Mari på den norska bokbloggen Flukten från virkeligheten utmanar oss varje söndag att bjuda på en smakebit av det vi just läser. Enda regeln: No spoilers! "Han var son till portvakten. Hans far hade nycklarna till vår lägenhet och vattnade blommorna när vi reste bort. Under en period hängde det två blåa band på porten, hans var mer urblekt än mitt eftersom han var några månader äldre. Vi möttes under hela barndomen, han gick ner och jag upp. Det var
förbjudet att leka på gården, där en stor palm spred lugn och ro till de gamla hyresgästerna. Det var en fastighet från fascisttiden som låg vid Tibern. Jag såg honom från fönstret medan han släntrade iväg med bollen under armen till vassen nere vid floden. Hans mor städade på kontor tidigt om morgnarna. Han klarade sig själv, gick upp när väckarklockan ringde, öppnade kylskåpet och hällde upp en kopp mjölk. Satte på sig mössan, knäppte rocken. Vi möttes mer eller mindre på samma plats varenda dag. Jag var mycket sömnigare än han. Min mor höll mig alltid i handen, han gick alltid själv. Ciao. Han hade en unken doft av källare och jord. Han tog ett steg och tre hopp. Tre steg och ett hopp."
Smakebiten kommer ifrån sidan 7 i Hela härligheten av Margaret Mazzantini. Fler smakebitar HÄR
Visar inlägg med etikett Hela härligheten. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Hela härligheten. Visa alla inlägg
söndag 4 september 2016
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)