Meningarna

Johanna Ekström är dotter till akademiledamoten Per Wästberg och hans exhustru, författaren Margareta Ekström, född 1930. 2012 kom hennes självbiografiska bok, Om man håller sig i solen. Den handlar om uppväxten i Stora skuggan med de superintellektuella föräldrarna som var sådana esteter att de inte tålde åsynen av en Wettex som låg framme. Nu har hon skrivit en sorgsen och finstämd roman, Meningarna,  om sin mor, som hon ändå inte kunde känna samma varma närhet till som hennes bror gjorde. Johanna har tillgång till moderns dagböcker och hon förstår att relationen mellan mor och mormor kanske inte heller var friktionsfri. När modern är sextiofyra år får hon en stroke och mister  orden, vilket ju är helt hjärtskärande. Bror och syster vårdar modern i hemmet under mer än tjugo år men till slut måste de fatta beslutet över moderns huvud om att placera henne på ett äldreboende. Johanna känner av en blandning skuld, vrede, sorg, medkänsla och plikt. Hon kan inte som brodern få modern att skratta eller umgås med henne på ett lätt och naturligt sätt. Johanna Ekström har fått kärleken till orden av sina båda föräldrar och hon kan verkligen förvalta sitt arv. Jag får känslan av en bortvänd, sval mor, som också kan använda orden till att dölja och släta över. Johanna har inte fått  den kärlek hon har behövt och längtat efter. Johanna blir mamma till sin mamma. Sedan går hon hem och är mamma åt sina barn. En läser vartenda ord i Meningarna. Den ger upphov till många tankar och skulle antagligen passa bra i en läsecirkel.

Titel: Meningarna

Författare: Johanna Ekström

Förlag: Albert Bonniers förlag

Tryckår: 2020

Antal sidor: 191

En man och hans två kvinnor

Erik Wästberg är en skicklig journalist, författare och sällskapsmänniska; beundrad i alla läger inte minst av sonen Per Wästberg. Han var det enda utav barnen som blev ordmänniska i faderns efterföljd, men han säger sig aldrig ha känt av någon press utan betraktade fadern som en förebild och inspirationskälla. Efter faderns för tidiga död 1954, 49 år gammal, tänker PW att han borde sett tecknen på faderns förestående bortgång under besöket strax innan i New York där PW studerade. Det var så mycket han ville ha frågat och sagt.  En tid efter faderns död uppdagar Per Wästberg att Margot Hirsch, syster, svägerska och moster och under sjutton år varit Erik Wästbergs älskarinna. Det kommer som en total överraskning. PW känner att han får omvärdera hela sin barndom så som den skildras i De hemliga rummen. När moster Margot är 84 år och så smått börjar tappa minnet går hon med på att tala om det som hon tigit om i alla år. För första och sista gången. Hon tycker att Eriks son har rätt att få veta. Han frågar varsamt ut henne. Margot är sparsam med upplysningarna men svarar på frågor och är ändå mer öppen än hon någonsin tidigare varit. Per Wästberg minns henne som en glad och harmonisk moster, sekreterare åt EW och sin syster Gretas stöd. Vad visste Greta? Förmodligen blundade hon. Fullständig öppenhet mellan makarna var inget prioriterat. De hade mycket luft emellan sig. Erik inledde  förbindelsen med Margot med en våldtäkt. Margot var då 17 år och mycket oerfaren. Erik var nästan dubbelt så gammal och tvåbarnsfar. Trots det konstaterar Per Wästberg att hans far var mosterns livs stora kärlek, även om hon hade ytterligare relationer efter EW:s död. Erik och Margot. En kärlekshistoria är titeln på Per Wästbergs femte memoardel där han berättar om faderns och mosterns hemliga kärlek. Svalt och behärskat. Outtalat. Hemligt. Snyggt, polerat och välordnat. Inga scener; ingen svartsjuka. En oklanderlig fasad. Borgerskapets diskreta charm. Jag får en ingivelse att läsa om Om man håller sig i solen av Per Wästbergs dotter Johanna Ekström.
PW är som vanligt en storartad stilist. Han lyckas i ord fånga svåråtkomliga känslor och stämningar. Språket är vackert och lätt att läsa. Men jag hejdar mig ofta för att läsa om speciellt pregnanta formuleringar och tänkvärda meningar. PW är också en fin stockholmsskildrare. Jag läser honom mycket gärna.

Elegant tomhet

Johanna Ekström, dotter till akademiledamoten och författaren Per Wästberg och författaren Margareta Ekström, försöker skriva sig ur sin barndom och ungdom med boken Om man håller sig i solen.

Det är ingen uppgörelsebok i Felicia Feldts anda. Tvärtom är den lågmäld, sorgsen och oändligt vacker. Felicia Feldts bok är en roman; Johanna Ekströms en memoar.

Estetisk, kanske. Johanna Ekström skildrar en elitistisk uppväxt där skönheten och ytan betydde allt.

Familjen stod över resten av mänskligheten och höll sig mycket för sig själv. Johanna, som började skolan ett år för tidigt, fick genast problem att räta in sig i ledet. Hennes anorektiska problem ignorerades av föräldrarna trots påpekande utifrån. Att be om hjälp ansågs som ett svaghetstecken.

Städmanin var ännu ett sätt att försök att göra sig sedd. Det mycket utsvävande ungdomslivet med sprit och mängder av mer eller mindre tillfälliga förhållanden ledde inte heller till några föräldrareaktioner.

Johanna Ekström vänder sig flera gånger direkt till fadern: "Du lärde mig att ljuga..."

I sex år hemlighöll han ett förhållande med den kvinna som skulle bli fru nummer tre för Johannas mor.

Denna fick sedan i sin tur se sig sviken för fru nummer fyra. Per Wästberg är alltid den som lämnar. Han har aldrig lämnat.

Johanna Ekström delar snabbheten och orden med sin far. Hon ser faderns pojkaktiga lätthet och hans förmåga att flyta ovanpå. Och hon vill inte bli som han. Och hon vill inte heller bli som sin mor, med vilken hon inte har ett fullt så nära förhållande. Det var först när hon fick sin tre år yngre bror som det blev aktuellt med kramar

"Det finns en plats mellan ljus och mörker som inte är farlig. Jag måste inte hålla mig i solen." säger Johanna i slutet av boken. Det tyder på att boken tjänat sitt syfte. Hon kände att den måste skrivas för att hon skulle kunna gå in i sitt nya förhållande och sitt moderskap rätt rustad.

Det är fantastiskt att kunna verbalisera känslor och upplevelser så gripande och djup berörande. Och så vackert. Jag tyckte mycket om Om man håller sig i solen.

I augusti kommer Per Wästbergs fjärde memoardel:

Ute i livet: En memoar 1980 - 1994