Hoppas det smakar bra

Författaren Junko Takase föddes 1983. Hon har skrivit tre romaner. Hoppas det smakar bra är den första som översatts till svenska. Junko Takase fick det prestigefyllda Akutagawapriset för den 2022. Hennes förebild är Sayaka Murata som också skrivit om arbetslivet i Japan, Hur mår fröken Furukura, t. ex. och som också är samhällskritisk. Hoppas det smakar bra handlar om en arbetsplats där det tillverkas förpackningar för olika produkter. Jag - berättaren är en framåt flicka vid namn Oshio. Berättelsen kretsar till den söta, bräckliga Ashikawa som ofta får migrän när det ska arbetas över. Å andra sidan bakar hon olika läckerheter åt sina arbetskamrater. Hon bor hemma hos sina föräldrar och har inga andra ambitioner än att gifta sig. Oshio tål inte Ashikawa för att hon är svag. Nitani är mellanchef i företaget. Han och Ashikawa inleder ett förhållande. Det rör sig inte om några djupa känslor. Den ena parten anser sig har funnit sin man och den andra tycker att Ashikawa nog skulle duga som fru. Men han gillar inte att hon försöker avvänja honom från snabbnudlar. Det är väldigt mycket mat i den här boken. Maträtternas japanska namn förklaras inte men är inte svåra att slå upp. Nitani tycker att det hade varit bra om det funnits en tablett som kunde intas i stället för att det ska ägnas så mycken tid åt mat. Snabbnudlarna ger han inte avkall på så länge tabletten inte finns. På företaget finns fast anställda, deltider och timvikarier. Det finns en hierarki men gränserna känns inte så skarpa. Det finns också en tyst kultur; en aldrig uttalad överenskommelse. En går till sitt arbete för att en kan och orkar. Ingen trivs egentligen. Det är en ganska dyster roman innehållsmässigt; berättad med ett okonstlat språk. Det saknas värme. Romanen har gett upphov till diskussioner i Japan. Som läsare skapar en sig en bild av de olika personerna utan att för den skull komma dem nära. Jag skulle gärna läsa något mera av författaren. Hoppas det smakar är svensk - japanske Björn Wadas första skönlitterära översättning. Det hade inte varit fel med en korrekturläsare kan jag tycka.

 

Titel: Hoppas det smakar

Författare: Junko Takase

Översättare: Björn Wada

Förlag: Tranan

Tryckår: 2024

Antal sidor: 163 sidor  

Jordbor

Sayaka Murata är en japansk författare. Hon är 44 år och har redan hunnit vinna en massa priser, däribland  det prestigefyllda Akutagawapriset. Hon har bl. arbetat som biträde i en närbutik i arton år. På svenska finns Hur mår fröken Furukura. Jordbor är en mycket annorlunda roman som handlar om en 11 - årig flicka, Natsuki Sasamoto, som har ett fruktansvärt liv med en mamma som inte tål henne, en storasyster som gärna ställer upp på mammans elakheter medan pappa tigande åser det hela. Natsuki har en kusin Yuu som hon bondar med. Han har det inte heller så roligt och de båda barnen lovar varandra evig trohet och att till varje pris överleva. Natsuki har också ett gosedjur, Piyyut, som kommer från en annan planet som Natsuki och Yuu funderar på att utvandra till.  Många år senare har Natsuki ingått ett resonemangsäktenskap med Tomoomi. Det ska visa sig att Yuu och Tomoomi kommer väl överens och tillsammans med Natsuki diskuterar de fabriken och fördelarna med planeten Pohapipinpobopia. De vill inte medverka till att utveckla fabriken, som de kallar samhället. De vill bryta mot tabun, som de ser som hjärntvätt och som sett med en rymdvarelses ögon bara är strunt. Natsuki inser att det lättaste vore att bli en person i fabriken. Men hon har fått rymdvarelseögonen nerladdade åt sig och kunde bara se världen genom dem. I likhet med många andra unga - ofta kvinnliga - författare är Sayaka Murata kritiskt inställd till det japanska samhället. Jordbor är en sorglig, fantasifull roman och absolut ingenting för den som inte gillar magisk realism.

Titel: Jordbor

Författare: Sayaka Murata

Översättare: Vibeke Emond

Förlag: Lind&Co

Tryckår: 2022

Antal sidor: 275

Fullt hus

Miri Yu föddes 1968 i Yokohama. Hennes ursprung är koreanskt och det är inget positivt i Japan. Hennes egen familj var dysfunktionell och de båda berättelserna i Fullt hus behandlar också familjer som inte fungerar. Titelberättelsen handlar om två systrar och deras far som de träffar någon enstaka gång då och då. Modern gav sig iväg för sexton år sedan. Genom författarens antydningar anar en att mannen i huset varken har varit en god make eller en kärleksfull far. Nu har han kommit på andra tankar och talar om att bygga ett hus för att förena familjen. Flickorna, Motomi och Yoko, tror inte för ett ögonblick på det där huset, men en vacker dag lurar fadern iväg dem till ett nybyggt hus där han tänker sig att de ska flytta in. Ingen av döttrarna är ett spår intresserade. Men då låter fadern en bostadslös familj flytta in och då, ja, då blir allt annorlunda. Jag slås  från första stund av kylan i berättelsen och av det absurda. I den andra berättelsen, Böngroddar, möter vi en ung kvinna som inte funnit den rätte. Men hon är älskarinna åt en gift man, som hon inte bryr sig ett dyft om. Det riktigt absurda i berättelsen är den bedragna hustruns reaktioner. Om det inte varit så tragiskt hade det varit roligt. Miri Yu har fått det prestigefyllda japanska Akutagawapriset, som delas ut två gånger vartannat år till en författare som skriver kortare berättelser och är i början av sin karriär.