Boken om Boken

Vem annan än Niklas Rådström skulle komma på idén att skriva en roman om Bibeln? Möjligen Björn Ranelid. Men nu var det Rådström som gjorde det. I tio års tid har han hållit på med research och egentligen började det med att han skrev för scenen. Men så är han ju professor i berättande för scen, film och media. Resultatet blev en scenföreställning och romanen Boken. Inte är det en vanlig roman, precis. Första delen följer Gamla Testamantet ganska tätt och kronologiskt och känns som en repetition mera vardagligt skriven. Rådström berättar  på sitt eget sätt och låter en man - Gud? - skriva fram skapelsen, änglarna och människorna. Han blir bekymrad när hans skapelse tar över och vill bestämma själv. Vi möter en självkritisk Gud som blir alltmer ensam i Paradisets lustgård. I vissa lägen låter Rådström kvinnan säga mannens repliker. När vi kommer till andra delen hejdas man som läsare av att det blir en annan stil på texten. Kronologin är totalt uppbruten och Gamla och Nya Testamentets olika delar blandas friskt. Och äntligen får man en förklaring till vilka som döljer sig bakom den allmänna beteckningen Kvinnan och Mannen. Dessa två smög sig ombord på Noaks ark och har sedan framlevt sina liv som flyktingar. Man vill gärna att deras kärlekshistoria ska få ett lyckligt slut efter alla år av flykt, fångenskap, svält och umbäranden. Under en tid blir de dessutom åtskilda och lever på hoppet om ett återseende. Niklas Rådströms text är mycket poetisk. Humor saknas inte heller. Rådströms metaforer är slående och berättelsen sjuder av liv. Ofta tänker man att mycket äger sin aktualitet i dagens samhälle. Kanske ska man också se Boken som Rådströms utforskande av sin egen tro och sitt författarskap. Boken är ingen gapa-och-svälj-bok. Den kräver lite av sin läsare. Riktigt givande blir det om man har Bibeln som bredvidläsning.

Människors möten

1857 stod de båda stora europeiska författarna H C Andersen (1805 - 1875)och Charles Dickens (1812 - 1870) på höjden av berömmelse. De hade träffats redan 1847 och sedan brevväxlat under åren.

Dickens var mycket språkkunnig medan H C Andersen endast talade danska. Han hade låtit en britt översätta breven till Dickens. Därför var inte familjen Dickens förberedd på att H C Andersen egentligen inte talade engelska alls. Dessutom tyckte de att han var något av en kuf som  krävde mycken uppmärksamhet och hade svårt att klara sig på egen hand..

Detta skildrar Niklas Rådström i Gästen som kom ut 2006. Han har läst brev och dagböcker och biografier och fyllt ut med eget. 

H C Andersens besök hos Dickens kunde inte ha kommit olägligare.

Dickens hade just fått veta att en mycket god vän hade dött. Han bestämde sig då för att anordna en teaterföreställning till förmån för änkan och hennes barn och det krävde mycket arbete.

Om H C Andersen tänkt sig att få värma sig och sin ensamhet med lite varm gemenskap i en tvåsamhet med många barn så hade han kommit fel. 

Dickens och hustrun Kates äktenskap knakade i fogarna.

Kate var besviken på äktenskapet och utmattad efter tio graviditeter . 

Dickens tyckte att gravida kvinnor var motbjudande och förebrådde henne för att hon alltid var i grocess!!! (Ja, så var det...)

Egentligen var Dickens mera förtjust i sina svägerskor Mary, den fem år yngre och tidigt döda, och Geraldine som alltid stod vid Dickens sida även efter skilsmässan från Kate.

Det är obegripligt att den stackars H C Andersen stannade i fem långa veckor. Jag skulle tro att tecken  på att han hade outstayed his welcome tidigt var mycket tydliga. Det är tragiskt och ibland komiskt att läsa om alla H C Andersens tillkortakommanden. Jag kan inte annat än tycka synd om den store sagoberättaren som inte gjorde någon lycka i England.

Familjen Dickens var däremot ganska roade av hans silhuettklippning.
Annars hade de båda författarna likartade upplevelser i barndomen som i båda fallen satt djupa spår. 
De var överens om konstnärens uppgift.  
"Vi vet båda hur vi ska nå deras tårar", säger Dickens. 
"Deras tårar och deras skratt", replikerar Andersen. 
"Alla behöver dikten som en påminnelse om att varje människas liv är en berättelse på jakt efter en lyssnare". Orden är H C Andersens.
Jag tror att under andra omständigheter och om Andersen haft bättre språkkunskaper och Dickens haft mera tid för H C Andersen så kunde de fem veckorna blivit the beginning of a beautiful friendship.

Ett Sommar med mening

Sista Sommar-programmet för

i år. Inte lätt att leva upp till Ulvens suveräna avslutningsprogram med oefterhärmliga personporträtt och glimtar ur det egna livet med hustrun, "gamla Lena", på kolonin.
Men - Niklas Rådström klarade det med glans och lite i Ulvens anda. Jag tyckte till och med att rösten påminde lite om Lars Ulvenstams. Bra musikval och kloka tankar på temat livets mening.
Roboten i Liftarens färd till galaxen av Richard Adams behövde 7, 5 miljoner år för att komma fram till svaret på vad som är meningen med livet.. Det är 42.
Niklas Rådström hade ungefär 42 minuter på sig för att utreda frågan.
Ett svar kan vara att ha en stillsam passion för någonting om än aldrig så obetydligt.
Eller att sitta ute i trädgården under sensommarens stjärnhimmel och lyssna till nattskärran och dunsarna av ett och annat fallande äpple.
Meningen med livet är olika för alla människor och man kan finna den där man minst anar det. En skolklass som Niklas Rådström träffade regelbundet kom efter mycket resonerande fram till att livets mening är sanningen.
Slas fick stå för slutorden: Gud vare med eder, för nu har jag inte tid längre!
Hoppas att Niklas Rådström blir den som får avsluta Sommar i fortsättningen också!
Innan dess ska jag ha läst några av Niklas Rådströms romaner.

Inky Fingers gillade också Niklas Rådström