Hundra år av ensamhet

Omläsning kan vara vanskligt. Men när Hundra år av ensamhet (1967; på svenska 1970) av Gabriel Garcia Marquez ( 1927 - 2014) kom upp i en av mina läsecirklar blev det aktuellt. Jag minns den som en läsupplevelse och hade lite onda aningar. Men Lina Wolfs nya översättning lockade och jag hade köpt den på rean så det var ju bara att sätta igång. Romanen handlar om sju generationer av den colombianska familjen Buendías i den växande colombianska byn Macondo. I den första generationen finns Ursula som framstår som en konstant i berättelsen. Hennes man heter José Arcadio Buendía. Deras båda söner heter José Arcadio Buendía och Aureliano Buendía. Deras dotter heter Amaranta och en vacker dag kommer en flicka vid namn Rebeca vandrande och hon blir deras adoptivdotter. Det finns ett släktträd i boken som underlättar något för läsaren. Det utmärkande för alla i familjen är deras ensamhet. Författaren har lånat karaktärer ur sin egen familj. Romanen följer ingen kronologi utan är mera cirkulär. Det finns ingen handling att följa. Det sägs att Marquez egentligen skrev romanen för en bekantskapskrets med samma referensramar. Hundra år av ensamhet kan läsas som en skildring av Colombias historia. Den omspänner tiden 1820 - 1920 ungefär. Det finns många färgstarka personer i Hundra år av ensamhet och folkslagen är många. Man hittar ett flertal starka kvinnor i olika samhällsskikt och flera av dem blir mer än 100 år gamla. De många metaforerna är dråpliga och de oförklarliga saker som händer berättas bara så där i förbigående. Vad är väl en leviterande präst? Eller en kvinna som hänger tvätt och försvinner mot himlen medförande lakan. Marquez är inspirerad av Borges, Virginia Woolfs Orlando, Tusen och en natt. 1982 fick han Nobelpriset i litteratur med följande motivering:"för hans romaner och noveller där det fantastiska och det realistiska förenas i en rikt sammansatt diktvärld, som speglar en kontinents liv och konflikter". Min första läsning var väldigt speciell och ska kanske inte jämföras med den här andra. Jag läste på ett annat sätt som en alltid gör när en ska diskutera i en läsecirkel. Helt klart är det en fantastisk roman som inte liknar något annat jag läst. 

Titel: Hundra år av ensamhet  Cien anos de soledad

Författare: Gabriel García Márquez

Översättare: Lina Wolff

Förlag: Wahlström & Widstrand

Tryckår: 2021

Antal sidor: 430

Brev från min barndom

Radioföljetongen Brev från min barndom av Emma Reyes har gått som radioföljetong till och med idag 28/1. Emma Reyes föddes Bogotá i Colombia 1919 och dog i Bordeaux 2003. Mellan åren och 1969 och 1997 skriver hon tjugotre brev till vännen Germán Arciniega, historiker och kritiker, och berättar om sin barndom. Denne visar breven för Garcia Marquez som ringer upp henne och berättar att han haft stor nöje av läsningen. Emma Reyes blir rasande över att Germán Arciniega svikit hennes förtroende. Det tog tjugo år innan hon skrev brev till honom igen. Emma R lärde sig inte att läsa och skriva förrän långt upp i tonåren vilket naturligtvis präglar hennes språk. Boken skulle ges ut med alla felaktigheter kvar, tyckte hon. När vi först träffar Emma är hon fyra år och bor tillsammans med sin syster Helena och en liten pojke som kallades Lusen i ett enda fönsterlöst rum där en ung kvinna vid namn Maria ger dem mat och låser in dem om dagarna. En grannkvinna hjälper till med att ge barnen mat när Maria behöver åka bort. Emma är minst av barnen. och hennes uppgift är att gå och tömma pottan på sophögen varje dag. Det var ett  förfärligt uppdrag för henne. Men när hon tömt pottan gömde hon undan den och lekte på sophögen med de andra barnen. Efter en tid flyttas flickorna iväg till ett kloster på landsbygden. Religionen var sträng och gav upphov till underliga regler och sådant de inte förstod. Nunnorna var hårda och flickorna arbetade 10 timmar om dagen. De skrämdes med döden, helvetet och djävulen. En vacker dag bryter Emma upp och liftar och arbetar sig mot Frankrike där hon blir konstnär och umgås med Frida Kahlo, Diego Rivera, Alberto Moravia och Elsa Morante. Men det faller utanför den här boken. Vilken otrolig styrka hos de här barnen som inte visste vad föräldrar var än mindre hade en aning om sina egna. Köld, hunger och död var de väl förtrogna med. Och vad hände Emma under de fyra första åren. Vilka var hennes föräldrar? Varför blev hon bortlämnad? Vem var Maria? Det får man aldrig veta. Men jag har svårt att tro att hon var flickornas mor. Den raka och osentimentala berättelsen gör ett starkt intryck.

Brev från min barndom

Författare: Emma Reyes

Översättare: Manni Kössler

Förlag: Norstedts

Tryckår: 2012, 2019

Antal sidor: 221