"Läser Glaskupan och kan inte tro att jag läst en tidigare. Jag tror att det är tonfallet jag upplever annorlunda varje gång. Förra gången jag läste den hade jag ingen livsvilja, jag låg i en provisorisk säng hemma hos mina föräldrar och var ungefär trettiofem. Det var mammas bok jag läste ur. Jag såg den i bokhyllan och tog ner den fast den var min mammas, som om jag skulle ha sönder den enbart genom att titta i den, hålla i den. Den tillhörde ju henne, jag hade ännu inte fått tillåtelse att röra den. Egentligen kunde jag inte läsa då, så fort jag hade läst en mening så glömde jag den och var tvungen att börja om, men Glaskupan var ett av de få undantagen. Det som definierade undantagen var att de handlade om kvinnor som inte ville leva. Jag upplevde boken som levnadsglad, sarkastisk och frisk. Den pekade finger åt allt och jag älskade den för det. När jag läser den nu upplever jag den som sorg."
Från sidan 29 i Att spegla sig i någon annans vatten av Helena Österlund
Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers! Den här veckan är det Astrid Terese på bokbloggen Betraktninger som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR
Visar inlägg med etikett Helena Österlund. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Helena Österlund. Visa alla inlägg
söndag 26 juli 2020
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)