Ny radioföljetong

Nästa radioföljetong blir Minnena ser mig av Tomas Tranströmer. Den är uppdelad i tre delar och börjar måndagen den 20 april. Boken kom ut första gången 1993 och i ny upplaga 2006. 
”’Mitt liv.’ När jag tänker de orden ser jag framför mig en ljusstrimma. Vid närmare betraktande har ljusstrimman formen av en komet med huvud och svans. Den ljusstarkaste ändan, huvudet, är barndomen och uppväxten. Kärnan, dess allra tätaste del, är den mycket tidiga barndomen där de viktigaste dragen i vårt liv bestäms. Jag försöker minnas, jag försöker tränga fram dit. … Inom mig bär jag mina tidigare ansikten, som ett träd har sina årsringar. Det är summan av dem som är ’jag’. Spegeln ser bara mitt senaste ansikte, jag känner av alla mina tidigare.”
Tomas Tranströmer har skrivit om sina barn- och ungdomsår på Söder i Stockholm, där han växte upp med sin mamma. I korta minnesfragment berättar han om sin kärlek till museer och bibliotek, om folkskolan, kriget och realskolan, om ungdomens våndor och om gymnasiet, då han började finna vägen till sitt skrivande. När boken var 50 sidor lång drabbades Tomas Tranströmer av stroken 1990. Del tre lästes i radio när Tomas Tranströmer fick Nobelpriset 2011. Tomas Millroth läser. Musik: W A Mozarts kvintett för klarinett och stråkkvartett KV 581 a-dur, med Martin Fröst och stråkkvartetten Vertavo.

Musik i ord

Den trösterika gåtan - FIB:s lyrikklubbs årsbok 1989 - innehåller tio essäer om Tomas Tranströmers lyrik skrivna av vännen Staffan Bergsten.
Essäerna har namn som Inomhuset och utomhuset, Klangsalighet, Musik i ord, Att gå genom väggar.
En mycket sympatisk bok att läsa i portioner och reflektera över.
Staffan Bergstrand har dessutom kommit ut med en alldeles ny biografi om Tomas Tranströmer.

Andra som har skrivit om Tranströmer är t. ex.
Magnus Ringgren , Stjärnhimlen genom avloppsgallret;
Kjell Espmark, Resans gång;
Niklas Schiöler, Koncentrationens konst och Tomas Tranströmer själv, Minnena ser mig

Metaforernas mästare

Vilket bra val!
Och just när ingen vågade hoppas längre.
Dessutom en poet som många har i hyllan.
Där överraskade de aderton.
Lite som med Doris Lessing.

Länge leve
Tomas Tranströmer!



Trädet och skyn

Det går ett träd omkring i regnet,
skyndar förbi oss i det skvalande grå.
Det har ett ärende. Det hämtar liv ur regnet
som en koltrast i en fruktträdgård.

Då regnet upphör stannar trädet
Det skymtar rakt, stilla i klara nätter
i väntan liksom vi på ögonblicket
då snöflingorna slår ut i rymden.

Tomas Tranströmer, 80

Allegro

Jag spelar Haydn efter en svart dag
och känner en enkel värme i händerna.

Tangenterna vill. Milda hammare slår.
Klangen är grön, livlig och stilla.

Klangen säger att friheten finns
och att någon inte ger kejsaren skatt.

Jag kör ner händerna i mina haydnfickor
och härmar en som ser lugnt på världen.

Jag hissar haydnflaggan - det betyder:
"Vi ger oss inte! Men vill fred."

Musiken är ett glashus på sluttningen
där stenarna flyger, stenarna rullar.

Och stenarna rullar tvärsigenom
men varje ruta förblir hel.

Ur Den halvfärdiga himlen, 1962