Modiga blekingskor

Sigrid, Augusta, Anna och de andra. Modiga blekingskor kring 1900. Av Katarina Olsson. Dessa modiga blekingskor kämpade för kvinnors rätt att rösta. En av de mest energiska var Mathilda Mallings syster, Sigrid Kruse, född på Oskarsfarm i Norra Mellby. Hon var lärare i Karlskrona och skrev en del böcker

för ungdom, till exempel Ur medeltidens stjärnenatt. Berättelser för barn och ungdom. 1902. Ester, en utav systrarna Kruse, bodde hela tiden med Sigrid och de hade en kolonilott vid Gullberna.  Sigrid tog också stort ansvar för hemmet i Wetteryd där modern satt som änka. Där bodde också systern Berta och brodern Lars. Mathilda är den enda i hela barnaskaran Kruse som gifter sig. Ellen, Sigrid, Ester, Lars och Berta förblir ogifta. Sigrid, Augusta, Anna och de andra är en trevlig bok; lätt att ta till sig och speciellt intressant för mig som söker information om familjen Kruse i allmänhet och Mathilda Malling i synnerhet.

 Systrarna Ellen, Sigrid och Ester Kruse. Ellen arbetade som lärare i Malmö.

Titel: Sigrid, Augusta, Anna och de andra
Författare: Katarina Olsson
Förlag: IKO utbildning
Tryckår: 2017
Antal sidor: 106

Fru Fanny

1904, medan Annie Åkerhielm fortfarande var Annie Quiding, skrev hon romanen Fru Fanny. Fanny har ett livsintresse vid sidan av familjen och det är kvinnosaken och rösträtt för kvinnor. Fanny är dotter till en förmögen bankdirektör, Gotthard Hein, den personifierade borgarhögfärden. Fanny har varit gift och har i första äktenskapet en son som heter Kurt. Hon gifter om sig med en yngre, vacker tämligen medellös man som dock har doktorerat vid blott 24 års ålder. Arnold ägnar sig åt Rig Veda - studier. Ingen i familjen är särskilt intresserad av hans förehavanden, men svärfar släpper i alla fall till pengar. Fannys syster Eva är gift med Bengt som är adelsman och löjtnant. Svärfars pengar betyder mycket även här. Arnold är en leende, lidelsefri man som vill ha det svalt och fritt omkring sig. Fru Fanny är intensiv och älskar för mycket. De får dottern Etty, som blir dödssjuk medan hennes mamma befinner sig på en kvinnokongress i Köpenhamn. Redan tidigare har sonen Kurt fått uttrycka : Du är igen riktig mamma som Gunnars och Eriks. Men inget biter på Fanny. Hon startar ovanpå allt en tidskrift. Arnold ruvar på sina egna planer och meddelar en vacker dag att han tänker åka till Indien 4 - 5 år. Vill Fanny följa med? Fanny hatar Arnolds arbete. Hon framhåller att hon ju också har en verksamhet hon vill ägna sig åt. "Kasta skräpet över bord", säger Arnold. Kvinnans plats är hos mannen. Hon ska leva mannens liv eller hålla sig ur hans väg. Mannens plikt riktar sig utåt i världen; kvinnans inåt i hemmet. Kvinnorörelsen innebär en rasdegeneration, enligt Arnold. Cyniskt och förhatligt påstående, rasar Fanny. Kvinnorna utvecklas kanske, men männen försämras och blir karaktärssvaga, ömkliga och gosselika, mässar Arnold. Hans åsikter förvånar mig som läsare. Han har utvecklats till en riktig patriak i all stillhet.
Jag vet att fru Fanny sedd med dåtidens glasögon ansågs vara ett angrepp på kvinnorörelsen, men ur min synvinkel uppfattar jag den ungefär tvärtom. Fru Fanny arbetar för  kvinnornas sak - trots en del splittring i leden - och hon trotsar både mannen och familjen i övrigt. Hon tycker att kvinnor kan klara två livsuppgifter på en gång. Den jag kan tycka sitter i kläm i den här välskrivna romanen Fannys son, Kurt Lorin.
Förmodligen kastas det lite ljus över honom i romanen Fru Fannys son från 1905.

O, det moderna genombrottets kvinnor!

Jag har precis börjat läsa en biografi om Lydia Wahlström (1969 - 1954), central gestalt i den svenska kvinnorörelsen. Och genast dyker det upp många andra fantastiska kvinnor från den här tiden vilket är slutet av 1800 - talet och början av 1900 - talet, tiden för det moderna genombrottet. Det har inte funnits någon biografi om Lydia Wahlström tidigare så  det är verkligen på tiden. Det förefaller som om författaren, Ingrid Pärletun,  känner stark empati för sitt ämne, vilket inte gör läsningen sämre. Klara Johanson dyker upp tämligen omgående och många andra kända kvinnor passerar som skolkamrater i olika skolor. Jag plockar fram Carina Burmans jättefina bok om Klara Johanson och mina Emilia Fogelclou - böcker. Ulrika Knutsons bok om Fogelstadgruppen, Kvinnor på gränsen till genombrott,  åkte också fram, och Gunnela Björks bok om Kata Dalström. Jag har också stött på Nathan Söderblom i biografin om Lydia Wahlström och om honom har jag nyligen läst Jonas Johnsons biografi. Lydia Wahlström och Nathan Söderblom hade mycket att tala om. Litteraturförteckningen i Ingrid Pärletuns bok kommer att ge upphov till ytterligare läsning. Klokt av förlaget Historiska Media att ge ut den här biografin.