Emily forever

Emily är väldigt ung när hon blir gravid. Pablo, d kriminelle barnafadern, har just tagit sin väska, gått ut genom dörren och låst den; förebärande att han måste ordna upp en sak med Ousman. I telefon berättar han sedan att han behöver vara för sig själv och att de ska vara från varandra en tid. Emily vägrar acceptera att hon blivit lämnad. Att Pablo är kriminell förstår hon inte förrän senare. Emily har nu bara sin förtidspensionerade mor. Hon vet inte vad en far är och vilken roll en far ska ha. Emily arbetar i en livsmedelsaffär, Kiwi (ungefär lika med Coop) där föreståndaren månar om henne och försöker underlätta för henne allteftersom magen växer. Emily förefaller väldigt tafatt och avstängd från världen. Men nu tvingas hon till kontakter med socialkontoret, mödravården och så småningom också polisen. Amningen blir ett kapitel för sig. Trots möjligheter till kontakt med andra nyblivna mammor sitter hon tyst och passiv. Jag får lust att ruska om henne. Vid nitton års ålder är en i regel mera vuxen. Emily forever är romanens titel. Det är norska Maria Navarro Skarangers tredje roman och den nominerades omedelbart till ett flertal priser. Det är också den första romanen av henne som översatts till svenska. Översättare är Ninni Holmqvist vilket borgar för kvalitet. Berättaren är allvetande men ändå inte. Kronologin är uppbruten i och med att olika personer får komma till tals. Det ska bli intressant att följa det här författarskapet vidare.

Titel: Emily forever

Författare: Maria Navarro Skaranger

Översättare: Ninni Holmqvist

Förlag: Weyler

Tryckår: 2022

Antal sidor: 193

Sopa ihop löv mot vinden

Det är fortfarande roligt att umgås med vängruppen från romanen Sällskapet av Christina Hesselholdt. Hennes nya roman heter Sopa ihop löv mot vinden. Vännerna är fortfarande vänner men de har i vissa fall omgrupperat.  Camilla som troget vårdade sin sängbundne man Charles under tre år är fortfarande singel sedan Charles en vacker dag förklarade att han tänkte vara sjuk på egen hand. Camilla har dottern Greta som är sex år och räknar hela gruppen som sin familj. Alma och Camilla är de som varit vänner längst. Alma har lämnat sin magre man, läkaren Kristian, och till sin stora lycka hittat den ganska tråkige men snälle och trygge Edvard i sin omedelbara närhet. Edvard har svårt att säga nej vilket medför att han stöder sexton hjälporganisationer i månaden. Deras partnerbyten har hela tiden hållit sig inom gruppen. "Vårt lilla gäng kan endast tänka sig att ha förhållanden med varandra." Vissa principfrågor delar gruppen, som till exempel de som gäller djurens rätt. Alwida är vegetarian och en fullfjädrad djurrättsaktivist. Hennes aktivism är som att sopa ihop löv mot vinden. Camilla är också vegetarian och när de andra äter gåslever lämnar hon rummet. Camilla ömmar för världens barn. Alma och Camilla har tidigare semestrat på Kos, men nu tycks Medelhavet blivit ett ställe där flyktingar drunknar så nu är det uteslutet. Ingen i gruppen flyger längre. Alla har blivit äldre, så klart, men de går och grumsar om och på varandra och livet precis som i förra romanen. Och alla får mer eller mindre utrymme. Jag läste gärna Sopa ihop löv mot vinden och trivdes med sällskapet. Och bildspråket är träffsäkert och humorn finns där och massor av författarreferenser. En lista över alla citat finns i slutet av boken. Läsaren är i bildat sällskap. Men - Sopa ihop löv mot vinden når inte upp till Sällskapets höjder. Den känns spretigare och är inte så omsorgsfullt skriven som Sällskapet. Ninni Holmqvist har översatt båda titlarna och henne har en sällan några invändningar mot.

Titel: Sopa ihop löv mot vinden

Författare: Christina Hesselholdt

Översättare: Ninni Holmqvist 

Förlag: Natur & Kultur

Antal sidor: 210

 

En smakebit på søndag v. 14 2023

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås.
"Först dog hästen, sedan kraschade min dator (som jag hade skaffat samtidigt med hästen), vilket gjorde att jag blev av med en masa skräp, sedan planterade jag om en växt som jag hade haft sedan ungdomen till en större kruka, vilket gjorde att jag råkade skada rotsystemet; det var ett fasligt sjå; rötterna ville inte släppa, till slut fick jag ta en kniv och liksom lossa hela vägen runt, som om det var ett bakverk som satt fast i formen. Efter en kort tid i den nya krukan segnade växten ner. Kanske hade hästen dött av sig själv om jag flyttat den. Sedan fick min pappa ett hjärtstillestånd, han återupplivades men återfick inte medvetandet, och hans organ slogs ut, det ena efter det andra."

Från sidan 11 i Sopa ihop löv mot vinden av Christina Hesselholdt. Fristående fortsättning på Sällskapet. Fast jag tycker att en ska läsa Sällskapet först.

Kaptenen och Ann Barbara

"Heden liknar ingen annan plats. Där finns himlen och den platta jorden. Där finns ödemark och tomhet." Och så vidare. Beskrivningen av heden, som faktiskt är huvudkaraktären i den här boken, påminner osökt om den engelske författaren Thomas Hardys hed i romanen som fått titeln Heden. Ida Jessens nya roman, Kaptenen och Barbara, handlar om hedlandskapet i södra Jylland, som på kungens, Fredrik V,  och Räntekammarens uttryckliga önskemål ska odlas upp och göras beboelig för människor från Tyskland. Ingen vet vem som äger heden. Den är någons, och den är ingens. Ingens är det namn som gäller på heden. Det ska finnas uråldriga dokument som talar om gränslinjer och besittningsrätt, men ingen vet var de finns. Bönder och jordägare bor i utkanten av heden. En vacker dag kommer tyske kaptenen i von Scholtens geworbne Infanterie, Ludwig van Kahlen, farande med häst och vagn, iförd röd uniform, trekantig hatt och med gul sidengördel om livet. Han har läst odlingstidskrifter och är full av planer och energi. Han ska vara hedutvecklare, vetenskapsman och lantmätare och odla upp den magra jorden till kungens ära. Ljungen, som vajar manshög, ska tvingas undan och användas till annat, som att stoppa madrasserna med. Kaptenen sliter morgon, middag och kväll. Alla arbetare han lyckas skaffa rymmer förr eller senare. Ingen orkar med hans tempo. Året är 1754 och kaptenen är 54 år. Ida Jessen har skrivit en riktig bladvändare. Romanen är tätare än hennes tidigare romaner. Detta är mer av bred episk berättelse. Somliga av karaktärerna har verkliga förebilder. Tiden är intressant. En undrar mycket över den totalt osynlige kungen och den lika gåtfulla som osynliga Räntekammaren. Jag gillar mycket beskrivningen av heden och av människorna, till exempel Kahlens trätobroder amtmannen Trappaud, kaplanen Søren Thestrup som är kaptenens verklige vän och den genomruttne Schinkel på Hald. Och naturligtvis Ann Barbara, som är Guds gåva till kaptenen. Här finns också massor av kulturhistoria och en hel del spännande ord. Kort sagt en roman helt i min smak.

Titel: Kaptenen och Ann Barbara

Författare: Ida Jessen

Översättare: Ninni Holmqvist

Förlag: Historiska Media'

Tryckår: 2021

Antal sidor: 430

Sällskapet

Danska Christina Hesselholdts roman Sällskapet handlar om sex personer som alla tillhör en välbärgad borgerlighet. De är högutbildade, läkare, psykolog, författare, t. ex., men förefaller inte arbeta. De reser, läser och intresserar sig för kultur i största allmänhet. Vi följer deras inre monologer och delar deras ensamheter och syn på varandra.  Vissa av dem har känt varandra länge. Sällskapet består av fyra kortromaner utgivna mellan 2008 och 2014; Camilla - böckerna kallar författaren dem. Camilla och hennes sjuke man Charles är någon slags huvudpersoner. Charles är sängbunden och Camilla sitter lojalt vid hans sängkant i tre år och sedan meddelar han att han tänker vara sjuk på egen hand. Camilla blir sårad och olycklig och tar itu med att rusta upp ett gammalt sommarhus; köper en gammal häst och en hund. Alma lämnar sin torre man Kristian och ger sig ut på den fria marknaden. Men hon hittar den stillsamme och förutsägbare Edvard i sin omedelbara närhet och beslutar sig för att hålla till godo med honom. Edvard blir glad. Han bor fortfarande i sina föräldrars dödsbo. Alwida är den oberäkneliga i sällskapet. Inget förvånar när det gäller henne. Det finns ingen egentlig handling i boken och kapitlena hänger inte ihop med varandra, men det är oavbrutet roande och engagerande läsning. Ett träffsäkert bildspråk gör att en gång på gång frustar till av lycka över formuleringarna. Det förefaller som om författaren själv haft trevligt när hon skrivit romanen. De litterära referenserna står som spön i backen - ca 70 och då har jag säkert missat några - och författaren citerar ofta, till exempel Sylvia Plath och Virginia Woolf. Sällskapet anbefalles varmt!

Titel: Sällskapet
Författare: Christina Hesselholdt
Övers: Ninni Holmqvist
Förlag: Natur & Kultur
Tryckår: 2018
Antal sidor: 384 sidor

Kostym

En namnlös kvinna på resa har kommit i det stadiet att hon först måste visa att hon kan betala för sig innan hon blir insläppt någonstans. I handen har hon en tygväska innehållande en sarong som hon köpt på Bali. Nu sitter hon på den luftkonditionerade flygplatsen i Singapore och ser sig omkring. Ute är det trettiofem grader varmt. Hon spanar in en man vid biluthyrningen och beslutar sig för att låta honom tända hennes cigarett.  Mannen ser sval och vältränad ut; inte så lång men ganska ung. Han undrar var hon kommer ifrån och om han kan ge henne lift in till stan. Hon ska till ett ställe i kineskvarteren som heter Jimmy´s Place. Kvinnan visar vägen och det slutar med att de hyr ett dubbelrum. Mannen - som heter Bob - ska på konferens tidigt nästa morgon. Kvinnan tar tillfället i akt och gör det smartaste hon kan göra. Det är inte särskilt snyggt, men det är effektivt. En får en känsla av att kvinnan är en van resenär; en överlevare som alltid landar på fötterna. Hon agerar lugnt och kyligt utan stora åthävor. Novellen Kostym av Ninni Holmqvist är ett litet utsnitt av den resande kvinnans liv. Hon saknar förflutet och en vet inget om hennes framtid. Allt hon har är nuet.
Novellen passar in på nr 16 Läs en novell med ett klädesplagg i titeln i Ugglans&Bokens läsutmaning Läs en novell IV.

Från doktorsstolens tid

Historiska media

I En ny tid av Ida Jessen fick en lära känna lärarinnan Lilly Høy och sedermera doktorinnan Vigand Bagge. Själva doktorn fick en inget riktigt grepp om. Han var tyst och tvär men otroligt hängiven sina patienter. I Ida Jessens nya roman Doktor Bagges anagram är det Vigand Bagge som har ordet. Han är tjugo år äldre än hustrun och hans hälsa vacklar. Men det är det ingen som vet. Jo, möjligen doktor Eriksen som vikarierar när Vigand Bagges smärtor blir för svåra. När han blir uppmanad att skriva en artikel om hur det är att vara läkare och säger han naturligtvis nej. Men hur det nu är så börjar han skriva ner minnen allt eftersom de dyker upp. Och då kommer det där med barndomen som en väntat på. Fadern var en hård uppfostrare men Vigand Bagge beundrade fadern gränslöst. De hade en ordlös förståelse och behövde inte prata. Modern hatar han oresonligt och vill inte ha henne i sitt liv. Han upplever henne som kletig och i grunden ointresserad och falsk. Doktor Bagge älskar ensamhet och tystnad. Lilly älskar att prata. Hon är socialt kompetent och har många bekanta i byn. Ibland tar doktorns patienter en runda inom Lilly först. Doktorn känner också många men från ett annat håll. De båda makarna är verkligen varandras motsatser. Vigand Bagge har en  stoisk livshållning medan Lilly är böjligare och mera ödmjukt vardaglig. De har mycket de borde tala om, till exempel barnlösheten. Båda sörjer över den, men doktorn vill inte tala om den. Lilly har förslag på lösning, men Vigand Bagge vill inte prata. Jag märker att jag funderar mycket på dem båda. Var för sig. Inte tillsammans. Jag läste också Doktor Bagges anagram två gånger. Och jag tog fram En ny tid igen. De båda tunna böckerna innehåller så mycket. Språket är underbart och Lilly Høy och Vigand Bagge lever och växer vidare långt sedan jag slagit igen de båda romanerna. Vackert omslag och en mycket kompetent översättare, Ninni Holmqvist, gör sitt till att även denna roman blir en otroligt njutbar läsning. Jag beundrar doktor Bagge, något mer förstår jag honom, men jag skulle inte säga att jag känner honom. Men det gör ju å andra sidan inte hans hustru heller. Historiska media 2018

En ny tid

Historiska media

Lilly Høy kommer till den lilla jylländska byn Thyregod som ung friskolelärare i början av 1900 - talet. Hon påbörjar en dagbok som sedan gör ett  uppehåll på ett par årtionden för att återkomma när hennes man, distriktsläkaren Vigand Bagge, ligger för döden. Hon sitter vid hans sjuksäng och ser att "kännetecknen drar sig tillbaka". Vigand är tjugo år äldre än Lilly och har gift sig med henne som en sorts räddningsaktion. Lilly beundrar och högaktar sin man, men så mycken kärlek eller kommunikation verkar det inte ha funnits dem emellan; "mellan oss har språket alltid varit smått". Vigand Bagge hade höga ideal och ställde stora krav på sig. Hans distrikt är omänskligt stort;  fjorton fattiga socknar, så det är långt ifrån alltid doktorn får betalt. När maken dör får Lilly ta itu med städning och flytt. Lilly har kanske stått i skuggan av sin man, men det betyder inte att hon inte kan agera på egen hand. Vigand Bagge har dessutom tänkt i förväg åt henne. Han har skrivit till prästen, begravningsentreprenören och banken och lämnat direktiv och han anvisar till och med  ett nytt boende. Lilly köper tillbaka den bil som mannen sålt (utan hennes vetskap) och köper sig ett körkort. Cykel har hon redan.  När Lilly städar hon hittar gamla skolfotografier och minns studietiden och förälskelsen i kurskamraten Ervin med vilken hon åkte skridskor en månskensnatt på sjungande is. Lilly har också haft en mycket kort relation med en man som inte var till äktenskap ledig. Då. Minnena varvas med flytt - och städbestyren. En ny tid är en utsökt roman som bör avnjutas långsamt. Eller varför inte ett par gånger på direkten? Språket är poetiskt och vackert. Ljus och dagrar växlar ständigt. Lilly, som ursprungligen kommer ifrån Fyn, har fäst sig vid det jylländska landskapet, den lilla staden Thyregod, som för inte längesedan varit hed, och de särpräglade människorna som befolkar samhället. Ida Jessen skildrar ofta relationerna mellan människor i små samhällen. Lilly framställs inkännande och ömsint. Hon växer och förändras genom romanen och en känner sig bekant med henne medan Vigand är och förblir en stor gåta. Han offrar sitt liv för patienterna men är på samma gång en hård och ogenomtränglig människa. Hade en velat möta en sådan läkare?  Lyckligtvis kommer det hösten 2018  en uppföljare till En ny tid på svenska. Doktor Bagges anagram heter den och här får vi möta Vigand Bagge själv.
Författaren, Ida Jessen,  är en av Danmarks finaste författare och medlem av Det danske akademi. Hon har skrivit både romaner, noveller och barnböcker och är också översättare. Ida Jessen har fått många litterära priser. För En ny tid har hon fått både Blixenpriset och DR:s romanpris.
Översättare: Ninni Holmqvist. Historiska media 2018.
Den vackra kongeniala illustrationen på omslaget kommer från tapeten Chrysanthemum av William Morris.

Fiskarmännen

Benjamin är nio år när den här berättelsen, Fiskarmännen,  tar sin början. Han har fem syskon; tre äldre bröder, en yngre och familjens minsting som är en flicka. De bor i staden Akure i västra Nigeria. Fadern arbetar på Nigerias Centralbank och familjen är förhållandevis välbeställd. Fadern har högtflygande planer för sina söner. De ska bli piloter, läkare och professorer. Vi befinner oss på 1990 - talet. Tillvaron är osäker; läget är spänt mellan de norra delarna av landet där de flesta är muslimer och de västra delarna där de flesta är kristna. Det officiella språket är engelska men annars är det igbo och yoruba som gäller. Själva språket skapar spänningar.  Våldet är aldrig långt borta. I Benjamins familj får bröderna stryk av faderns flätade piskor. På gatan lynchas en tjuv på det grymmaste sätt. Livet i familjen speglar samhället i stort. Fadern blir förflyttad till en avlägsen ort och får lämna familjen i hustruns vård. Ganska snart befinner sig disciplinen på nollpunkten. Pojkarna är strängeligen förbjudna att gå till den den smutsiga, farliga floden Omi - Ala, där också en gudom sägs har sin hemvist. Naturligtvis är det just dit de går och det blir början till det som nästan blir slutet för familjen. Vid floden möter de en galen man som uttalar en profetia som kommer att bringa mycken olycka över familjen över lång tid. Jag har en känsla av att Benjamins familj symboliserar utvecklingen i Nigeria med inbördeskrig och slitningar mellan olika grupper. Författaren, Chigozie Obioma, har inte helt överraskande Chinua Achebe som sin förebild. Allt går sönder nämns ett par gånger. Bibelberättelser och inhemska foksagor; Shakespeare och grekiska tragedier är andra litterära influenser. Fiskarmännen är Obiomas debutroman. Den har väckt uppmärksamhet världen över och nominerades 2015 till Bookerpriset. Översättare är Ninni Holmqvist. Ordfront förlag

Precis som att börja om

Ninni Holmqvists nya roman skiljer sig från hennes tidigare produktion både till form och innehåll. Precis som att börja om är en 517 sidor lång roman om en familj och en barn - och ungdomsskildring från 60- och 70 - talen. Den som för ordet är Signe Pia - Lisa Miranda Boklund. Stig Boklund, pappa, är berömd konsertpianist och mamma Margit är översättare. Till familjen räknas också mor - och farföräldrar. Familjen Boklund har det ganska gott ställt och bor i en fin villa. Pia - Lisa är den yngre av två systrar och sin faders favorit. Hon kan lyssna i timmar när han spelar. Syster Yvonne är skeptisk till sin natur och ganska argsint. Pia - Lisa visar tidigt att hon behöver mycken egentid. Hon vägrar dagis och in träder Ulla som blir en mycket älskad barnflicka. I skolan visar sig Pia - Lisa sakna bästiskvaliteter, men blir i alla fall vald först till brännbollslaget av Robban, som har stark personlig integritet och modet att vara sig själv. Deras vänskap håller i sig genom åren. Pia - Lisas värld skakas i sina grundvalar när barnflickan Ulla hals över huvud lämnar familjen och försvinner spårlöst. En tid senare finner familjen Boklund en liten babypojke på trappan och naturligtvis får Olle stanna. Yvonne har sina teorier för sig. Och hon är arg. Lillasyster läser hennes dagbok och förundras. Pia - Lisa växer upp, vacklar i sin sexuella identitet, arbetar som extravak i sjukvården och börjar så småningom illustrera barnböcker. Faderns sjukdom och frånfälle gör att Pia - Lisa kommer närmare familjehemligheterna något som borde stämma henne mildare gentemot mamma, kan jag tycka. Droppen som får bägaren att rinna över för Pia - Lisa är när mamma låtit avliva den stackars gamle, sjuke katten Kennedy. Pia- Lisa gör rent hus och flyr fältet.  Precis som att börja om lär ha vissa självbiografiska drag. Ninni Holmqvist är dotter till Lasse Holmqvist. Här är ditt liv nämns också i romanen liksom för övrigt många andra tidsmarkörer.  Ninni Holmqvist berättar lugnt och vardagligt om vardagsliv. Ibland har man lite tråkigt, men det stämmer så väl in i det vardagliga. Det är vilsamt på något sätt och väldigt lätt att läsa. Pia -Lisas utveckling  är trovärdig och vid 22 verkar hon vara redo att ta itu med resten av sitt liv.

En smakebit på søndag

Läs hur den här läsutmaningen fungerar HÄR!

"I skolan lärde jag mig läsa och skriva och räkna och försökte skaffa mig en bästis, för en sådan hade Yvonne sagt att man måste ha för annars kunde man bli retad. Så jag försökte bli bästis, först med Gunilla, sedan med Birgitta och slutligen med Anna - Lena, men det gick inte så bra med någon av dem för alla tre tyckte att när man väl hade bestämt sig att nu var vi bästisar så måste man göra precis allting ihop. Både på rasterna och efter skolan. Men det fanns för många saker som jag ville göra ensam om eftermiddagarna. Gå i skogen till exempel, och leka med dockskåpet eller modelljärnvägen i källaren. Men när jag sa det, blev de arga på mig, och när Anna - Lena till och med boxade mig hårt i bröstet när jag en dag hellre ville gå hem och vara för mig själv än att leka med dockor hemma hos henne, gav jag upp. Och det gick lika bra ändå: Jag hade ju Ulla och Sessan och Kennedy, jag behövde ingen bästis i skolan också."
Detta säger mycket om Pia - Lisa, berättaren i Ninni Holmqvists nya roman Precis som att börja om, Norstedts 2014, sidan 42. Alla familjer har sina hemligheter. Pia - Lisas familj är inget undantag. Frågan är bara om inte ovanligt mycket döljer sig under ytan i familjen Boklund.