Hjortronmyren

Ulrika Lagerlöf har skrivit Hjortronmyren, en kunskapsrik och intressant roman  från Västerbotten. Siv är farmor som hon berättar om sitt liv  som kocka i en skogshuggarkoja i Västerbottens inland. Hon är bara sjutton år när hon kommer dit, men karlarna är snälla och allt går bra. Så småningom gifter hon sig med en snäll och omtänksam man; får barn och barnbarn. Egentligen hade Siv velat läsa vidare men det tillät inte familjens skrala ekonomi. Tiden är 30 - talet. Sondottern Eva berättar från början av  2020-talet och hon arbetar sig bakåt i släkthistorien tills hon rett ut allt. Eva har utbildat sig till jägmästare och skickas av sin chef till Djupsvik för att försöka medla i den konflikt som uppstått mellan renskötarna och skogsägarna om renbetesmarkerna. Hon ses som en förrädare av många liksom de samer som, för att försörja sig, tvingas att ta arbete som skogshuggare. Eva möter en man som hon haft en kort relation med under sin tidigaste ungdom. Nu delar han vårdnaden av en obstinat dotter med sin exhustru liksom Eva har sonen Vilmer på halvtid. Båda barnen återfinns bland dem som demonstrerar mot skogsbolagen i största allmänhet. Landskapet skildras initierat och nästan förälskat; människorna känns levande och så gör deras starka åsikter om skogsnäringen kontra renskötseln. Alla samer har inte samma åsikter. Skogssamer och fjällappar har inte samma syn på hur saker ska skötas som renägande samer. Ulrika Lagerlöf arbetar dagligdags med kommunikation inom skogsbranchen. Hennes egen mormor arbetade som kocka i ett skogshuggarlag på 40 - talet. Jag tyckte mycket om den här romanen som har undertiteln "En historisk roman om storslagen skog och svindlande kärlek." Jag håller med om hälften av påståendet. Hjortronmyren är första delen av en serie med titeln Timmerfolk. Jag ser verkligen fram emot fortsättningen.

Titel: Hjortronmyren

Serietitel: Timmerfolk

Författare: Ulrika Lagerlöf

Förlag: Romanus & Selling

Tryckår: 2024

Antal sidor: 407

Kniven i elden

Författaren Ingeborg Arvola är född i Tromsø. Kniven i elden (2022) är hennes genombrottsroman som kommit på svenska i år i översättning av Marianne Mattsson. Undertitel: Sånger från Ishavet. Tiden är 1860 - talet och miljön är Nordkalotten. Huvudperson och berättare är Brita Caisa Seipajærvi, 35, mor till två söner som dessvärre har två olika fäder. Brita Caisa är inte gift med någon av fäderna och hennes livsvillkor är inte de bästa. Under fyra söndagar får hon lida kyrkostraff under gudstjänstfirandet för sitt umgänge med gift man. Ingen av gudstjänstbesökarna möter hennes blick. Brita Caisa lämnar sin trångsynta by och ger sig iväg med sina båda söner Aleksi, 12, och Heikki, 3, mot Ruija (ungefär Finnmark fylke i norra Norge) och det vinstbringande vårfisket. Hon har för avsikt att hitta en snäll och rejäl fiskare att gifta sig med, men ödet vill annorlunda. I stället träffar hon den virile Askan - Mikko, visserligen lyckligt gift med Gretha men de har aldrig fått några barn. Så småningom kan Brita Caisa och Mikko inte motstå den starka dragningen de känner till varandra. Miljön är fantastiskt skildrad liksom alla människor av olika slag som rör sig i området och vars intressen ganska ofta kolliderar. Här finns kväner (den släkt som författaren tillhör), skoltsamer, finnar och ryssar, bl. a. Ingeborg Arvola har utgått ifrån sin egen släkt och dessutom läst många bygdeskildringar. Människor är gudfruktiga, men håller bakdörren på glänt och glömmer aldrig att försöka hålla sig väl med det s. k. småfolket. Som vanligt blev jag fascinerad av människornas sätt att leva; hur de tänkte och löste vardagens problem. Alla håller sig undan den s. k. Överheten som ingen förväntade sig något gott av. Plötsligt stängdes någon gräns här eller där och skar av vägen till renbeten. Eller utmättes befängda böter för verkliga eller påhittade oförrätter. Och för kvinnor som Brita Caisa blev straffen hårda. Under läsningen tittade jag ofta på kartan och slog upp ord och uttryck. Kniven i elden fick Bragepriset 2022 och nominerades till Nordiska Rådets Litteraturåris 2023. Jag hade lite svårt att skiljas från den starka, dugliga Brita Caisa som hade förmågan att bota både folk och fä med sina varma händer. Därför blev jag glatt överraskad när jag läste att det kommer två delar till.

Titel: Kniven i elden. Sånger från Ishavet

Författare: Ingeborg Arvola 

Översättare: Marianne Mattsson

Förlag: Albert Bonniers förlag

Tryckår: 2024

Antal sidor: 363 

Folk som sår i snö

Tina Harnesks debutbok Folk som sår i snö tog sig direkt in på listan över August - nomineringar. Huvudpersoner är Per och Maria eller Biera och Máriddja. Läkarparet Kaj och Mimmi har flyttat till Norrbotten och ska försöka skapa sig en tillvaro där. De här båda paren har det gemensamt att de är ofrivilligt barnlösa. Båda paren är exponenter för samisk erfarenhet. Máriddja och Biera saknar sitt renägarliv. Den färgstarka karismatiska Máriddja blir omedelbart ens favoritkaraktär. Ibland är hon orimlig men det köper man. Hennes mellanhavanden med myndigheterna är obetalbara. Tragiska och komiska är hennes samtal med nya vännen, Siri, i telefonapparatmaskinen. Biera är den lugne, älskvärde  i bakgrunden. Åtminstone till en början. Läkarparet är mera färglösa och hunnen ett par hundra sidor in i boken håller jag på att tappa tålamodet med dem. Men jag läser vidare för jag anar att författaren har något i bakfickan. Och det har hon. Hela boken vibrerar av berättarglädje. Ibland hotar metamorfosformuleringarna att bli för mycket och orden för många. Men roligt är det så en sväljer allt. Och på slutet knyter hon ihop allt på ett sätt som en inte kan vara annat än nöjd med. Rekommenderas.

Titel: Folk som sår i snö

Författare: Tina Harnesk

Förlag: Bokfabriken

Tryckår: 2022

Antal sidor: 314

Straff

Straff av Ann-Helén Laestadius handlar om några  samebarn som har det gemensamt att de tvingats gå i nomadskolan och därmed skilts från sina renägande föräldrar i månader i sträck. Här är tiden 50-tal. Dessutom möter en dem trettio år senare som vuxna. Fortfarande bär de sina upplevelser från nomadskolan med sig, såväl fysisk som psykiskt. Husmor på skolan, Rita Olsson, är rent omänskligt hård mot de små sjuåringarna hon är satt att ta hand om. En och annan lärare försöker mildrabarnens sorger och smärtor men det går bara så länge som husmor inte upptäckt dem. Rita Olsson är ett hår av hin; jag kan tycka att hon är lite väl fyrkantigt tillyxad. Hon förbjuder de små att tala samiska och de får inte jojka. Ingen vågar protestera. Dessutom har de mobbaren Nilsa som är fullkomligt oberäknelig och dessutom gärna sätter andra i klistret. Författarens tidigare roman, Stöld, var jag oerhört förtjust i. Med små medel gör hon starkt intryck på läsaren. I Straff är är berättartekniken annorlunda; ruffare och grövre. Kapitlen från 50 - talet varvas med dem från 80 - talet. Kulturen kännetecknas av ordknapphet och svårigheter att uttrycka känslor. Barnen har fina föräldrar - i de flesta fall. De har äldre syskon och far - och morföräldrar. Varför får ingen veta? En lider med de små. Ett av de utsatta barnen, Marge, skaffar sedan som ensamstående en adoptivdotter vid namn Estela. Hon reflekterar över att hon ju gör samma sak mot Estela som de vuxna gjort mot de små barnen som skickas till nomadskolan. De har blivit uppryckta ur sin trygga hemmiljö; från föräldrar, syskon och renar. De lär sig att skämmas för samiskan och samedräkten. De kommer senare att få identitetsproblem och svårigheter i relationer. Straff är en lärorik bok. Ann - Helén Laestadius tror mycket på folkbildning och den bidrar hon verkligen till. Hon vill sprida kunskaper om samernas historia och nuvarande förhållanden. Ett stort plus i boken är ordlistan i slutet. Straff är del två i en tänkt trilogi.

Titel: Straff

Författare: Ann - Helén Laestadius

Förlag: Romanus & Selling

Tryckår: 2023

Antal sidor: 423

En smakebit på søndag v. 6 2023

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR

                                                                                   Bilden lånad av Romanus & Selling
"Hon tittade på Estela i backspegeln, flickan såg ut över den breda Torneälven samtidigt som hon nynnade på en sång de lärt sig i skolan. Sångerna hade varit hennes sätt att erövra svenskan, hon pratade nästan felfritt nu. Tänk så fort det gått ändå, inte ens ett halvår. Marge försökte minnas hur lång tid det tog för henne själv att lära sig svenska på nomadskolan. Längre än så. Det sved till i bröstet. Det förflutna hade allt oftare börjat tränga sig på och det hängde samman med Estela. Först hade hon inte velat erkänna det, men dottern väckte smärtsamma minnen. Hur hade hon änkt som tagit ett barn från sin invanda miljö och tvingat henne at bli svensk? Hur hade hon kunna utsätta Estela för det som hon själv varit med om?"

Från sidan 250 i Straff av Ann - Helén Laestadius

Stöld

I dagens (4/7) tryckande hetta var det en ren lisa att läsa om snön och kylan i Ann Helen Laestadius Stöld. Den är så bra att den läser sig själv. Hade det sedan funnits en ordlista med alla samiska uttryck hade lyckan varit fullständig. 9- åriga Elsa får sin ren slaktad av tjuvjägare. Allt hon har kvar av den är det ena örat. Hon har skymtat en av gärningsmännen men det vågar hon aldrig avslöja. Åren går och hon växer upp, går i samiska skolan. Redan där börjar motsättningar. Det finns en "vanlig" byskola också. Språken skiljer. Alla kan inte alla tre språken; svenska, meänkieli och samiska. Elsa flyttar till stan och går på gymnasiet. Men hon har alltid för avsikt att återvända till renarna. Annars är det något man i första hand förväntar sig av sönerna i familjen. Hon kommer att bli den som för kampen mot männen som slaktar renar och låter dem lida samt stjäl köttet. Polisen är inte speciellt intresserad trots att anmälningarna är många. Motsättningarna mellan renägande och icke - renägande samer gör inte saken lättare. Och när myndigheterna förbjuder skoteråkning för att inte störa vajorna som snart ska föda vet inte indignationen till sig. Ska några renägare få hindra allmänheten att komma ut i naturen? En följer Elsa under elva år. Hon är klipsk, stridbar och orädd. Hon ser att inte alla orkar med striden det medför att vara renägare. Elsa älskar renarna och årets gång med alla olika göromål. Allt skildras enkelt, lågmält och mycket övertygande; skidturerna i skogen, ljudet av renarna, kylan, gamla farmor som till slut hamnar på hemmet och rädslan för ondskan som lurar ute i mörkret. 2016 fick författaren Augustpriset för ungdomsboken Tio över ett. Stöld är hennes första vuxenbok och den blev en stor framgång och valdes till Årets bok 2021. Ann - Helén Laestadius har sina rötter i Kiruna och Norrbotten och det är den miljön hon använder i sina böcker också. I januari 2023 kommer romanen Straff där hon fortsätter att skildra samernas liv och förhållanden.

Titel: Stöld

Författare: Ann - Helén Laestadius

Förlag: Romanus & Selling

Tryckår: 2022

Antal sidor: 440

En smakebit på søndag

Albert Bonniers förlag

"Du som flyttade 
efter

Med familjerna 
mot vårvistet

Och den svaga 
pojken

som fick 
flytta med dig 

hans blick som 
havet 

som jag hade lärt 
mig att älska 

Ett reningsbad 
var den blicken

Vi sjöng arbetet
och renen

som särade på
familjen

Renen som lärt oss
att bruka tundran. "

Ur Aednan av Linnea Axelsson s. 37 - 39

Dagens läsutmaning är En smakebit på søndag. Idag administreras den av Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten
Fler smakebitar HÄR

Och bergen skall rämna

Tornehamn ligger vid södra sidan av Torne träsk. Där tilldrar sig Och bergen skall rämna, 
Erika Olofsson Liljedahls andra roman. Tidsmässigt befinner vi oss i början av 1900 - talet. Hedvig är gift med prästen Georg. De kommer närmast ifrån Uppsala och Hedvig har i början lite svårt att anpassa sig till fjällen och den storslagna naturen. Georg skaffar David, Hedvigs bror, arbete vid järnvägsbygget.  Det bestäms över huvudet på David som ett försök att rädda familjens torp. Hedvig och far har kommit överens brevledes. Georg har problem med en tjänstledig kateket, en sorts lärare för lapparna. "Att komma med bildning och gudstro till lappmarken kräver sin man, tro inget annat", säger Georg. Hedvig får den strålande idén att hon skulle kunna undervisa samebarnen. Georg är inte speciellt uppmuntrande. Men Hedvig framhärdar och en får följa hennes envisa kamp för att bibringa barnen kunskaper när de inte har ett gemensamt språk. Georg har inga höga tankar om varken samerna eller deras barn. Hans kvinnosyn är inte heller så berömvärd. Hedvig fäster sig särskilt vid flickan Sara, samekvinnan Marets dotter. Hedvig vill ha barn, men Georg har aldrig uttryckt någon önskan att bilda familj. När Hedvig får missfall beslutar hon sig för att inte berätta för Georg. Om orden yttrades högt kunde vad som helst brista. David far illa och behandlas skamligt av de så kallade arbetskamraterna med lagledare Anders Lundholms goda minne. Kokerskan Klara - av rallarna kallas hon Husdjuret - står på Davids sida. Första och sista kapitlen i romanen är Marets, samekvinnans, vilket jag kan tycka är ett ställningstagande. Samerna har tvingats söka sig nya vägar för renhjordarna; järnvägsbygget förväntas ta ännu några år. Georg möter myggen och det avgör saken för hans och Hedvigs del. Erika Olofsson Liljedahl har gjort det igen. Den första romanen Någonstans brister himlen var överraskande bra. Andra boken brukar vara svårare. Men inte för den här författaren, uppenbarligen. Miljön är väldigt fint beskriven; naturskildringen doftar och framkallar syner på näthinnan. Hedvigs möte med norrskenet är magiskt. Den magra vargtikens ylande får en att rysa med Hedvig. Rallarnas hårda liv, Hedvigs otacksamma roll som prästfru; Marets nomadliv och samernas förhållanden i övrigt skildras med stor trovärdighet. Allt är omsorgsfullt framställt; språket är vackert och förmedlar en tid, en plats och människornas hårda villkor i Tornehamn i Norrland. 

Titel: Och bergen skall rämna
Författare: Erika Olofsdotter Liljedahl
Förlag: Historiska Media
Tryckår: 2019
Antal sidor: 356 sidor

Visst låg det i luften?

Annorlunda historieskrivning

Linnea Axelsson föddes i Porjus 1980. 2010 debuterade hon med romanen Tvillingsmycket. Nu kommer hon med en diktsamling som skildrar samernas 1900 - talshistoria genom tre samiska familjers liv under den här tiden. Aednan heter hennes 700 sidor långa epos som inte minst innehåller kvinnohistoria.
Versformen var inte planerad utan den växte fram av sig själv när inte prosan riktigt fungerade. Hon tycker att det outsagda får vara en del av berättandet i lyriken. Titeln Aednan för tankarna till Eddan. Aednan är nordsamiska och betyder land, mark, jord men också älv och mamma. Alldeles i början av boken föds tvillingpojkar, den starke mörkhövdade Aslat och den svagare Nila. Ber - Joná berättar. Det är vårvinter och året är 1913. Fascinerande läsning om samernas och renarnas vandringar, årstidernas växlingar och de vardagliga sysslorna. Men också om hur deras områden beskärs och hur rennäringen minskar och hur samiskan trängs ut. Ett annorlunda sätt att läsa historia.