Brun flicka drömmer

 

För några dagar sedan läste jag Genom märg och ben av Jacqueline Woodson och undrade i mitt stilla sinne varför hon fick Alma - priset 2018. Jag bestämde mig för att läsa Brun flicka drömmer som är den titel jag framför allt förknippar med författaren. Jag laddade ner den till telefonen och sedan läste jag. Och läste. Och läste. Klart att Jacquelina Woodson skulle ha Alma - priset! Brun flicka drömmer är en oemotståndligt charmerande prosalyrisk berättelse om en uppväxt i Grenville i South Carolina och Brooklyn, New York. Boken är placerad bland lyriken på ungdomsavdelningen. Jackie berättar om sina tre syskon, sin mor och sin far; mormor och morfar; morbror Robert och moster Kay. Fadern är från nordstaterna och modern från södern. I södern går en barfota i den röda jorden medan trottoarerna brinner i Grenville, Ohio, så där går en med skor. Det är en varm och fin familj även om modern och fadern bokstavligen och bildligen drar åt var sitt håll. Morfar är Jackies speciella bundsförvant och hon är den som är nära honom när han ligger för döden. Men allt är inte idyll. Rasismen sticker upp sitt fula tryne allt som oftast. Mormor är pragmatisk och tycker att hon kan sätta sig längst bak i bussen även om det nu är lagstadgat att hon inte behöver göra det. Den yngre generationen utmanar de vithyllta på ett annat sätt. Berättelsen följer ingen kronologi. Författaren gör nedslag i sitt liv fram till cirka fjorton års ålder. Det är så minnet fungerar, säger hon. Brun flicka drömmer är en originell berättelse. Formen är genialisk och översättaren Athena Farrokhzad har alldeles säkert gjort ett gott arbete. En blir glad av Brun flicka drömmer.

I rörelse

 I rörelse

Tänk om den mätta dagen ändå är störst.
Och den bästa dagen släcker ens törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men fetischeringen av lidande är beklagansvärd.

Att förlägga mening till utsatthet,
är kanske viktigt för den som är poet.

Men att manas till uppbrott av den som sitter tryggt
upplevs lätt hånfullt av människor på flykt.

Skriv om, skriv om. Den nya dagen gryr.
Deras fantasier om oss har gått överstyr
 -------------
I kommentaren säger Athena Farrokhzad om sin dikt I rörelse att den är skriven av en som älskar Karin Boye.

Athena Farrokhzads skrivande är intertextuellt. Hon går ständigt i dialog med andra författares texter i sitt skrivande. - Jag tänker på mig själv som en läsare,
och på min litterära verksamhet som en läsares skrivande, säger hon.

Wanås vänners litteraturdag

Idag gick Litteraturdagen på Wanås av stapeln. Glädjande nog hade många uppmärksammat tillfället. Kristianstadsflickan Jenny Wrangborg läste ur sina båda diktböcker Kallskänken (2010) och Vad gör vi med varandra som kom tidigare i år. Hon läste bra; tydligt influerad av Bruno K. Öijer och Bob Hansson. Hon skriver om sina erfarenheter som kallskänka i Göteborg och Vancouver och om hur det är att vara arbets- och bostadslös i Stockholm, som hon ser som symbol för den nyliberala politiken.Tidigare i år fick hon motta Frödingpriset.
Akademiledamoten Katarina Frostensson läste ur sin senaste bok Tre vägar. Hon inspireras ofta av konst i sitt skrivande. Så också i Tre vägar som innehåller tre vandringar i tre olika landskap. Den tredje delen heter just Konstvandring och handlar om en målning av Tizian som finns i en liten by i Tjeckien.
Efter pausen läste konstkritikern Ingela Lind ur sin nya bok Blod i salongerna: om sex, primitivism och längtan efter det naturliga. Hon berättade bland annat om DH Lawrence och hans försök att skapa ett alternativt samhälle. Den verkliga primitivisten i familjen var annars hans tyska fru Frieda. För henne var det naturligt. De slog sig ihop med indianen Tony Luhan och hans hustru Mabel Dodge Luhan. 1922 möttes de för att förverkliga sina drömmar. Det enda kruxet var att de drömde fyra olika slags drömmar. Blod i salongerna är uppbyggd som en utställning. Måste nog läsa. Den verkar lika spännande som hennes bok om Bloomsburygruppen, Leka med modernismen.

Sist i raden av författare - med andan i halsen i taxi från Malmö - kom Athena Farrokhzad och trollband publiken genom att med sin hypnotiska röst läsa stora delar av Vitsvit (2013). Jag tyckte att det var fantastiskt att lyssna på henne live eftersom jag var så förtjust i hennes SOMMAR.
Moderator var poeten Eva Ström, initiativtagare till Litteraturdagen. Johanna Sjunnesson, begåvad cellist född i Broby, spelade Bach och Ingvar Liedholm.
Slottsfrun Marika Wachtmeister avtackade alla deltagarna. Nästa litteraturdag infaller 2016.

Lyriskt i Sommar

Poeten Athena Farrokhzad nominerades förra året till August-priset, Katapultpriset och Borås Tidnings Debutantpris för diktsamlingen Vitsvit, ett körverk om hur revolution, krig, migration och rasism villkorar människors relationer till världen och varandra. Hon är lärare på Biskops-Arnös författarskola och debuterade som dramatiker förra året med en pjäs på Ung scen/öst. Idag var hon programvärd i Sommar. Hennes program var eftertänksamt, klokt, välformulerat och fyllt av intressanta citat av författare från hela världen. Sveriges Radio hade den goda smaken att lägga ut en lista på alla citerade författare på hemsidan. Jag tänker lyssna åtminstone en gång till på programmet. Mera sådant!
Här är listan:

Bertold Brecht

Ghayath Almadhoun
Aimé Césaire – övers. Jonas J Magnusson
Jila Mossaed
Gil Scott Heron
Juliana Spahr
Pablo Neruda
Fateme Ekhtesari – övers.Linn Hansén
Somaya El Sousi
Lars Mikael Raattamaa
Mahmoud Darwish – övers.Tetz Rooke
Nelly Sachs – övers. Erwin Leiser
Volha Hapeyeva
Helene Rådberg
Ce(n)sur
Gloria Gervitz – övers. Magnus William-Olsson och Ulf Eriksson
Karin Boye
Edith Södergran
Inger Christensen – övers. Marie Silkeberg
Linn Hansén
Stig Sjödin
Rod Smith
Audre Lorde
Eldrid Lunden
Jenny Wrangborg
Mara Lee
Lars Forssell
RoseMarie Waldrop
Johan Jönson
Ann Jäderlund
Ann Hallström
Claudia Rankine
Jenny Tunedal
Adrienne Rich
Forough Farrokhzad – övers. Elisabeth Fernold, Anja Malmberg och Namdar Nasser
Rita Mae Brown
Övriga översättningar Athena Farrokhzad