Demon Copperhead

Visst är den tjock, boken om Demon Copperhead av Barbara Kinsolver men den har ett driv och en vill absolut veta hur det går för den stackars föräldralöse Damon Fields som aldrig ens träffat sin pappa men alltid undrat hur han var. Mamma var ung och svag och lyckades inte skydda sonen mot Stoner, den grymme man hon sedan gifte om sig med. Och så dör hon. Lyckligtvis finns familjen Peggot i grannskapet där det alltid finns mat att få och där sonen Maggot blir en bundsförvant. Damon, som kallas Demon på grund av sin allmänna attityd, får tidigt ge sig ut i arbetslivet . En av hans fosterfamiljer säger att maten inte ingår avgiften som betalas för honom. Endast husrum vilket är ett illaluktande rum där hunden tidigare bott. Han förstår inte att han under en tid arbetar i rena methfabriken. Droger av olika slag är vardagsmat för alla i Lee County i Virginia i Appalacherna. Människor är fattiga och arbetslösa sedan trakten plundrats på sina naturtillgångar. I skolan upptäcks det att Demon är duktig på att teckna och visar talanger på fotbollsplanen. Coach Winfield låter honom flytta in i sitt stora, fina hus och där finns också dottern Angus, eller Agnes, som hon egentligen heter. Hon blir en tillgång för Demon genom hela hans liv. Fast Forward är en karismatisk, ondskefull gestalt som förtrollar alla i sin omgivning; även Demon.  När Demon råkar ut för en allvarlig knäskada visar det sig att väntetiderna för operation är många veckor. Det är då dr Watts, en samvetslös läkare,  presenterar smärtlindrande opioider för Demon som snabbt blir beroende. Läkaren är även djupt inblandad i framställningen av drogerna. Vägen utför stupar brant. Demon lyckas hålla sig flytande medan andra ungdomar dör omkring honom, bl. a. den späda flickvännen Dori. Liksom Charles Dickens kritiserade det viktorianska samhället i David Copperfield gisslar Barbara Kingsolver samhället 150 år senare för det sätt varpå de fattiga och i grunden försvarslösa behandlas. Skillnaden är inte stor. Demon Copperhead är en indignationsroman och en gråter med de stackars barnen och ungdomarna som sviks av vuxensamhället. Men de fattiga och arbetslösa vuxna har å andra sidan inte mycket att sätta emot destruktiva krafter i samhället heller. Demon Copperhead (för det röda håret) söker envist sina rötter på faderns sida. Och han hittar sin farmor; den imposanta två meter långa Betsy Woodall som i hela sitt liv hjälpt vilsegångna ungdomar på fötter. Demon Copperhead bestämmer sig slutligen för att avgiftas och då får han bland annat rådet att skriva ner sina tankar. Det är så berättelsen om Demon Copperhead kommer till. Den realistiska skildringen får en att vrida sig av obehag men det blir aldrig spekulativt. Demon är utrustad med en stor portion överlevnadsinstinkt och han har en viss dyster humor. Författaren har fått en rad priser för sin bok, bland annat Pulitzerpriset och Women´s Prize for fiction 2023, och hon är väl värd alla priser hon får. Nu har jag lust att läsa om David Copperfield för jämförelsen. Likheterna i namnbruk har jag redan konstaterat men det är länge sedan jag läste David Copperfild så en repetition vore inte fel.

Titel: Demon Copperhead

Författare: Barbara Kingsolver

Översättare:  Sofia Nordin Fischer

Förlag: Norstedts

Tryckår: 2024

Antal sidor: 589

En smakebit på søndag v. 36 2024

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar söndagens bokutmaning En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås.

"Mitt nya liv inleddes hastigt och lustigt av min nya socialassistent, Miss Barks. Hon drog upp persiennerna och sade:"Godmorgon Damon. Nu ska du få åka hem. För en bråkdels sekund trodde jag att jag hade ett, och att jag skulle få åka dit. Ibland varar en bra dag inte mer än tio sekunder. Miss Barks hade fel efternamn. Hon skällde inte alls som en hund. Hon stod där och log medan jag sträckte på mig och började minnas all möjlig skit, samtidigt som jag inte kunde undgå att lägga märke till att hon var värsta pinglan."

Min smakebit på søndag v. 36 kommer från Demon Copperhead av Barbara Kingsolver. Sofia Nordin Fischer, översättare. Norstedts förlag.

Gingarderoben

Leslie Jamisons första bok på svenska, Empatiproven, är en essäbok som kom förra året. Romanen Gingarderoben skrevs tidigare men har först i år kommit ut på svenska i översättning av Sofia Nordin Fischer på Weyler förlag. Unga Stella hittar mormor Lucy på golvet och beslutar sig för att hjälpa henne inte bara för stunden utan under hennes sista tid i livet. Dora, Stellas mor, tycker att de kan anställa en sköterska. Dora är migrationsjurist, "en sval, kortklippt skönhet. Hon behandlade sin kalender som ett eget  väsen, helt fristående från henne, omöjlig att kompromissa med, en kraft som måste åtlydas..." Hon tycker att det räcker att hon ringer sin mor varje dag. "Var är Matilda," säger mormor. Och så får Stella veta att det finns en okänd moster som Dora tror bor i öknen. Stella beslutar sig för att uppsöka Tilly för att personligen meddela att Lucy är död. Tilly finns i en trailerpark i Nevadaöknen. Hon är alkoholiserad och prostituerad sedan många år tillbaka. Stella inleder en räddningsaktion. Hon kontaktar sin okände kusin Abe, som lever ett gott liv på västkusten. Han är vänlig och snäll och välkomnar både Stella och sin mor. Allt ser bra ut en stund. Tilly får till och med ett arbete. Men hon är skör. Ett hjärtlöst skämt från en arbetskamrat får Tilly att förstå hur de andra ser på henne. Den enda som inte förstått det är hon själv. Här börjar utförsresan på allvar. Jag kan tycka att Gingarderoben rör sig om empati. Är empati alltid oegennyttig? Om inte, spelar det någon roll? Hjälper empati till att dölja/glömma den egna tomheten? Är det möjligt att hjälpa någon? En kan kanske hjälpa till genom att se. Att bli sedd är viktigt. Men en människas existentiella ensamhet kan ju ingen annan bära.  Leslie Jamison har egna missbrukserfarenheter. Hon tyckte bäst om alkohol. Åren mellan 17 och 27 upptogs av detta missbruk. Hon fick slutligen hjälp av Anonyma Alkoholister. Gingarderoben var lättläst, men den tog ändå tid att ta sig igenom. Jag märker att jag går omkring och tänker på den. De ruffa miljöerna är väl beskrivna. Leslie Jamison har ju både egna erfarenheter och andras berättelser att tillgå. Huvudperson blir på något sätt Tilly, fastän det borde vara Stella egentligen. Gingarderoben handlar om tre generationer kvinnor. Männen är de stora svikarna. Abe är undantaget. Leslie Jamison är född 1983. Läs en bra intervju i SvD med henne HÄR. Ja, och så läs boken! Nästa bok heter Recoveridge.