Visar inlägg med etikett Katherine Mansfield. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Katherine Mansfield. Visa alla inlägg

onsdag 13 augusti 2025

Bliss/Sällhet

Bertha Young har fyllt 30 men hon känner sig som ett litet barn och vill hoppa, dansa och röra kroppen av ren livsglädje. Hon är lycklig med sin man, Harry. De har god ekonomi, ett fint hus i London med en vacker trädgård och ett underbart litet flickebarn som Bertha och barnsköterskan tävlar om. I trädgården står ett fulländat blommande päronträd utan vare sig knoppar eller vissna blommor. Som en symbol över mitt liv, tänker Bertha, som klätt sig i vit klänning, jadehalsband, gröna skor och strumpor. Bertha vet att något underbart kommer att hända. Hon skrattar högt av lycka. Och hon säger det själv: Nej, jag håller visst på att bli hysterisk. Novellen Bliss kom ut 1918. Freud namn var på allas läppar. Många kvinnor klassades som hysteriska vad de än led av. (Jag skulle säga att Berha möjligen var överspänd och sysslolös.) Gränserna mellan dröm och verklighet var flytande. Läsaren finner sig ofta få stå för slutet på novellerna själva. Jag vet vad jag tror om slutet på Bliss, men jag kan så klart ha fel. Bertha och Harry Young väntar gäster. Paret Knight är teatermänniskor. De relaterar sin förfärliga tågresa där medpassagerarna stirrat på mrs Knights apprydda kappa. Nästa gäst, den bleksiktige poeten Eddie Warren, är helt bragt ur fattningen över taxichaufförens beteende. Sist av alla kommer Bertha Youngs senaste fynd av vackra mystiska kvinnor. Pearl Fulton har tunga ögonlock och ser sällan någon i ögonen. Bertha är väldigt förtjust i henne och är alldeles säker på att känslan är ömsesidig. Katherine Mansfield kommer ifrån kolonierna (Nya Zealand) och känner sig ganska utanför i sällskapslivet i London. Hon ser med utanförskapets obarmhärtiga ögon. Den här gruppen av människor, som påminner om ett skådespel av Tjechov, ter sig verkligen löjligt uppblåst och överlägsen vanliga arbetande människor. Moderna idéer har de också. Modernismen växer fram under de båda världskrigen. Här kommer Bloomsburygruppen in i bilden. Katherine hade vänner inom gruppen men tillhörde den egentligen inte. Bertha känner plötsligt en överraskande åtrå till sin man. Det är en alldeles ny känsla troligen uppflammande med Pearl Fulton som katalysator. Som de goda kamrater de är har Harry och Bertha naturligtvis redan diskuterat hennes kyla. Bertha är lite bekymrad över Harrys ringaktning av Pearl. Hon är kall som alla blondiner, säger han, och anemisk å huvudets vägnar. Han vill ta ner Bertha på marken. Katherine Mansfield beundrade Tjechov som hon kände väl till efter att ha översatt honom. Själv skriver hon med samma psykologiska realism. Virginia Woolf och Clarice Lispector hyste en djup beundran för Katherine Mansfield. Jag läser hennes noveller både en och två gånger. De är korta men berättar så mycket mellan raderna och under ytan. Det är spännande läsning och det är väldigt tacknämligt att Modernista givit ut en nyöversättning av hennes mest kända noveller. Med ett vackert omslag därtill. 

Ugglan& Boken Novelltolvan 2025

måndag 11 augusti 2025

Mr Reginald Peacocks dag

Katherine Mansfield var endast 34 år när hon dog i tuberkulos. Men hon hade hunnit vara gift två gånger och skriva många fina noveller. Den förste maken, som hon lämnade redan efter några dagars äktenskap, porträtteras i novellen Mr Peacocks dag i Noveller. Mr Reginald Peacock är inte trevlig det får en klart för sig med en gång. Han retar upp sig redan på morgonkvisten när hans fru väcker honom. Hon gör det på alldeles fel sätt bara för att reta honom. Och hon har arbetskläder på sig bara för att han ska få dåligt samvete,. Varför gifte han sig med henne frågar han sig många gånger om dagen. Och varför är hon oförmögen att skaffa en anständig jungfru i stället för att göra jobbet själv. Mr Peacock är sångare och sånglärare. Han prövar sin röst och finner den vara helt i sin ordning. Han gör gymnastiska rörelser och kollar noga sin skära kropp. Hans stora skräck är att bli fet. Sonen Adrian har han dresserat till att komma och ta sin far i hand och säga god morgon. En kvinnas beundrarbrev eldar ytterligare på hans fåfänga. Han anses hjälpa världen att undkomma livet. Om han ska orka med det i längden måste det till en förändring i hans liv. Sångeleverna kommer med sina nothäften. De dyrkar honom. När han kommer hem efter kvällens sångframträdande sover hustrun. Hon är fientlig till och med i sömnen, tycker han. Tråkigt att hon inte är intresserad av hans konstnärskap och undrar hur det går för honom. Det är ju ändå honom de lever på. Hon förde ingenting med sig i boet. Utom sin ungdom. Mr Reginald Peacock är en odräglig, fåfäng och uppblåst man. Lite som en påfågel.

Novelltolvan 2025: Damer

Titel: Noveller

Författare: Katherine Mansfield

Översättare: Birgitta Hammar; Ingrid Ingemark och Märta Lindqvist

Förlag: Modernista

Tryckår: 2019

Antal sidor: 478

söndag 4 juni 2017

Gardenparty

Den förmögna familjen Sheridan ska ha Gardenparty och gläder sig mycket åt att dagen ser ut att bli strålande vacker. Herrn i huset och äldste sonen går förstås till kontoret, medan hustrun och de två döttrarna fladdrar omkring med olika göromål. Partytältet anländer och Laura, som är konstnärlig och gillar att äta ute, avdelas att instruera arbetarna. De ler mot Laura och hon tycker att de är så trevliga. En av dem kommenterar lite vasst när han förstår att Sheridans engagerat orkester också. 
Mängder med rosa liljor anländer liksom gräddbakelserna från Godbers. Hushållerskan har gjort femton olika sorters sandwich och allt börjar komma på plats. Då når dem budet om en dödsolycka i något av de fattiga, gråbruna husen i närheten. Säkert en drucken arbetare, tycker mrs Sheridan, men Laura vill omedelbart ställa in festen. Hon blir motvilligt övertalad att ge med sig. Och när hon ser sig själv i spegeln i den svarta hatt med tusenskönor och långa svarta sammetsband som modern lånat henne tycker hon själv att hon är fin och att det vore roligt med fest. Själva festen ägnar inte Katherine Mansfield något intresse. Men sedan går Laura - på moderns förslag - ner till det fattiga huset med överbliven mat (smulor från den rikes bord) och blommor till sorgehuset. Klassindelningen är tydlig i alla avseenden. Det talas om "sådana där människor" och "folk ur den klassen". De fattiga människorna har sämre vanor, är fula och har det fult omkring sig och deras fallfärdiga kåkar skymmer till och med utsikten för Sheridans. "Själva röken som slingrade sig upp ur deras skorstenar var märkt av fattigdom." Könsrollsfördelningen är också klar.  Mrs Sheridan hotar sina barn med att skvallra för pappa om de inte sköter sig. Mr Sheridan är sista instansen. Katherine Mansfield (1888 - 1923) föddes i Nya Zealand men flyttade som 20 - åring till London. Hon skrev psykologiska noveller med ett socialt budskap och hade tagit starkt intryck av Anton Tjechov. Fördomsfullheten och hjärtlösheten i den här novellen skildras mästerligt. Gardenparty ingår i novellsamlingen Främlingen som kom ut på svenska 1923
Gardenparty passar in på nr 22 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell II Läs en novell med något grönt i titeln.

tisdag 13 september 2016

Lycksalighet?

Novellen, som platsar på nr 37: Läs en novell med en titel som består av ett enda ord i Ugglans läsutmaning Läs en novell II, är Lycksalighet av Katherine Mansfield. Huvudpersonen, Bertha Young, är i trettioårsåldern; gift med Harry och de har ett barn. De har allt de kan önska sig materiellt, men Bertha önskar att hon kunde få hoppa och dansa lite när hon känner glädjen bubbla inom sig. Men hon känner att så bär en sig inte åt. Civilisationen förbjuder det och hon känner sig instängd som i en fiollåda. Till och med kappan stänger in. Vi befinner oss i London på 1920 - talet. Bertha och Harry ska ha gäster till middagen. Dit kommer det frispråkiga paret Knight, poeten på modet Eddie
Warren och den gåtfulla Pearl Fulton med månstrålefingrarna som Bertha tjusas av. Det är det visst flera som gör för övrigt. De båda paren talar om sina barn, som de inte träffar så ofta, för dem tar deras nannies hand om. Bertha skulle nog vilja, men nanny är en maktfaktor och tycker inte att barnet ska störas av sin mamma när som helst. Eddie Warren talar med Bertha om en dikt med titeln Table d´Hôte och som inleds med den "ofattbart vackra raden" Varför måste det vara tomatsoppa? De talar också om en ny roman, Kärlek med löständer, som ska vara väldigt bra. Allt känns skrattretande förkonstlat. Ingen - utom möjligen stackars Bertha - förefaller sympatisk. En undrar med Bertha: Vad händer sen? Jag läste novellen två gånger på raken och kom fram till att det mest "normala" i den här berättelsen var päronträden som går som en röd tråd genom hela novellen.

tisdag 29 maj 2012

Ett solens barn

i Malmö har startat en ny serie som kallas  
Collings Vintage.
Lagom till Mors dag (25/5) kom novellen Den nya Isabel  (Marriage à la Mode) i nyöversättning av Camilla Jacobsson. Författararinnan Katherine Mansfield  
( 1888 - 1923) levde kort men intensivt. 
Hon flyttade från Nya Zeeland och lämnade platsen för sin och den älskade broderns lyckliga barndom bakom sig för gott; hon gifte sig två gånger och fick ett barn som var dött vid födseln. 1915 stupade hennes älskade bror i kriget och det satte djupa spår hos KM.
Lungsoten tvingade henne att tillbringa alltmer tid på sanatorier i bergen och villor vid havet.
I essän Katherine Mansfields nostalgi skriver 
Helen af Enehjelm inkännande och beundrande om henne.
Katherine Mansfield skrev noveller, dagböcker och stora mängder brev. 
Helen af Enehjelm pekar på skillnaderna i brev och dagböcker. I breven skriver hon en sak beroende på sin uppfostran och respektive mottagare. I dagböckerna kommer det fram hur det verkligen står till.
Hennes vänner vittnar om hur hon hela tiden - även när hon är som sjukast - vidgar deras medvetande.
Katherine Mansfield ville genom att förstå sig själv också förstå andra. 
Hon skriver:
"Jag vill arbeta på så sätt att jag arbetar med mina händer och mina känslor och min hjärna. Jag vill ha en trädgård, ett litet hus, gräs, djur, böcker, tavlor, musik. Och ur detta, uttrycket för detta, vill jag skriva (också om jag råkar skriva om hyrkuskar, det gör detsamma)."