måndag 31 augusti 2015

Tematrio - facklitteratur

I veckans tematrio efterfrågar Lyran vad vi läser för fackböcker. Det får gärna anknyta till den "professionella sfären". Om ni inte läser så mycket jobbrelaterat kanske ni har andra favoriter att berätta om.
1. Hur du ska läsa och varför av Harold Bloom. Författaren är en av världens mest framstående litteraturkritiker och han förtröttas aldrig i sin kamp för läsande. Många hatar honom men ännu flera älskar honom. Jag läste, retade upp mig i vissa lägen och höll med i andra. Men jag roade mig kungligt hela tiden. 2017 kommer en ny bok av HB. Varför läsa och hur är titeln.
2. Fredrika Bremer av Carina Burman. Författarbiografier är otroligt intressanta. Utöver fakta om huvudpersonen får man ofta ganska mycket av kulturhistoria och hur man tänkte under den aktuella tiden och vilka som rörde sig i vilka kretsar. Carina Burman biografi om Fredrika Bremer är ett strålande exempel på en givande biografi.
3. Så gör jag. Konsten att skriva av Bodil Malmsten. Boken handlar om att skriva, men den kan också var till stor glädje för en läsare.Bodil Malmsten har många resoluta råd och anvisningar att dela med sig av. Hör här: "Ta ut glädjen i förväg! Och det gäller allt! Thomas Bernhard - metoden = överdriftsmetoden. Överdriv, värdera och polarisera." Ovärderligt att veta för dem som skriver. Och läser.


Matiné!

IMDb:"Svensk långfilm från 1946. Storbonden Germund planerar bröllop för sin dotter med Mats på Eliasgården och allt verkar gå enligt planerna. Men Marit träffar spelmannen Jon, en oäkting som förtrollar ungdomen med sin fiol." 
Efter en roman av Margit Söderholm 1943. 
I rollerna bl. a. Mai Zetterling, Alf Kjellin, Ulf Palme, Inga Landgré och Hilda Borgström
Matiné i SVT1 kl 14.00 idag. Inga vilda hästar kan hindra mig från att ta plats framför TV:n. Ska bara göra en äppelpaj först.

söndag 30 augusti 2015

En smakebit på søndag

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss varje söndag att dela med oss av det vi läser just för tillfället. Enda regeln: No spoilers! HÄR finns alla smakebitarna.

"De gick genom poppelallén, den enda asfalterade gatan i Sárzeg, som ledde direkt till stationen, gick som de brukade på sin dagliga promenad: Lärkan i mitten, modern till höger, fadern till vänster. ---
Ákos Vajkay pratade inte utan lunkade tyst. Han såg på sin dotter. Hon var klädd i en enorm hatt med urmodiga mörkgröna fjädrar och en tunn klänning, och för att skydda sig mot hettan hade hon fällt upp sitt rosa parasoll som silade ett skarpt ljus över hennes ansikte. Lärkan var en bra flicka, en mycket bra flicka, det var vad Ákos sa både till sig själv och andra. --- Han hade aldrig förstått sig på kvinnor men han kände tydligt att hans dotter var ful. Nu var hon inte bara ful utan vissnad, gammal, en riktig ungmö. Det var först i det rosiga skenet från parasollet detta blev uppenbart. Som en larv under en rosenbuske, tänkte han. Han travade på i sin musgrå kostym..."
Från sidorna 22 och 23 i Lärkan av Dezsö Kosztolányi

lördag 29 augusti 2015

Att lämna och att hämta

Cilla Naumann, journalist och författare född 1960, har alltid vetat att om hon skulle skriva något självbiografiskt så skulle det handla om adoptionen av tre barn, två pojkar och en flicka, från Colombia. I Bära barnet hem följer vi henne och äldste sonen Adam på en resa till Bogotá. Adam ska träffa sin biologiska mor, Magda, och författaren ska möta kvinnan hon tycker sig stå i skuld till. Naturligtvis fruktar hon mötet. I Sverige har hon sin åldriga mor, som börjar förlora kontakten med verkligheten. Författaren har blivit mamma till sin mamma. I en parallell berättelse möter vi den föräldralösa Ana som lämnats i en grön filt på trappan till ett kloster. Nunnorna tog hand om henne tills hon vid arton års ålder skickades till en hushållsskola. Därefter har hon arbetat som hemhjälp. När vi träffar på henne arbetar hon i en rik familj med tre barn, alla flickor. Nu väntar man en son. Ana längtar till barnets födelse. Mateo, som barnet kommer att heta, blir så gott som Anas eget barn. Modern lämnar honom tidigt ifrån sig och börjar förvärvsarbeta. Visserligen med utpumpad bröstmjölk i kylskåpet och tusen föreskrifter, men den kroppsliga närheten till modern lämnas därhän. Förlusten är moderns. Ana ger Mateo allt; sin tid, sin kärlek, sin uppmärksamhet och sin närhet. Ana grubblar mycket över sitt ursprung. Författaren undrar över sitt. Hon upptäcker att mycket slarviga anteckningar har förts vid hennes brådstörtade födsel. Vad vägde hon? Hur lång var hon? Var föddes hon? I Enskede eller Varberg? Cilla Naumanns roman utforskar begreppet moderskap och väcker många tankar. Och ett är säkert. Författaren är så mån om sina barn som någonsin en biologisk mor. Bokens vackra och kongeniala omslag är en detalj av Karin Broos (Alma Löv Museum) målning Tjärn.

Karin Broos: Tjärn. Bilden är lånad

fredag 28 augusti 2015

Boken om Boken

Vem annan än Niklas Rådström skulle komma på idén att skriva en roman om Bibeln? Möjligen Björn Ranelid. Men nu var det Rådström som gjorde det. I tio års tid har han hållit på med research och egentligen började det med att han skrev för scenen. Men så är han ju professor i berättande för scen, film och media. Resultatet blev en scenföreställning och romanen Boken. Inte är det en vanlig roman, precis. Första delen följer Gamla Testamantet ganska tätt och kronologiskt och känns som en repetition mera vardagligt skriven. Rådström berättar  på sitt eget sätt och låter en man - Gud? - skriva fram skapelsen, änglarna och människorna. Han blir bekymrad när hans skapelse tar över och vill bestämma själv. Vi möter en självkritisk Gud som blir alltmer ensam i Paradisets lustgård. I vissa lägen låter Rådström kvinnan säga mannens repliker. När vi kommer till andra delen hejdas man som läsare av att det blir en annan stil på texten. Kronologin är totalt uppbruten och Gamla och Nya Testamentets olika delar blandas friskt. Och äntligen får man en förklaring till vilka som döljer sig bakom den allmänna beteckningen Kvinnan och Mannen. Dessa två smög sig ombord på Noaks ark och har sedan framlevt sina liv som flyktingar. Man vill gärna att deras kärlekshistoria ska få ett lyckligt slut efter alla år av flykt, fångenskap, svält och umbäranden. Under en tid blir de dessutom åtskilda och lever på hoppet om ett återseende. Niklas Rådströms text är mycket poetisk. Humor saknas inte heller. Rådströms metaforer är slående och berättelsen sjuder av liv. Ofta tänker man att mycket äger sin aktualitet i dagens samhälle. Kanske ska man också se Boken som Rådströms utforskande av sin egen tro och sitt författarskap. Boken är ingen gapa-och-svälj-bok. Den kräver lite av sin läsare. Riktigt givande blir det om man har Bibeln som bredvidläsning.

torsdag 27 augusti 2015

Kvinnoalfabetet bokstaven C

I Kvinnoalfabetet har vi nu kommit fram till bokstaven C
Fyra frågor ska besvaras enligt O

1. Vem är din favoritförfattare med för- eller efternamn på C?

En av mina favoritförfattare är  Carola Hansson. Under hösten kommer romanen Masja, som är den sista delen i en trilogi om familjen Tolstoj. Andrej, en av Tolstojs söner, är huvudperson i första delen; sonsonen Ilja i del två Med ett namn som mitt. En av döttrarna hette Masja. Har även läst andra romaner av Carola Hansson som jag tyckt mycket om, bl. a. för hennes vackra språk.

2. Det finns ju annan kultur än böcker. Vilka kvinna med för- eller efternamn på C vill du lyfta fram som är kulturell, men inte just författare?  

Cate Blanchett, född i Melbourne 1969, är en mycket duktig skådespelare som vi har sett i en massa filmer, som till exempel Elizabeth - the golden Age, Charlotte Gray, Sagan om ringen 1 - 3, Sjöfartsnytt och Blue Jasmine. 

3. Berätta om en kvinna med för- eller efternamn på C, som är en stor favorit och som du tycker fler borde upptäcka.

Cecilia Uddén, född 1960 i Stockholm; journalist utrikeskorrespondent och programledare som det då och då stormat kring. Jag tänker på henne som korrespondent i Mellanöstern. Numera är hon stationerad i Kairo. Jag brukar lyssna på hennes utmärkta rapporter från de oroliga områden hon bevakar.

4. Lyft fram ett kulturellt verk på C (eller som i alla fall innehåller ett ord på C). Det kan vara en bok, en film, en sång, en dikt, en tavla, en pjäs, en musikal eller något annat. Kravet är att det är en kvinna som står i centrum.

Clarissa, BBC - film som baseras på Samuel Richardsons brevroman Clarissa or the History of a young Lady från 1748. Clarissa är vacker, dygdig och rik. Mr Lovelace är en notorisk och skrupelfri förförare som gör livet svårt för Clarissa och hon går ett tragiskt öde till mötes. Saskia Wickman spelar Clarissa och Sean Bean  Lovelace

onsdag 26 augusti 2015

En charmerande bekantskap

Egentligen hade jag annat för mig när den charmerande Moll Flanders kom i min väg. Och så blev det hon för hela slanten ett par dagar. Det är ingenting jag ångrar. 1722 skrev Daniel Defoe,  född ca 1660 död 1731, The Fortunes and Misfortunes of the famous Moll Flanders, på svenska kort och gott Moll Flanders. Hon föddes i det beryktade fängelset Newgate, som för övrigt författaren hade egen erfarenhet av. Hennes mor deporterades så småningom till Virginia och dottern hamnade i främmande händer. Moll Flanders - det är inte hennes riktiga namn och det får vi heller aldrig veta - växer upp till en vacker flicka som dessutom är ganska naiv. Till en början, alltså. Hon blir förförd av en herrskapspojke och gifter sig med hans bror för att ganska snart bli änka. Hon gifter sig flera gånger  och lyckas träffa på män som liksom hon själv är ganska äventyrliga och helt saknar de medel de ger sken av att äga. Pengar betyder allt. En ful flicka med pengar har alla de möjligheter en vacker flicka utan pengar saknar. Moll blir en fingerfärdig tjuv, hon gör sig skyldig till skörlevnad och då och då får hon några barn, som hon utan saknad lämnar efter sig åt andra att ta hand om. (Här avslöjar sig den manlige författaren, tycker jag.) Daniel Defoe började utbilda sig till präst, men slutade för att bli politisk reporter. Han rörde sig i skumraskmiljöer och kände till hur fattiga människor levde vilket märks i romanen. Moll Flanders är en kvinnlig äventyrare. Hon blir fräck och förslagen och klarar sig länge, men till slut får hon bita i gräset. Nu säger jag inte mera för att inte förstöra för någon. Under läsningen tänkte jag då och då på Sarah Waters och Greven av Monte Cristo, vilket är högt betyg. I början av 1700 - talet svepte en brottsvåg över London vilket ju Daniel Defoe naturligtvis var väl medveten om och lånade stoff ifrån. Moll Flanders känns väldigt fräsch och den är otroligt spännande. Både människor och miljöer lever även om psykologin inte går på djupet. Jag blev glatt överraskad och läste överrumplad trots att andra plikter kallade...
En korrekturläsning hade dock inte varit fel.
Övers.: Gösta Olzon. Förlag: Modernista (tack för det!)

Klassikerutmaning 2015

tisdag 25 augusti 2015

Top Ten Tuesday

THE BROKE &THE BOOKISH August 25 Top Ten Books That Would Be On Your Syllabus If You Taught X 101 

Top ten Books that would be on my Syllabus if I taught Japanese Literature 101 for foreigners         

   1. Murasaki Shikibu, The Tale of Genji. Written of a court 

       lady in tenth - century Japan.

       Perhaps the  first novel of the world?

   2. Sei Shonagon, The Pillow Book

       The diary of a court lady in tenth - century Japan

   3. Matsuo Basho, Narrow Road to the Interior. 

       Seventeenth century. Poet and father of the haiku

   4. Natsume Soseki, Kokoro. Nineteenth century. 

       The most famous author of the Meiji- period

   5. Junichiro Tanizaki, The Makioka Sisters. 

       Portrays families in a fast changing 

       world in the 20th century

   6. Yasunari Kawabata, Snow Country. 

       Nobel Prize Winner 1968

   7. Yukio Mishima, The Temple of The golden Pavillion

   8. Kenzaburo Oe, The Nightmare  Nobel Prize Winner 1994

  9.  Kiro Kirini, Out.  Female writer of crime literature

10.  Haruki Murakami, Kafka on the Shore

 

 

 

måndag 24 augusti 2015

Tematrio - Sommarens minnesvärda

Lyrans TEMATRIO  handlar om sommarens bästa läsupplevelser. Ja, det kan väl passa nu när hösten verkar ha kommit. Det finns många tecken på det. Men kungsljusen står som tennsoldater vid sommarhuset. Och vallmon lyser röd vid vägkanter och i sädesfält. Det märkliga är att jag inte läst en enda deckare i sommar. Men en del annat har det blivit. Klicka på titlarna för att komma till inläggen!
1. EXPEDITIONEN av Bea Uusma. En fantastisk berättelse om författarens resa i ingenjör Andrées och vätgasballongen Örnens fotspår. Och om all forskning hon bedrivit under många år. En häpnar oavbrutet under läsningen.

2. EN SAGA OM TIDENS VÄSEN av Ruth Ozeki. Japansk-amerikanska författaren Ruth Ozeki har skrivit en mångfacetterad bok som verkligen inbjuder till sträckläsning. Amerikanska Ruth hittar en dagbok skriven av en japansk tonåring som är vilsen i världen, mobbad i klassen och osynlig i familjen. Sorgligt, men flickan skildrar det hela med en viss distans och galghumor. Vilket gör det hela ännu sorgligare, egentligen

3. HÄGERN av Lise Tremblay. En liten by i Quebec skildras ur fem olika synvinklar. Jägare, turister, bofasta och viltvårdare ger sin syn på det lilla samhället. Här ställs stad mot landsbygd, jägare mot viltvårdare och klass mot klass. en elegant skriven liten pärla.
 

söndag 23 augusti 2015

En smakebit på søndag

Marie på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten står för läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på en smakbit av något av det vi just läser. Enda regeln: No spoilers! Fler smakebitar finns HÄR

"Mitt verkliga namn är så väl känt i Newgates och Old Baileys register och protokoll, och mitt mellanhavande med de båda institutionerna har gett upphov till reformer av sådan betydelse, att det inte är att vänta att jag i detta arbete skulle sätta ut mitt namn eller redogöra för min härkomst. Kanske kan närmare upplysningar väntas efter min död. För närvarande skulle det inte vara lämpligt, inte ens under förutsättning av en allmän amnesti utan hänsyn till personer eller brottens beskaffenhet.
Det må vara tillräckligt att nämna att några av mina värsta kumpaner - som numera inte längre kan skada mig, sedan de lämnat jordelivet med tillhjälp av det rep som jag ofta väntade skulle läggas om min hals - kände mig under namnet Moll Flanders. Det må därför tillåtas mig att tala om mig själv under det namnet, tills jag en gång möjligen vågar vidgå vem jag har varit och vem jag är. "

Från sidan 23 i Moll Flanders av Daniel Defoe. Modernista 2015. (första svenska utgåva 1944) i översättning av Gösta Olzon 

lördag 22 augusti 2015

Hibakusha, de radioaktivas art

1959 kom The Flowers of Hiroshima ut för första gången och översattes sedan till 39 språk. Det förstår en. På svenska kom Hiroshimas blommor 1961,  i översättning av Tora Palm på Gidlunds förlag. Svenska Edith Toll, gift med amerikanen Ira Morris, skrev den efter att ha tagit del av sonens upplevelser i Hiroshima strax efter det att atombomben (pikadon, den vita blixten) fällts 6 augusti 1945. Edita Morris skildrar överlevande som bor i ett eget område, ärrade till kropp och själ. Den övriga befolkningen undviker dem. De överlevande har svårt att få arbete och ingen vill gifta sig med dem. Fjorton år efter katastrofen kommer en ung, blåögd och renhjärtad amerikan, Sam Willoughby till Hiroshima i affärer. Han träffar Yuka och hennes familj och sympatin är ömsesidig. Trots de kulturella skillnaderna förstår de varandra på ett djupt mänskligt plan och unge Sam har vett att respektera de japanska traditionerna. Efter hand förstår han mer och mer av vad som döljer sig under vida ärmar och övrig klädnad. En del är tydligt på grund av kala huvuden eller saknade kroppsdelar. Annat sitter inuti människorna och kan aldrig utplånas. Yuka-sans man, Fumio, drabbas plötsligt av "sjukan" och hamnar på sjukhus. Hela kroppen förtvinar medan ansiktet sväller upp. Forskning visar att barnen till offren för atombomben kan födas med missbildningar och att de även kan föra de skadliga generna vidare. Detta drabbar Yuka-sans bräckliga lillasyster, Ohatsu. Modern kastade sig i floden som en brinnande fackla efter det att hon lämnat baby Ohatsu på stranden. I floden flyter ständigt färska blommor. Det är den enda grav de efterlevande har att gå till. Yuka-san är en gladlynt och spontan kvinna som det är lätt att ta till sig. Hon inviger Sam - san i alla ceremonier och sedvänjor som är självklara för en japan. Han är en villig och förtjust lärjunge. Så småningom får han också ta del av sådant som familjen vanligen döljer. Hiroshimas blommor är mycket lärorik läsning om hur atombomben drabbade de vanliga människorna.
Romanen belönades 1963  med Albert Schweitzers fredspris. Som första kvinna i världen blev författaren utnämnd till hedersmedborgare i Hiroshima.
Läs mer om Edita Morris och hennes arbete för atombombes offer HÄR
Kaosutmaning 2015

torsdag 20 augusti 2015

Lucien Lacombe

Lucien Lacombe - fransk långfilm från 1974 visades igår kväll på TV2. Filmen utspelar sig i en fransk by under Vichyregimen. Lucien Lacombe är en klumpig och ganska korkad pojke från den lilla by Souleille. Han gillar vapen och använder gärna faderns gevär till att skjuta kaniner. Ingen vill riktigt veta av den här osympatiska pojken. Modern är inte i den situationen att hon kan ta hand om honom och fadern sitter i fängelse. Lucien hänvisas till ett härbärge där han inte vill vara. Tyskarna finns överallt och ingenstans och medlöparna överallt. Av en slump fångas Lucien in en kväll när han trotsar utegångsförbudet på väg till härbärget. Han förstår inte vilka han har att göra med. De är vänliga mit honom och ger honom mat och inte minst dryck samt frågar ut honom om hembyn. Och därmed har han börjat sitt samarbete med franska Gestapo alldeles i slutet av andra världskriget. Lucien gillar sina vapen och maktutövning. Historien blir komplicerad när han förälskar sig i en judisk flicka. Flickans far deporteras till Toulouse efter att ha uppträtt utomordentligt oförsiktigt. Tyvärr får man inte veta något vidare om hans öde. Lucien Lacombe är en väldigt realistisk film; kuslig, skrämmande och mycket tankeväckande. Människan är människans varg. Jag tycker att man känner igen Modiano på den Lucien som är oönskad överallt och på den karrärlystna, okänsliga skådespelerskan som säkert lånat drag av Modianos egen mor. 
Det franska landskapet är vackert filmat.
Regi: Louis Malle. Manus av Patrick Modiano - förra årets Nobelpristagare i litteratur. Flickans far spelas av svenske Holger Löwenadler.

Kvinnoalfabetet bokstaven B

Enligt O:
Idag vill jag att du svarar på följande frågor:

1. Vem är din favoritförfattare med för- eller efternamn på B?
Här väljer jag de tre systrarna Brontë. Både Anne, Charlotte och Emily måste få vara med. De var ju varandras bollplank och första läsare. Jag gillar dem mycket alla tre.
2. Det finns ju annan kultur än böcker. Vilka kvinna med för- eller efternamn på B vill du lyfta fram som är kulturell, men inte just författare? 
Jag väljer den svenska skådespelaren, komikern och iitatören Anna Blomberg som kan få även den mest förhärdade att brista ut i överraskande gapskratt. Men hon har många strängar på sin lyra och jag tror att hon kommer att gå långt. 20 juli hade hon sitt Sommar - program.
3. Berätta om en kvinna med för- eller efternamn på B som du har som förebild. Det kan vara en känd eller okänd kvinna inom vilket område som helst. Motivera gärna ditt svar. Carina Burman är ett salt i tillvaron. Hennes recensioner är pigga och pålitliga; hennes forskning alltid lika intressant liksom de skönlitterära alstren.
4. Vilken kulturell kvinna med för- eller efternamn på B har du ännu inte utforskat?
Nina Burton, svensk poet och essäist som rör sig i området mellan humanism och vetenskap med  titlar som Flodernas bok, Det splittrade alfabetet : tankar om tecken och tystnad mellan naturvetenskap, teknik och poesi, till exempel. 
Den underbart vackra Kvinnostaden äger jag lyckligtvis själv.

onsdag 19 augusti 2015

Alfabetsutmaning: A

Så här skriver ENLIGT O: "Välkomna till en ny alfabetsutmaning. Ni som följt mig ett tag vet att jag har en förkärlek för utmaningar som innehåller alfabet eller geografiska platser och jag tyckte det var dags för en ny omgång. Denna gång blir det fokus på kvinnor, eftersom jag aldrig slutar förvånas över hur ojämlik den kulturella världen är (och resten av världen också förvisso). Tanken formades efter kampanjen #räknaryggar, då jag insåg att även jag har en ojämlik bokhylla. Dags för bokstaven A alltså och tre uppgifter att slutföra.

1. Vem är din favoritförfattare med för- eller efternamn på A?
En av mina favoritförfattare är ANNE Tyler. Hon är så skicklig på att beskriva olika slag av relationer
2. Det finns ju annan kultur än böcker. Vilka kvinna med för- eller efternamn vill du lyfta fram som är kulturell, men inte just författare?  
Agda Holst var en skånsk konstnärinna lika vacker som förtegen om sitt liv.
3. Berätta om en kvinna med för- eller efternamn på A, som är en stor favorit och som du tycker fler borde upptäcka. Slottsfrun Alexandra von Schwerin på Skarhults slott som också är redaktör för Den dolda kvinnomakten.
4. Vilken kulturell kvinna med för- eller efternamn på A har du ännu inte utforskat? Sun Mignon Walheide Axelsson Piper. Tänker läsa Ett eget liv (2015) som innehåller hennes tre självbiografiska romaner.





tisdag 18 augusti 2015

Alla dessa val

PETER ROBINSON skriver om Alan Banks. 
Ett avsnitt av Kommissarie Banks visas i TV1 kl 21.00

MICHAEL CONNALLYs superhjälte heter Harry Bosch. 
Ett avsnitt visas i TV8 kl 21.00

Broadchurch är en brittisk kriminalserie som utspelas i Dorset i en liten sömnig kuststad. Kriminalkommissarie Alec Hardy spelas av David Tennant. Ett avsnitt visas ikväll i TV4 gissa hur dags? Rätt gissat! Kl 21!!!
Vad ska en stackars flicka välja? Jo, det blir Harry Bosch. Har inte läst Connelly och vad jag vet aldrig sett Harry Bosch i TV heller. De andra serieavsnitten kan jag se på Play.

Den blå tråden

Egentligen förstår jag inte varför jag inte läst Anne Tyler på flera år. Från början läste jag allt och nu har jag återknutit bekantskapen med hennes tjugonde roman, Den blå tråden, Massolit förlag, i översättning av Karin Andrae. Ett oväntat samtal från familjen Witshanks svarta får, Denny, inleder berättelsen om tre generationer av familjen W. Dennys mor, pensionerade socialarbetaren Abby, är en glad kvinna som gärna styr upp familjens göranden och låtanden. Vissa stunder förstår man Denny som envist redan från tidig ålder håller modern på armlängds avstånd. Abby tänker insiktsfullt att Denny inte kan hjälpa att han tilldelats fel mor. Anne Tyler är en skarpögd iakttagare och en mästare på att skildra olika slag av relationer; mellan generationer, mellan äkta makar, rivaliteten mellan syskon, relationen mellan fostersonen och de övriga tre i syskonskaran. Åldrandets villkor tydliggörs. Abby, 72,  känner sig vid sidan av, obehövd och åsidosatt. Miljön är Baltimore, som vanligt i Anne Tylers romaner. Den här romanen läste sig själv. En blev omedelbart bekant med familjen och kom raskt in i deras liv. Det kändes som en delade sorger och glädjeämnen, sittande på det gamla 8 - rumshusets rymliga veranda. Berättelsen om äktenskapet mellan Linnie Mae och Junior; den äldre generationen av tre i Den blå tråden är en psykologisk studie. Myten om hur Abby och Redcliffe träffades underhålls ihärdigt av Abby. De inblandade har alltid olika uppfattning om hur det egentligen gått till. Det är det där med det bedrägliga minnet. Och vem har tolkningsföreträde?

måndag 17 augusti 2015

Vänskap

TEMATRIO - VÄNSKAP
Lyrans önskar tre böcker som handlar om vänskap.
1. Hiroshimas blommor av svenska Edita Morris. Har just läst den, men inte skrivit om den ännu. I den finns i alla fall en underbar skildring av vänskap mellan en ung amerikan och en japansk kvinna, som överlevt atombomben.

2.TOBAKSHANDLAREN av österrikaren Robert Seethaler. Unge Franz Huchel arbetar som medhjälpare i en tobakshandel. Mellan honom och hans arbetsgivare utvecklas en varm vänskap liksom mellan Franz och den 81 - årige Siegmund Freud.

3. SE BLOMMAN! av Kerstin Ekman och Gunnar Eriksson är en underbar bok om botanik, botaniker, mångårig vänskap och gemensamma intressen. Gunnar Eriksson är idéhistoriker och författare så naturligtvis blir det en del litterära samtal också.

söndag 16 augusti 2015

En smakebit på søndag,

"Sent en kväll i juli 1994 fick Red och Abby Withshank ett telefonsamtal från sin son Denny. De skulle precis gå och lägga sig. Abby stod framför byrån i sitt röda nattlinne och drog ut hårnålarna en efter en ur sin spretiga sandfärgade hårknut. Red, en mörk magerlagd man i randiga pyjamsbyxor och vit T - tröja, hade just satt sig på sängkanten för att ta av sockorna, så när telefonen ringde på nattygsbordet bredvid honom var det han som svarade. "Whitshank", sa han. Och sedan: "Men, hallå där." Abby vände sig från spegeln, fortfarande med båda händerna över huvudet. "Vad säger du", sa han utan frågetecken. "Vadå?" sa han. "Men vafan, Denny!" Abby låter armarna falla. "Hallå?" sa han. "Vänta. Hallå? Hallå?" Han var tyst ett ögonblick och sedan lade han på luren. "Vad?" frågade Abby."

Anne Tyler, Den blå tråden, sid 7. Översättning: Karin Andrae. Massolit förlag.
Denny är familjens svarta får som fladdrar mellan olika utbildningar, arbetsplatser och boenden. Familjen har inte ens ett mobilnummer till honom.

Fler smakebitar hos MARI på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten

lördag 15 augusti 2015

Japansk blomsterkonst

Ida Trotzig, 1864 - 1943, bodde i Japan i 30 år. Hon var gift med sin betydligt äldre morbror Herman Trotzig, 1832 - 1919. Ida Trotzig hade bestämt sig för både Herman och Japan vid tidig ålder. De gifte sig 1888 och flyttade till Kobe där Herman Trotzig var polischef. Han var djupt intresserad av sitt nya hemland, hade lärt sig japanska och gjort sig omtyckt av omgivningen. Den unga hustruns första år i Japan blev allt annat än lyckliga. Paret förlorade två döttrar i en tyfon och Ida Trotzig var ofta sjuk. Hon använde tiden till att läsa in sig på japanska språket,  japansk filosofi, konst och religion. Ganska snart var hon lika intresserad av värdlandet och värdfolket som någonsin maken. Hon gick kurser i tuschmålning, lärde sig den japanska téceremonin och gick tre år för att lära sig ikebana, japansk blomsterkonst, förmodligen som den första västerlänningen. Om detta skrev hon en bok, Japansk blomsterkonst, som kom ut 1990 på Signum förlag. Zenbuddhistisk andlighet och estetik ligger till grund för den japanska blomsterkonsten som i likhet med téceremonin strävar efter fullkomlighet.
Två år efter makens död flyttade Ida Trotzig hem till Sverige och inledde ett outtröttligt arbete med att göra Japan känt även här. Hon föreläste, skrev artiklar, öppnade utställningar och lyckades få till stånd ett téhus som placerades intill Etnografiska museet. Dit skänkte hon också mängder av föremål som hon hade med sig hem ifrån Japan. Två år senare kom även hennes dotter Inez (f 1894, mor till Gaby och Ume Stenberg) till Sverige efter den stora jordbävningen och branden i Tokyo. Inez ägnade sig åt bonseki, d.v.s. byggandet av miniatyrlandskap på svarta lackbrickor. I Japansk blomsterkonst tar Ida Trotzig upp historiken om blomsterkonsten innan hon går över till att beskriva tekniken och de olika blommorna och deras symbolik. Hon berättar också om vad man kan sätta blommorna i och betydelsen av hur man arrangerar blommorna. Blomsterarrangemang ska innehålla tre nivåer som representerar himmel, jord och människa. "Kunskapen och förståelsen för blommor föder förståelsen mellan människa och människa, till och med då så oförenliga kontraster som västerlänning och österlänning sammanförs. Den utjämnar, liksom den gemensamma tédrickningen och gästmåltiden i Cha no yu, bördens, rangens och nationalitetens olikheter.", skriver Ida Trotzig. För japanen är sinnevärldens skönaste företeelser snön, månen och blommorna. 
Japansk blomsterkonst är illustrerad med Ida Trotzigs egna foton och vackra 
färgbilder på olika blommor, gräs och andra växter.

fredag 14 augusti 2015

En stamtavla

En stamtavla (2015) av 2014 års Nobelpristagare i litteratur, Patrick Modiano, är hjärtskärande läsning. Författaren berättar - ibland lite bittert - om sina första 21 år som son till föräldrar som inte fanns där för honom. Modern var ständigt på resor i jakten på teater - och filmroller. Fadern, som dolde sin judiska härkomst, flöt omkring i ljusskygga kretsar med sina svartabörsaffärer. Patrick, född 1945, lämnades gärna bort till främmande människor och fick gå i internatskolor "för oälskade, oäkta och bortglömda barn",  trots att föräldrarna bodde strax intill. Fadern gifter om sig med en kvinna som inte heller vill veta av Patrick. Rudy, Patricks älskade lillebror, föddes 1947 och dog redan som tioåring. Det var det värsta slaget i Patricks liv och en sorg som aldrig lämnat honom. "Jag är en hund som låtsas ha en stamtavla. Min mor och min far låter sig inte härledas till någon entydig grupp. De är så oberäkneliga och flyktiga att jag verkligen får anstränga mig för att hitta några avtryck och riktmärken i denna flygsand..." skriver Modiano. Detta som ursäkt för att han räknat upp en massa namn som säkert till större delen är okända för de flesta läsare. Lite längre fram: "Två vilsna och aningslösa fjärilar i en stad utan blick." Om jag förstått saken rätt är Stad utan blick en roman om Paris. Den finns många litterära referenser i En stamtavla. Vi följer författarens litterära utveckling på samma gång som man följer hans vindlande väg ut i världen. Patrick Modiano bröt med sin far som sedan försvann till Schweiz där han också dog. Modern lär fortfarande vara i livet. Aggressivitet och ovilja är det enda modern visat honom. Patrick Modianos prosa är exakt och effektiv. En stamtavla måste vara rena guldgruvan för frankofiler. Översättningen är gjord av Kristoffer Leandoer. Elisabeth Grate Bokförlag.

torsdag 13 augusti 2015

En riktig pärla!

Fem olika personer ger sin syn på en liten by i Quebec; ett par bofasta, någon sommargäst, någon turist och så en hemvändare. På enkel, metafor- och adjektivbefriad prosa skriver den kanadensiska författaren Lise Tremblay om spänningen mellan människor som bor på landet och i staden; om synen på jakt som älgjägare/bybefolkning ser det och om viltvårdarnas uppdrag. Byn avfolkas sakta men säkert. Det är kvinnorna och ungdomarna som ger sig iväg. Det är en väldigt fin liten (116 s.) bok med stort innehåll. Hägern är så elegant skriven och Tremblay lyckas blåsa liv i såväl människor som miljö. Översättningen är gjord av Elin Svahn. Rámus förlag. Hoppas att det översätts flera titlar av Lise Tremblay!

onsdag 12 augusti 2015

Naoko och Ruth

A Tale for the Time being eller En saga om tidens väsen av Ruth Ozeki, vars mor är japanska, handlar mycket om synen på begreppet tid; från zenbuddhism till kvantmekanik. Naoko, japansk tonåring, sitter i Tokyo på Fifi´s Lovely Apron French maidcafé och skriver dagbok. På andra sidan Stilla havet på en ö i kanadensiska British Columbia sitter författaren Ruth och skriver på sina memoarer. Flickan Nao har blivit tvungen att flytta ifrån Sunnyvale i USA efter dotcom - kraschen 2000 där hennes far fick sparken och familjen måste flytta tillbaka till Japan. I skolan är hon kraftigt mobbad, fadern är självmordsbenägen och modern inser att det är hon som måste försörja familjen. Nao tänker sig att hon ska skriva sin gammelmormor Jikos biografi, men så blir det inte. Jiko är 104 år, en vis, skallig och radikal nunna med ett äventyrligt liv bakom sig. Det är hos henne och zenbuddhismen som Nao hämtar kraft. Jikos son, Haruki I, studerade filosofi och franska men tvingades att utbilda sig till självmordsbombare. Han älskar att flyga, men hatar kriget och han blir självmordsbombare på sitt eget subversiva sätt.  Naos far, Haruki II, är en loser (i Naos ögon) som inte ens lyckas ta livet av sig trots upprepade försök. Vad hon inte vet är att han är en samvetsöm person som följt sitt eget samvete och fått ta konsekvenserna av det. Han är mycket förtjust i sin dotter och man kan undra varför han inte talar med henne. Säkert rör det sig om den japanska skamkulturen. Ruth hittar en dag ett par år efter jordbävningen och tsunamin i Japan 2011 en dagbok och några brev i en Hello Kittyväska i en fryspåse på stranden på den ö där hon och maken Oliver bor. Dagboken har ett omslag där det står Á la recherche du temps perdu. Nao har valt det omslaget för att ingen skulle komma på att stjäla en bok med den titeln. Ruth läser och blir väldigt engagerad. Hon känner sig kosmiskt förbunden med Nao och hennes far. Oliver påminner henne om tidförskjutningen. Ruth tror att hon ska hinna rädda Nao ifrån att begå det självmord hon hotar med. Talrika referenser till japanskt liv och zenbuddhism; aktuella företeelser som utfiskning, skogsskövling och sopkontinenter i haven gör romanen ännu mer engagerande. Datorerna gör att japanska barn i allt lägre grad lär sig kanjitecknen; uteliggarna i Uenoparken; hikikomori, människor som isolerar sig i hemmen av skam över att vara arbetslösa; den höga självmordsstatistiken bland arbetslösa och ungdomar som inte orkar med det pressande tempot i skolan är problem i Japan och får sin rättmätiga plats i romanen. En saga om tiden är ingen eländesskildring. Den är poetisk, filosofisk, humoristisk och alldeles underbar. Det finns en litteraturförteckning i slutet av boken samt ett antal bilagor som förklarar Ögonblick enligt zen, kvantmekanik och experimentet med Schrödingers katt. Bl. a. En bok helt i min smak och som jag då naturligtvis rekommenderar åt många. Övers.: Molle Kanmert Sjölander. Bokförlaget Forum.
 Kanji - tecknet för att leva. Det var det enda Jiko skrev i sitt testamente. Och så här långt är det det enda kanjitecken jag kan...

tisdag 11 augusti 2015

Top Ten Tuesday

THE BROKE & THE BOOKISH:
August 11: Top Ten Authors I've Read The Most Books From (for some reason I thought we did this already but appears that we just did authors we OWN the most books from)

  1. Walter Farley,  the books about The black stallion
  2. Helen Wells, Cherry Ames, nurse
  3. Elizabet George, the books with Thomas Lynly and Barbara Havers
  4. Robert Goddard, an English mystery thriller - writer
  5. Doris Lessing, needs no presentation
  6. Margaret Drabble, long ago I read most of her books
  7. Virginia Woolf, always there
  8. Iris Murdoch, for many years long ago I read every title from her pen
  9. Thomas Hardy. I´ve read his novels and poems for years
10. Kerstin Ekman. I like all her writings (with the exeption for two titles). Her use of the language is marvellous and she has a special sense for nature.

måndag 10 augusti 2015

Sån´t en kan äta

Veckans TEMATRIO ska innehålla titlar med något ätbart i har Lyran bestämt.
Det är bara att lägga pannan i djupa veck och fundera. En är lätt för att jag just fått hem den ifrån biblioteket eftersom jag läser en annan av samma författare.
1. Ett år med kött av Ruth Ozeki. Även utgiven med titeln Min amerikanska hustru. Jane får i uppdrag att för japansk TV göra ett program om amerikansk matkultur. Hon reser runt i USA, kommer i luven på sin macho-chef och upptäcker hemska saker inom köttindustrin. Amerikanskt kontrasteras mot japanskt; konservativt manligt mot modernt kvinnligt.
2. Stekta gröna tomater på Whistle Stop Café av Fannie Flagg. Vem minns inte den varmhjärtade berättelsen om de två damerna som startade ett kafé som också är berättelsen om vänskap och social samvaro.
3. In the Miso Soup  av Ryu Murakami. Kunde inte motstå titeln även om jag tycker att detta är en rå bok. Det är inte första gången jag ryggat inför en roman av denne författare. I korthet handlar boken om den unge Kenji som guidar västerländska turister genom Tokyos "sleazy nightlife"; sådant som de inte gärna hittar på egen hand.

söndag 9 augusti 2015

En smakebit på søndag

Slut på semestern! Flukten fra virkeligheten, norska Maris bokblogg, är tillbaka och så också läsutmaningen En smakebit på söndag. Enda regeln - No spoilers! när du bjuder andra läsare på ett smakprov av vad du just läser.
"Hej! Jag heter Nao, och jag är en närvarande. Vet du vad en närvarande är? Inte? Då ska jag berätta det. En närvarande är en som lever i tiden, det vill säga du och jag och varenda en av oss som är eller har varit eller kommer att vara. För egen del sitter jag just på ett french maidkafé i Akibara, elektronikkvarteren (i Tokyo), och lyssnar på en sorgsen chanson som spelas någon gång i ditt förflutna som också är mitt nu. Jag skriver det här och är nyfiken på dig, som är nånstans i min framtid. Och om du läser det här kanske du börjat bli nyfiken på mig också. --- Vem är du och vad gör du? Står du och håller dig i en stropp i en tunnelbanevagn i New York eller ligger du i din jacuzzi i Sunnyvale? Solar du på en strand i Phuket eller får du pedikyr i Brighton?--- Har du katt och sitter den i knät på dig? Luktar den cederträ och frisk luft om pannan? Egentligen spelar det inte så stor roll för när du läser det här kommer allt att vara annorlunda och du kommer att vara nånstans var som helst och bläddra förstrött i den här boken, som råkar vara min dagbok från mina sista dagar på jorden, och fundera på om du ska läsa vidare."
Ruth Ozeki, En saga om tidens väsen, sid 9. Bokförlaget Forum. Övers: Molle Kanmert Sjölander.
"En saga om tidens väsen är en roman som rör sig mellan fantasi och verklighet, både djupt allvarlig och full av humor i sin betrktelse över tiden och historien", står det på baksidan.

lördag 8 augusti 2015

Vem är Dorthe Nors?

Inte visste jag vem Dorthe Nors är förrän jag läst augustinumret av Vi läser, som Hannele tipsade om. Dorthe Nors är enligt Vi läser "en av världens just nu hetaste novellister"! Hon är danska och har kommit dit hon är genom att bl. a. läsa en rad svenska författare. P. O. Enquists pris har hon också fått. Novellsamlingen Kantslag och romanen Minna kom på svenska i juli i en volym. Redaktionen utnämner tvärsäkert Marilynne Robinsons roman Lila till en framtida klassiker.  Yukiko Duke gör en intressant och rejäl intervju med den engelske författaren Ian McEwan.
Books&Dreams 2015:2 handlar om deckare. Mer spänning i livet! Mer läslyx i livet! 13 - 16 augusti är det Crimetime Gotland i Visby, Sveriges nyaste deckarfestival. Kan kombineras med en sensommarkryssning. Mons Kallentoft, som bor på Mallorca, intervjuas ingående liksom Belinda Bauer och "barnens ohotade deckarkung" Martin Widmark. Vi får veta att den nya vägen till läsarna går genom egenutgivning och att den norska deckardrottningen Anne Holt tycker att livet blivit bättre. En kul grej är att den svenska mangatecknaren Åsa Ekström fått ett album publicerat i Japan, mangans hemland. I en kort intervju förklarar Jussi Adler - Olsen att författare visst inte är introverta! Bokguiden bjuder på 56 korta boktips.

torsdag 6 augusti 2015

Edita Morris och Hiroshimapriset

Idag för sjuttio år sedan släpptes en atombomb över Hiroshima av ett ensamt bombplan, Enola Gay, en B - 29 Superfortress. Förödelsen blev stor och återverkningarna sträcker sig fram till våra dagar. Tre dagar senare, den nionde augusti, bombades Nagasaki. I Japan hedras offren från dessa händelser tillsammans med tillresta dignitärer från ett hundratal länder. Människor som överlevt bomben, s. k. hibakusha, berättar sina minnen.Hiroshimapriset, ett av världens största fredspriser instiftades av makarna Edita och Ira Morris,  med  intäkterna från Edita Morris storsäljande roman, Hiroshimas blommor, som grundplåt. Edita Morris, född Toll,  hade svenskt påbrå och växte delvis upp hos sina morföräldrar i Skåne. Hon gifte sig med Ira Morris och levde societetsliv i olika delar av världen. Under vissa tider levde hon ihop med den svenske konstnären Nils Dardel och det var denne som uppmanade henne att skriva. Sonen, Ivan Morris, blev Japan - kännare och gifte sig med en japanska. Hans rapporter om konsekvenserna av bombningen av Hiroshima och Nagasaki kom makarna Morris att engagera sig för fred och mot kärnvapen. Monica Braw, professor i japansk historia och författare skriver på en biografi om Edita Morris, som levde mellan 1903 och 1988. Monica Braws doktorsavhandling, American censorship of the atomic bombings of Hiroshima and Nagasaki, handlar om bombningen liksom romanen Överlevarna. Hon har också skrivit dagens Under strecket i SvD, Litterär kamp mot nya atombomber. Läs hela HÄR