En smakebit på søndag v. 2 2024

 "Rosines hänser är flottiga av talg, men fingrarna är starka, greppet om de små dunen säkra när hon plockar. Hennes brorson kom förbi med fåglarna. Det är hon tacksam för. Lika tacksam som hon är mot alla som tittar in och ger dem kött och nickar frågande mot sjuklingen. De hälsar på i huset uppe på berget för att få veta. Rosine har inget svar att ge dem, inte än. Men hon känner på sig att det blir snart. Det är oro inombords, de där små blixtarna i hennes armar som gör dem rastlösa och får fingrarna att gripa tag i till och med de minsta dunen och torka av dem i kanten på hinken som står mellan  hennes ben. Vid hennes fötter ligger en färdigplockad fågel, skär och trind. Hon sitter på stolen i det skumma ljuset från fönstret, för därifrån har hon uppsikt över Vitus på britsen. Då och då hejdar hon sig och lyssnar efter pauserna i hans andning. Hon vet vartåt det barkar för hennes man. Han kommer att dö." 

Från Tabita av Iben Mondrup. Fler smakebitar HÄR.

astridterese på den norska bokbloggen betraktninger håller i söndagarnas smakebitar. En väljer ett stycke av den bok en just läser och erbjuder andra bokbloggare att läsa. Utan spoilers, förstås. Sedan kommenterar en på astridtereses blogg så att andra bokbloggare hittar.

Blomsterdalen

                                                                                   Nordiska Rådets litteraturpris 2021 tilldelades grönländska Niviaq Korneliussen för romanen Blomsterdalen,

som trots den poetiska titeln är en mörk och förtvivlad roman som berör djupt. Den namnlösa protagonisten kommer från södra Grönland och har en älskad flickvän som heter Maliina och som även hennes föräldrar tycker mycket om. Den namnlösa beslutar trots det att åka till Århus i Danmark och studera antropologi. Det blir en kulturkrock och hon har svårt att finna sig tillrätta. Det grönländska raka och opolerade språket stöter danskarna. "Nu låter du som en dansk", är ett uttryck som används i Grönland när någon sagt något dumt. Studierna blir det inte mycket med. När Maliinas kusin begår självmord åker den namnlösa hem för att stötta. Kusinens föräldrar har flyttat in hos den namnlösas mor och far. Värmen i familjen är påtaglig och toleransen mot hbtqi - personer är överraskande. Självmord är ett stort problem på Grönland. Huvudpersonen funderar mycket över detta. Så många av hennes vänner har valt den utvägen. De som gjort självmordsförsök får vänta i månader på att få hjälp. När midnattssolen börjar lysa i juni ökar antalet självmord. Det är lättare att leva i mörkret. Utanförskap och längtan bort gör att vissa människor drar sig undan samhället och blir fjällgångare. De bosätter sig i någon grotta i fjällen och lever sina liv i ensamhet. Blomsterdalen är en begravningsplats vaktad av korpar och vilda hundar. Det finns inga namn på gravarna; endast nummer. All utsmyckning på gravarna är plastblommor som lyser grällt i snön. En får veta en del om livsstilen på Grönland; om den trögflytande sälsoppan med ris och lök och som efterrätt kråkbärspaj. Bananerna som flygs in från Island kostar 16 kr styck. Slamsugaren tömmer latrinen direkt ut i havet. Romanens protagonist mår inte särskilt bra och hennes kontakt med verkligheten släpper alltmer. Jag blev väldigt oroad och berörd av den här berättelsen. Stämningen är väldigt speciell och påminner om den i Kim Leines romaner. Det finns ett driv och en energi i Blomsterdalen som river en med sig även i de mörkaste avsnitten. 

Titel: Blomsterdalen

Författare: Niviaq Korneliussen

Översättare: Johanne Lykke Naderehvandi

Förlag: Norsteds

Tryckår: 2023

Antal sidor: 285

Ivalu

Peter Freuchens (1886 - 1957) roman Ivalu bygger till delar på författarens egna upplevelser under forskningsresor på Grönland och av äktenskapet med den första hustrun som var grönländska. Läsaren får veta mycket om säljakt, valrossjakt, renjakt, alkfågeljakt och björnjakt. Det går åt mycket kött att hålla människor mätta och varma. Slädhundarna behöver också mycket kött. Av skinnen sys stövlar, kläder och sängtäcken. Kvinnorna sätter ut snaror för räv när de behöver pälsar.  Männen är kungar och bestämmer totalt över kvinnorna. En fångstfärd som slutat dåligt utan fångst kunde resultera i att kvinnan blev piskad. Kvinnan rentav förväntade sig att mannen skulle slå. Så gjorde en riktig karl. " Det är synd om folkslutar upp med att prygla sina hustrur. Kan man inte bli ond har man förlorat sin glädje, " slår gamle Merqusaq, Ivalus morfar, fast. Kvinnorna är i regel praktiska, dugliga och mycket kapabla. Men de fick tala efter männen. Ivalu liknar inte riktigt de övriga kvinnorna. Hon är nyfiken på de vita männen, men hennes första man är inuiten Mitserk. Romanen förmedlar det grönländska folkets trosföreställningar och sedvänjor. Jag ler när jag läser deras konversationer där ordet "jag" ibland utelämnas till förmån för man. "Man har blivit sömnig och går till vila!" Säger Mitserk. "Man har beslutat att koka lite kött", tillkännager Ivalu. Inga ord i onödan: "Ska du gå på fångst?" sa hans hustru och därmed var avskedet undanstökat. Jag är fortfarande väldigt förtjust i den här boken som jag läst tidigare och tyckt om. Tror att jag ska läsa något mera av Peter Freuchen när jag ändå är igång. Tror inte att det finns något att invända mot Lisbeth och Louis Renners översättning heller. Ivalu kom ut på svenska 1946.

En smakebit på søndag v. 13 2022

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser, Utan spoilers, förstås. Min smakebit kommer från sidan 29 i Ivalu. En roman från polareskimåernas land av Peter Freuchen. 1946. Översättning av Lisbeth och Louis Renner.

"Det finns säkert ingen plats i världen, där en liten flicka har det så bra som hos sin mormor. När Ivalu vaknade på morgonen låg alltid ett härligt stycke narvalshud skuren i små tärningar bredvid henne så att hon kunde stoppa dem i munnen och tugga på dem. Hennes små stövlar fick varje kväll friskt, torrt gräs mellan sulorna, så att de alltid var varma, och om de var lite våta blev de upphängda på torkställningen över lampan. Mormor släckte inte lampan utan passade elden tills Ivalus stövlar var torra. Och när hon blev våt för att hon legat i djup snö och sprungit in i det varma huset utan att borsta av sig, sade mormodern alltid att när hon blev stor skulle hon säkert bli förståndigare. Det var så lustigt att tänka på att hon en gång till sina små barn skulle säga detsamma som man nu sade till henne. - Och du ska komma ihåg att åldern gör folk klokare och att det är omöjligt att vara ond på ett barn!"                    

Fler smakebitar HÄR

Tunu

Kim Leine föddes 1961 i Telemark i Norge.  När han var 17 år flyttade han till Danmark, utbildade sig till sjuksköterska och flyttade till Grönland och arbetade där i 15 år. 2004 flyttade han tillbaka till Danmark. Hans romandebut, Kalak. Erindringsroman, kom ut 2007. 2012 kom sedan Profeterna vid Evighetsfjorden som han fick en rad priser för, bl. a. Nordiska Rådets Litteraturpris 2013. Vi håller nu på med Tunu i vår danska läsecirkel. Jag läste ut den på en gång. Jag tycker att den var oerhört bra. Och danskan är inte svårläst. Man skulle kunna säga att det är en kollektivroman. En möter olika människor och deras förhållanden, deras sjukdomar, släktskaper, dryckenskap, skörlevnad och vardag i största allmänhet. Hygienen är inte den bästa. Latrintömmarna lastar av tunnornas innehåll direkt i havet. Boendestandarden är under all kritik. Jesper Waltzer är sjuksköterska och kommer till östra Grönland, Tunu, som betyder baksida. Östra Grönland räknas som Grönlands baksida. I sitt dagliga värv får han ofta agera läkare. Han har en läkare som bakjour i huvudstaden Nuuk (Godthåb), men det mesta reder han ut själv tillsammans med undersköterskan Amalia som fungerar som sjuksköterska. Han ser, hör och lär sig och han kommer att fästa sig vid sitt nya hemland. Animositeten mellan grönländare och danskar finns där, men är inte alltför påfallande. Kvinnorna skildras som kraftfulla naturväsen och är väl så promiskuösa som männen. Den som är känslig för naturalistiska sexscener får ta sig i akt. Kvinnorna är hårda och osentimentala och är ofta de som bär byxorna. (Ja, så står det i boken.) Naturskildringen är överdådig. Det är inte det minsta svårt att föreställa sig hur vackert där är. Men det är inte heller svårt att föreställa sig de hårda levnadsförhållandena. Havet är grymt; kylan också. Människorna drömmer sina drömmar om att ta sig från ön, tjäna pengar, bli friska, bli med barn, inte bli med barn, lyckad säljakt, och så vidare. En fäster sig vid flera av människorna i romanen och undrar hur fortsättningen blev för dem. 

Titel: Tunu

Författare: Kim Leine

Förlag: Gyldendal (paperback)

Tryckår: 2019

Antal sidor: 244

Mannen från Thule

Mannen från Thule sägs vara en fristående  fortsättning på Flickan utan hud av Mads Peder Nordbo. Men jag tycker nog att en har anledning att läsa del ett först för annars är där en del trådar som hänger löst. Det är tillräckligt att hålla rätt på alla förvecklingarna i två tidsplan, mars - april 1990 och oktober 2014 i Mannen från Thule. Journalisten Matthew Cave har anledning att tro att fadern, som han inte sett på 24 år, befinner sig på Grönland och kanske också är i livet. Matthew har identifierat en halvsyster, som nu är spårlöst försvunnen. Han uppdagar att man bedrivit livsfarliga experiment på den amerikanska basen på Grönland och som hans far varit inblandad i. Allt i syfte att bevara amerikanska intressen på Grönland. Förebilden är de danska Sirius - enheterna. Militära och politiska intressen befinner sig i strid i den avlägset belägna, övergivna byn Faeringehavn. Det anses att Tom Cave, Matthews far, dödat två män och Matthew måste motvilligt erkänna att det faktiskt verkar så. Hans väninna Tuparnaaq är en modig, hårdför kvinna som aldrig går någonstans utan sitt gevär. Och det ska Matthew vara mycket tacksam för. Klimatet är hårt; folk skjuter och hugger först och frågar sedan. Det är ganska blodigt men känns inte spekulativt. Byarna är avfolkade och de tomma husen är många. Det är mörkt och kallt både ute och inne. Jag kan naturligtvis inte vara säker, men något säger mig att det kommer att komma en tredje del. Det finns en del jag vill veta mer om.

Titel: Mannen från Thule (Kold angst)
Författare: Mads Peder Nordbo
Övers: Kalle Hedström Gustafsson
Förlag: Albert Bonniers förlag
Tryckår: 2019
Antal sidor: 366
 

Flickan utan hud

En mycket spännande kriminalroman i exotisk miljö. Flickan utan hud tilldrar sig i mörker och kyla på Grönland i staden Nuuk. Journalisten Matthew Cave har kommit för att skriva om en död man om man funnit i en isspricka och som man misstänker kan vara från vikingatiden. Man sätter en polis att vakta kroppen över natten, men på morgonen är även polisen död. En omfattande utredning tar sin början. Trådarna löper bakåt i tiden och uppåt i samhällshierarkin. Det är snårigt och ibland mycket otäckt men oavlåtligt nervkittlande. Författaren Mads Peder Nordbo föddes i Köpenhamn men bor sedan länge i Nuuk. Det märks att han är väl förtrogen med miljön men han är inte så välsedd i landet. Det finns en uttalad motsättning mellan danskar och inuiter. Det som nu kommer i dagen handlar om våld, mäns våld mot kvinnor och flickor. Och det har pågått länge. Men under åren har även några män mördats bestialiskt och nu början man skönja ett sammanhang. Miljöskildringen i Flickan utan hud ger en bild av ett strängt och kargt landskap och man har en känsla av att det  alltid är mörkt och iskallt. Nästa bok har titeln Mannen från Thule och den ser jag mycket fram emot. Kanske finner Matthew Cave i den till slut några upplysningar om sin egen fars liv på Grönland.

Titel: Flickan utan hud
Författare: Mads Peder Nordbo
Översättare: Kalle Hedström Gustafsson
Förlag: Albert Bonniers 
Antal sidor: 359 sidor

San Francisco

Ung i Grönland - ung i världen hittade jag vid något tillfälle hos Hanna på Feministbiblioteket och blev nyfiken på. Den innehåller noveller skrivna av ungdomar för ungdomar så den passade ju precis, tänkte jag.  Och här hittar jag en novell av ingen mindre än Niviaq Korneliussen som var nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2015 med romanen Homo sapienne. Novellen heter San Fransisco och därmed kan jag pricka av nr 16 Läs en novell vars titel börjar på s i Ugglan & Bokens utmaning Läs en novell.
Det börjar med ett gräl som slutar med att Sara lämnar Fia, som egentligen inget hellre vill än att säga förlåt, men det går inte. Fias förtvivlan är förkrossande och än värre ska det bli. Fia ger sig som bedövad ut i världen. Det bagage hon inte är riktigt säker på att hon har med sig ger hon till en häpen, illaluktande uteliggare. Hon hamnar i New York, Chicago, Kansas City och San Fransisco. När novellen är slut börjar jag undra om jag drömt alltihop. Eller är det Fia som drömt? Frågan är om inte den här berättelsen ingår i hennes roman Homo sapienne om vilken det står: "Fia, Inuk, Arnaq, Ivinnguaq og Sara. Fem unge, fem historier vævet ind i hinanden, om opbrud, identitet og kærlighed i Nuuk." Författaren har själv översatt sin roman till danska. Niviaq Korneliussen föddes 1990 och växte upp i den sydgrönländska staden Nanortalik. Efter några års studier i statsvetenskap på universitetet i Nuuk, læser hon nu psykologi på Aarhus Universitet.