En smakebit på søndag

"Mycket snart - detta är inget stort hus - man hör allt - hör han (Cromwell) en dörr därnere, och kungens (Henrik VIII:s) röst, och ett mjukt beställsamt mummel kring honom ... våt om fötterna, Ers Majestät?  Han hör Henriks tunga steg närma sig, men det tycks som om Jane (Seymour) har försvunnit utan ett ljud. Utan tvivel har hennes mor och hennes systrar dragit iväg med henne för att få höra allt kungen sagt. När Henrik stiger in bakom honom skjuter han stolen bakåt och reser sig. Henrik viftar med handen: fortsätt. "Ers Majestät, moskoviterna har tagit trehundra mil polskt land. Det sägs att femtiotusen män dräpts." - "Oj," säger Henrik. "Jag hoppas att de skonar biblioteken. De lärde. Det finns många duktiga lärda i Polen." - "Mm? Det hoppas jag också." Han återvänder till sina depescher. Pest i städerna ... kungen alltid livrädd för smitta ... Brev från främmande monarker, som vill veta om det är sanning att Henrik tänker ta huvudet av alla sina biskopar." 

Från sidan 40 i För in de döda av Hilary Mantel.

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi delar med oss av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR

En smakebit på søndag

Marie på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten inbjuder oss varje söndag att dela det vi just läser med andra bloggare i läsutmaningen En smakebit på søndag. En enda regel gäller: No spoilers!

"Den senaste flugan är farao. Kungen förbjuder spelet eftersom förlusterna är så stora. Men kungen är en vanemänniska som drar sig tillbaka tidigt om kvällarna, och när han har gått höjs insatserna vid drottningens bord. "Stackarn", kallar hon honom. Drottningen är den som dikterar modet. Hennes klänningar - ungefär hundrafemtio stycken per år - sys av Rose Bertin, en dyr men oumbärlig modist med lokaler på Rue Saint - Honoré. Klädseln vid hovet är ett slags portabelt fängelse, med sina valben, sina väldiga bågar, sina släp, sina styva brokader och bepansrade utsmyckningar. - -- Sant är att drottningen skulle vilja bryta sig lös ur detta och inleda en frihetens tidsålder: med skiraste tyll, mjukaste muslin, med enkla band och böljande tunikor."

Från sidan 73 i Frihet av Hilary Mantel, första delen i en trilogi om franska revolutionen. Fler smakebitar HÄR

Hjärtat sviker utan förvarning

"... När hon började gå ner i vikt hade hennes syster sagt: Mig gör det inget; ju mindre av henne, desto bättre, sa hon. Det var först när Morna fick hårväxt - fint dun i ansiktet, i svanken  - som Lola började klaga. Gränsen går vid hår, sa hon. Det här är ett flickrum, inte en hundgård..."
En förfärlig novell om anorexi - och syskonskap för den delen - i Hilary Mantels novellsamling Mordet på Margaret Thatcher. Den är grym liksom flera andra av novellerna i Mantels senaste bok. Jag är inte riktigt klar med den än. Man anar ugglor i familjen och jag tycker att föräldrarna kanske kunde agerat tidigare och mera kraftfullt. Jag hade velat ha novellen placerad i tid, men jag hittar inga tidsmarkörer. Nu prickar jag av nr 37 Läs en novell av en författare som du tidigare bara läst roman/er av i Läsutmaningen Läs en novell hos UGGLAN & BOKEN

Dame Hilarys memoar

Hilary Mantel vill gärna ha ensamrätten till berättelsen om sig själv.  Därför har hon skrivit en memoar, Skuggan av av ett liv (W&W; i översättning av Marianne Mattsson.) Hilary Mantel berättar om sin upproriska barndom när hon aldrig riktigt infogade sig i småflicksrollen. Hon var mer krigisk i sin framtoning och smockan hängde löst. Man gillar henne men det är lätt att förstå varför hon stöter på svårigheter i kamratkretsen och krockar med vuxenvärlden. Hilary Mantel beskriver hur den egna familjebilden tilldrar sig omgivningens intresse när mammas pojkvän Jack flyttar in utan att för den skull mammas lagvigde Henry (Hilarys far) flyttar ut. "Hur sover ni?" undrar de intresserade klasskamraterna. "Det är privat", svarar Hilary. "Ja, visst, men vi vill veta", svarar de okänsligt. Ganska tidigt känner HM av sina krämpor och kallas snart HilaryAldrigkry, men hon möter inte så mycken medkänsla varken som liten eller senare. Vad värre är förstår sig inte sjukvården heller på henne utan medicinerar henne tungt för psykiska problem. Och sedan blev det steroider som gjorde att hon gick upp otroligt mycket i vikt. HM berättar med självironi, humor och distans. I mera vuxen ålder kan hon sörja över den flicka, Catriona, hon aldrig fick. Och hon reflekterar över att hon och maken alltid köpte stora hus och fyllde dem med mat och stora mängder porslin och sänglinne som om de väntade på någon/några. Jag beundrar Hilary Mantels livshållning. Hon kunde haft anledning att vara bitter, men hon väljer att se det som att hennes sjukdom gjorde henne till författare. Nu väntar vi på tredje delen av hennes historiska romanserie. Därefter vore det lämpligt med en fortsättning på memoarerna, för Skuggan av ett liv är inte heltäckande.

Goda råd från en som vet

"--- Jag vet knappt hur jag ska skriva om mig själv. Det kvittar vilken stil man väljer, den hinner ändå börja vackla innan ett stycke är färdigt. Jag ska bara gå på, tänker jag för mig själv, jag ska sträcka ut mina händer och säga: c´est moi, vänj dig. Jag ska lita på läsaren. Det är det jag rekommenderar personer som frågar mig hur man blir utgiven. Lita på din läsare, sluta skedmata din läsare, sluta vara nedlåtande mot din läsare, beröm din läsare för att vara åtminstone lika smart som du och sluta vara så jäkla behagsjuk: du i raden längst bak, kan du vara snäll att koppla av charmen! Enkla ord på ett enkelt 
papper. Minns vad Orwell säger, att god prosa är som en fönsterruta,

Koncentrera dig på att slipa minnet och skärp din mottaglighet. Kapa varje sida du skriver med åtminstone en tredjedel. Sluta snickra ihop dina taffliga små liknelser. Tänk ut vad du vill ha sagt. Säg det sedan med så mycket kraft och klarhet du kan.---"
Smakbiten kommer från sidan 14 i Skuggan av ett liv. Memoar. Av Dame Hilary Mantel

Fler smakbitar finns det HÄR

Utlottning på Kulturkollo!

Ny utlottning på  KULTURKOLLO! Ett signerat ex av Skuggan av ett liv , Hilary Mantels memoarer kan man vinna. Visserligen vann jag nyligen Sågverksungen men jag vill gärna tro att jag skulle kunna vinna en gång till. Hilary Mantel är en favorit!

Henrik VIII:s högra hand

Det blev maratonläsning på slutet, men jag kommer att hålla lånetiden med viss marginal.
Hilary Mantel är värd alla priser hon fått och kommer att få. BBC håller på att filmatisera Wolf Hall och fortsättningen Bring up the Bodies (som kommer på svenska 2014) och Royal Shakespeare Company arbetar med en teateruppsättning.
Huvudpersonen i Wolf Hall är Thomas Cromwell (1485 - 1540), jurist, riskkapitalist och finansanalytiker med försänkningar utomlands. Han är Henrik VIII:s rådgivare, räntmästare och starka stöd, medlem av riksrådet. Kungen säger om Cromwell att han kommit till världen för att vara den som förstår honom. Thomas Cromwell är en mångfacetterad man; en kvinnokarl, god mot sitt husfolk och sina vänners och grannars vän. Han kom ur mycket enkla förhållanden. Fadern var smed. Cromwells karriär var exceptionell
Thomas More, jurist och lärd man, är i mångt och mycket Cromwells motsats.
Han är grym och riktigt sadistisk. Och han motsätter sig envist att kungen blir huvudman för kyrkan och att Henrik den VIII:s äktenskap med Katarina av Aragonien upplöses för ett nytt giftermål med Anne Boylen. Cromwell kompromissar, lirkar och förhandlar.
Det är ett livfullt myller av människor i Wolf Hall. Lyckligtvis skickar författaren med en personförteckning. Handlingen utspelar sig i 1530 - talets England. Det är oroliga tider. Landet hemsöks bland annat av svettsjukan som skördar många liv. Reformationen pågår, det är dragkamp mellan kungen, kejsaren (Karl V) och påven (Clemens VII). Och så finns ju den förarglige Frans I i Frankrike.
Alla har sina företrädare i England och alla vaktar på varandra. 
Själva väggarna har öron.
Cromwell har kungens öra och han är också den som kan dämpa kungens humör och lugna och trösta. När kungen blir irriterad slår han med handskarna i handen och stampar med foten. Han tycke inte om grova ord och oanständiga historier och kan rent av vara lite sipp. Han anses vara en skarp teolog och tycker om att ge gåvor. Henrik beskrivs som välnärd, rentvättad och rosig... Trots att han önskar skilsmässa är han Katarina tillgiven. Och hon älskar honom envetet och syr hans skjortor.
Utöver en levande miljö och ett omsorgsfullt utmejslat persongalleri får man sig en hel del kulturhistoria till livs; vad man åt, hur man klädde sig  och hur man firade olika fester. Tyvärr står det också alldeles klart att kvinnorna inte tillmättes något värde alls. Nåde den stackars hustru som inte födde en son!
Unga vackra flickor mer eller mindre såldes av familjen (läs: fäderna). Det var viktigt att att skapa värdefulla förbindelser och då kunde en vacker dotter bana vägen.
I tiden rör sig berömda män som Martin Luther, Hans Holbein (som målade kungens och Cromwells porträtt), den lärde Erasmus av Rotterdam och poeten Thomas Wyatt för att nämna några. Man läser Fursten av Niccolò Machiavelli 
(död 1527) och Hovmannen av Baldassare Castiglione (död 1529).
Om alla historiska romaner vore som Wolf Hall skulle jag läsa flera.

Bokbloggsjerka 9 - 12 augusti

ANNIKAS BOKBLOGGSJERKA 9 - 12 augusti
Vad läser du just nu?  är frågan.

Av en ren händelse såg jag The other Boleyn Girl härom dagen. 
Den handlar i första hand om Mary Boleyn, äldre syster till Anne Boleyn, och hennes relation till Henrik VIII.
Natascha  McElhon spelar den vackra Mary och Jared Harris en ful liten Henrik.
Intressanta var också alla personerna som rörde sig omkring huvudpersonerna; Katarina av Aragonien, Jane Seymour, Cromwell, Thomas More, hertigarna av Norfolk och Suffolk.
Filmen bygger på en roman av Philippa Gregory.
Döm om min lycka när jag dagen efter kunde hämta hem Wolf Hall av Hilary Mantel från biblioteket! 648 sidor. Kort lånetid. Den behandlar ju precis samma tid som filmen.

Jag kastade mig över Wolf Hall och kan bara säga att författarinnan är värd vartenda lovord. 
Och det är inte ofta jag tycker så om böcker som haussas upp.
Jag kommer definitivt att klara den korta lånetiden!