skip to main |
skip to sidebar
Det blev som jag trodde. Jag måste läsa om Främlingen av Albert Camus för att ha den i färskt minne när jag läste Fallet Mersault av den algeriske journalisten och författaren Kamel Daoud. Fallet Mersault för den mördade, namnlöse arabens ifrån Främlingen talan. Ett mycket intressant uppslag som innehåller mycket av Algeriets turbulenta nutidshistoria med inbördeskrig och frihetskamp. I främlingen sker mordet på araben 1942 kl två på dagen i brännande sol. Ingen bryr sig om att ta reda på vem han var och i rättssalen fanns det ingen som representerade hans familj närvarande. I Fallet Mersault sker mordet på fransmannen Joseph klockan två en månskensnatt . Offret är känt och mördaren är känd men det blir inte så mycket till rättssak. Det är laglöst land i samband med att Algeriet blir självständigt från Frankrike 1962. Mördaren är arabens yngre bror Haroun, 27 år. Han har hela tiden sin hämndlystna mor i ryggen. Den äldste sonen Zoudj eller Moussa som han kallas var hennes ögons ljus och hennes trygghet. Nu har han blivit en martyr och hon tycker att hon borde ha fått någon sorts pension. Om Mersault var likgiltig inför sin mor så är Haroun desto mera modersbunden. Hon är halva hans värld och han försöker beskydda henne. Och han känner att hon förväntar sig att han hämnas sin äldre bror. För Haroun är det viktigt att Moussa har fått sitt namn. Det är lika viktigt att döda får sina namn som att nyfödda får det. Man mördar inte lika lätt en människa som bär ett förnamn. I Främlingen skildras slutet på en värld, säger Haroun. Människorna har blivit automater; Mersault ser han som en robot. Liksom Mersault hatar han alla religioner och all underkastelse. Livet efter mordet är inte längre heligt. Allt känns meningslöst. Haroun inser att modern hindrar honom att få kvinnligt sällskap. Kvinnorna ser det ofullgångna i honom. Alla utom Meriem, som för en tid är nästan som en flickvän. Liksom Mersault avvisar prästen i fängelset avvisar Haroun imamen i Alger. Gud är en fråga inte ett svar.
Fallet Mersault är en hisnande debutroman som bl. a. belönats med Goncourtpriset. Den kräver en del men ger riklig utdelning. Översättaren Ulla Bruncrona måste ha gjort ett fint arbete. Jag gillar energin och språket i den här boken; parallellerna och olikheterna med Främlingen och de historiska insikterna.
Titel: Fallet Mersault
Orig:s titel: Mersault, contre - enquête
Författare: Kemal Masoud
Förlag: Tranan
Tryckår: 2018
Antal sidor: 184
Översättare: Ulla Bruncrona
Fallet Mersault passar in på nr 2 i Roberts Kaosutmaning 2019: Läs en bok vars författare är från Afrika
Albert Camus, fransk filosof och författare, skulle ha fyllt 100 år idag. Han föddes i Algeriet under fattiga förhållanden. Han växte upp med sin döva och illitterata mor som han älskade över allt annat. Fadern dog i slaget vid Marne när AC var knappa året. I den autofiktiva romanen skildras hans mor och uppväxten. Camus utvecklade en filosofi som gick ut på att människan lever under absurda förhållanden utan mening. Människans villkor är orättfärdiga. Men man måste se livet som det är och likt Sisyfos rulla sin sten hela livet. Det är vår sten och vårt liv. Han gestaltar denna filosofi i skönlitterär form i Främlingen. SÅ HÄR skrev jag om den 2010 och SÅ HÄR när vi läst den i läsecirkeln 2011
I Myten om Sisyfos förklarar Camus att man måste stå ut; att man inte får döda sig själv. I Människans revolt involverar han de andra. Jag + revolt = vi. Rebellen handlar egoistiskt medan den som revolterar omfattar även andra.
Jag revolterar, alltså finns vi till. Camus föraktar politik. Han var en kort tid medlem i kommunistiska partiet, men han lämnade det 1937. Han blev också osams med Sartre som inte låtsades om de brott som begåtts av kommunister.
Camus var starkt emot våldsmetoder och verkade för demokrati och samförstånd. Naturligtvis var han djupt engagerad i den algeriska frågan
1957 fick Albert Camus Nobelpriset i litteratur som den yngste någonsin näst Rudyard Kipling som var ett år yngre; det vill säga endast 43.
Claude Simon, som föddes samma år som Albert Camus och som också hade en far som dödades i första världskriget, fick Nobelpriset 1985.
Han kallade Camus en filosof för gymnasister. Men det är Albert Camus som fortfarande läses - inte minst av ungdomar. Och det kommer fortfarande ut litteratur om främlingen från Algeriet.
2009 kom Jan Stolpes utmärkta nyöversättning av Albert Camus Främlingen.
När jag läst den skrev jag HÄR.
2010 kom pocketutgåvan som vi nu läst i läsecirkeln.
Här har Michael Azars mycket värdefulla efterord blivit förord.
Vill man välja en bok i en läsecirkel som man kan vara säker på att det blir diskussion om så ska man välja Främlingen. Den väcker en mängd frågor och tankar och det har den alltid gjort alltsedan den kom ut 1942.
1946 kom den första svenska utgåvan.
En deltagare hade haft boken som sin ungdoms stora läsupplevelse. Vid omläsningen fann han att mycket hade hänt sedan sist. Den mogne mannen läste en helt annan bok. Och han var besviken. Någon annan tyckte sig ana lite ånger hos Mersault medan andra saknade beskrivningen av araberna som människor. Och varför önskade sig Mersault många hatiska människor omkring sig när han lämnade det meningslösa livet? Hur hade hans tidigare liv gestaltat sig? Hur hade han blivit den han var? Varför märker man inte något av de historiska händelsern vid den här tiden i boken?
Någon tyckte att Frankrike fått väldigt många Nobelpris och att Camus inte borde ha fått det 1957. Hur ska man tolka den plågsamma scenen med den gamle mannen som piskar sin skabbiga hund men sedan smörjer in den skorviga huden med lindrande salvor.Och hettan; den skoningslösa solen och det skarpa ljuset i bårhuset -
vilken betydelse ska dessa tillmätas?
Det förefaller som om man borde läsa vidare. Till exempel Den första människan som är en självbiografisk roman och Pesten och Människans revolt.
I de senare titlarna har Camus närmat sig en mera humanistisk människosyn och det skulle åtminstone jag uppleva som en lisa.
Inlägg
