Lessing och Diski

Ljuvaste dröm kom ut 2001 på svenska. Författaren Doris Lessing var då 82 år och en kan tänka sig att hon fått perspektiv på sitt liv. Romanen är till vissa delar självbiografisk. Romanens nav är den frånskilda Frances Lennox som lever i ett stort hus i London omgiven av två söner, svärmor och ett ständigt skiftande antal vinddrivna ungdomar. Ibland tittar hennes f. d. man, Johnny Lennox, in om inte annat så för att be om hjälp med sin nya fru och deras dotter. Han är en stor bluff som levt högt på sin charm och sin svada. Han är kommunisten som levt lyxliv och som påstår sig ha deltagit i spanska inbördeskriget. Frances bakar fiberrikt bröd och lagar nyttig mat till alla. Samtidigt skriver hon artiklar för en tidning för att få in lite pengar till det stora hushållet. En utav hennes söner har en skolkamrat som är väldigt illa ute och inte kan få hjälp av sina föräldrar. Kan hon möjligen få bo hos Frances? 15 år gammal kommer ännu en strulig flicka in i hushållet. Runt det stora matbordet diskuteras allt möjligt, som till exempel politik och sex. Ungdomarna berättar öppet att de själ friskt, kläder, böcker och allting. Det är deras sätt att undergräva kapitalismen. Och Frances är generös och tillåtande. Men kanske inte så moderlig. Jenny Diski har själv berättat om åren med Doris Lessing i sin bok Den sista resan. En kan nog konstatera att de båda damerna egentligen inte tyckte så väldigt mycket om varandra. Men de släppte aldrig kontakten. Jenny Diskis bok Den sista resan heter i original In gratitude. Hon påpekar att titeln också kan läsas som Ingratitude... Doris Lessing fick Nobelpriset i litteratur 2007 och det betecknar hon älskvärt som "en jävla katastrof" som har dränerat henne så totalt på energi att hon inte orkar skriva fler böcker. (Tala om ingratitude!)

Om konsten att göra ingenting

1580 kom Michel de Montaignes stilbildande Essayer ut.
En essay heter Om sysslolöshet.
Montaigne hade dragit sig tillbaka till sitt slott utanför Bordeaux och satt där i sitt bibliotekstorn och tänkte. Han ville försöka utforska sig själv.
Men det blev en sådan förvirrad röra av tankar att han beslöt att skriva ner dem för att begrunda dem närmare.

Synen på overksamhet har växlat rent historiskt. Under någon tid var sysslolösheten en klassmarkör. Många har skrivit om ämnet, till exempel Aristoteles som tycker "att arbetet endast var uthärdligt i den mån det ledde till ett högre tillstånd av ledighet".
Robert Louis Stevenson skrev An Apology for Idlers 1876. För att nämna ett par.

Jenny Diski tar avstamp i Montaignes essay Om sysslolöshet när hon skriver
On Trying to keep still 2006. Jenny Diski har problem med ensamhet och overksamhet.
Hon känner bara tomhet och funderar mera på vad andra tänker än att hon går på djupet med sig själv.
Läs hela artikeln HÄR

En dåraktig ungmö

Jenny Diski, engelsk författarinna mest känd för sina reseberättelser, har skrivit en roman,
Till den skrivande kvinnans försvar, om Marie de Gournay (1565 - 1645), filosof, feminist och skriftställare, och hennes liv. Marie vetgirig och läsande som flicka men slutade sitt liv som ett nationellt skämt dagen innan hon fyllde åttio. Vid 22 års ålder kom hon i kontakt med Michel de Montaignes essayer; föll vanmäktig till golvet och svimmade. Hon tyckte att hon äntligen mött någon som förstod henne och som hon förstod. När de träffades i verkliga livet blev det en ömsesidig besvikelse. Montaigne hade tänkt sig en vacker, beundrande ung kvinna och hon hade inte föreställt sig en liten gubbe med kalt huvud och stor näsa. Marie är envis och allmänt besvärlig. Hon saknar kvinnliga dygder och vill inte gifta sig. Även en kvinna bör kunna leva sitt liv läsande och skrivande, tycker Marie. Det hela är en tragisk historia. Men Jenny Diski redogör mer än gestaltar. Hon raljerar och förlöjligar. Det hade inte behövts.
Marie de Gournay ägnar sitt liv åt Michel de Montaigne (1533 - 1592) och hans essayer och finns omnämnd i en essay, men inte på det sätt hon önskat sig.
I Kvinnliga filosofer från medeltid till upplysning finns Marie de Gournays essay Mäns och kvinnors jämlikhet, hennes mest berömda
Titeln på romanen har Jenny Diski lånat från en annan av Maries essayer.