Pennskaftet

Pennskaftet, eller Barbro Magnus som hon egentligen heter, är en sprakfåle med ljust, burrigt hår; journalist i mörkblå pennkjol och eldröd kråka. Pennskaftet tycker att Barbro är ett rysligt hemslöjdsnamn och ingen kallar henne heller för det. Pennskaftets rykte är inte det bästa. Hon rör sig i miljöer där hon inte borde vara och vid tider då en anständig flicka borde sova sött i sin egen säng. Arkitekten Dick, som bor på samma pensionat som Pennskaftet, tror att hon ska bli ett lättfångat byte. Men han faller på eget grepp. Han blir förälskad, omvänd och kommer att stötta Pennskaftets och de andra kvinnornas kamp för kvinnlig rösträtt i Elin Wägners rösträttsroman från 1910, Pennskaftet.  En annan som förälskar sig i Pennskaftet är den mäktige baronen Starck, som faller som en fura för det slagfärdiga Pennskaftet. I rösträttsrörelsen finns kvinnor ur alla läger. Det vore Pennskaftet fjärran att göra skillnad på adelsdamer och prostituerade. Pennskaftets motsats är Cecilia som möter en redan i romanens första mening: "För den som en gång hållit av en stationsinspektor, finns det helt visst  angenämare sätt att tillbringa sin dag än att sävligt fara fram genom Sverige med ett persontåg." Cecilia är några år äldre än Pennskaftet och mycket stukad av livet. Inget i livet intresserar  henne men hon låter sig ändå övertalas att gå till ett möte om rösträtten. Hon erbjuds arbete och kamratskap och försäkrar sig om att inget mera än hjälpgummegöra kommer att krävas av henne. Naturligtvis dröjer det inte länge förrän även Cecilia blir en hängiven rösträttsförkämpe. Det är en spretig grupp kvinnor som ändå drar åt samma håll. De är långt ifrån alltid överens. Pennskaftet är rolig läsning och den känns både fräsch och modern. Den livfulla dialogen känns naturlig; kvickheten och den ibland lite elaka humorn är osökt. "Åttio själfulla kilon" - Elin Wägner hade ingen förståelse för överviktiga människor. "Den gamla schakalen"; "Jag smög mig in som ett tryckfel". Pennskaftet är också en roman om Stockholm. Här diskuteras allt rörande kvinnans ställning i samhället; inte minst erotik. Bokens omslag föreställer Elin Wägner när hon arbetade som journalist på Helsingborgs - Posten 1903. Horace Engdahl har skrivit ett initierat förord; Helena Forsås - Scott står för textredigering, kommentarer och ordförklaringar.

Titel: Pennskaftet
Författare: Elin Wägner
Förlag: Atlantis
Serie: Svenska klassiker utgivna av Svenska akademien.
Tryckår: 2012
Antal sidor: 230 sidor 

Pennskaftet passar in på nr 26 Läs en klassiker i Mias Kaosutmaning

Helgfrågan v. 15

Mias helgfråga gäller vad vi läser just nu och vilket påskgodis vi gillar mest.

Just nu avnjuter jag Ulrika Knutsons nyutkomna biografi om Elin Wägner
Den besvärliga Elin Wägner, från Historiska Media. Den är både rolig och intressant och jag läser den som en roman. Pennskaftet väntar liksom lite påskekrim. Fick just idag ifrån biblioteket Min fars hemlighet av Sara Blædel.

Mitt godaste påskgodis finns nästan inte att få tag i längre. I flera år kunde jag köpa det i närmaste större stad, men det går inte längre. Antagligen skulle en kunna göra teaterkonfekt själv, men det blir nog inte så proffsigt som på bilden som jag lånat ifrån Wikipedia.

Elin Wägner - sällskapets nätcirkel

Vi läser tillsammans! Välkomna till bokcirkelns första moment v.15-17:

Den nya kvinnan och den moderna storstaden.
Vi läser Norrtullsligan och Pennskaftet. Valfri utgåva. Läs så lite eller mycket du hinner.
Delta genom att lägga dina synpunkter i kommentarfältet här. Det kan vara tankar, citat, kopplingar till andra verk, till samtida debatter - det är helt upp till dig. Hur upplever du boken? Vad känns fortfarande aktuellt? Det går också bra att svara på någon annans inlägg. Läs mer på Elin Wägner Sällskapets FB - sida!