Näktergalen och rosen

Näktergalen och rosen är en liten sorglig novell av Oscar Wilde om idén om den romantiska, djupa kärleken jämfört med den mera krassa och ytliga. Näktergalen offrar sitt liv för sin vackra idé om en stor, allt överskuggande kärlek. Hon gör det dessutom för en annan, den olycklige studenten, som inte har någon ros att ge åt den vackra flickan som lovat dansa med honom natten lång på prinsens bal om han ger henne en röd ros. Studenten gråter och lider. Det finns ingen röd ros i hans trädgård. Näktergalen, som bor i eken,  rörs av hans tårar och frågar den röda rosenbusken vars knoppar frusit under vintern, vad han ska göra för att få en enda ros. Jo, svarar rosenbusken, det finns ett förfärligt sätt. Du kan skapa en röd ros av månstrålarnas musik och ditt eget hjärteblod. Det var dyrt, tyckte näktergalen. Alla vill väl leva sina liv och njuta av det goda i livet. Men när hon fick se den gråtande studenten igen beslutar hon sig för att ge honom rosen. Kärleken är visare än filosofin och är mäktigare än all jordisk makt. Lova att vara en trogen älskare, säger hon åt studenten, som inte förstår någonting. Han förstår bara det som står i böcker.  En cynisk ödla tycker att studenten är löjlig och en fjäril som fladdrar förbi är också oförstående. Näktergalen sjunger en avskedssång för eken som redan sörjer sin vän. Sedan pressar hon sitt bröst mot en törntagg så att det röda blodet droppar ner över en vit ros och när hon når det sista vita inuti rosen sjunger hon ur sitt döende hjärta om kärlek som lever bortom graven. På morgonen ser studenten en röd ros utanför sitt fönster. Han observerar inte ens den lilla döda näktergalen utan tar rosen och ilar iväg för att låta den vackra flickan infria sitt löfte.

 

Eftersom törntaggen är så viktig i  novellen passar den in på nr 34 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell III: Läs en novell med något taggigt i titeln

Specialbokklubb

Sommarens exklusiva specialbokklubb börjar med två sinsemellan mycket olika romaner. Vi börjar med Fallers stora kärlek av den tyske författaren, musikern och konstnären Thommie Bayer. På Adlibris står det att boken fångar omedelbart. Och det kan jag intyga efter att ha läst en halv sida. Får se hur det går med resten.  ”... en lovsång till konsten, litteraturen och komplexiteten hos kärleken och lyckan.” Berliner Zeitung. Det låter väldigt, väldigt bra. 
Thorén & Lindskog förlag.
Kalmars jägarinnor väckte uppståndelse vid Tove Folkessons debut 2014, ja, den till och med golvade Borås Tidning, enligt egen utsaga. Fem tonåringa flickor  med devisen "Man kan aldrig ha för mycket ögonskugga" är huvudpersoner i något som beskrivs som en utvecklingsroman.
Tove Folkesson ligger inte på latsidan. Romanen Sund kom ut i mars i år.
Weylers förlag.

Bok och film

I Föreningen Nordens läsecirkel har vi läst Pelle Erobreren (1906 - 1910) av Martin Andersen Nexø (1869 - 1954). Vi avslutade med att se filmen ( 1987) med Max von Sydow i rollen som Pelles far Lasse Karlsson. Det är sällan en bra bok blir en lika bra film, men så är det i det här fallet. Vi var mycket förtjusta i boken fastän vi hade ett visst besvär med bornholmskan som är en intressant blandning av danska, tyska och svenska.  Och filmen är ett mästerverk som gör att man sitter helt fängslad i nära nog två och en halv timme. Filmen fångar direkt stämningen från bokens första sidor med dimma, mistlurar, vågskvalp, måsskrin och det rörliga livet i hamnen. Bokens livfulla dialoger,  tjänstefolkets slit på den olycksbringande Stengården och den okänsliga överheten, det vill säga jordägare, lärare och präster, skildras med ackuratess. Filmens fantastiska foto är ibland som målningar. Andra gånger är den naturalistiska  skildringen av
snöstormarna, kylan, regnet och leran på gårdsplanen, smutsen och misären påträngande. Bille Augusst skrev manus tillsammans med Per Olov Enquist. Filmen har blivit rikligt belönad och romanen är i hög grad levande. Den skildrar en tid som inte är så känd med svensk utvandring till Bornholm i hopp om arbete med hög lön och russin i fläsksteken (enligt Lasse Karlsson).

Belöningar i urval

• Oscar i kategorin Bästa utländska film
• Guldpalmen vid filmfestivalen i Cannes
• Golden Globe Award i kategorin Bästa utländska film
• Guldbaggen i kategorin Bästa film
• Bodilpriset i kategorin Bästa danska film

Individuellt

• Max von Sydow
  
  • European Film Award i kategorin Bästa skådespelare
  • Guldbaggen i kategorin Bästa skådespelare
  • Bodilpriset i kategorin Bästa manliga huvudroll

• Björn Granath
  
  • Bodilpriset i kategorin Bästa manliga biroll

• Karin Wegener
  
  • Bodilpriset i kategorin Bästa kvinnliga biroll

Kaosutmaning 2015

Överlevnad till havs

Yann Martel fick Bookerpriset för sin roman Berättelsen om Pi 2002. Den indiske pojken Pi växer upp i en familj som driver ett zoo. Han är redan tidigt väldigt religiöst intresserad och utövar såväl kristendom som hinduism och islam. Familjen är bekymrad. Under en båtresa mot Kanada dit familjen ska flytta förliser fartyget Tsimtsum. Pis familj och de flesta djuren följer fartyget i djupet. Pi blir ensam kvar i en livbåt med en hyena, en zebra och Richard Parker som är en kungstiger. En orangutang kommer flytande på en vrakspillra och förenar sig med det egendomliga sällskapet i livbåten. Pi får utkämpa en hård kamp för sin överlevnad. Han får överge både religiösa principer  och sina vegetariska vanor. Till slut blir det en seg uppgörelse mellan Pi och Richard Parker. 
Pi fäster sig vid tigern, men denne är helt likgiltig för den unge mannen som faktiskt förser honom med både mat och vatten.
Det blev en givande diskussion i bokcirkeln. Berättelsen om Pi medger inga mellanlägen, det var alldeles tydligt. De som tyckte om den tyckte alldeles kolossalt mycket om den. Vi andra hade haft ganska tråkigt under läsningen. Någon pekade på de omfattande zoologiska kunskaperna. En annan talade om för högt ställda förväntningar. Jag tycker att det finns vissa bitar i första delen av boken som är riktigt roliga och att det finns många bra formuleringar att stryka under i hela boken. Och  det är intressant att det faktiskt är två berättelser. 
Jag har sett filmen två gånger. Första gången fattade jag inte mycket av det hela, men nu andra gången när jag läst boken kunde jag bättre tillgodogöra mig filmen. Trots ett fantastiskt foto är jag inte särskilt förtjust. Som vanligt var boken bättre. Jag har föreslagit gruppen att alla ska se filmen och så ska vi ta en diskussion till…
Alla var överens om att Berättelsen om Pi är alldeles unik. Vi kunde inte erinra oss att vi träffat på något liknande. Själv tror jag inte att den skulle kunnat vara skriven av en kvinna. Det är den alldeles för pretentiös för.

Cirkla på nätet!

Läs om bokklubben som kommer att diskutera Gabriella Håkanssons kritikerrosade roman Aldermanns arvinge och  Systrar och bröder av 
Maria Sveland  HÄR.
Klicka vidare från artikeln och läs om hur man anmäler sig till Bokklubbsbloggen.

Sista anmälningsdag: 5 september

Häng med!