Jenny, Martina, Petra och Anja har länge varit väninnor och varandras förtrogna. Men under det senaste året har de glidit isär - eller åtminstone har Jenny inte haft kontakt med någon av de andra trots deras anrop.
I Augustiresan skildrar Anna Fredriksson de fyra kvinnornas inbördes relationer, deras familjeliv, brist på familjeliv, mödraskap eller inte, barndom och yrkesliv.
Allteftersom dagarna går kommer de närmare varandra igen och kan dryfta alla svårigheter.
Den som haft ett riktigt tungt år är Jenny. Hon avancerar på sitt arbete och blir chef över sina gamla arbetskamrater - män och kvinnor. Det blir inte bra. Hennes manlige överordnade behandlar henne som sekreterare, kaffekokerska och handräckning och ger henne inget stöd alls. Jenny som vill vara en duktig flicka tiger, uthärdar, äter Novalucol och Alvedon och får eksem och löptränar.
Man följer deras cykeltur mellan sevärdheterna på Österlen; Kivik, Kåseberga, Olof Viktors, Apotekarns i Simrishamn, Stenshuvud och Vitemölla.
Det är tydligt att Anna Fredriksson är väl förtrogen med miljön.
Som vanligt utgår Anna Fredriksson ifrån vissa förhållanden som hon funderar över och bygger sin berättelse runt dem. Och som vanligt har hennes romaner ett driv som gör att man vill veta hur det går.
Jag kan tycka att det blir lite för många bekännelser i rättvisans namn och att slutet är lite tunt. Men innan dess var det riktigt bra.
Om Sommarhuset och Lyckostigen skrev jag SÅ HÄR
Inlägg
