Jag ger mina tårar

När Larja kommer hem till till Olnets i Karelen efter att ha varit på lärarläger i Finland är hennes föräldrar bortförda österut. Tiderna är osäkra i gränstrakterna. Larjas pojkvän Misa sedan länge strider på den ryska sidan. Tuomas är hennes fiende, men det hjälper inte. De dras oemotståndligt till varandra. Liina, Misas barska mor, vill gärna bestämma över sin svärdotter in spe. Romanen, Jag ger mina tårar av Merja Mäki, handlar om de oroliga åren 1942 - 1944, alltså under fortsättningskriget som följde på finska vinterkriget. Vi följer folket på hemmafronten i Karelen; i gränstrakterna mellan Finland och Ryssland. Vem är med vem; finns det någon som går att lita på? Vem har angivit Larjas föräldrar? Larja har sin yngre syster Pola att ta hand om. Hon har fått ett barn med en solat som överger både henne och barnet. Larjas buabo, farmor, är döende. Hon är byns gråterska och sjunger folk ut ur livet och även vid bröllop. Hon ser att Larja kommer att efterträda henne. Larja har gåvan. Berättelsen innehåller många fina djur- och naturskildringar. Fåglar förekommer ofta. Jag ger mina tårar är en fristående fortsättning på Innan fåglarna vänder åter. Och det ska komma en del till så nu får jag vän ta igen. Jag gillar Merja Mäkis romaner. De handlar om vanliga människor i pressade situationer; vänskap, kärlek, svek. Och liv och död, förstås.

Titel: Jag ger mina tårar 

Författare: Merja Mäki

Översättare: Mattias Huss

Förlag: Historiska Media

Antal sidor: 398

Innan fåglarna vänder åter

23 - åriga Alli - Maria Avala är protagonisten i Mirja Mäkis strålande debutroman, Innan fåglarna vänder åter. Hon bor vid sjön Ladoga som hon älskar. Familjen är fiskare och det vill Alli också bli. Det är hennes dröm. Men det tycker inte mor. Alli får gå i lära hos en läkekunnig gumma. När det 16 månader långa  vinterkriget bryter ut dröjer det inte länge förrän det blir tal om evakuering. Alli blir skickad genom skogarna med en dräktig ko. I Rosa Liksoms senaste roman, Älven, finns en motsvarande vandring. Fast då är det lapplandskriget det rör sig om.  Familjen Avala ska samlas hos Allis farbror i Österbotten. Där är naturen helt annorlunda och det är platt och blåsigt. Där är man bönder och sedvänjorna skiljer sig åt. Alli är läraktig och frun i huset gillar henne. När det kommer till att göra piroger är det Alli som står för undervisningen. Karelska kvinnor föds med ett pirogkavel i handen, skämtar hon. Svägerskan Sylvi är höggravid med Allis brors, Tuomas, barn. Tuomas är ute i kriget. Alla har någon som är ute i kriget, har stupat eller är saknad. När Sylvi måste föras till 29. krigssjukhuset för att föda är det Alli som följer med. Sylvi är sjuk och svag och plötsligt står Alli där med sitt moderlösa brorsbarn, Laina, i famnen. På sjukhuset träffar hon en man som blivit invalidiserad i kriget. Och Alli får följa med hem till hans föräldrars gård som sommarhjälp. Överallt gör hon sig omtyckt för sin duglighet och sin arbetsvilja. Alli längtar hem till Karelen men inte direkt till sin mor. Alli förstår inte vad mor har emot henne. Och hon förhärdar sitt hjärta. Den skadade Vilho får ta emot hennes tankar och hon hans. Det är en vacker kärlekshistoria som långsamt utvecklas. Han tycker inte att han har mycket att erbjuda henne, men hon ser annorlunda på saken. När Alli efter flera år övermannas av hemlängtan och åker hem till Karelen finner och att somligt är nerbränt och annat har ryssarna monterat ner och tagit med sig hem. Innan fåglarna kommer åter är en roman att tycka mycket om. Det är väldigt mycket en kvinnornas roman. En tycker sig vandra vid Allis sida. Hon har fått lära sig vad det är att höra hemma och inte höra hemma. Krigets fasor och förluster är hon bekant med, men hon har funnit sin väg. Det var visserligen inte det hon drömt om, men det är vad hon vill. Jag ser fram emot Merja Mäkis nästa  roman.

Titel: Innan fåglarna vänder åter

Författare:Merja Mäki

Översättare:Mattias Huss

Förlag: Historiska Media 

Tryckår: 2023

Antal sidor: 397                                                                                                                                                                                                                                                                   

Mor, lilla mor

Pia Ingström är litteraturredaktör på Hufudstadsbladet. Inte utan min mamma är titeln på hennes essäistiska, självbiografiska bok som just kommit ut. Undertiteln är: Böcker Beckis Istanbul och Karelen. "Jag själv" kallar hon första avdelningen. "Min mamma" är rubriken på det andra och kortare avsnittet. Allt bygger på två dagböcker av mor och dotter och intervjuer med morbröder och mammas bästa väninna.
Pia Ingström berättar distanserat - och roligt! - om sin uppväxt och ungdom med två somrar av utvecklande och omtyckt sommarjobb på Beckomberga, språkstudier i Istanbul, läsning av terapeutisk litteratur som Glaskupan av Sylvia Plath, Mary Barnes av Mary Barnes och Joseph Berke, Sybil av Flora Rheta Schreiber, Dibs söker sig själv av Virginia Axline och Ingen Dans på rosor av Hannah Green - titlar som många läste på det psykologiseranade 70-talet.
Pia Ingströms föräldrar, Voukko och Göran, gick många terapikurser bl. a. för faderns alkoholproblem. De skildes när Pia var tonåring och mamma fick försörja barnen som s. k. manschettproletär i arbeten som butikskassörska och kontorist.
Modern tog i giftet ett kliv uppåt på samhällsstegen. De finska klassresorna blev inte så dramatiska eftersom medelklass och överklass är tunnare samhällsskikt i Finland än i Sverige. Klasskillnaderna mellan mor- och farföräldrarna blir tydliga vid middagsbordet.
Hos farföräldrarna äter man i det kombinerade mat- och sovrummet och farmor är både värdinna och köksa. Mormor sitter vid spisen och äter på uddaporslin medan gästerna sitter vid köksbordet när man äter hos mormor och morfar.
Det karelska arvet väger tungt. Pia Ingström citerar en annan karelska, nämligen Eeva Kilpi.
Voukko Ingström läste Gränslöshetens tid och kände igen sig i barndomsskildringen.
Karelarna är kända för sin självkänsla och gästfrihet. En av morbröderna lovar sig själv att han ska skaffa ett eget hem där ingen kommer oinbjuden över tröskeln. Detta efter att han fått flytta sitt "sovrum" in i en garderob när moster och kusinen flyttade in.
Men "Upp med humöret fast hjärtat ruttnar", säger karelarna.
Voukko Ingström blev en fantastisk mormor till sina bastublanka pojkbarnbarn. Hon var en mönsterpensionär som skötte sina friskvårdsförpliktelser och gick på konstkurs.
Ett uppfriskande anarkistiskt drag har gått i arv från mor till dotter.
Omslagsbilden av den 21-åriga Voukko är tagen av Göran Ingström.