Visar inlägg med etikett Norsteds förlag. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Norsteds förlag. Visa alla inlägg

måndag 16 september 2024

Demon Copperhead

Visst är den tjock, boken om Demon Copperhead av Barbara Kinsolver men den har ett driv och en vill absolut veta hur det går för den stackars föräldralöse Damon Fields som aldrig ens träffat sin pappa men alltid undrat hur han var. Mamma var ung och svag och lyckades inte skydda sonen mot Stoner, den grymme man hon sedan gifte om sig med. Och så dör hon. Lyckligtvis finns familjen Peggot i grannskapet där det alltid finns mat att få och där sonen Maggot blir en bundsförvant. Damon, som kallas Demon på grund av sin allmänna attityd, får tidigt ge sig ut i arbetslivet . En av hans fosterfamiljer säger att maten inte ingår avgiften som betalas för honom. Endast husrum vilket är ett illaluktande rum där hunden tidigare bott. Han förstår inte att han under en tid arbetar i rena methfabriken. Droger av olika slag är vardagsmat för alla i Lee County i Virginia i Appalacherna. Människor är fattiga och arbetslösa sedan trakten plundrats på sina naturtillgångar. I skolan upptäcks det att Demon är duktig på att teckna och visar talanger på fotbollsplanen. Coach Winfield låter honom flytta in i sitt stora, fina hus och där finns också dottern Angus, eller Agnes, som hon egentligen heter. Hon blir en tillgång för Demon genom hela hans liv. Fast Forward är en karismatisk, ondskefull gestalt som förtrollar alla i sin omgivning; även Demon.  När Demon råkar ut för en allvarlig knäskada visar det sig att väntetiderna för operation är många veckor. Det är då dr Watts, en samvetslös läkare,  presenterar smärtlindrande opioider för Demon som snabbt blir beroende. Läkaren är även djupt inblandad i framställningen av drogerna. Vägen utför stupar brant. Demon lyckas hålla sig flytande medan andra ungdomar dör omkring honom, bl. a. den späda flickvännen Dori. Liksom Charles Dickens kritiserade det viktorianska samhället i David Copperfield gisslar Barbara Kingsolver samhället 150 år senare för det sätt varpå de fattiga och i grunden försvarslösa behandlas. Skillnaden är inte stor. Demon Copperhead är en indignationsroman och en gråter med de stackars barnen och ungdomarna som sviks av vuxensamhället. Men de fattiga och arbetslösa vuxna har å andra sidan inte mycket att sätta emot destruktiva krafter i samhället heller. Demon Copperhead (för det röda håret) söker envist sina rötter på faderns sida. Och han hittar sin farmor; den imposanta två meter långa Betsy Woodall som i hela sitt liv hjälpt vilsegångna ungdomar på fötter. Demon Copperhead bestämmer sig slutligen för att avgiftas och då får han bland annat rådet att skriva ner sina tankar. Det är så berättelsen om Demon Copperhead kommer till. Den realistiska skildringen får en att vrida sig av obehag men det blir aldrig spekulativt. Demon är utrustad med en stor portion överlevnadsinstinkt och han har en viss dyster humor. Författaren har fått en rad priser för sin bok, bland annat Pulitzerpriset och Women´s Prize for fiction 2023, och hon är väl värd alla priser hon får. Nu har jag lust att läsa om David Copperfield för jämförelsen. Likheterna i namnbruk har jag redan konstaterat men det är länge sedan jag läste David Copperfild så en repetition vore inte fel.

Titel: Demon Copperhead

Författare: Barbara Kingsolver

Översättare:  Sofia Nordin Fischer

Förlag: Norstedts

Tryckår: 2024

Antal sidor: 589

torsdag 9 november 2023

Inte av denna världen

Yaa Gyasi är en ghanansk - amerikansk författare som blev mycket lovordad för sin första roman Vända hem. Inte av denna världen kom ut 2020 i översättning av Inger Johansson och handlar om flickan Gifty och hennes familj; mamma, pappa och storebror Nana som är en lovande basketspelare. Mamma är mycket religiös; Gifty vet inte vad hon ska tro, men brottas hela tiden med frågan även när hon arbetar som doktorand i neurovetenskap på Stanford. Hon diskuterar kreationism och evolution med sina studiekamrater. "Men det är falskt detta motsatsförhållande, denna tanke att man nödvändigtvis måste välja mellan vetenskap och religion", svarar hon sig själv. "Båda blev värdefulla för mig, men till slut har båda var för sig svikit sitt syfte att klargöra och skapa mening." Kronologin är bruten. Författaren blandar uppväxt, studietid och nutid, men det är på inget sätt svårt att följa. Modern bryter upp och flyttar från Ghana till Alabama med barnen och fadern kommer efter. Efter en tid står inte fadern ut i Alabama utan flyttar hem till Ghana. Gifty kommer att göra ett besök i Ghana men det känns inte hemma för henne. Modern - som i Giftys dagbok kallas SM = svart mamba - arbetar och sliter för familjens uppehälle. Nana kallas Buzz i dagboken som Gifty skriver som brev till Gud. Nana blir narkoman efter att ha behandlats med smärtstillande efter en idrottsskada. Modern lider av återkommande depressioner. Gifty kommer att studera neurovetenskap, det svåraste av allt. Hon vill lära känna hjärnans hemligheter. Nana är skälet till att Gifty börjar forska: begäret i relation till självkontrollen. Nana blir Giftys studieobjekt men hon kommer inte riktigt åt vad som rör sig inuti hans huvud. Gifty har inte många vänner. Det vill hon inte ha heller. Hon umgås allra mest med sina möss. Familjen möter rasism men det är inget de fäster så stor uppmärksamhet vid. Gifty är noga med att hon är forskare; inte kvinnlig, svart forskare.  Under läsningen kommer en Gifty väldigt nära och en fäster sig vid den kämpande flickan och unga kvinnan. De imponerande kunskaperna i neurovetenskap har en vän som är forskare hjälpt henne med avslöjar hon i sitt tack. Jag läste väldigt gärna den här boken som jag tycker lever och andas.  

Titel: Inte av denna världen

Orig:s titel: Transcendent Kingdom

Författare: Yaas Gyasi

Översättare: Inger Johansson

Förlag: Norstedts

Tryckår: 2020

Antal sidor: 280

söndag 23 oktober 2022

En smakebit på søndag v. 42 2022


Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i trådarna. Fler smakebitar  HÄR.

"I solnedgången en varm vårdag uppenbarade sig tå herrar vid Biskopsdammarna. Den ene var omkring fyrtio år gammal. Han var iförd en grå sommarkostym, han var liten till växten, välmående, mörkhårig och flintskallig. Han kramade sin korrekta hatt i handen och hans välrakade ansikte pryddes av svarta hornbågade glasögon i övernaturlig storlek. Den andre var en bredaxlad, rödlockig ung man. Hans rutiga keps var tillbakaskjuten i nacken och han gick klädd i rutig sportskjorta, vita säckiga byxor och svarta gymnastikskor. Den första mannen var ingen mindre än Michail Aleksándrovitj Berlióz, redaktör för en stor litterär tidskrift och ordförande i en av de stora litterära föreningarna i Moskva, förkortad MASSOLIT, medan hans unge följeslagare var poeten Iván Nikolájevitj Ponyrjóv, som skrev under pseudonymen Bezdómnyj. Väl inne i skuggan under de knappt utslagna lindarna störtade de båda författarna först fram till en brokigt utstyrd kiosk med skylten "Öl och mineralvatten".

Från sidan 11 i Mästaren och Margarita av Michail Bulgakov. Idag hemförd ifrån Myrorna i Skärholmen! Tänk om jag äntligen får den läst!

lördag 1 oktober 2022

Veckans mening v. 39 2022

MIN 

Robert på bokbloggen Mina skrina ord driver en lördagsutmaning han kallar Veckans mening. Vi väljer ut en mening ur det vi läser som fått oss att stanna till, av den ena eller andra anledningen. Den kan vara dum, sorglig, rolig hemsk eller vad som helst. Det viktiga är att den fått oss att stanna upp. Min Veckans mening v. 39 kommer ur Bara en mor av Roy Jacobsen. På sidan 35 kan en läsa: "Ingrid var dessutom stärkt av minnet av tomheten som rådde när det inte fanns några barn på ön, en barnlös ö är ingen ö."

lördag 29 januari 2022

En smakebit på søndag v. 4 2022

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås.

"När jag gjorde mig i ordning för att gå till sängs i går kväll drog jag hårnålarna ur håret, eller det som återstår av håret. I en av mina predikningar till våra Tanter för några år sedan varnade jag för fåfängan, som trots alla varningar letar sig in i oss. "Livet handlar inte om hår", sa jag den gången, halvt på skämt. Och det var sant, men det är också sant att hår handlar om livet. Det är lågan på det ljus som kroppen är, och när den falnar skrumpnar kroppen och tynar bort. En gång hade jag hår nog till en knut, på den tiden då det var knut man skulle ha; till en chinjong, på den tiden då det var chinjong man skulle ha. Nu är mitt hår som måltiderna här i Arduahallen: glest och kort. Min livslåga tynar, långsammare än vad somliga häromkring skulle vilja, men hastigare än vad de kanske anar. Jag såg mig i spegeln. Den som uppfann spegeln gjorde inte många av oss någon tjänst , vi måste ha varit lyckligare innan vi visste hur vi såg ut"

Från sidan 39 i Gilead av Margaret Atwood. Fler smakebitar HÄR 

söndag 14 januari 2018

En smakebit på søndag,

Astrid Therese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi delar med oss av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. med olika slags beskrivningar gällande humör eller kroppsliga utsöndringar. Allting är mycket väl bokfört.
Norstedts
"Jag hittade Amanda i Åbo landsarkiv en vacker höstdag 2015. Plötsligt fanns hon bara där, i liggaren framför mig. Exploderar fram över sidorna med sitt häftiga temperament, sin tendens att ryta, rasa och kommendera. I ett ilsket handskrivet brev kräver hon att få sina kläder tillbaka. De har tagits ifrån henne när hon landade där, på Själö hospital i Nagu skärgård, år 1891. Hon är 26 år gammal. En vagabond i en tid då det är förbjudet att irra omkring på landsvägarna utan mål och mening. Hon super och horar. Hon är vild. Farlig.
Efter att ha kommit till Själö blir hon en av många. Hennes sjukdomsförlopp antecknas av vårderskorna och jag hittar henne som ett namn med olika slags beskrivningar av humör eller kroppsliga utsöndringar" Ur Några ord innan i Johanna Holmströms Själarna ö, sidan 7
Fler smakebitar HÄR