Visar inlägg med etikett Ulrika Knutson. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Ulrika Knutson. Visa alla inlägg

lördag 25 maj 2024

Arnold

Medan jag läste om Honorine Hermelin och de andra kvinnorna på Fogelstad stötte jag på Emilia Fogelklou också. Hon var där och föreläste och medverkade i tidskriften Tidevarvet. Emilia Fogelklou var teolog och översättare och höll föreläsningar i psykologi. Hon var mycket god vän med Elin Wägner och Klara Johansson, 1875 - 1948, litteraturkritiker och essäist. I min bokhylla står sedan länge Emilia Fogelklous roman Arnold från 1944. Nu var det äntligen alldeles rätt tid för den. Den kom i ny upplaga 2009 och då är den placerad bland biografierna vilket är helt rätt. Den handlar om Emilia Fogelklous man, Arnold Norlind, 1883 - 1929, docent i geografi och Danteöversättare. Han  skickade sina översättningar till EF och bad henne läsa. Jag blev lite förvånad över att den blyge tillbakadragne mannen utser en vilt främmande människa till sin läsare. Och i följebrevet använder han skrivningen "Du skall.." Åren går. Båda arbetar, forskar, föreläser, reser och skriver. Utöver allt detta skriver de dagbok och brev. En gång sammanstrålar de i Berlin och har några väldigt roliga dagar där. De är som två stora barn och funderar på att fortsätta till Italien i stället för att åka hem till sina respektive arbeten. Det är ingen omtumlande förälskelse från någondera hållet. Arnold Norlind har identitetsproblem. "Min kropp är man min själ är kvinna", skriver han. Men han har haft ett par förhållanden och är en gång nära att gifta sig med Flora som han vandrat i bergen med, men backar ur i sista minuten. Typiskt nog fortsätter flickan han sviker att vara hans vän och är glad över att ha honom som sin vän. Arnold Norlind var inte passionerad men innerlig. Han var en genuint god människa som aldrig framhävde sig själv; en ljusgestalt. Erik Hjalmar Linder säger om honom "...här talar en själ som i renhet och okuvlighet liknar en låga." Jag kom under läsningen att tänka på Idioten av Dostojevskij. Emilia Fogelklou och Arnold Norlind gifter sig1922 . Emilia är 44 år, fem år äldre än Arnold, men båda drömmer om barn. Även sedan Arnold fått veta att han har tuberkulos i strupen. Han får ett år på sig att leva. Men det blir sju. Och de båda makarna blir mästare på att leva i ögonblicket. Arnold arbetar mycket hårt. Han tror på viljans kraft. Vill man inte bli sjuk så blir man inte sjuk. Men när de ska flytta in i sitt lilla nötskal till hus i Jakobsberg överanstränger han sig med att bära alla bokkartonger som måste pulas in i huset. Redan som barn blev han vegetarian sedan ha sett hur familjen åt upp hans lekkamrat, ett litet lamm. Nu magrar han kolossalt men har förvånansvärt god kondition. Han gillar att röra på sig och trampar på jorden med lätta fötter; liksom tyngdlös. Emilia och Arnold känner sig fria i varandras närhet. Båda är mystiker och forskare. Under långa tider får inte Arnold säga något. Men han kan säga "Vov" utan att anstränga halsen, så det gör han. Emilia läser högt för honom. Mycken kommunikation är ordlös. Arnold känner på sig när Emilia är orolig och sorgsen om natten och plötsligt sitter han där vid hennes sängkant. När han blivit i stort sett helt sängbunden skriver han  det han kallar sitt "andliga testamente". Det lilla häftet fick titeln Från min veranda: meditationer. Senaste upplagan kom 2020. I min bokhylla finns också Emilia Fogelklou, människan och gärningen - en biografi skriven av Malin Bergman Andrews. Nu har jag umgåtts med det här överjordiska paret så länge att jag kommer att sakna dem. Nu ska jag läsa lite till i Kvinnor på gränsen till genombrott av Ulrika Knutson där Emilia Fogelklou fått ett kapitel. Men -  vad läser jag sedan?

torsdag 23 maj 2024

Jag måste gå rätt in i elden

Kerstin Norborg har skrivit en liten pärla till roman med titeln Jag måste gå rätt in i elden. En roman om Honorine. Den har hon haft liggande i datorn länge eftersom hon tyckte att det inte gick att skriva om en kvinna med så stark integritet som Honorine Hermelin, rektor för Kvinnliga medborgarskolan på Fogelstad under trettio år. Hon var en av de ledande gestalterna i Fogelstadsgruppen. Den som kläckte idén och stod för fiolerna var Elisabeth Tamm. Läkaren Ada Nilsson var en annan central figur, en sorts modersgestalt för den tidigt moderlösa Honorine. Nu sitter Honorine Hermelin - Grønbech på Blomsterfondens äldreboende i Älvsjö och tänker tillbaka på sitt liv. Var gjorde hon avtryck? Uppväxten på Ulfåsa vid Bolmen, lärargärningen, översättningarna särskilt de av danske professorn Vilhelm Grønbechs religionshistoriska skrifter. Hon var väl insatt i hans tänkevärld när de så småningom träffades. Tycke uppstod och de gifte sig 1947 när han var 75 och hon i 60- årsåldern.Tio månader senare dör maken och efter en tid flyttar Honorine tillbaka till Fogelstad. Honorine är den tjusigaste av Fogelstaddamerna. Lång, mörk, mager och med stora ögon. Hon är fullt medveten om att hennes liv lider mot sitt slut. Hon märker att hon tappar minnet och blandar ihop personalen. Och hon är yr. Honorine Hermelin har bokat plats åt sin aska i Elisabeth Tamms grav. Jag är väldigt förtjust i den här sortens böcker som skissar konturerna av någon och låter läsaren fylla i efter bästa förmåga och dessutom genererar vidare efterforskning.  Ulrika Knutsons bok Kvinnor på gränsen till genombrott känns som en naturlig fortsättning på Kerstin Norborgs roman.

tisdag 6 oktober 2020

Tisdagstrion v. 41: Miljö och klimat


 Ugglan&Boken: Tisdagstrion v. 41: Miljö och klimat

      

1. Den besvärliga Elin Wägner var en tidig miljökämpe. Det kan en läsa om i Väckarklocka. Elin Wägner var tidig med mycket. Ulrika Knutsons bok berättar.


2. Åtta steg mot avgrunden. Vårt framtida liv på planeten av Jonathan Jeppsson.

3. Redan 2008 kom boken Värld av is. Ett hotat Arktis av Mireille de la Lez, foto, och Fredrik Granath, text. Den innehåller ett större antal fotografier än utställningen och är ett utmärkt komplement och ett stöd för minnet.

onsdag 15 april 2020

Golvad av Elin

Den besvärliga Elin Wägner av Ulrika Knutson; en gedigen biografi om en mångsidig, förvånansvärt modern kvinna som hann uträtta otroligt mycket under sina 66 år på jorden, 1882 - 1949. Ingen kunde passa bättre än Ulrika Knutson att skriva  en en biografi om Elin Wägner. De är samma andas barn. Redan i förordet möter Ulrika Knutsons personliga tilltal. Uppenbarligen har hon haft roligt när hon skrivit och sådant smittar läsaren. Elin Wägner och hennes tid blir så levande att en tycker sig vara där. Hennes namnkunniga vänkrets var stor; hon reste till konferenser; hon var medlem i Fogelstadgruppen och Samfundet De nio; hon arbetade för kvinnors rättigheter, rätten till rösträtt och fred. 1944 valdes hon in i Svenska Akademien och efterträdde Hans Larsson på stol 15. Elin Wägner hade tidigt klart för sig att det gällde att ta vara på jordens resurser. Hon var starkt influerad av Ellen Key även om hon också kunde se kritiskt på denna. Hon kom också att påverkas djupt av Mahatma Gandhis anti - våldsbudskap. Romanen Norrtullsligan - om fyra kontorsflickor i Stockholm - kom ut 2008 och Pennskaftet, med en kvinnlig journalist som huvudkaraktär, kom 1910, samma år som hon träffade John Landquist, litteraturvetare och sedermera professor i filosofi och psykologi. De gifte sig och hade stort intellektuellt utbyte med varandra hela livet. Men Landquist var en kvinnokarl och äktenskapet knakade snart i fogarna och 1922 var Elin klar för skilsmässa. Elin Wägner hade bildningskomplex och var ganska osäker hela livet. Hon hade en liten tunn röst och var egentligen inte förtjust i att tala inför publik vilket inte hindrade att hon reste runt och höll föredrag. Elin Wägners första romaner tilldrar sig i Stockholm; sedan blir det småländska miljöer till exempel i Åsa - Hanna som kom 1918. Tusen år i Småland kom ut 1939 och är en hembygdsbok som innehåller historia, geografi och skrönor i bästa Piraten - stil. I romanen Den namnlösa, 1922, anas Elin Wägners svägerska Ellen Rydelius; Svalorna flyga högt, 1929, Vinden vände bladen 1947,  är andra smålandsromaner. Essäsamlingen Väckarklocka kom 1941 och räknas som en väldigt viktig tiitel i Elin Wägners utgivning. Där diskuteras kvinnor, fred och miljö med utgångspunkt ifrån forna tiders matriarkat. 1925 - 26 hade Elin Wägner en kärlekshistoria med den gifte författaren Sigfrid Siwertz. Och hon hade flera andra affärer. Hon fick aldrig några barn men tog sig an sin brorson Vanni. Elin W hade inget körkort och lärde sig aldrig cykla. Trots att hon fick en cykel av John Landquist. Mot slutet av sitt liv blev Elin Wägner kväkare. Ulrika Knutson förmedlar massor av kunskap; hon berättar skrönor och citerar bitska och humoristiska kommentarer av Elin Wägner; hon presenterar Elin Wägners många viktiga vänner och kolleger; hon blåser liv i femtio år av kvinnokamp och hon gör det med fart och schwung. Den besvärliga Elin Wägner är en biografi av bästa märke. Dialogen fortsätter för att låna en titel av Elin Wägner. Jag kommer att fortsätta läsningen.

Titel: Den besvärliga Elin Wägner
Författare: Ulrika Knutson
Förlag: Historiska Media
Tryckår: 2020
Antal sidor: 400 

Den här boken passar in på nr 33 i Mias Kaosutmaning 2020 Läs en fackbok.

torsdag 9 april 2020

Helgfrågan v. 15

Mias helgfråga gäller vad vi läser just nu och vilket påskgodis vi gillar mest.
Just nu avnjuter jag Ulrika Knutsons nyutkomna biografi om Elin Wägner
Den besvärliga Elin Wägner, från Historiska Media. Den är både rolig och intressant och jag läser den som en roman. Pennskaftet väntar liksom lite påskekrim. Fick just idag ifrån biblioteket Min fars hemlighet av Sara Blædel.
Mitt godaste påskgodis finns nästan inte att få tag i längre. I flera år kunde jag köpa det i närmaste större stad, men det går inte längre. Antagligen skulle en kunna göra teaterkonfekt själv, men det blir nog inte så proffsigt som på bilden som jag lånat ifrån Wikipedia.

torsdag 2 april 2020

Helgfrågan v. 14

Mias helgfråga gäller om vi hittat något bra att läsa i påsk och om det blir något påskekrim.
Jag ska läsa Ulrika Knutsons biografi över Elin Wägner, Den besvärliga Elin Wägner som just kommit ut på Historiska Media.
Mitt påskekrim blir Kyldygnet av Philip Birk också från Historiska Media

Bonusfrågan: Hänger ni med på Påskutmaningen
Det gör jag inte. Kan inte läsa på det sättet. Men jag kommer att följa det hela med stort intresse på säkert avstånd

måndag 6 augusti 2012

"Mesiga, mossiga och liberala"

Ikväll visades en utmärkt dokumentärfilm 
på SVT2 om Kvinnliga Medborgarskolan på Fogelstad.
När kvinnorna fick rösträtt 1921 behövde de också utbildning i demokrati.
Skolan startade 1925av Fogelstadsgruppen från vänster Elisabeth Tamm, Ada Nilsson (mycket omtyckt läkare), Kerstin Hesselgren (riksdagsledamot), 
Elin Wägner (författare)och sittande Honorine Hermelin (lärare) , som var rektor på skolan i 30 år.
Fogelstadgruppen gav även ut veckotidskriften Tidevarvet och det var i den som änkan Helga Johansson blev författarinnan Moa Martinson.
Dessa kvinnor hade också trassliga kärleksrelationer. Alla som mötte Honorine Hermelin älskade henne. Hon var ett socialt geni och lyckades hålla beundrarinnorna på gott humör. Även sedan Hagar Olsson kom från Finland "som en hök i en hönsgård" och predikade socialism och radikalfeminism. Naturligtvis blev även hon förälskad i Honorine Hermelin. Men hon tyckte att kvinnorna på Fogelstad var mesiga, mossiga och alltför liberala. Och så pratade de för mycket. Hon ville ha mera handling.
Honorine Hermelin rymmer till slut till Danmark och gifter sig med  teologen Wilhelm Grønbech.
Ada Nilsson är ett besviket bröllopsvittne, men de båda kvinnorna förblir vänner under hela livet.
Ulrika Knutson och Marie Nyreröd har gjort dokumentärfilmen.
Det är en repris från 2007 och den finns att se på SVT Play i 30 dagar framöver. Den går också i repris lördagen den 11/8 kl 17.00 i SVT2.
Ulrika Knutsons bok Kvinnor på gränsen till genombrott. Grupporträtt av Tidevarvets kvinnor kom ut 2004




fredag 18 maj 2012

Giftblandare och helvetespräst

Ulrika Knutson berättade idag i radioessän på sitt oefterhärmliga, kvickt formulerade sätt om det allra första mediedrevet mot vår modernaste författare - Carl Jonas Love Almqvist.
Han tiggde om det. Oförskräckt angrep han så präst han var bland annat kyrkan , äktenskapet och staten. Han pläderade för kvinnors rätt och den fria kärleken.
Ulrika Knutson tycker att man också kan läsa Det går an som ett resereportage. Almqvist själv älskade att resa och han älskade också sin hustru allra bäst på håll, vilket han inte tvekade att också meddela henne. (Hur glad måste inte hon ha blivit?)
Och värre skulle det bli! Almqvist for till Amerika och gifte sig med en ny kvinna. Han kunde alltså lägga "bigamist" till meritlistan.
I dagarna har det kommit en ny bok, Scandalous,
som handlar om mediedrev i fyra nordiska länder under åren 1980 till 2010.