skip to main |
skip to sidebar
C. Aug. Cederborg, 1849 - 1933, var en mycket produktiv författare på sin tid. Mestadels skrev han historiska romaner, men det blev också några kriminalromaner. Han föddes i norra Skåne och växte upp på Wanås där hans far var informator. Cederborg slog igenom stort med romanen Göingehövdingen 1 - 2. Hans romaner trycktes i stora upplagor. Samtidigt arbetade han som journalist för SvD och flera andra tidningar. Han flyttade först till Helsingborg och sedan till Saltsjöbaden i Stockholm.
Suckarnas torn är första och enda boken jag läst av Cederborg. Den tilldrar sig i mitten av 1300 - talet i kung Magnus Erikssons tid. Magnus var gift med Blanka av Namur. Det vimlar av riddare, svenner och väpnare i skogarna. Sverige såg inte ut som det gör idag. Det fanns egentligen inte. Kung Magnus yngste son, Håkan, var kung över Norge. Äldste sonen, Erik, skummade av vrede över orättvisan. Med viss rätt kan en tycka. Erik blev ledare för de adelsmän som önskade avsätta kung Magnus. Suckarnas torn var en mörk fängelsehåla i borgen Galterup som låg mitt inne i skogen. Där härskade orättmätigt den elake Jost von Korbitz, som skaffade sig fiender överallt. Tiderna var mycket oroliga. Handlingen tilldrar sig mestadels i norra Skåne och en bit upp i Småland. Många kända släkt - och ortsnamn passerar revy. I regel stämmer de med verkligheten, men ett par missar vad det gäller tiden har jag hittat. Det gäller till exempelvis Jep Hegendall som uppges ha bott på Wanås vid den här tiden, men det var i själva verket på 1400 - talet. Kung Magnus har begåvats med en dotter, Anna, som inte finns belagd någonstans. Men Kung Magnus hade tre eller fyra döttrar vars namn inte är kända. Hon var tänkt som hustru åt kung Magnus gunstling Bengt Algotsson. Jag måste säga att jag läste den här boken med stort intresse. Många platser känner jag till. Naturen är också bekant. Kung Magnus avskaffade träldomen och införde såväl stads- som landslag. Heliga Birgitta läxade upp honom för än det ena än det andra. Bland annat spred hon ryktet att han var homosexuell. Andra prisade honom för hans godhet.
Skuggornas tid av Agneta Arnesson Westerdahl är del nio i Historiska medias serie Släkten. Vi har nu kommit fram till mitten av 1300 - talet. Romanen omfattar åren 1349 - 1361. Magnus Eriksson är kung i Sverige. Valdemar Atterdag är kung i Danmark. Magnus son Håkan har fått Norge medan äldste sonen, hertig Erik, inte har fått något land. Det förargar honom naturligtvis kolossalt. Unni Cecilia är en liten flicka som bor i en grotta i skogen dit hennes mor skickade henne när digerdöden nådde familjen. Hon kommer att bli myndling till Elin Karlsdotter Folkesson på Lejsta gård i Uppland. Elin är dotterdotter till Ylva* och hon har mist sin man och sina små barn i pesten. Två trofasta gårdskarlar, Bengt och Holger, står troget vid hennes sida. Det är svårt med maten och inte blir det bättre när kungens talesman, Arvid Gustavsson, kommer till gården och meddelar att kungen med sonen Erik och hirden vill övernatta på Lejsta. Det kommer att bli trettio matgäster runt bordet. Unni är en duktig jägare och fiskare och hon och gårdskarlarna ger sig ut för att skaffa mat. Det blir vildsvin och bäver. Elin oroar sig för att Unnis uppträdande under kungens besök. Med all rätt. Men Unni blir betagen i hertig Erik och han i henne så hon är fullt upptagen. Så småningom gifter sig Elin och Arvid och Elin flyttar med sin man till hans gårdar Legesved och Hemvidakulla i Östergötland. Omständigheterna gör att de måste flytta igen och det blir till Gotland där Visby är en viktig stad för de tyska hansaköpmännen. Innanför murarna bor borgarna och utanför står bönderna. När Valdemar Atterdag närmar sig får bönderna ensamma ta stöten som resulterar i ett av de blodigaste slagen i Nordens historia. Skuggornas tid följer väldigt väl de historiska skeendena. De platser som nämns är verkliga och större delen av persongalleriet. Växter och djur; årstidernas växlingar, väder och vind skildras levande liksom klosterlivet. Gamla benämningar som ottemål, morgonvard, dörrgåt bidrar till tidsupplevelsen. Elins kärlekshistoria med Arvid är varm och vuxen. Unnis och hertig Eriks omöjliga kärlek känns mestadels vemodig för alla utom de båda älskande. Jag gillar Elin och undrar om hon någonsin får tillbaka de smycken hon gömde bakom lösa stenar i muren i packhuset i Visby. Skuggornas tid är välskriven, väl underbyggd, spännande och lärorik. Historiska media 2017
* Ylva finns med i Släkten del 8 Falkens döttrar av Elvira Birgitta Holm.
"Elins ansikte var stelt efter sorgen. Mörka ringar av fasa omgav de djupgröna ögonen och hon hade nästan slutat tala. Huskarlarna oroades över hennes förstånd, och en morgon på sensommaren år 1350 när himlen var klarblå och rönnbären började gå över i rött, övertalade de henne att följa med till kyrkogården. -
De satt av vid kyrkomuren, band hästarna, rättade till kläderna och trädde in under porten till vigd jord. Det var som om all markens otyg gått bärsärkagång, som om hela den fridsamma platsen vänts upp och ned. Bland svarta gravkullar och vissnade blommor visade nygrävda hål att de som inte redan var döda väntade på döden. För i denna pestens tid kunde man bara vara säker på att få plats i vigd jord om man själv grävt sin grop. "Nu ska Holger och jag gräva grav till dig, Elin", sa Bengt. "När farsoten kommer går det fort. Imorgon gräver vi gravar till oss själva. Om du vill vänta, kan du gå in i kyrkan. Vi kommer när vi är klara."
Från sidan 13 i Skuggornas tid av Agneta Arnesson Westerdahl.
Varje söndag lämnar vi varandra en smakebit av det vi just läser . Utan spoilers, förstås. Denna veckan administreras smakebiten av Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger. Fler smakebitar HÄR
Falkens döttrar är den åttonde delen i Historiska medias serie Släkten. Författare är Elvira Birgitta Holm som tidigare skrivit ungdomsböcker. Ylva, rödhårig och orädd, för ordet och det är henne och tvillingsystern Ingrid en får följa i glädje och sorg. Tiderna är oroliga. Magnus Ladulås tre söner Birger, Erik och Valdemar Magnusson slåss om makten. Mycket unga pojkar skickas ut i strid. Mödrarna gråter och förbannar alla dessa krig som tar barnen de föder. Döttrarna gifts bort för att stärka allianser och öka ut ägor och rikedomar. Detta drabbar så klart också sönerna. Mannen har all makt, för kvinnans talan och stiftar lagarna. Det är hart när omöjligt för en kvinna att slippa ifrån en tyrannisk äkta man. Ingrid blir bortgift med en bra man medan Ylva är mycket missnöjd med den man föräldrarna valt åt henne och hon gör allt för att hålla sig undan. Det lyckas ganska bra, men efter många år slipper hon inte undan. Det visar sig att mannen ändrat sig genom åren och Ylva får ta saken under nytt övervägande. Ylva är en speciell kvinna. Hon tillhör den mäktiga Bjälboätten och har som sådan nära till hovet. Hon kolliderar bokstavligen och bildligen med den mäktiga Birgitta Birgersdotter, den unge kungens, Birger Magnussons, magistrata. Författaren har satt sig in i tidens seder och bruk och är väl förtrogen med de historiska skeendena. Det blir lite opera på slutet när alla ska tagas av daga, men då behöver en inte undra hur det gick sedan i alla fall. Jag gillar beskrivningen av de gamla landskapen, borgarna, hamnarna och städerna. Klädedräkt och ålderdomliga ord och uttryck är också roande liksom gamla namn på växter. Jaktfalkar är också fascinerande. Ylva och Ingrid har var sin jaktfalk. Då och då får de komma ut och jaga duvor.
Historiska media 2016.
Astrid Terese på den norska bloggen Betraktninger håller i läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås.
"Det började med ett telefonsamtal ifrån Isabella (svärmor). Hon ville veta var
 |
| etta förlag |
Christopher höll hus, och jag hamnade i den pinsamma belägenheten att behöva säga att jag inte visste. I hennes öron måste det ha låtit osannolikt. Jag berättade inte att Christopheroch jag hade separerat ett halvår tidigare och att jag inte hade pratat med honom på närmare en månad. Hon tyckte att det var obegripligt att jag inte kunde tala om var Christopher befann sig, och hennes reaktion var avvaktande men inte helt överraskad, vilket på ett sätt gjorde det hela värre. Jag kände mig både förödmjukad och olustig, två känslor som alltid har kännetecknat mitt förhållande till Isabella och Mark. Detta trots att Christopher brukade säga att jag hade exakt samma effekt på dem, att jag borde försöka att inte vara så reserverad, det kunde alltför lätt tolkas som arrogans." från sidan 7 i Separationen av Katie Kitamura. Etta förlag 2017. I översättning av Marianne Tufvesson. Fler smakebitar HÄR.
I Husfrun, andra delen av Sigrid Undsets romantrilogi om Kristin Lavransdotter, möter en den unga husfrun som kommer till makens gods Husaby för att där ta hand om den eftersatta skötseln av gården. Hennes charmerande man är inte speciellt intresserad av sina ägor. Hans håg står till äventyren på havet. Kristin föder skamset deras förste son, Nikolaus, endast sex månader efter vigseln där hon burit krona på sitt utslagna hår. Kristin är väl medveten om att hon dragit vanära över sin familj och särskilt sin far, Lavrans. I hela sitt liv ångrar hon denna ungdomssynd, trots att hon kommer att föda Erlend ytterligare sju söner till och växa och mogna till en duglig och älskad husfru. Alla hyser respekt för fru Kristin. Alla älskar hennes charmerande man. Ingen kan låta bli, knappt ens hans fiender. Kristins liv blir fyllt av arbete, sorger och en del glädje. Förhållandet till mannen genomgår diverse kriser. Han är häftig och uppbrusande medan hon håller huvudet kallt och retar gallfeber på honom med sina lugna ord. De är verkligen helt olika i kynnet. Så som också hennes far Lavrans och Ragnfrid, Kristins mor, var olika. Det hjälper inte att ha valt varandra av kärlek. Kristin sätter sina söner i främsta rummet; Erlend blir rastlös och längtar bort från barnskrik och vardagsbekymmer. Kristins fromhet tilltar. Erlend väljer en annan väg och blandar sig i rikspolitiken. Kung Magnus härskar över både Norge och Sverige, men Erlend och en grupp andra tycker att han favoriserar Sverige. Vore det inte bättre att han tillsatte halvbrodern Håkon som hjälpkung i Norge? Erlend är oförsiktig och fängslas. Kristin åker till Oslo för att vara i närheten av Erlend som sitter på Akershus. Kristins och Erlends kärlek är slitstark. Erlend tiger om vilka hans meningsfränder är trots att han till och med torteras. Jag gillar allt med den här romanen; tids- miljö - och karaktärsskildring. Känslan av närvaro infinner sig direkt och en engagerar sig i familjens liv och öde. Återstår sista delen: Korset
Efter några dagars intensivt läsande kan jag konstatera att jag fortfarande är lika fascinerad av Kristin Lavransdotter som någonsin under tonåren. Jag har läst första delen, Kransen, i nyöversättning av Gun - Britt Sundström. Nu väntar jag otåligt på del två, Husfrun. Förstår inte riktigt varför titeln på del ett, som förr hette Brudkronan, bytts ut mot Kransen. Hur som helst tror jag att jag vid omläsningen fäster mig vid lite andra saker än tidigare. Kristins och Erlends bitterljuva kärlekshistoria är ju det jag framför allt minns. Och det starka bandet mellan far och dotter. Redan när Kristin var nyfödd och låg vid Ragnfrids bröst slutade hon dia och vände sig mot Lavrans när han kom in i rummet. Modern fick finna sig i att alltid inta andra platsen. Sigrid Undset tecknar en fantastisk bild av livet under medeltiden. Läsaren får sig en lektion i såväl historia som kulturhistoria. Jag har faktiskt slagit upp en hel del, men sådant tycker jag är roligt. Både tids- och miljöskildringen skapar en stark närvarokänsla. Författaren frammanar också skickligt olika stämningslägen; Kristins envishet; Lavrans sorg och vrede, Ragnfrids tungsinne och Erlends sangviniska lynne. Något som jag fäste mig vid den här gången var förhållandet mellan Lavrans och hustrun, Ragnfrid. Nu kan jag se hustrun med andra ögon. Den stilige kraftkarlen Lavrans hade allt sina sidor. Hans - och alla andra mäns - syn på kvinnan och hennes plats i samhället är helt entydig. Kvinnan lyder sin far och därefter den husbonde fadern väljer åt henne. Hon räknas som ett svagt käril utan talan. Reglerna för hur en kvinna skulle uppföra sig var stränga. Det finns några kvinnor som överskridit gränserna, men ändå behållit en plats i samhället i romanen. Erlends moster Åshild till exempel. Vad jag inte mindes är den starka ställning religionen och kyrkan hade. Det vimlar av kyrkor, kloster, nunnor och munkar. Flickorna kunde sättas i kloster något år bara som tidsfördriv före ett avtalat giftermål. Lavrans var djupt religiös; Ragnfrid något mindre. Jag är mycket förtjust i det lite högtidliga språket som fördjupar romanen både tids - och innehållsmässigt och som en väl till stor del får tacka Gun - Britt Sundström för. Norstedts klassikerserie 2016
Inlägg
