I 45 - Morbus Addison skildrar Linda Skugge hur hon i många år fick kämpa med sjukvården som inte tog hennes symptom på allvar. Hon minskade i vikt trots att hon åt kopiösa mängder mat och ovanpå det näringsdrycker. Du är fullt frisk, fick hon veta. Boken är lexikaliskt uppställd från A till Ö. Under varje bokstav kommer ett stycke kortare eller längre text där hon tar upp olika fenomen hon vill berätta om. Själv ställer hon diagnosen att binjurebarken inte tillverkade tillräckligt mycket kortisol, vilken obehandlat kunde leda till döden. Efter det fick hon kortison som hon ska ta tre gånger och dagen livsvarigt. Men sjukskriven kunde hon inte bli vilket ledde till att hon blev fullständigt utsliten och måste sova kl sju varje kväll då hon stupade i säng. De tre döttrarna är osynliga i boken liksom maken hon faktiskt har. Hon återkommer ständigt till sitt bolag som hon kan bli tvungen att avveckla. En förstår att hon är frustrerad. Men en fördjupning i ämnet hade varit på sin plats. Den lexikaliska uppställningen i boken passar de delar som är citat från andra författare och musiker. Linda Skugge har en rapp och driven stil; hon är dramatisk drastisk, elak och rolig. Hon vill gärna provocera. Och som ett omkväde kommer hon tillbaka till läkarna som förklarade att det var klart att hon hade diarré när hon endast intog flytande föda. Fast hon förklarade för dem. En förstår att hon blev bitter och ältar. Boken tillägnas alla kroniskt sjuka och människor bortom utmattning.
Titel: 45 - Morbus Addison
Författare: Linda Skugge
Förlag: Piratförlaget
Trycksår: 2018
Antal sidor: 217