"Han var alltså den person som jag i en gammal bok med ett starkt romantiserat porträtt hade kallat för Henry Morgan. Det finns ingen anledning att ångra eller ändra det namnvalet, det passade honom bra, han skulle kommentera saken då och då under den tid vi fick på oss och verkade ha förlikat sig med det, han hade varit helt oförstående när han sent omsider läst boken, men sedan tagit saken under övervägande, studerat ämnet och efter hand sett en poäng i att bli uppkallad efter en sjörövare. Där förekom gemensamma drag. Att namnet tillkommit av en slump genom att jag öppnat en gammal uppslagsbok på måfå och tagit första bästa namn jag hittat, saknade betydelse. Det var alldeles för viktigt för att bero på en tillfällighet.
Det skulle så småningom framgå att han också accepterat andra saker som jag gjort mig skyldig till, små försyndelser och andra grövre som var och en för sig kunde ha gett upphov till djup och varaktig ovänskap. För att inte säga fiendskap. Saker som i grund och botten kunde vara motiv för att utkräva upprättelse, kanske rent av hämnd."Från sidan 17 i Renegater av Klas Östergren
Läsutmaningen En smakebit på söndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar - utan spoilers - utav det vi just läser. astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i trådarna den här veckan. Fler smakebitar HÄR