Jag har inte läst så mycket av Christine Falkenland tidigare, men jag tycker att hon är en intressant kvinna, som har en speciell förmåga att kunna sätta ord på tillstånd som svårligen låter sig beskrivas. Inte helt förvånande har hon Fjodor Dostojevskij som en av sina förebilder.Den senaste romanen, Sfinx, bygger på brev som en namnlös kvinna, exhustrun, skriver till den nya kvinnan, Claire.
Det är många år sedan skilsmässan från Felix och det är inte svartsjuk hon är. Nej, det är värre än så. Hon är avundsjuk - en liten ful, sorgligt patetisk känsla.
Hon spionerar på Claire och den före detta maken. Hon är helt besatt och trots att hon tycker att dottern Ma är hennes kärna är det ett mera förstrött intresse hon ägnar henne. Ma hade annars behövt extra uppmärksamhet.
Christine Falkenland har mycket vackert språk och hon har också fått en rad priser.
Hon började som poet, men har nu helt övergått till prosa.
Inlägg
