Olav Audunsson i Hästviken

Sigrid Undsets mindre kända romanserie Olav Audunsson i Hästviken och Olov Audunsson och hans barn tilldrar sig i Norge under 1200 - talet. Den första delen handlar mycket om vad som tilldrog sig i landet under en orolig tid. Olav växte upp hos Steinfinn Toresson tillsammans med dennes egna barn. Olav fick dock inte samma uppfostran och utbildning som husets söner men dottern, Ingunn, blev hans vän och förtrogna. Vid en glad sammankomst trolovades Olav och Ingunn av Olavs fränder och Ingunns far och alla - inklusive de unga tu - var nöjda och glada. Men det skulle visa sig att allt inte var så enkelt. Olav råkade dräpa en man, blev förklarad fredlös och lämnade landet. Olav uppsökte sin mors rika och inflytelserika släkt i Danmark och med tiden skaffade han sig både namn och förmögenhet. Allt tog dock en förfärlig tid och det kom krig emellan. Ingunn väntade år efter år. Allt blev mer och mer komplicerat. Hennes far hade dött och hon hamnade hos släktingar där hon inte var så välsedd. Ingunn var ingen arbetsmyra och inte särskilt snabb i tanken. När Olav äntligen kommer tillbaka möts han av svårigheter han aldrig kunnat drömma om och hans glädje förbyts i besvikelse och sorg. Emellertid tar han nya tag och han och Ingunn påbörjar sitt gemensamma liv i Hästviken som är ganska förfallet. Olav älskar fjällen och fjordarna medan Ingunn är van vid ett annat landskap och har svårt att fördra det eviga bruset från vattnet. Hon slits hårt av en rad graviditeter som slutar med flera dödfödda söner. Hon hämtar sig ibland men blir allt sammantaget allt skörare. Hon känner sig skamsen och skyldig och också Olav bär tungt på en obiktad synd. En lider med dem båda. Men särskilt med Ingunn. Kvinnan anses stå lägre än mannen vad det gäller själsförmögenheter och  hennes rörelsefrihet är minst sagt begränsad. Mannen bestämmer kvinnans villkor.  Tidsandan är hård och oförsonlig; släkter ligger ständigt i fejd med varandra och även inom släkterna frodas osämja. Ibland är det lite svårt att hålla reda på släktbanden och då och då tappar jag tidsuppfattningen. Men den historiska bakgrunden, landskapet, de fantastiska naturskildringrna och alla beskrivningar av kläder, boningar och sedvänjor uppväger detta med råge. Språket är kongenialt arkaiserande och innehåller många spännande ord och uttryck att slå upp. Jag kände verkligen ett starkt behov av precis en sådan roman och jag ser verkligen fram emot läsningen av Olav Audunsson och hans barn. 

Titel: Olav Audunsson i Hästviken 

Författare: Sigrid Undset

Översättare: Teresa Eurén

Förlag: P. A. Norstedt & Söner

Tryckår: 1925

Antal sidor: 372, 281

Tisdagstrion: De senaste böckerna jag fick hem

         

Sommaren är slut. Ugglans & Bokens tisdagstrio är tillbaka med följande uppgift vecka 32: De senaste böckerna jag fick hem

1. Det gick som det brukar gå. När jag läst en del nytt längtar jag efter någon gammal klassiker. I sommar blev det Olav Audunsson i Hästviken av Sigrid Undset, som fick Nobelpriset i littertur 1928. Olav Audunsson och hans barn heter fortsättningen. 

2. Promenadsällskapet i öronen. Biodlaren från Aleppo av Christy Lefteri. Uppläsare: Rafael Petterson. Jag har lyssnat ett par timmar och jag är alldeles tagen. Så vackert och poetiskt - och så hemskt. Uppläsningen är bra, men jag frågar mig om detta inte är en bok en borde läsa i svartskrift. Jag har reserverat boken på biblioteket. 

3. Vildhavre. Sista brevet till pappa av Otto Gabrielsson, Jörn Donners svenske son född 1981, samma år som Donners finska dotter, Susanna föddes.
Båda barnen kallades "misstag" av sin far. Otto försökte i alla år upprätta en kontakt med sin pappa. När faderns tegelstensbiografi, Mammuten, kom ut fick sonen nog och skrev sin egen bok. Han skräder inte orden, och gör upp räkningen med fadern en gång för alla. Men en förstår att han hoppas in i det sista.