En smakebit på søndag v. 4 2024

astridterese på den norska bokbloggen betraktninger håller i söndagarnas smakebitar. En väljer ett stycke av den bok en just läser och erbjuder andra bokbloggare att läsa. Utan spoilers, förstås. Sedan kommenterar en på astridtereses blogg så att andra bokbloggare hittar

"Då går något upp för henne. Allt det svåra, all fåfäng längtan, allt sviket hopp, all bitterhet och saknad, de plötsliga slagen som nästan bedövar en så att det kanske går flera år innan man plötsligt fattar vad det var som hände, det är kunskap om livet som kommer till en. Bitter och besvärlig, tung att komma igenom, men den enda vägen till kunskap om en själv och andra. Av medgång kommer övermod, det är motgång man får förstånd av. Efter allt man genomlidit kommer kanske alltid en dag då man tänker: Det gjorde ont men det var ett slags befrielse ändå. En reva i min ovetenhet, en hinna som brast för min syn . I ett slags mild exstas viskar Alberte plötsligt upp mot solen: Gör med mig , liv, vad du vill, men låt mig få förstå,se och få insikt."
Ur Alberte och friheten av Cora Sandel. Fler smakebitar HÄR

Hett i hyllan v. 33

Monika på bokbloggen Bokföring enligt Monika håller i den här läsutmaningen som handlar om böcker i våra hyllor som blivit stående olästa fast vi egentligen inte förstår varför. Hett i hyllan kallar hon den.

1976 kom Gun - Britt Sundströms oromantiska roman, Maken, om parförhållanden ut. Vad innebär det att vara ett par?  Vilket ansvar har en, vad kan man kräva av varandra? Tid? Sex? Trohet? Är det annorlunda om man gifter sig? Studenterna Gustav och Martina diskuterar med varandra och försöker få sitt förhållande att fungera. Kan man leva ihop om man har olika ideal för hur ett förhållande ska vara? Romanen utspelas i Stockholm på 1960- och 70-talet, en tid av förändring då många tror att kärnfamiljen är på väg att avskaffas. Ändå upptäcker Martina hur svårt det är att vara utan "make" när alla man känner bildar par och familj.Jag tror att jag vid någon tidpunkt började läsa romanen men fullföljde inte. Men jag vet att nästan alla andra läste rden och tyckte att den var fantastisk. Och när jag nu läser Steve Sem - Sandbergs fina förord inser jag att jag måste ge den en ny chans. SSS kallar Maken en klassiker med en fantastisk tidsskildring. "Vad läsaren känner igen är inte en gången tid utan bara en annan samtid." skriver SSS. Ett förhållande är inte något man har. Det är något man bygger upp. SSS påpekar också att Maken är en mycket rolig roman.

Still going strong

Efter några dagars intensivt läsande kan jag konstatera att jag fortfarande är lika fascinerad av Kristin Lavransdotter som någonsin under tonåren. Jag har läst första delen, Kransen, i nyöversättning av Gun - Britt Sundström. Nu väntar jag otåligt på del två, Husfrun. Förstår inte riktigt varför titeln på del ett, som förr hette Brudkronan, bytts ut mot Kransen. Hur som helst tror jag att jag vid omläsningen fäster mig vid lite andra saker än tidigare. Kristins och Erlends bitterljuva kärlekshistoria är ju det jag framför allt minns. Och det starka bandet mellan far och dotter. Redan när Kristin var nyfödd och låg vid Ragnfrids bröst slutade hon dia och vände sig mot Lavrans när han kom in i rummet. Modern fick finna sig i att alltid inta andra platsen. Sigrid Undset tecknar en fantastisk bild av livet under medeltiden. Läsaren får sig en lektion i såväl historia som kulturhistoria. Jag har faktiskt slagit upp en hel del, men sådant tycker jag är roligt. Både tids- och miljöskildringen skapar en stark närvarokänsla. Författaren frammanar också skickligt olika stämningslägen; Kristins envishet; Lavrans sorg och vrede, Ragnfrids tungsinne och Erlends sangviniska lynne. Något som jag fäste mig vid den här gången var förhållandet mellan Lavrans och hustrun, Ragnfrid. Nu kan jag se hustrun med andra ögon. Den stilige kraftkarlen Lavrans hade allt sina sidor. Hans - och alla andra mäns - syn på kvinnan och hennes plats i samhället är helt entydig. Kvinnan lyder sin far och därefter den husbonde fadern väljer åt henne. Hon räknas som ett svagt käril utan talan. Reglerna för hur en kvinna skulle uppföra sig var stränga. Det finns några kvinnor som överskridit gränserna, men ändå behållit en plats i samhället i romanen. Erlends moster Åshild till exempel. Vad jag inte mindes är den starka ställning religionen och kyrkan hade. Det vimlar av kyrkor, kloster, nunnor och munkar. Flickorna kunde sättas i kloster något år bara som tidsfördriv före ett avtalat giftermål. Lavrans var djupt religiös; Ragnfrid något mindre. Jag är  mycket förtjust i det lite högtidliga språket som fördjupar romanen både tids - och innehållsmässigt och som en väl till stor del får tacka Gun - Britt Sundström för. Norstedts klassikerserie 2016