40 - constant Reader

När Linda Skugge är 40 har hon tre barn under sex år att försörja. Hon sliter med sitt eventföretag, hon arbetar på Teater Brunnsgatan fyra, hon skriver böcker, artiklar, håller föredrag och signerar böcker. Om detta berättar hon på sitt oefterhämliga sätt i 40 - constant reader. Linda Skugga följer ingen kronologi. Hon upplever sig som ful och oönskad och sjukligt blyg. Tjejen som ingen ville ha. Men - hon fick vara med ändå i de fall det behövdes någon som betalade cigg och öl. Linda Skugge började arbeta tidigt och var den som alltid hade pengar. Hon blev wonderkid - skribent och skrev artiklar och krönikor. Linda Skugge drev den egna pr-byrån Skugge & Co och blev marknadschef på teater Brunnsgatan 4. När hon försöker sälja företaget hör ingen av sig och plötsligt blir hon ersatt på teatern. Hon konsulterar olika läkare för sin viktnedgång. Hon är hungrig jämt och ordineras att ha en morot i fickan och gå på yoga. Jag undrar lite var barnafadern kommer in i bilden. Även om de är skilda har han ju försörjningsplikt. Hela tiden läser Linda Skugge mycket och hon älskar att försvinna i skrivandet. Karolina Ramqvist får sig en åsnespark för att hon behöver en färg eller en ton för att få igång sitt skrivande. Och varför är Bodil Malmsten så populär? Hon kan också vara vrång och tvär. Linda Skugge klarar inte av att vara älsklig och förtröstansfull. Mormor har ett sommarhus i Grisslehamn. Mormor är 90 år. Det är ovärdigt att bli så gammal och ligga på golvet och ropa på hjälp. Skriver Linda Skugge som gärna åker till mormors sommarhus i Grisslehamn. Linda Skugge sympatiserar med Thora Thorvall, Kerstin Thorvalls mor. Vad var det för fel att vara anspråkslös och uppoffrande? (Jag undrar vad det var för anspråkslöst och uppoffrande med att låta wienerbröden ligga i tre dagar innan de fick ätas?) Hur bitter och avundsjuk Linda Skugge än är bjuder hon ändå på uppiggande läsning. Hon är en god stilist och får till många roande formuleringar och träffsäkra utlåtanden. Men därifrån till att recensera Kristina Sandbergs fina bok En ensam plats på det sätt som Linda Skugge gör är det långt. Den recensionen hade passat bättre som krönika. Eller inte alls. Linda Skugges Morbus sjukdom blir varken bättre eller sämre av att hon förringar Kristina Sandbergs genomgångna cancer. Läs rec HÄR 

Titel: 40 - constant reader

Författare: Linda Skugge

Förlag: Pocketförlaget

Tryckår: 2015

Antal sidor: 195                                                                      

45 - Morbus Addison

I 45 - Morbus Addison skildrar Linda Skugge hur hon i många år fick kämpa med sjukvården som inte tog hennes symptom på allvar. Hon minskade i vikt trots att  hon åt kopiösa mängder mat och ovanpå det näringsdrycker. Du är fullt frisk, fick hon veta. Boken är lexikaliskt uppställd från A till Ö. Under varje bokstav kommer ett stycke kortare eller längre text där hon tar upp olika fenomen hon vill berätta om. Själv ställer hon diagnosen att binjurebarken inte tillverkade tillräckligt mycket kortisol, vilken obehandlat kunde leda till döden. Efter det fick hon kortison som hon ska ta tre gånger och dagen livsvarigt. Men sjukskriven kunde hon inte bli vilket ledde till att hon blev fullständigt utsliten och måste sova kl sju varje kväll då hon stupade i säng. De tre döttrarna är osynliga i boken liksom maken hon faktiskt har. Hon återkommer ständigt till sitt bolag som hon kan bli tvungen att avveckla. En förstår att hon är frustrerad. Men en fördjupning i ämnet hade varit på sin plats. Den lexikaliska uppställningen i boken  passar de delar som är citat från andra författare och musiker. Linda Skugge har en rapp och driven stil; hon är dramatisk  drastisk, elak och rolig. Hon vill gärna provocera. Och som ett omkväde kommer hon tillbaka till läkarna som förklarade att det var klart att hon hade diarré när hon endast intog flytande föda. Fast hon förklarade för dem. En förstår att hon blev bitter och ältar. Boken tillägnas alla kroniskt sjuka och människor bortom utmattning.

Titel: 45 - Morbus Addison

Författare: Linda Skugge

Förlag: Piratförlaget

Trycksår: 2018

Antal sidor: 217

Skarpt ljus

Skarpt ljus är tredje delen av Elizabeth Hands böcker om antihjältinnan Cass Neary som hon beskriver så här: "Amoral speedfreak crankhead kleptomaniac murderous rage-filled alcoholic bisexual heavily tattooed American female photographer". I första delen Generation Loss möter en Cass Neary för första gången. Hennes mor är död och hennes far vill helst ha henne på håll. Hon har sumpat sin utbildning, men är en erkänt skicklig fotograf. Andra delen om Cass Neary heter Se mörkret. I alla romanerna om Cass Neary förkommer många intressanta reflektioner om ljus. Elizabeth Hand, som är författare, litteraturkritiker och lärare i creative writing måste känna till en hel del om fotografering. I Skarpt ljus kommer Cass Neary till London från Reykjavik på falskt pass. Hon tänker försöka få kontakt med sitt livs kärlek Quinn som också Interpool och ryska maffian är på jakt efter. Men han dyker inte upp och i stället blir Cass Neary indragen i diverse livsfarliga sammanhang när hon råkat hamna på fel fest. Hon driver omkring i Londons undre värld från risiga knarkkvartar till det fashionabla Canary Wharf. På något sätt landar hon alltid på fötterna hur eländigt hon än ligger till. Hon drivs med olika sorters tabletter som hon hivar in fyra åt gången. Cass Neary vet mycket om knark och sprit. På något sätt blir en alltid fascinerad av henne och hon har en hängiven fanclub. Jag vill gärna tro att hon har ett gott hjärta bakom sin kantiga, vaksamma approach. Att jämföra Elizabeth Hand med Gillian Flynn och Tana French tycker jag inte säger så mycket. Elizabeth Hands kan inte liknas vid någon annan författare. Tycker inte att det påminner så mycket om Twin Peaks heller. Nej, Elizabeth Hand och Cass Neary är alldeles unika.

Titel: Skarpt ljus

Författare: Elizabeth Hand

Översättare: Linda Skugge

Förlag: constant reader/ Lava förlag

Tryckår: 2017

Antal sidor: 313

Den kokosdoftande solkrämen

Piratförlaget

Jag har alltid varit svag för kokosdoftande solkrämer och shampon och dylikt.Nyss läste jag en novell av Linda Skugge som heter Den kokosdoftande solkrämen. Den handlar om Sarah och Fatima som vältrar sig på stranden en onormalt varm sommardag. I media har det varnats för alla bakterier som bildas i vattnet under extrem värme. Småflickorna Bonnie och Livia bygger sandslott. Bredvid Sarah ligger en ung välsvarvad flicka med påklistrade naglar och knattrar på sin mobil.  Sarah iakttar henne surt. Hon ska säkert göra sig fin för någon karl. "Barnlös, bekymmersfri, uppsluppen". Fatima har blivit lämnad efter 24 års äktenskap. Nu ska hon skita i sitt utseende. Hon ska vara konstnärligt helt fri. Som Tora Dardel var redan på tjugotalet. De kastar boken om Tora Dardel mellan sig; de citerar Nina Björk och Suzanne Brögger. Var finns de traditionellt manliga männen, undrar de? De har då inte stött på någon?  Hellre en man som kan fixa hem föda till familjen än att "prata om känslor". Känslor blir ingen mätt av.  Fatima ska förresten avskaffa alla traditioner också. Hon hatar dem. Solkrämen bildar mönster på vattenytan omkring barnen. Som ett mindre oljeutsläpp.
Rappt och roligt ur Äktenskap. Sex berättelser av Linda Skugge.
Passar in på nr 21 i Ugglans&Bokens läsutmaning Läs en novell IV Läs en novell med något som doftar i titeln 

Hett i hyllan

När jag läste Generation Loss (har just kommit i pocket) av Elizabeth Hand blev jag väldigt förtjust i hennes protagonist, den nergångna fotografen Cass Neary. Jag rusade genast iväg och köpte Se mörkret som kom lite senare 2016 också i svensk översättning av Linda Skugge. Cass Neary är huvudperson även i Se mörkret. Sedan vet jag inte riktigt vad som hände för den blev stående i hyllan och det stör mig. Så här står det på baksidan av boken: "Gillar du Paula Hawkins Kvinnan på tåget? Gillian Flynn? Och Twin Peaks? Bra, då är den här boken för dig. I den fristående uppföljaren till Generation Loss har Elizabeth Hand förlagt handlingen till Norden, närmare bestämt Helsingfors och Reykjavik, efter börskraschen. Det är kallt och jävligt, solen går aldrig upp, ingen har pengar, folk bor i ockuperade trasiga lägenheter och lever på brännvin. I Se mörkret får Cass Neary sina egna värsta farhågor bekräftade: det är alltid som mörkast innan det blir helt svart."

Bokföring enligt Monika: Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Patricia Highsmith möter Patti Smith

Generation loss är verkligen en mycket speciell roman som dessutom kallas thriller. Patricia Highsmith möter Patti Smith är en mycket bra beskrivning på den. Författaren Elizabeth Hand själv beskriver sin protagonist Cass Neary så här: Amoral speedfreak crankhead kleptomaniac murderous rage - filled alcoholic bisexual heavily tattooed American female photographer. Det stämmer också. En möter Cass Neary under 70 - talet i New York där hon skaffat sig en kort berömmelse i punkvärlden genom en fotobok. Cass Neary dras till det trasiga, misslyckade och ibland döda. Det är det hon fotograferar. Någon gång tyckte jag att berättelsen nuddade det  morbida. Trettio år senare är Cass Neary alldeles nergången och hankar sig fram. En gammal vän skickar henne på uppdrag till en ö utanför Maine. Cass ska intervjua en kvinna som under en tid varit en stor fotograf och som Cass Neary beundrar. Nu är det bara så att kvinnan är mycket skygg och släpper inte  någon inpå livet. Öborna är också mycket misstänksamma mot Cass. Hon ser inte ut att tillföra något positivt på ön. Inte blir det bättre utav att en ung flicka försvinner. Cass kommer en gammal mordhistoria med förgreningar in i nutiden på spåren. Trots fara för eget liv beslutar hon sig för att reda ut det hela. Jag blev helt fascinerad av Cass Neary. Hon har sumpat sin utbildning och det liv hon hade kunnat ha. Fadern, som är domare, har viss kontakt med henne, men har henne helst på avstånd. Modern är död. Boken innehåller mycket om fototeknik; beskrivningarna av naturen på ön är väldigt fina. Språket är njutbart och det känns som om författaren lagt ner stor omsorg på romanen. Nästa del om Cass Neary heter Se mörkret och finns redan på svenska. Det finns ett par delar som ännu inte är översatta. Förlaget är constant reader och översättare Linda Skugge.

En smakebit på søndag

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten handhar En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på smakbitar av det vi just läser. No spoilers! är den enda regeln.
"Det finns alltid ett ögonblick då allt förändras. En riktigt bra fotograf - någon som Diane Arbus, eller jag själv under den där bråkdelen av sekund då jag var bra - ser det där ögonblicket och trycker på avtryckaren sekunden innan det sker. Om du inte ser det komma, om du blinkar eller är full eller bara råkar titta åt ett annat håll - ja, allt förändras

ändå, det är inte så att något skulle ha blivit annorlunda. Men för resten av ditt liv är du körd eftersom du brände chansen. Kanske känner ingen annan till det, men det gör du. I mitt fall var det ingen hemlighet. Alla visste att jag hade sumpat det. En del människor kan leva med en sådan situation. Men att acceptera har aldrig varit min grej. Alltså mitt liv - vem kunde låtsas att det inte fanns ett stort jävla hål i det?"
Från sidan 11 i Generation loss av Elizabeth Hand. Fler smakebitar HÄR