och inlevelse och är socialt intresserade. 
Kvinnor väjer inte för att tala om känslomässiga saker.
Bloggandet är en ganska anspråkslös, icke märkvärdig men mycket givande sysselsättning. Kanske ligger det närmare till hands för kvinnor?
Bloggande är inget man i regel blir berömd för eller tjänar pengar på. Det är som att skriva dagbok.
Bloggandet kanske är en sorts förberedelse för skrivande i större skala?
Eller kanske beror det helt enkelt på kulturtantens glupska hunger på livet?

1700-talets offentlighet och dagens nät

I en rolig understreckare i gårdagens SvD skriver litteraturvetaren Tatjana Brandt om Fanny Burneys romaner, dagböcker och brev från andra hälften av 1700-talet och hur folk lyckades luska ut vem hon var redan när första romanen, Evelina, kom ut 1778 under signatur. Ingen kunde drömt om att blyga Fanny Burney som varken syntes eller hördes kunde ligga bakom dessa skriverier.Man umgicks i kotterier och olika kretsar och skvallret gick. Inte sällan skrevs brev i akt och mening att delas av många. Fakta blandades med fiktion; verkliga personer med falska. Samtidigt som individens frihet ökade växte också nationalstat och tillämpliga lagar lagar fram. När friheten ökar ökar också kontrollbehovet (Foucault).  Det måste finnas metod i galenskapen. Jag håller med om att man kan jämföra 1700-talets offentlighet med dagens. Tänkte inte på det förrän nu. Läs hela understreckaren  HÄR!

Tematrio - Mat

LYRANS uppgift veckan efter påsk. Tre böcker om mat.

1. KÖK (klicka på titeln) av den populära japanska författaren Banana Yashimoto tilldrar sig i Tokyo. Unga, föräldralösa Mikage älskar kök av alla slag. Där känner hon sig trygg och mindre ensam. Hon har turen att få arbeta som assistent åt en mycket framstående kock. Här lagas det mycket mat.
2 . Kafkas soppa (klicka på titeln). Den samlade världslitteraturen i 14 recept. Av Mark Crick. En väldigt rolig bok med många kända författares mer eller mindre tokiga recept

3. Poeternas kokbok. Utgiven av FIB:s lyrikklubb. En blandning av kända och okända författares recept i lyrikform. Majken Johansson, Villanella på en spik, Lewis Carroll sjunger soppans lov, Maria Wine vittnar om sitt förhållande till pannkakor, Jacques Werup tipsar om mat för den bakrusige, Werner Aspenström skriver om strömming med rosmarin och Gunnar Hardings bidrag heter Jelly Roll Mortons Original Creole Jambalaya. Kort sagt en kul bok.

Hur gick det se´n?

 THE BROKE AND THE BOOKISH:

April 7: Top Ten Characters You'd Like To Check In With (meaning, the book or series is over and you so just wish you could peek in on the "life" you imagine they are leading years down the line after the story ends). Does this prompt make sense?? It makes sense in my head! Let me know and I can clarify haha!

1. Scarlet O´Hara. What happened efter the scene where Scarlet is sitting on a step, all alone. She has to start again and she is full of hope: "I,ll think of it all tomorrow, at Tara. I can stand it then. Tomorrow I´ll think of some way to get him back. After all, tomorrow is another day."
2. What happened to Edmond Dantès! after his release from prison and his revenge on those who had treated him ill. Is he married to Mercedes? How is he living? A long time ago I loved The Count of Monte Cristo and now I´m interested in his life and whereabouts. 
3. Jane Eyre and Mr Rochester is just in the beginning of a new life at the end of Jane Austen´s Jane Eyre. It´s an interesting relation and I would like to know how they are getting on.

Kristina Sandberg

4. How do Maj Berlund´s children remember their mother their childhood and how are they leading their lives? Kristina Sandberg is the author of thre novels about Maj Berlund´s life; Att föda ett barn, Sörja för de sina; Liv till varje pris.
5. In The Return of the Native by Thomas Hardy. Egdon Heath is the main character. I suppose that the heath has changed in many ways since 1878 and I would like to know how (or perhaps not...)
6. What has happened to Maureen O´Donnell in the Garnethill-trilogy by Denise Mina since Resolution? Is she still living in Glasgow? Is she still alone?
7.  Korparna is the title of a wonderful novel by Tomas Bannerhed. The main caracter is a young boy named Klas who is very interested in birds. His father wants him to continue the work at the farm which has been in the family for long. Klas wants to leave for studies, but he doesn´t dare to tell his father.
What´s Klas´life like to-day?

8. What became of Dina and Dorinda in Eric Linklater´s The Wind on the Moon?
They are about 85 years by now and I hope they are still kicking and alive.

Att vara husjungfru på Mårbacka

Matts Nilssons mor Alma Göransson var husjungfru hos Selma Lagerlöf på Mårbacka mellan 1925 och 1931. Hon berättade sina minnen för sonen som också använt sig av Selam Lagerlöfs korrespondens när han skrivit boken Alma På Mårbacka. Selma Lagerlöfs husjungfru 1925 - 1931. I köket härskade under denna tid den humörstyrda husföreståndarinnan Ellen Lundgren över såväl Aga - spis, diskbänk i koppar och allt annat. Hon var känd för sin matlagning och sina utsökta bakverk. Receptboken hade alla tillträde till och Alma Göransson skrev av i svarta anteckningsböcker med vaxdukspärmar.  I Alma på Mårbacka finns ett tjugotal av recepten med. Boken skildrar vardagen i författarinnans liv. Hon står på toppen av sitt författarskap och har vunnit folkets kärlek. Men hon är också entreprenör och kämpar för att få sin gård att bära sig. Bl. a. saluförde hon skrädmjöl (ett havremjöl). Ibland bröts vardagslunken av fest. Till exempel fyllde Selma Lagerlöf 70 under den här tiden och firades med pompa och ståt. 
Alma på Mårbacka är fint illustrerad. Det finns en personförteckning (utan sidhänvisningar visserligen) och en källförteckning i urval.
Matts Nilsson bor i Östra Ämtervik och är ordförande i Föreningen Värmlandslitteratur. Votum förlag

En smakebit på søndag

"Kvinnan vid relingen rev bort en flik av sårskorpan som täckte det runda såret. En droppe mörkrött blod steg upp som en ilsken protest mot den omilda behandlingen och hon förde armen mot munnen och sög. Den bittersöta smaken av järn förde henne tillbaka till barndomen i Polen då sönderskrapade knän och armar var en del av leken. Det var en tid som vittrat bort, precis som landet som låg ödelagt    
på andra sidan havet, och hon visste att hon aldrig skulle återvända hem."
Set  Mattsson, Ondskans pris 
sidan 7

Fler smakebitar finns  HÄR  hos Mari på bokbloggen Flukten fra virkeligheten.

Läsning på en långfredag

På skärtorsdagen började jag läsa Skymningsporten av Jeanette Winterson och fann att den tar avstamp i Lancaster på skärtorsdagen 1612. Häxjakterna är i full gång och i Malkin Tower samlas på långfredagen en märklig samling fattiga, trasiga och hungriga människor. De äter en makaber sista måltid och planlägger hur de ska befria ett antal kvinnor som sitter fängslade i Lancaster Castle. Den rika, vackra, evigt unga Alice Nutter ( verklig förebild finns) skiljer sig markant från mängden i det sorgliga sällskapet. Hon har tjänat ihop sin förmögenhet på egen hand och det finns de som misstänker henne för att vara häxa.  Romanens karaktärer presenteras i olika kapitel som hakar i varandra. Vi möter Shakespeare och en ivrig häxjägare vid namn Thomas Potts som det skrivits mycket om i samband med häxprocessen i Pendle Hill. Han skrev själv  The wonderfull discoverie of witches in the Countie of Lancashire. En annan

verklig person är Robert Catesby, en av de katolska konspiratörerna som försökte lönnmörda Jakob I av England i den s. k. krutkonspirationen 1605. Kung Jakob I hatade såväl häxor som papister och skrev en Daemonologie.
John Dee, 1527 - 1609, var en brittisk matematiker  alkemist, astrolog och astronom. Han förespråkade såväl vetenskap och magi. Alice Nutter och John Dee samarbetade under en tid i London. Blandningen av vetenskap och magi är genomgående i Skymningsporten. Jeanette Winterson skildrar en mörk, farlig och vidskeplig tid, full av fattigdom, elände och misär för många människor i allmänhet och kvinnor i synnerhet. Det var väldigt enkelt - och ofta framgångsrikt - att anklaga en kvinna för häxeri av det ena eller andra skälet. Stämningen i romanen är dov och hotfull; stilen är ruff och effektiv. Då och då får man för all del korta glimtar av kärlek och ömhet. Men mestadels härskar grymhet och trolöshet; barn anger sina föräldrar och vänner säljs för personliga fördelar. Det är visserligen 1600 - tal, men somligt har bäring än idag.

Hur länge ska man ta vara på sin broder?

I Store bror av Lionel Shriver möter vi Pandora som lever sitt liv med en träningsnörd till äkta man som håller till i källaren på hennes hus och tillverkar alltför exklusiva, dyra möbler. Pandora arbetar på sitt lukrativa företag Baby Monotonous. Styvsonen Tanner orsakar ett visst rabalder, medan¨flickan Cody är tillgiven och vill att alla ska vara glada. Allt fungerar ganska bra ända tills Pandoras bror, jazzmusikern Edison, kommer för att hälsa på i ett par månader. Alla inser att det blir lite påfrestande med ett så långvarigt besök. Men de kunde inte föreställa sig att det skulle få sådana konsekvenser som det sedan fick. Ur flygplanet stiger en koloss som åtföljs av resenärer som muttrar över att han tagit för stor plats. Pandora försöka styra anletsdragen. Edison pratar oavbrutet och skryter ogenerat om sina fantastiska gig och om turnéer som väntar. Allt ställs på sin spets. Pandoras och Edisons uppväxt visar sig ha varit ganska extrem; syskonrelationen återtas, men - med ombytta roller. Pandora bestämmer sig för att hon ska banta ner Edison. Hon är ordentligt påläst och hård i nyporna och med hjälp av pulverdrinkar rasar Edisons kilon. Över tid, förstås.  Pandoras och Fletchers äktenskap sätts på hårda prov; Tanner rymmer och Cody agerar fredsförhandlare.  Pandora är lite naiv (tycker jag), men hennes kärlek till brodern är rörande. Eller - vill hon bara vara rättfärdig? Vad som sedan händer hade man aldrig kunnat förutse. Och jag är inte den som tänker avslöja något. 
I Store bror finns många allvarliga frågor för diskussion; skuld och ansvar ; övervikt, fetma, kroppsfixering, ätstörningar, utanförskap; relationen mellan föräldrar och barn; relationen mellan styvförälder och styvbarn och - naturligtvis - relationen mellan syskon och så vidare. Ett syskon ska man ju kunna ta för givet, men var börjar och slutar det ansvar man har för en annan människa? Vad händer när man tycker att nu räcker det; nu har jag gjort mitt? Lionel Shriver är en skicklig psykolog och hon har insikt i en del av problemen eftersom hennes egen bror hade problem liknande Edisons. Hon borrar djupt och sätter fingret på de ömma punkterna. Store bror är en viktig roman, som tar upp aktuella ämnen. Humor saknas inte heller.
                                                                                                                  

Drottning Margaretas historia

Föreningen Norden har utsett en boken Drottning Margaretas historia skriven av blekingeförfattaren Margareta Skantze till sin årsbok 2015. 

Att boken utsetts till årsbok 2015 av Föreningen Norden betyder mycket, säger Margareta Skantze. Det innebär för mig en marknadsföring av boken och att jag når fler läsare och förhoppningsvis blir den översatt till danska och norska. Det betyder också kontakt med bibliotek och skolor och det  och boken får också en studiehandledning. Boken handlar om drottning Margareta som föddes 1353 som yngsta dotter till Waldemar Atterdags och Helvig av Slesvig.  Vid två års ålder blir hon moderlös och uppfostras sedan av Märta Ulfsdotter, en dotter till den heliga Birgitta. Vid tio års ålder gifts hon bort med kung Håkon av Norge. Margareta förknippas framför allt med styret av Kalmarunionen som bestod av nuvarande Sverige, Danmark, Norge, Island och Grönland. Och hon var väldigt viktig för Sydsverige och Blekinge säger Margareta Skantze. Hon hade en rad politiska mål. Ett av dem var att hon ville bryta med den starka ekonomiska och politiska dominansen från den tyska Hansan. Och då satsade hon på inhemska handelsstäder, till exempel Ronneby. Bokens omslagsbild kommer från Ronneby kyrka. I Drottning Margaretas historia porträtteras också  en rad av Margaretas förmödrar, bl. a. den heliga Birgitta, som verkat för fred och försoning i Europa. Drottning Margaretas historia är rikt illustrerad, men tyvärr saknas litteraturförteckning.