Hook - and - twist

Plötsligt läste jag helt oplanerat en bok av
Harlan Coben.





Jag tror att det var färgsammansättningen på omslaget som gjorde att jag fastnade.
Coboltblått och rödbrunt med inslag av turkos.
Ett enda ögonblick (Just one look) är titeln på boken. Det är en mycket spännande historia som jag tycker har flera kvaliteter.
Så här tycker Dan Brown:
“Harlan Coben is the modern master of the hook-and-twist luring you in on the first page...only to shock you on the last.”
Det är en riktigt bra sammanfattning tycker jag.
Kvinnorna spelar betydelsefulla roller i
Ett enda ögonblick. Barn beskrivs i det närmaste ömsint.
Minnets gåtfulla vägar och rockmusik är viktiga teman.
Hela boken andas frågan: Hur väl känner man egentligen en annan människa? Till exempel den man lever samman med?
Författaren tackar en hel rad personer för hjälp med teknisk expertis. Men -
"Om det finns tekniska felaktigheter eller andra oriktigheter i texten så är det alltid de ovannämndas fel. Jag är trött på att vara syndabock."

Ovanligt rejält, enligt min mening.

Kul med uppskattning

Tack mimmimarie för utmärkelsen!
Jag känner mig mycket hedrad.

Jag läser många jättefina bloggar som jag har både glädje och nytta.
Jag skickar Liebster Blog till några av dem.
(Ingrid och Hannele läser jag varje dag och uppskattar mycket men de har redan fått så många utmärkelser så de får stå över denna gången.Hoppas att de ursäktar.)

Tekoppens tankar
En mycket intressant och alltid lika läsvärd blogg

Inky fingers
Här får man roliga tips om och synpunkter på filmer och böcker.
Fina bilder dessutom.

Stänk och flikar
Håller lyriken högt

Calliope
En elegant och innehållrik blogg.

Nattens bibliotek
Inspirerande om aktualiteter

Instruktion:
1. Klistra in awarden på din blogg.

2. Tacka personerna som gav er Awarden och länka till bloggarna.

3. Välj ut fem personer som du vill ge awarden till.

4. Lita på att dina följare sprider kärleken till andra bloggare.

5. Och det viktigaste: Ha roligt och stötta varandra

... ty hela den tysta, tysta natten
är hela den vida, vida rymden
alldeles full av min enda önskan

citatet är utgångspunkt för den sittande statyn - poeten Boye.
Peter Linde gjorde statyn som invigdes 13 september 1980.
Den finns i närheten av Paradistorget alldeles bakom Sjödalsgymnasiet.

Önskenatt

Om någon stjärna lossnar
och segnar vit genom luften,
då fyller hon, sägs det, var bön, som når
den korta glimrande banan.

Jag väntar och väntar. Det är april,
en ljum och lyhörd natt i april,
då gräset växer och stjärnorna lyssna  -
de gå så lugna i natt sin väg,
och ingen enda snavar och faller!

Men om jag somnar, så gör det allsintet:
sliter en stjärna sig lös i natt,
så måste hon känna min bön, var hon sjunker,
fastän jag sover  -
ty hela den tysta, tysta natten
är hela den vida, vida rymden
alldeles full av min enda önskan!

Ur diktsamlingen Moln

Jag - en läsare

Som läsare är jag så här på ett ungefär:

Huddinge by höstnight

Karin Boye-rummet

Det var den stängdaste och låstaste dörr jag någonsin träffat på!
Nej, vill man se Karin Boye - rummet i Huddinge kommunhus får man traska hem och göra en virtuell rundvandring HÄR.
Ingenting om eventuella visningar eller öppettider eller så.
Aningen snopet, faktiskt.

En dikt och en gentleman

Wandering Angus (Golden Apples of the Sun)

I went out to the hazelwood
Because a fire was in my head
Cut and peeled a hazel wand
And hooked a berry to a thread

And when white moths were on the wing
And moth-like stars were flickering out
I dropped the berry in a stream
And caught a little silver trout.

When I had laid it on the floor
And gone to blow the fire aflame
Something rustled on the floor
And someone called me by my name.

It had become a glimmering girl
With apple blossoms in her hair
Who called me by my name and ran
And vanished in the brightening air.

Though I am old with wandering
Through hollow lands and hilly lands
I will find out where she has gone
And kiss her lips and take her hand

And walk through long green dappled grass
And pluck till time and times are done
The silver apples of the moon
The golden apples of the sun.

William Butler Yeates (1865 - 1939)
HÖR när Stréphane Hessel läser Yeats i Babel!

Bilden är lånad.

Uppiggande! Läs den!

Det är ingen synd
Att krypa ur sitt skinn
Och dansa omkring
I bara skelettet

Med dessa ord av Edgar Leslie inleder Diana Athill, "den litterära scenens grand old lady i England" sin bok
Någonstans vid vägens slut. Tankar om den fjärde åldern.
Denna 89-åriga dam har skrivit ännu en memoar efter att ha debuterat som författare vid 80. Häpet konstaterade hon då att hon var väldigt road av att skriva. Då hade hon lagt klädsömnad och trädgårdsskötsel och diverse andra aktiviteter bakom sig. Sexliberal, ateist, ingen gång gift; någon gång invecklad i någon sorts hustruskap, inga barn. Men vid 43 års ålder var hon gravid i fyra månader tills hon fick missfall. Det var den lyckligaste tiden i livet, minns hon. Klarsynt och osentimentalt konstaterar hon att det hon möjligtvis kan ångra är fegheten, lättjan och den kalla kärnan. Nyktert inser hon att döden väntar runt hörnet men hon hoppas i alla fall att hon får leva en stund till. Döden skrämmer inte Diana Athill. Snarare döendet.

Edgar Leslies uppsluppna rader skulle jag kunna tänka mig på gravstenen.

Reslektyr

Kan detta anses vara tillräckligt för en resa T o R Sthlm?
Jag har redan tjuvkikat i
Någonstans vid vägens slut av Diana Athill, 89. Det blir sträckläsning.
Hon har arbetat på bokförlag och träffat en massa intressanta människor såsom Jean Rhys och Elias Canetti för att nämna ett par.

Om Handlingen av Sara Mannheimer står det så här på baksidan: "Jag ska sitta i sittmöbeln med näsan i en bok, den ena efter den andra.".
Med hjälp av Roland Barthes, Litteraturens nollpunkt ska hon närma sig världslitteraturen.
"Frågan om var gränsen går mellan liv och skrift löper genom hela boken".
Omslaget lockar också.

Jonathan Franzen har ju fått lysande omdömen för sin senaste roman Freedom.
Den verkar intressant och intervjun i Babel under författarens ihärdiga fågelskådande i Göteborg gjorde inte nyfikenheten mindre precis.
Freedom finns redan på svenska översatt av Rebecca Alsberg.

Den felande länken

Äntligen har den kommit! Och jag har börjat läsa
tredje och sista delen i Stefan Tegenfalks spännande romanserie med Walter Gröhn och Jonna de Brugge som omaka men mycket välfungerande samarbetspartners.
I slutet av del två, Nirvanaprojektet, hade båda lyckats strula till det ordentligt för sig och nu finns det mycket att reda ut i
Den felande länken.
Romanen inleds med en fruktansvärd människojakt som får blodet att isas i ådrorna. Stefan Tegenfalk är vänlig nog att då och då friska upp läsarens minne om vad som tilldragit sig i de båda tidigare romandelarna Vredens tid och Nirvanaprojektet.
Man kan bara hoppas att Stefan Tegenfalk inte snavar på mållinjen. Det vore synd. Man har högt ställda förväntningar efter de två första mycket spännande delarna.

Det finns också en inläsning som är gjord av Reine Brynolfsson.
Och förlaget är Massolit

Tanten - civilkuragets rynkiga ansikte

Elin "Grynet" Ek - hon med alla de värdefulla mottona: Det kan aldrig bli för mycket socker; Frukt är inte godis; Ta ingen skit - har skrivit en underbar bok som heter Supertanten. Den innehåller lite av varje till exempel ett TantQuiz, en genomgång av olika sorters tanter, recept på krämer, kompotter, tantiga kakor och karameller, en lista på kända tanter, mönster till blusliv, rejäl husmanskost, osv osv.
Antitantigt är frukt som inte ruttnar, kläder som bara kan tvättas i 30 grader, GI och stenålderskost, bl. a.
Elin Ek säger att det mest moderna just nu är det som tanter alltid hållit på med. Men det har bytt namn. Långkok heter Slow food; hemlagat har blivit närproducerat; syjuntan har blivit stickkafé; kärringen har blivit bitch; muffins och skorpor har blivit cupcakes och biscotti; bättre begagnat vintage.
Förr piffade man till det tråkiga. Nu pimpar man!!!
Jag blir jätteglad av den här boken. Precis som jag blev jätteglad av Grynet. Hennes intervju med Zlatan var sublim!
Jag har redan fått Supertanten av mig i julklapp. Eller var det kanske födelsedagspresent???

Läs också Reportaget om tantrenässansen i dagens Svd!

Högkvalitativt författarmöte

Ursympatiska
Anna - Karin Palm berättar om sin senaste bok, Snöängel, som många väntat på länge, länge.
Idén fick hon redan på 80 - talet.
Snöängel är en lek med
C J L Almqvists Stockholmsroman Drottningens juvelsmycke.
Anna - Karin Palm berättade att Eva- Maria Liffners roman, Lacrimosa, också är en Tintomaralek, men att den mera utgör Tintomaras hämnd på Almqvist.
Hedvig, huvudpersonen i Snöängel, är en androgyn person som på olika sätt kommer i kontakt med en brokig mängd människor. Hon älskas av alla av - både män och kvinnor. Hedvig har inga ambitioner för egen del. Hon är nöjd med att bara vara. Men hon blir ett kärl för andras begär och önskningar.
Snöängel är en roman om Stockholm, minnet och språket.
Anna - Karin blandar saga och realism; hon har ett fullständigt underbart språk;
och som hon läser! Den är en njutning att lyssna.
Upplyft och berikad går jag hem.

Långt före själva Wallraff

Infiltrera och rapportera var stridsropet för Nellie Bly när hon för tidningen The New York Worlds räkning spelade galen och blev tvångsomhändertagen på Blackwell Islands sinnessjukhus. Ten days in a mad - house heter rapporten om den erfarenheten.
I en mycket intressant artikel om Elizabeth Jane Cochran alias Nellie Bly ( 1864 - 19222) i Svd onsdagen den 19 oktober berättas om detta och annat som den ovanligt äventyrliga kvinnan hittade på under sitt liv. När hon dog var hon känd i hela västvärlden, men berömmelsen falnade snabbt.
En del av hennes artiklar kan läsas HÄR
I Sverige hade vi också en wallraffande kvinna något lite senare.
Ester Blenda Nordström (1891 - 1948) tog tjänst som piga för att sedan rapportera om deras förhållanden.
En piga bland pigor heter boken som kom ut 1914. Man blir onekligen nyfiken.

Det är Ester Blenda som sitter i bilen.

Den som väntar på något gott väntar alltid för länge.

Nu har den kommit - äntligen!
Den var verkligen inte lätt att få tag i. Och tid tog det. Jag talar om Edith Sitwell, Taken care of. An Autobiography. Lätt gulnad och med slitet omslag. Men ren.

Det var Ingrid som satte mig på Sitwell-spåret.
Jag gillar eccentriska damer och tänker bli en sådan själv vad det lider...

Edith Sitwell har också fått ett rejält kapitel i
Johan Hakelius´Ladies

Måltiden - en gestaltning av mänskliga värden

Idag är det Måltidens dag. Dagens understreckare är en jätteintressant artikel av Richard Tellström, lektor i måltidskunskap vid Örebro universitet och Restaurang- och hotellhögskolan i Grythyttan. Han säger att maten är så mycket mer än bara bränsle för kroppen. Måltiden är en kulturyttring. Han föreslår att böcker om mat flyttas från avdelning Q (ekonomi och näringsliv) till avdelningen I (konst och musik) på biblioteket. Det tål att tänka på och skulle få oss att betrakta maten ur en annan synvinkel. Mat är mycket mer än just mat. Richard Tellström menar också att klimatfrågan kommer att tvinga oss till en mathållning som gynnar mänsklighetens överlevnad i stället för vår egen. Gastronomikritiker efterlyses. "Kritikern kan skapa en vidgad förståelse genom att sätt fokus på måltiden som ett av mänsklighetens äldsta kulturella uttryck". Det finns stora och outforskade frågor om måltiden som mänskligt kulturarv och som urvalsfaktor i vår evolution. Läs hela artikeln HÄR

Bilden: Stilleben mit Hummer av den holländske konstnären Pieter Claesz (1597 - 1661)

Bolaget Kennedy & Kennedy

"Vi tolererar inga förlorare" är titeln på Britt - Marie Mattssons nya roman.
Ja, för det står uttryckligen att det är en roman. Och den handlar om familjen Kennedy och uppbyggnaden av den märkliga klanen.
Förord - som är någon sorts programförklaring - finns liksom litteraturförteckning. Det kunde lika gärna funnits med ett personregister.
Britt - Marie Mattsson är inte ute efter en omvärdering av den mäktiga familjen som alltsedan 1952 alltid har haft någon representant i kongressen.
"Här gråter ingen!" - "Inget gnäll!" De nio barnen fostrades ganska hårt och utan kärleksfulla ömhetsbetygelser. Det ställdes krav på dem och de kom också att ställa höga krav på sig själva.
Fadern, Joe, var den hårdför affärsman och kvinnokarl. Modern, Rose, tycktes ha framfött dessa nio barn under sjutton år utan några större ansträngingar.
Och var de väl födda, så fanns det folk som tog hand om dem.
Hon var mycket sträng i sin katolska religiositet och krävde att alla barnen valde fruar och män som också var katoliker.
Joe hade en speciell relation till dottern Kathleen, kallad Kick. Hon kunde ta sig friheter och hade ett avspänt förhållande till honom.
Rose hade också en svaghet. Det var den lilla föräldralösa flicka som Rose funnit på ett sjukhus och tagit under sitt beskydd. Missie kallades hon och var en favorit i hela familjen. Rose kunde till och med krama om henne!
Efter en lite trevande start när jag tyckte att det blev för mycket av faktaredovisning tar sig berättelsen och ganska snart hade jag glömt dagens pensum och dragits med av författarens egen fascination av den dramatiska familjen Kennedy. Britt - Marie Mattson skriver rappt och ledigt och hon lyckas få ihop alla trådar.
Men jag förstår om kritiker kan få problem med den här romanen.
Faktion kallas det väl.
Det kommer ytterligare två böcker om klanen Kennedy under hösten och i våras kunde man se en TV-dokumentär.

Nobelpriset ifrågasatt

Zooma in dagens Berglin

Så sant som det är sagt

Tecknat av Kati Mets

Kära Hjalle

Minnesbiblioteket

"En av de uppgifter som Gustaf III 1786 gav sin nyinrättade akademi var att varje år låta en av ledamöterna författa en minnesteckning över någon bemärkt svensk.

Fullgörandet av den uppgiften har genom seklerna resulterat i en stor mängd biografiska och historiska texter, författade av några av landets främsta skribenter. För att göra dessa ofta högintressanta verk tillgängliga för en bredare publik har Svenska Akademien beslutat återutge några av de bästa i en skriftserie med titeln ”Minnesbiblioteket”. Redaktör för serien är akademiledamoten Lotta Lotass.Minnesbiblioteket utges i samarbete med Bokförlaget Atlantis."

Bo Bergman var väl skickad att skriva en minnesteckning av Hjalmar Söderberg. De föddes båda 1869, gick i samma skola och blev nära vänner genom hela livet. Något de också hade gemensamt var en känsla av ensamhet och saknad.

Men Hjalmar Söderberg var prosaist och Bo Bergman mest känd som lyriker.
Den förres liv blev ganska stormigt med ett olyckligt äktenskap och alkoholism
Ett nytt äktenskap förde honom till Köpenhamn och det var där han dog 1941 i en ockuperad stad.
Bo Bergman skriver om vännens romaner, hans influenser; hatet mot kristendomen; kärleken till sanningen och enkelheten. Han beundrar sin vän, men är alls inte blind för bristerna. Varken de personliga eller litterära.
Minnesskriften kom ut 1950 första gången och det är en mycket god idé att ge ut den igen i något moderniserad form. Lotte Lotass har skrivit ett läsvärt förord.

Inför Strindbergsåret 2012

Olof Lagercrants bok om Strindberg har nu kommi pocketversion i Bonniers klassikerserie
Den innehåller dessutom Lagercrantz Eftertankar om
Strindberg.


I januari 2012 kommer pocketutgåvan av En dåres försvarstal.
I väntan på den kan man lyssna till Per Myrbergs inlevelsefulla inläsning.

Och läsa Lena Einhorns alldeles utmärkta nyutkomna roman Siri

Sundhetsregler

Drick intet och ät inte mera,
när knappat Du är nöjder och mätter,
Snus litet, sup litet, rök lagom
och sitt icke uppe om nätter,
Bruk sparsamt salt, bittert, sött och surt,
så ock älskogsbedrift,
Tjock dricka, hård spis och falska läkare
Drick aktsamt kallt, kyl icke bröst, huvud och mage, Ät långsamt, lagom varmt, sov sparsamt,
Fly vrede, avund, täcks Gudi,
räds icke och movera din kropp,
knappt tarvar Du då läkaren, men har
om Din hälsa gott hopp.

Ur Hus och Reseapoteque, 1746

Reseapotek från 1768. Lånad bild

En magisk plats

Protestantiska kyrkogården i Rom
är en magisk plats mitt i den brusande storstaden. Jag minns väldigt väl stämningen där; och hur intressant det var att ströva omkring och läsa på gravstenarna. Här ligger många poeter och konstnärer begravda. Och många svenskar. Lite kusligt kändes det först med den väldiga mängd katter som liksom ägde kyrkogården. De satt, stod, låg och tassade omkring på och runt gravstenarna. Man kände som en inträngling. Men sedan man blivit accepterad glömde vi bort varandra. Det föreföll som om de delat in området i olika revir. Det var naturligtvis Keats´och Shelleys gravar vi letade efter. Beklämmande var det att läsa de bittra orden på Keat´s gravsten. "Denna grav gömmer allt vad som var dödligt hos en ung engelsk poet, som på sin dödsbädd i sitt hjärtas bitterhet över sina fienders ondskefulla makt önskade att dess ord skulle ristas på hans sten:
Här ligger en, vars namn var skrivet i vatten."
Inget namn. Inga datum. Det finns däremot på gravstenen intill där vännen Joseph Severn, engelsk konsul, ligger begravd - "John Keats´ trogne vän och ledsagare på dödsbädden."

Country Quiz

You're Ireland!

Mystical and rain-soaked, you remain mysterious to many people, and this
makes you intriguing. You also like a good night at the pub, though many are just as
worried that you will blow up the pub as drink your beverage of choice. You're good
with words, remarkably lucky, and know and enjoy at least fifteen ways of eating a potato.
You really don't like snakes.


Take the Country Quiz
at the Blue Pyramid

Skönlitteraturens lov

Upphittat: En understreckare av Lena Kåreland. Hon skriver om den franske filosofiprofessorn
Alain Finkielkraut som i sin bok Un couer intelligent listar goda skäl att läsa skönlitteratur. Litteraturen lyckas där filosofin går bet. Skönlitteraturen är demokratisk och ifrågasätter ideologier. Genom litteraturen kan en människa få ett vist hjärta, "... ett hjärta där förstånd och känsla förenas". Finkielkraut grundar sina resonemang på läsningen av nio romaner, som till exempel, Lord Jim av Joseph Conrad; Babettes gästabud av Karen Blixen; Anteckingar från ett källarhål av Dostojevskij och Washington Square av Henry James.
"I romanerna framhåller författarna en provkarta på mänskliga erfarenheter och reaktioner. Tillvarons alla nyanser uppenbaras rör oss, inte genom livet men genom litteraturen, " skriver Lena Kåreland Läs hela understreckaren HÄR.

Bilden är lånad

Morgonbön

Under sortering av tusentals klipp hittade jag följande lilla anonyma text:

Gud - än så länge har jag idag
varken skvallrat eller tappat humöret.
Jag har inte varit sur, elak eller självisk.
Men om några minuter är det dags att
stiga upp ur sängen och från och med då
kommer jag att behöva en hel del hjälp.

Amen

Bilden är lånad.

Litterära besvär

Ikväll har jag hört ett intressant föredrag om Litterära besvär. Skildringar av sjukdom i samtida svensk prosa.
Katarina Bernhardsson berättade om sin doktorsavhandling som handlar om sju svenska romaner som behandlar sjukdom utgivna under de första tio åren av 2000-talet.
Hon undersöker Boken av Blanche och Marie av P - O Enquist; Pölsan av Torgny Lindgren; Kräklek av Åsa Ericsdotter;
Svart dam av Maria Fagerberg; Fjärilen i min hjärna av Anders Paulrud; Reglerna av Sara Mannheimer och Stundande natten av Carl - Henning Wijkmark.
Katarina Bernhardsson koncentrerade sig på
Stundande natten och Fjärilen i mitt huvud och de båda huvudpersonernas olika sätt att förhålla sig till sin sjukdom.
Det var för ca 40 år sedan som patografin - berättelser där människor berättar om sin sjukdom - började växa fram i Sverige. (Wikmarks Hasse är en fiktiv person till skillnad från Anders i Paulruds roman).
Litteraturen gestaltar, bearbetar och reflekterar över existensiella frågor och kan vara till hjälp för andra. Särskilt i dialog.
Katarina Bernhardsson berättade att den här sortens litteratur alltmer vinner insteg i läkarutbildningen på olika sätt. Studenterna visar glädjande nog stort intresse.

Musik i ord

Den trösterika gåtan - FIB:s lyrikklubbs årsbok 1989 - innehåller tio essäer om Tomas Tranströmers lyrik skrivna av vännen Staffan Bergsten.
Essäerna har namn som Inomhuset och utomhuset, Klangsalighet, Musik i ord, Att gå genom väggar.
En mycket sympatisk bok att läsa i portioner och reflektera över.
Staffan Bergstrand har dessutom kommit ut med en alldeles ny biografi om Tomas Tranströmer.

Andra som har skrivit om Tranströmer är t. ex.
Magnus Ringgren , Stjärnhimlen genom avloppsgallret;
Kjell Espmark, Resans gång;
Niklas Schiöler, Koncentrationens konst och Tomas Tranströmer själv, Minnena ser mig

Anna - Karin Palm. Äntligen!

Vi är många som länge väntat på en ny roman av Anna - Karin Palm. Nu är den här.
Snöängel heter den.
Jag läser långsamt och njuter.
Med en detaljerad karta över Stockholm nära till hands.

Brittsommar, Brittmässa

Dagens namn är Birgitta och Britta.

Brittsommar kallas en period av soliga och klara höstdagar då värmen kommer tillbaka, som kan inträffa mitt i höstkylan. Benämningen kommer av Birgittadagen den 7 oktober. Det var ursprungligen den heliga Birgittas dag, även benämnd brittmässa, en helgdag till åminnelse av heliga Birgittas helgonförklaring den 7 oktober 1391. De vackra höstdagarna ansågs vara en följd av heliga Birgittas förböner. ---- Brittsommaren har även benämnts brittmässe-sommar, fattigmanssommar och gräflings- sommar (grävlingen är då ute och samlar till sitt förråd av livsförnödenheter inför vintern). ---- Ett begrepp liknande brittsommar är ”indiansommar” som kommer från engelskans ”Indian summer”. Så kallas i USA och Kanada en återkommande period på hösten med varmt och lugnt väder med dis och solrök. Uttryckets uppkomst är okänd, men teorierna är många. En är att det fina höstvädret lockade ut många nordamerikanska indianer på buffeljakt. Nordiska Museet. Trender och traditioner

Brittsommar rent meteorologiskt

Metaforernas mästare

Vilket bra val!
Och just när ingen vågade hoppas längre.
Dessutom en poet som många har i hyllan.
Där överraskade de aderton.
Lite som med Doris Lessing.

Länge leve
Tomas Tranströmer!



Trädet och skyn

Det går ett träd omkring i regnet,
skyndar förbi oss i det skvalande grå.
Det har ett ärende. Det hämtar liv ur regnet
som en koltrast i en fruktträdgård.

Då regnet upphör stannar trädet
Det skymtar rakt, stilla i klara nätter
i väntan liksom vi på ögonblicket
då snöflingorna slår ut i rymden.

Även en blind höna får ibland ett paket!

Om jag förstått saken rätt så har Jonathan Franzen, Freedom ALLT.



Här några recensioner:
Eva Johansson i SvD
Jonas Thente i DN
Thomas Engström i SDS

Dem ska jag läsa när jag läst boken.

Edna O´Briens novellsamling
Saints and sinners har jag redan skrivit om HÄR


Catarina Kruusval, Ellen har jag redan läst. Recension följer om något litet år. Knappt.

Ett monument över depressionen

Ikväll diskuterade vi
Vredens druvor av John Steinbeck i läsecirkeln.
Den stora amerikanska depressionsromanen kom ut 1939;
filmades av John Ford 1940 och fick Pulitzerpriset.
1962 fick John Steinbeck också Nobelpriset för romanen.
Det blev ännu ett kontroversiellt Nobelpris.
Många menar att Steinbeck inte skrev något av betydelse efter Vredens druvor.
Meningarna var delade i cirkeln, men flera tyckte mycket om den, ett par stycken tyckte att den var tråkig och någon tyckte att den var just - sentimental. Att något skorrade.
Vi enades om att somliga företeelser i boken är eviga och universella.
Den lilla människans kamp mot en ansiktslös övermakt, till exempel; sökandet efter en utkomst och ett värdigt liv. Att finna en plats i tillvaron
Likheterna med statarnas förhållanden i Sverige är påtagliga.
Filmen och boken skiljer sig åt i en del avseenden. Slutet är ett helt annat i filmen. (Bättre tycker jag.) Och filmen är mindre sentimental.
Boken är väldigt bildmässig men i filmen missar man det poetiska bildspråket.

Skolka från livet?

Idag kommer nyöversättningen av
Thomas Manns stora diskussionsroman Bergtagen ut i nyöversättning av
Ulrika Wallenström.
Den förra översättningen till svenska kom 1929 och
gjordes av ingen mindre än Karin Boye.
Enligt Ulrika Wallenström är det en fin och trogen översättning men språket är föråldrat.
Efter att ha läst dagens understreckare av
Måns Wadensjö (född 1988) i SvD förstår jag att den där måste nog anskaffas.
Måns Wadensjö är författare till den nyutkomna romanen ABC-staden.
2010 fick han Katapultpriset för debutromanen Förlossningen.

Thomas Mann fick idén till Bergtagen efter det att han besökt sin hustru på ett sanatorium i Davos 1912. Han fascinerades av
skolka- från- livet -andan som präglade den mycket speciella världen i världen på sanatoriet.

Det är fantastiskt när klassikerna nyöversätts och förs vidare.
Det finns hur mycket som helst att göra på området! Vissa klassiker har ju inte ens översatts till svenska någonsin.

Bulle eller snäcka?

Imorgon, 4 oktober, är det Kanelbullens dag för trettonde gången.
Det var Hembakningsrådet i Göteborg som skulle fira 40-årsdag och som då ställde frågan till svenska folket om vilket bakverk symboliserar hembakat?
Jo, det gör kanelbullen.
Eller är det kanelsnäckan?

Nobelpriset i litteratur 1938

Pearl Sydenstricker Buck (1892 - 1973) föddes i West Virginia, men kom att bo i Kina under sen stor del av livet.
1938 fick hon Nobelpriset i litteratur för sin bok
Den goda jorden.
Den kom ut 1931 och översattes av Sven Rosén och kom på svenska redan 1932.
Priset var kontroversiellt men den då ständige
Per Hallström tyckte om hennes sätt att berätta om kvinnornas situation i Kina.
I sitt nobeltal berättade Pearl Buck om kinesisk litteratur.
Hon ville över huvud tagen öka kunskaperna om Kina.
Den goda jorden användes i amerikanska skolor och den har också filmatiserats.
Pear S. Buck menade att en författare inte får fastna i manér så att man genast känner igen henne.
Själv vill hon vara sagoberättaren i tältet. Och det är hon ju. Sagorna blandades med mycket kunskapsstoff.
Den goda jorden fortsättes av Sönerna och Wang Lungs barnbarn.
The Good Earth (bilden) köpte jag i Peking för några år sedan.
Redan som mycket ung läste jag Pearl S. Buck med stort intresse.
Och det var helt klart kvinnornas omöjliga situation som fascinerade. Alla dessa olyckliga kvinnor som hoppade i karpdammarna och svalde sina jadesmycken. Männen och sönerna hade all makt. Svärmödrarna gick inte av för hackor heller.
Och jag minns att jag tyckte väldigt mycket om att läsa om seder och bruk och trosföreställningar.
Det var Elin Claeson i Kulturradion Klassikern i P1 som blåste liv i minnena.
Och nu fick jag lust att läsa om.

Stol nr 18

På stol nr 18 i Svenska Akademien sitter Katarina Frostenson, poet och översättare.
Flodtid heter hennes senaste diktsamling. Den läste hon ur i Babel. Och jag tyckte att hon med uppläsningen gjorde något för sin text. Jag fick intrycket att Flodtid är lekfullare och något mera lättillgänglig än Katarina Frostensons texter brukar vara. Men det blir något att tampas med.
Flodtid är en vacker bok att se på. Håkan Rehnberg har gjort omslag och målningarna på pärmarnas insidor.

Läs Eva Ströms recension i Sydsvenskan HÄR

Rödslam

Svårt att tänka
men du ser att det är
vatten g e n o m d r ä n k t av annan vätska, som är röd

det borde vara förbjudet
är orden som kommer att döda en flod