Ishiyama - dera

Regnväder över Kyoto. Vi åkte iväg mot Ishiyama -dera och Murasaki Shikibu och hoppades att solen skulle titta fram. Men det gjorde den inte. I Ishayama - dera hade lönnlöven de höstligaste färger vi sett hittills. Och de gjorde sig fint i regnet. 

Murasaki Shikibu lär ha påbörjat sin berättelse om Genji här. Efter långt letande hittade vi en liten figur i en nisch. Ett Genji - rum fanns. Men endast med japansk text till de olika bilderna.

På den långa resan dit insåg vi att det fanns kortare och snabbare vägar att ta sig tillbaka till Kyoto.

I det här landet köar en ordentligt. Ett par vita fötter anger var första personen ska stå. Sedan kommer tåget och stannar och öppnar dörrarna rakt framför ens fötter. I tid, dessutom.

Kvinnomasker

Omslagsbilden till Kvinnomasker (orig:s titel Onna - men) av Fumiko Enchi föreställer en no-mask från 1400 - talet föreställande en sörjande kvinna, noki - onna.  Kvinnliga teatermasker är ett av fler teman i den här romanen, som är spännande som en psykologisk thriller.  Kärlek, erotik, hämnd är några andra teman liksom shamanism och Berättelsen om Genji, den första japanska romanen. Naturskildringen är utsökt som så ofta i japansk litteratur. Kvinnomasker förenar modernt och traditionellt på ett fascinerande sätt. Den vackra, bildade änkan Mieko är i alla avseenden huvudpersonen i Kvinnomasker. Hennes starka personlighet styr omgivningen som figurer i en dockteater. Inte en min rörs i Miekos fulländade ansikte trots allt som rör sig i hennes inre. Efter ett olyckligt äktenskap med en elak man är hon nu änka. Hennes älskade son Aiko omkom i en lavin på Fuji och hans änka, Yasuko, lever med sin svärmor. Yasukos båda friare, Ibuki och Mikame, blir helt omedvetet medspelare i fru Miekos spel. Mieko är känd som tanka - poet av den romantiska skolan, men Ibuki har läst en tidig essä av henne som behandlar andebesatthet och kvinnlig shamanism och som han anser visar på fru Miekos egentliga personlighet. In i berättelsen kommer så unga Harume, Aikos tvillingsyster, som lämnats bort redan som baby. Tvillingfödslar räknas inte som riktigt normalt. Harume är förståndshandikappad och mycket vacker, men måste skötas som ett barn. Fru Mieko sjösätter nu ett djävulskt projekt som i slutändan tillförsäkrar henne precis det hon vill ha; på Harumes bekostnad och med Yasuko som medium. Det är lika utstuderat som raffinerat. Fumiko Enchi (1905 - 1986) började att skriva för teatern, men övergick sedan till romaner. Hon räknas som en av Showa - tidens (kejsare Hirohitos regim) främsta författare. Per - Erik Wahlund har gjort översättningen från engelska och har också skrivit förklarande noter.  Bokförlaget Alba 1984.

Stackars rika flicka!

Hon levde i Japan under Heian - perioden på 1000 - talet, överklassflickan Takasues dotter. Hon hade alltså inte ens ett eget namn. (Det var hon förvisso inte ensam om.) Hon föddes 1008 och sedan vet man att hon levde till 1059. Minst. 
Takasues dotter levde i sin egen drömvärld. Hon älskade berättelser och hade helst velat leva i Berättelsen av Gen ji. Hon skrev en självbiografisk dagbok och  en resedagbok. Hon läste vad andra skrivit och att citera och referera till andra författare hörde till.
Dagboken var en omtyckt genre i Japan vid den här tiden. Men det var inte regelrätta dagböcker utan mera självbiografiska tankeböcker med inlagda korta dikter, s. k. waka, ofta med ett budskap. Man reflekterade över livet och alltings förgänglighet. Och det var kvinnor som skrev!
Takasues dotter sitter gärna i trädgården och iakttar månen och träden.
Men eftersom hon är dotter till en storman blir hon hovdam, men håller sig mera i bakgrunden. Hon gifter sig så småningom och får barn.
Takasues dotter känns mycket närmare i tid. Hon är känslig, spontan och helt förtjusande.
Vibeke Emond har översatt Om mitt liv, skrivit förord och omsorgsfulla noter.
Ett par waka - exempel:

Som fallande snö                   
vid en ovanlig årstid
skulle jag ha sett
mandarinträdets blomblad,
vore det ej för doften.

Gråbon växer vilt
i min ensliga trädgård
dit ingen kommer,
daggdropparna väter dess blad
och mina ögon tåras

Natten blir morgon,
året lider mot sitt slut,
gryningsmånens sken
speglas i mina ärmar,
ack, så snart en stund flyr bort!