Jonny Liljas skuld

I Jonny Liljas skuld möter en för första gången poliskommissarien Jonny Lilja.  Författaren Olle Lönnaeus skriver fram en antihjälte; 43 år; mager och blåögd, skild och med ett utvecklat spelmissbruk som försätter honom i en omöjlig skuld till en mäktig man i den kriminella världen. Det visar sig att det i förlängningen också kommer att gå ut över hans 16 - åriga adoptivdotter, Maria, förutom att det kostar honom själv ett finger. Jonny är en ensamvarg, men när Eva Ström gör sitt intåg på scenen anar läsaren att de kommer att bli ett bra team. Åtminstone sedan Eva Ström förklarat för Jonny att hon föredrar flickor. I Jonny Liljas skuld är Jonny sjukskriven och Eva ska (motvilligt) ha semester. Deras Wagner - älskande chef, Björn Bernhardsson, betraktar sina båda underlydande med vantrogen misstro. Varför kan de inte hålla sig lugna under sina respektive ledigheter? Fyra döda flickor har hittats i Furuboda, Barsebäck, Ribban och  Ravlunda. Ingen har anmält dem försvunna. Det gäller förmodligen människohandel och Jonny vet vem som troligen ligger bakom. Både Jonny och Eva tycker att polisen inte tar det här på allvar eftersom det gäller s.k. rumänska horor. Alltså sätter Jonny och Eva  till alla klutar var och en på sitt håll och de kommer fram till samma resultat. Jonny bor i en lägenhet på Kristianstadsvägen och han känner väl till sitt Malmö. Jonny Liljas skuld är lite rörigare än del tre i serien, Tiggarens hand. Det känns som om den gapar över lite för mycket. Uppläsaren är inte fullt så lyckad heller; inte dålig alls, men inte så bra som Christian Fex. Nu väntar del 2, Marias tårar.

Titel: Jonny Liljas skuld
Författare: Jonny Lönnaeus
Uppläsare: Mats Eklund
Förlag: Hör Opp! 
Utgivningsår: 2014

Mörkret

I Ragnar Jónassons debut och första kriminalroman om kriminalinspektör Hulda Hermannsdóttir, Mörkret, möter vi henne strax innan hon ska gå i pension och avsluta sitt yrkesliv.  Det är inget hon ser fram emot och framför allt inte att det sker på ett sådant skamligt sätt.  Något får hon skylla sig själv för att hon handlat helt emot alla regler och följt sitt hjärta och bejakat sin mänsklighet. Motvilligt måste en ge hennes chef lite rätt när han inte kan blunda för hennes felbedömning. I alla fall får hon ett gammalt olöst fall med en försvunnen invandrarkvinna som troligen var prostituerad att arbeta med under sina sista fjorton dagar. Ganska snart inser hon att fallet skötts otroligt klantigt och nonchalant och till slut avskrivits som självmord. När Hulda börjar dra i trådarna får hon mothugg ifrån alla håll och kanter. Många vill inte att någon ska röra mer i det här fallet. Under tiden avslöjas Huldas egen förhistoria allt ifrån  barndomen till äktenskapet med Jón och lyckan över dras dotter Dimma. Hulda framstår som huvudpersonen i ett antikt ödesdrama där de lynniga gudarna behandlar människorna som lekbollar. Huldas öde rör och berör och avslutningen på Mörkret känns som ett slutgiltigt slag i solar plexus. En kan tycka att Hulda Hermannsdóttir hade varit värd ett bättre öde. Romanen är välskriven och en fäster sig vid både Hulda och Island. Hulda H hade säkert sina sidor, men hon behandlades inte rättvist i den manligt dominerade arbetsmiljön.
Övriga titlar i serien tilldrar sig tidsmässigt före Mörkret.

Titel: Mörkret
Författare: Ragnar Jónasson
Översättare: Alva Dahl
Förlag: Modernista
Tryckår: 2015

Spökfälten i Norfolk

De öde fälten av Elly Griffiths blandar verklighet och fantasi. Verklighet i form av flygfält och s. k. spökfält i Norfolk och hiskliga översvämningar, forensisk arkeologi, DNA - teknik och modernt polisarbete. Släkten Blackstocks snåriga historia är en skapelse av författarens fantasi. Somliga geografiska platser finns, andra inte. Som vanligt är det trevligt att återknyta bekantskapen med rätts arkeologen Ruth Galloway, hennes dotter Kate och brumbjörnen kriminalkommissarie Harry Nelson, som dessutom är fader till Kate. Nelsons trevliga och husliga fru, Michelle, och deras båda flickor har accepterat förhållandena, men Ruths kärlek till Harry Nelson är ett hinder i hennes liv (tycker jag). I De öde fälten råkar Galloway och Nelson in i ett familjedrama som egentligen tar sin början under andra världskriget och som först nu får sin upplösning. Arvsrätt och girighet; Jakob som lurar till sig Esaus förstfödslorätt; den gamla historien som upprepat genom hela mänsklighetens historia. Här gäller det familjen Blackstocks gods. Detta är Elly Griffiths sjunde roman med rättsarkeologen Ruth Galloway och kriminalkommissarie Harry Nelson i huvudrollerna. En känner igen RG:s lilla stuga vid kanten av saltängarna; humorn, ironin och det trevligt engelska. En stiger gärna in i berättelsen och känner sig hemmastadd. Lite ansträngt blir det alldeles i slutet när allt ska redas ut; släktskap ska klarläggas och agnarna skiljas ifrån vetet. Men inte värre än att jag gärna läser nya delar i serien.

Svårsmält

Nej, nu har jag bestämt mig. Jag kan inte skriva om Trädens tystnad av Mo Hayder även utgiven under titeln Behandlingen (orig:s titel: The Treatment). Hon brukar skriva om hemska saker på gränsen till det outhärdliga och hon gör det bra - men den här gången tycker jag inte att det räcker med miljöskildringen (Brixton) och utredningsarbetet som leds av Jack Caffery, som jag gillar. I det här fallet rör det sig om en fullständigt vidrig pedofilhärva.  Men intrigen är alltför skruvad och vidrigheterna upprepas lite för ofta. Kanske är det svårt för Mo Hayder att hantera den här sortens material? Inte konstigt i så fall. Inte förstår jag hur det slutade heller.

Englands svar på Stephen King?

Hud av Mo Hayder är den fjärde boken om kriminalkommissarie Jack Caffery och den andra i Walking Man - serien. (Ritual är den första.) Mo Hayder är född 1962 och har vunnit många fina priser för sina kriminalromaner. Hud tilldrar sig i Mendip Hills söder om Bristol och Bath i Somerset i England. Caffery arbetar tillsammans med polisinspektör Phoebe "Flea" Marley som är chef för Avon och Somersets dykenhet. Det är olidligt spännande att följa Fleas våghalsiga dykningar på jakt efter en kvinnokropp i de bottenlösa Älvgrottorna, ett system av översvämmade kalkbrott och grottor där romarna brutit bly och som förbinds av vindlande tunnlar.  Caffery förbryllas av några dödsfall som arrangerats så att de ska se ut som självmord. Det finns en spänning mellan Caffery och Flea. Men i den här romanen kompliceras deras relation på ett sätt som ingen utav dem - och definitivt inte läsaren - kunnat förutse. Jag frågar mig ideligen varför jag läser Mo Hayders kusliga kriminalromaner. Men hon har ett sätt att berätta som gör det omöjligt att sluta läsa. Hennes sinne för de dunkla krafterna i livet är osvikligt och hon släpper loss dem i suggestiva miljöer; vattenfyllda, övergivna gruvor i enslig miljö under månskensnätter till exempel. Ensamvargarna Caffery och Marley är också karaktärer att sympatisera med. Flea bär en tung packning med sitt förflutna och den blir lättare i den här berättelsen.

Loppisfynd

Siden sammet(1964) av Maria Lang. Mord i modevärlden. Den elaka, förmögna Veronica Thorén hittas död bland fina tyger och modeller i Syateljé Asta. Unga Maria Melander är den enda som bebor det stora huset med många rum och hemliga utrymmen. Ingen sörjer den döda, som varit lika obarmhärtig och gnidig som rik. Christer Wijk, som just friat till sin fästmö hovsångerskan Camilla Martin i syateljén och valt såväl material som modell till bröllopsklänningen, blir tvungen att åka tillbaka.
Jacques är frilansande modetecknare med skumma bisysslor. Han blir nästa offer. Trots att Christer Wijk har ett fåtal möjliga mördare har han vissa problem med att få ihop det hela. 
Siden, sammet, trasa, lump är mycket lättläst och enkel att läsa några rader i, lägga ifrån sig och göra något annat för att sedan ta tag i igen. Mycket lämplig i tider när det egentligen inte finns någon lästid.
Nr 87 i Bokklubben vår bok 1968. Norstedts förlag. Rolf Lagerson gjorde omslagsbilden.

 

The cruellest Month

"APRIL is the cruellest month,breeding

Lilacs out of the dead land, mixing

Memory and desire, stirring

Dull roots with spring rain."

Så börjar The waste Land av T. S. Eliot. Den grymmaste månaden är titeln på den tredje deckaren om Kommissarie Gamache.  Den tilldrar sig i april under påsken i den lilla gudsförgätna kanadensiska byn Three Pines om vilken det sägs att den som väl hade hittat byn skulle aldrig glömma den. Men för att hitta den måste man först fara vilse.

Louise Penny började sin bana som journalist och programledare i kanadensisk radio.  2006 fick hon New Blood Dagger Award för bästa kriminaldebut för Mörkt motiv som kom på svenska 2012. Bok nummer två heter Nådastöten. Louise Penny bor själv i en liten by strax söder om Montreal. Alla människor i Three Pines är mer eller mindre excentriska. Många utav dem är också mycket kulturellt engagerade.  Alldeles som av en händelse fick jag Den grymmaste månaden från biblioteket lagom till påsken. Den verkar vara alldeles utmärkt att hosta och snyta sig till. Läs mer om Louise Penny HÄR Översättare: Charlotte Hjukström W&W 2013

Som om det skulle hjälpa att låsa!

Catherine möter den otroligt charmerande, snygge kriminalpolisen Lee med ett oklanderligt förflutet.
De blir förälskade. Eller i alla fall är det vad hon tror. Förhållandet kantrar så sakta. Det börjar med kontroll av umgänge och e - post, extranycklar, avlyssning av mobilsamtal och telefonsamtal i ny och nedan. Catherine blir först lite smickrad av det intensiva intresset. Men snart blir hon förbryllad, sårad, ledsen och så småningom väldigt rädd. Och arg. Förhållandet kapsejsar totalt och misshandeln blir både fysisk och psykisk. Det värsta är att ingen tror Catherine när hon försöker berätta! Först måste det bli katastrof. Hon försöker sedan varna nästa kvinna, men blir avvisad och betraktad som störd. Det går så långt att Catherine blir tvångsintagen på mentalsjukhus. Hon har panikångest och tvångssyndrom vilket inte borde förvåna någon med ett uns av fantasi och empati.
Berättelsen är delad i två tidsplan; ett före och ett efter misshandelsåren. Rättegången däremellan upplevs som lika förnedrande som själva misshandeln.
Elizabeth Haynes debuterade med Into the darkest Corner 2011.
Nu har Glöm inte att låsa kommit ut på Lind & Co förlag i översättning av Ulla Danielsson.
Elizabeth Haynes arbetar som analytiker för polisens underrättelsetjänst, vilket hon betraktar som ett idealiskt yrke för en författare.
Glöm inte att låsa avslutas med ett avsnitt som har rubriken Om boken och ett annat som heter Om att skriva. Elizabeth Haynes andra bok, Revenge of the Tide, kom ut 2012.

Grymt

Nu började jag visst mitt i någonting. Ritual (2013) av Mo Hayder föregås av Fågelmannen (2000; 2003 på sv; ny uppl. 2014) och Trädens tystnad 2003 och dem har jag inte läst. Huvudperson är polismannen Jack Caffrey. I Ritual är han förflyttad till Bristol från London. Vid sin sida har han polisdykaren Phoebe, Flea, Marley. Hennes tragiska förflutna hemsöker henne. Jack Caffrey är inte speciellt lycklig han heller. Helt klart hade det varit en fördel att ha haft bakgrunden klar för sig. I Ritual introduceras en ny person, nämligen Vandrande mannen. Mo Hayder berättar i sitt efterord att hon mött förlagan i verkligheten. Ritual är första delen i en Walking Man - serie berättar hon. Hon förklarar också varför det dröjt så länge med en ny Jack Caffery - roman. Hon var helt enkelt trött på honom. Men efter sju år känns det som att ta ett gammalt ex till nåder.
I Ritual möter gammal afrikansk svartkonst, muti, modern teknik. Man smugglar människohud och gör affärer med blod och Flea hittar avhuggna händer i Bristols hamn. Ofattbart grymma människor utnyttjar olyckliga existenser i underläge som knarkare och illegala invandrare, för sina vinstinbringande syften. Jack och Flea har ett styvt utredningsarbete. De klantar till det ibland vilket gör det hela mera trovärdigt. Flea låter sig till och med föras bakom ljuset av en "vän". Det är mycket spännande även om jag ibland tycker att det är två parallella berättelser - Fleas och Jacks - och att de kanske kunde komprimerats något. Här finns stoff för åtminstone två böcker.
Mo Hayders värld är grym, mörk och hård. Men så rör hon sig också i samhällets bottenskikt. Dykarmotivet är intressant. Mo Hayder har gjort omsorgsfull research på alla områden.
Om Mo Hayders fristående roman Tokyo skrev jag SÅ HÄR

Tolv edsvurna män, typ

Första boken på det nya året. Jag läste febrilt under senare delen av nyårsnatten. Tredje gången boken föll ur mina händer accepterade jag motvilligt att det var dags att sova. Men imorse...
Peter May är en helt ny bekantskap för mig. Men den tänker jag odla.
Svarthuset är till stora delar en kriminalroman. Men den är också en roman om människorna i en isolerad miljö på ön Lewis i Yttre Hebriderna och en man som gör upp med sitt förflutna.
Hav och hed; havssulor och stormfåglar, jagande skyar, månsken, hala obebodda klippor som saknar växtlighet - miljön är underbart beskriven. Man förflyttas dit. Öbefolkningen är lite egen; många har aldrig varit utanför ön; andra har gett sig iväg men kommer tillbaka. Så är det till exempel med polisen från Edinburgh Fin MacLeod. Ett otäckt brott har blivit begånget på ön. Tillvägagångssättet är detsamma som vid ett annat mystiskt mord i Edinburgh. 
Fin har inte varit på Lewis på arton år, men nu står han öga mot öga med det svåra förgångna som han som en ren skyddsmekanism valt att inte minnas. Han måste också möta sina gamla skolkamrater för att förhöra dem om vad de hört, sett och vet. Inte alla uppskattar återseendet.
Den grymma jakten på havssulans andraårsungar har en särskild betydelse i Svarthuset. Det som en gång varit en kamp för brödfödan har nu blivit lyxkonsumtion för att det anses vara så gott. 2000 fågelungar får sätta livet till under den fjortondagarsperiod när tolv män riskerar liv och lem på klippön An Sgeir. Det blir också en sorts mandomsprov för noga utvalda unga män. Fin uppskattade aldrig att vara utvald. Till saken hör att det som händer på An Sgeir alltid förblir en hemlighet. Oss män emellan.
När jag tänker efter finns det inte en enda sympatisk kvinna i boken. De är få och medför ofta någon sorts problem och gör livet surt för männen. En kvinna sår split mellan två män och det gjorde hon redan i skolåldern. Fins gamla hippiemoster tar visserligen hand om honom när föräldrarna dött i en bilolycka, men är inte speciellt kärleksfull. Någons gamla mor har den dåliga smaken att bli förlamad och måste passas upp och förstår inte att dö. Ja, Svarthuset är en mansroman. Men jag uppskattar miljön, spänningen, gaeliskan, folklivsskildringen och psykologin. Omslaget på Svarthuset är kongenialt. Översättningen är gjord av Charlotte Hjukström och förlaget är Modernista.
På  Peter Mays  HEMSIDA kan man läsa mycket; bland annat att svarthuset är första delen i Lewis-trilogin. Del två heter Lewis Man och del tre Chess Men.

Ett hår av hin

Äntligen har också jag läst Gone girl av Gillian Flynn. Tidigare har jag läst Vass egg (Small Objects) - vilket var Gillian Flynns debutroman - och den tyckte jag var något utöver det vanliga. Dark Places väntar fortfarande i hyllan och jag är glad för att jag inte har läst allt. Undrar när Gillian Flynn kommer med något härnäst?
Gone girl har kostat mig åtskilliga timmars  nattsömn. Den var fruktansvärt spännande och oförutsägbar. Den är riktigt elegant konstruerad och det hjälper inte att leta efter mistor.
Amy och Nick är gifta med varandra sedan fem år tillbaka. Amy var rik, vacker och bortskämd; Nick ung, stilig och stoisk (kallar han det). De bor till en början på Manhattan men efter det att de förlorat sina arbeten och Amys föräldrar sin förmögenhet måste de flytta hem till Nicks lilla barndomsstad i Missouri. Amy hatar det. På femte bröllopsdagen försvinner hon. Vardagsrummet tyder på strid och spåren pekar entydigt på Nick. 
Amy och Nick berättar var sitt kapitel. Man har svårt att ta parti för någon utav dem. De är inte särskilt sympatiska. Men till slut tycker jag lite synd om Nick. Man tar ju gärna parti för den svagare. Nick är helt hjälplös; han har inget att sätta emot en hjärna som Amys. Hon säger sig ha förgjort honom och då blir hon också den som måste återskapa honom. 
556 sidor. Oavlåtligt spännande och inte likt något annat.
Ulla Danielsson har översatt. Modernista förlag.
Anna Hellsten har skrivit en en matig RECENSION i SvD

Betraktaren

BELINDA BAUERs debutroman Mörk jord belönades 2010 med deckarvärldens finaste pris The gold  Dagger. De tre romanerna  som översatts till svenska - Mörk skugga, Ni älskar dem inte, Skuggsida - har varit nominerade till årets bästa översatta kriminalroman av Svenska Deckarakademien.
Årets psykologiska kriminalroman heter Betraktaren och handlar om Patrick, 19, som har Aspergers syndrom med allt vad det innebär av sociala svårigheter.
Han har mist sin pappa väldigt tidigt och är besatt av tanken på döden. Vad är det som händer när en människa övergår från att vara levande till att vara död från den ena sekunden till den andra? Som det var med Patricks pappa.
Patrick går en universitetskurs i anatomi för att möjligen komma närmare ett svar på frågan. Och visst har de döda saker att berätta.. Patrick är en god iakttagare och lägger utan svårigheter ihop två och två. En och annan klarar av att se saker och ting med Patricks ögon; andra tycker bara att han är underlig. Hans speciella personlighet skildras utmärkt av Belinda Bauer. Ibland överraskar Patrick sig själv med några tårar eller känslor för en viss flicka. Han känner sig lite mera "normal". Förhållandet till modern är inte det bästa. Hon orkar helt enkelt inte med honom. Ännu mindre sedan hon blev ensamstående mamma. Detta mor/son - förhållande är kusligt.
Läs HÄR  vad jag tyckte om Mörk jord

SÅ HÄR tyckte jag om Skuggsida

Belinda Bauers webbsida

Adamsberg - geni och katastrof

Fred Vargas pseud. för Frédérique Audouin-Rouzeau, född 7 juni 1957 i Paris är arkeolog, historiker och författare. Hon har skrivit en rad deckare och finns också översatt till svenska.
Okänd kontinent från 2012 i översättning av Cecilia Franklin utgiven på [sekwa] är den senaste.
En makaber samling skor med avhuggna fötter i London kopplas samman med två bestialiska mord i Frankrike. Jean - Baptiste Adamsberg och hans originella medarbetare har ett styvt arbete att förstå hur allt hänger ihop. Och det hela har sin upprinnelse långt tillbaka i tiden. Det blir släktforskning i högre skolan - och det rör sig inte om vilka släkter som helst - utan två vampyrsläkter som för ett skoningslöst krig mot varandra.. Ättlingarna har flyttat runt och ändrat namn efter bästa förmåga för att undgå förbannelsen. 
Romanen utmärks av en myckenhet dialog. Den för handlingen framåt och karaktäriserar såväl Adamsberg  som alla personer som har någon sem helst betydelse för handlingen. 
Okänd kontinent är en bitvis mycket otäck bladvändare. När vampyrtemat fördes in i berättelsen kände jag hoppet fara, men Fred Vargas lyckas.
Jag läser med stor spänning ända in i det sista, d.v.s. till och med sidan 467! 

I november kommer Spökryttarna från Ordebec

Ridderlig och romantisk

En understreckare av Magnus Hedlund om den hårdkokte deckarförfattaren Raymond Chandler (1888 - 1959) ledde till att jag läste Långt farväl (1953; sv. övers. 1955). Den räknas som en av de allra bästa av de sju romaner om privatdetektiven Philip Marlowe som Chandler skrev.
Det var också den Chandlers näst sista roman och den skrevs under hustruns långa sjukdomstid. Efter hennes död tappade författaren kontrollen över sitt liv.
Philip Marlowe opererar i Los Angeles. I Långt farväl får han bokstavligen ett problem serverat i famnen. Den alkoholiserade krigshjälten Terry Lennox blir Marlowes vän och drar därmed in honom i sitt komplicerade liv. Han är gift med en förödande vacker blondin som därtill är omätligt rik och bor i det förmögna Idle Valley där alla är rika och uttråkade. Den vackra blondinen hittas mördad, hennes man är försvunnen, det dyker upp fler blondiner och fler mord.
Att pengar inte har någon förädlande inverkan är inget nytt för Philip Marlowe, som själv har ridderliga ideal, är omutlig och illusionslös.
Härvan av lögner, maktutövning, våld och mord griper omkring sig. Marlowe nystar och nystar. Han kommer ideligen i kontakt med en lynnig poliskår och hamnar till och med i finkan på grund av lojalitet mot en vän.
Långt farväl berättas i jag-form av en professionell iakttagare. Han beskriver människor och miljöer, kläder, bilar, färger, stämningar - allt så att man tycker att man är där. Jag skulle vilja se filmen. Med Humphrey Bogart som Marlowe, förstås.
Dialogen är snabb, frän och tuff. Bildspråket är ibland överdådigt. Ett exempel:
"Hans ögonbryn vajade stilla, likt antennerna på en misstänksam insekt."
Ett klart minus är dock den besynnerliga kvinnosynen.

Med Mo Hayder i Tokyo

Tokyo är den kritikerrosade, engelska kriminalförfattaren Mo Hayders tredje roman. Mo Hayder föddes i Essex och bor numera i Somerset med make och barn. Hon har haft en hel del ovanliga sysselsättningar. Bland annat har hon varit nattklubbsvärdinna i Tokyo. Det är också där kriminalromanen Tokyo tilldrar sig,
Romanen äger rum på två tidsplan. 1937, vilket var året för den japanska massakern i Nanking. då 300 000 kineser dödades.
Den unga förvirrade studentskan Grey Hutchins har stött på en uppgift om en film som ska ha tagits vid ett tillfälle då japanska soldater angriper en ung gravid kinesisk kvinna. Grey reser till Tokyo för att intervjua en viss professor som ska ha visat filmen vid något tillfälle.
Hon får arbete på en nattklubb och lär känna husets  övriga innevånare; två ryska systrar och en mystisk man vid namn Jason. Så småningom får hon kontakt med professor Shi Chimong, som är allt annat än samarbetsvillig. Men Grey tänker inte ge sig. 
Berättelserna från 1937 och 1990 varvas. Det är oerhört spännande och mycket kusligt. Tokyo framställs initierat. Författaren har också lagt ner åtskilligt arbete på research.
Mo Hayder är en ny bekantskap som jag ser fram emot att få läsa mera av.
Mo Hayder Website

Tony och Susan

Av en ren händelse grep jag tag i en pocketbok som länge stått i en hylla i sommarstugan:
Tony & Susan av Austin Wright. En bok som jag inte visste någonting om och ett författarnamn som var totalt okänt. Det tog inte många minuter förrän jag var helt fast.
Susan Morrow får sig tillsänt ett bokmanus av sin förre man Edward som hon inte har haft kontakt med på 25 år. Deras äktenskap sprack till stora delar beroende på hans författardrömmar. Nu vill han att hon ska lämna ett omdöme om han bok. Hon har en gån hans hårdaste kritiker.
Hjärnkirurgen Arnold, Susans nuvarnade man, ska åka på konferens och det passar Susan bra för då kan hon läsa i lugn och ro. Edward ska sedan komma till Chicago och då kan hon meddela sina synpunkter.
Susan börjar läsa. Hon dras omedelbart in i handlingen och förvånar sig över hur bra hon tycker att det är.
Mellan varven får man ta del av Edwards och Susans tidigare relation.
Edwards bok Nattdjur handlar om matematikprofessorn Tony Hastings, en lagom feg man i sina bästa år.
Han är på väg till Maine med fru och dotter. De bestämmer sig för att ta hela långa resan i ett svep och köra hela natten. Det blir ett ödesdigert beslut. 
På vägen råkar de ut för tre råskinn som gärna leker katt och råtta med den förskräckta familjen, som provocerar dem genom sin blotta existens. Två skilda världar på kollisionskurs. En av männen kör iväg med Tony och lämpar av honom i skogen i svarta natten. 
De andra tar hustrun och dottern i  Tonys bil.
Sedan blir allt rena mardrömmen. Susan läser och försöker bortse ifrån vem Edward är och vad hon vet om honom. Hon vill vara så objektiv som det är möjligt. Har han något budskap till henne?
Tony & Susan är en gastkramande roman om ondska, hat och hämnd.
Men det är också en roman om en roman och den handlar mycket om skrivande och läsande.
Den handlar också om minnen och relationer och hur man förändras med tiden.
För Susans räkning får läsningen av Nattdjur ett förargligt efterspel...

Austin Wright då? Han föddes i NY 1922 och dog 2003. AW var litteraturkritiker, författare och professor. Han skrev sju romaner. Tony & Susan är den enda som översatts till svenska

Elle, belle, bi

Först tänkte jag välja Av två onda ting. Kriminalberättelser av etablerade författare och debutanter i urval av ingen mindre än Elizabeth George som påskekrim. 
Sedan föll mina ögon på Operation Sandalwood. Ett dödligt uppdrag för Mr. Majestic av Zac OÝeah.
Hari "Harry" Majestic är en fantasifull småskurk i Bangalore som egentligen vill bli filmhjälte. Under tiden försörjer han sig bl. a. som skum försäljare på internet. Hans uppdragsgivare, fru Bella i Lagos, skrämmer livet ur honom samtidigt som hans andlige rådgivare Pandit Pundit uppmanar honom att förbättra sin karma genom vegetarisk kost och nykterism.
Så blir han engagerad i sökandet efter en svensk flicka som åkt till Indien för att göra Bollywoodkarriär och som nu är försvunnen. Mr. Majestic förstår inte riktigt vad det är han blandar sig i. Nu blir det skarpt läge
Efter några sidors läsning är jag där, i myllret på gatorna i Bangalore.
Det är tydligt att författaren är väl förtrogen med miljön och han kan verkligen konsten att dra läsaren med sig
Zac O´Yeah är en egensinnig författare; född i Finland som Sakari Nuottimäki, 1967; uppvuxen i Göteborg och numera bosatt i Bangalore i södra Indien sedan tio år.

Men - varför välja? Jag tar båda.

Påskekrim - tjuvstart

Det är påsktid i Three Pines. Det är april i den tredje kommissarie Gamache - deckaren, Den grymmaste månaden av Louise Penny.
En främmande kvinna har kommit till byn. Hon bekänner sig till wiccatron och förklarar sig vara clairvoyant. På skoj bestämmer man sig för att hålla en seans i byn i ett ruggigt gammalt övergivet hus. 
Under en andra seans avlider en kvinna mystiskt.
Den sympatiske kriminalkommissarien Armand Gamache och hans medarbetare tar hand om det kusliga dödfallet.
Dessutom är mäktiga krafter inom de egna leden i rörelse mot Gamache. Han har skaffat sig ovänner bland sina överordnade och misstänker att han har angivare bland de underordnade. Naturligtvis har han helt rätt och naturligtvis vet han hur han bäst hanterar dessa mullvadar.
Det startas ett veritabelt drev mot honom; familjen blir indragen och allt blir en mardröm.
Liksom i de två tidigare Gamache-deckarna  är tonen varmt mänsklig - det otäcka mordet till trots. Människors svagheter avslöjas; mänskliga beteenden förklaras. Man får veta vad det vill säga att stå utanför och vad det innebär att liksom Ikaros komma för nära solen. Jag gillar Louise Pennys psykologiska blick och hennes sinne för människor som avviker från mönstret. Humorn är också sympatisk.

Sympatisk försvarsadvokat

Om jag någonsin skulle behöva en försvarsadvokat vänder jag mig med förtroende till Ferdinand von Schirach.
Utan knot skulle jag bekosta hans resa från Berlin. (Och kanske ett litet arvode också.) Jag gillar hans människosyn - bokstavligen och bildligen. Han ser människan och intresserar sig för hur hon fungerar. Och han är djupt intresserad av rättvisan och rättsväsendet även på ledig tid. Han förenklar ingenting; berättar sakligt och medkännande utan att någonsin förfalla till känslosamhet. Novellerna i debutsamlingen Brott (2009) är mycket olika men ändå lika såtillvida som att de är mycket märkliga. von Schirach har säkert valt ur sin praktiska verklighet.
Hans andra novellsamling, Skuld, har också kommit ut på svenska i år.
Ferdinand von Schirach är född 1964. Han har flera jurister och författare i familjen. I familjen finns också en farfar med ett förflutet som aktiv nazist. Politiska brott är också ämnet för von Schirachs första roman Der Fall Collini.
Läs mer på Offizielle Internetseite von Ferdinand von Schirach

Raj och swaraj

''Mrs. Weston writes seriously, carefully compassionately; she is not interested in the glamorous East or in the boosting of this or that political creed; she writes for those who are emotionally involved in the country and who love it.'' Så skrev E. M. Foster om Christine Weston 1950. Fosters egen A passage to India kom ut tjugo år tidigare än Indigo. Anders Österling kallar Indigo "ett raspsykologiskt tvärsnitt" av samma förhållanden som i A passage to India.
Bakom lucka 11 i Ingrids julkalender döljer sig den presentation av Christine Weston och Indigo som fick mig intresserad.
Ingrid har också flera gånger talat om
Ferdinand von Schirach. Nu är jag nyfiken på hans Brott.
Den tyske advokaten är född 1946; verksam i Berlin och skriver noveller om brott.
Boken har sålts till ett trettiotal länder och filmatiserats för bio och TV.
Både Indigo och Brott följde med mig hem från biblioteket.