Hamnet

Hamnet - eller Hamlet - av Maggie O’Farrell handlar egentligen om Hamnets föräldar och i synnerhet om modern, Agnes eller Anne. Fadern är namnlös i romanen, men det är ju William Shakespeare. Romanen handlar också om att vara tvilling. Hamets  tvillingsyster heter Judith. De är varandras allt. Föräldrarnas kärlek till varandra, kärleken mellan föräldrar och barn och kärleken mellan Hamnet och Judith skildras känsligt. 1596 kommer pesten till England. Skildringen av hur den tar sin början med en loppa i Alexandria och hur den sedan via katter, råttor och människor sprider sig vidare mot Europa är helt fantastisk. När den når Stratford - upon - Avon drabbas familjen Shakespeare - och naturligtvis särskilt Agnes - av en namnlös sorg. Ett utav barnen dukar under för pesten. Agnes sorg är fullständigt  hjärtslitande. Fadern befinner sig i London och även om han älskar sina barn har han inte samma närhet till dem som Agnes. Hennes utveckling från övermodig ung flicka som vandrar omkring i skog och mark dagarna i ända och skaffar sig kunskaper om läkande växter till att hon är en så gott som ensamstånde trebarnsmormor är väldigt fint framställd. Maggie O´Farrell har stora kunskaper om livet på landet på 1500 -talet; yrken, seder och bruk; trosföreställningar och mängder av annat av kulturhistoriskt intresse. Ändå är vår lilla bokcirkel inte nöjd. Vi hittar inte så mycket att diskutera, helt enkelt. Författaren har bra på fötterna; språket är oklanderligt och ämnet är intressant i sig. Jag är glad att jag läst boken, men lite snopet känns det. Kanske var förväntningarna för högt uppskruvade?

Titel: Hamnet

Författare: Maggie O´Farrell

Översättare: Malin Bylund Westfelt

Förlag: Sekwa

Tryckår: 2021

Antal sidor: 387                                                                                                                                                                                                        

Helgfrågan v. 31 2022

Mias bokhörna Helgfrågan Sommar är lite annorlunda mot ordinarie helgfråga. Det förekommer inte någon fråga. Ni får däremot tipsa om böcker, resmål, tv-program och recept, det får gärna ha en anknytning till böcker. Det kan vara ett recept ur en roman till exempel eller ett tv-program som bygger på en bok. 

Är inte säker på att Netflix - serien Ozark bygger på någon bok, men bra är den. Men den är ganska rå och cynisk och ett människoliv mer eller mindre kvittar kartellen lika. Det är pengar som gäller. (Men - när är det inte det?) Känsliga själar varnas. 

Maggie O´Farrells Hamnet står näst i tur på läslistan. Adlibris: "I 1500-talets England förälskar sig en fattig latinlärare i den excentriska Agnes. Hon vandrar runt på familjeägorna med en falk på axeln och är lika fruktad som eftertraktad för sina kunskaper om läkeväxter. Mötet leder till äktenskap, de flyttar till Stratford och får tre barn: dottern Susanna och tvillingarna Hamnet och Judith. Agnes går in i rollen som omsorgsfull mor och fru, samtidigt som hennes mans författar­karriär börjar ta fart och pesten härjar runt om i landet.  När hans tvillingsyster blir svårt sjuk är det den elvaåriga Hamnet som ger sig ut för att hämta hjälp. Men tragiskt nog är det istället han själv som dör. Fyra år senare skriver hans far tragedin Hamlet." 

Ett hjärtslag från döden

Irländska Maggie O´Farrells självbiografiska roman Jag är, jag är, jag är  har undertiteln Ett hjärtslag från döden och handlar om hennes nära - döden - upplevelser vid olika tillfällen i livet. Hennes roman både rör och berör. En del av berättelserna är rent smärtsamma att läsa. Jag tänker t. ex. på hennes beskrivning av åttaåringens upplevelse av hjärnhinneinflammation. En kan undra över hur hon kan minnas allt så tydligt. Visserligen förstår en att det var en traumatisk upplevelse som satte sina spår både fysiskt och psykiskt för resten av livet. Ingen talade med henne; ingen förberedde henne utan talade bokstavligen och bildligen över huvudet på henne. Andra kapitel handlar om de förtvivlade försöken att få barn; ett dramatiskt akut kejsarsnitt, missfallen och de ständiga kasten mellan hopp och förtvivlan. Ett annat avsnitt handlar om den lilla dotterns kamp med sitt kroniska eksem. Starkt och naket berättar modern om flickans lidande och hennes förtvivlan över att inte kunna överta dotterns plågor. En lever med. Det är mycket skickligt gjort. Maggie O´Farrell citerar en hel del författare alltifrån Sylvia Plath i titeln till Thomas Hardy, Andrew Marvell, John Donne osv. Tillsammans med Hilary Mantel försvarar hon det ofödda fostrets rätt till liv. Ett par andra kapitel handlar om  drunkningstillbud  och andra om överfall med förhinder. Jag får lust att läsa allt vad Maggie O´Farrell skrivit. Maggie O´Farrell är gift med den engelske författaren William Sutcliffe. Tillsammans har de tre barn och bor i Edinburgh. Romanen är översatt av Malin Bylund Westfelt. etta. Sekwa förlag.

Reselektyr

Efter att ha tänkt mycket och länge; valt och förkastat; tänkt om och inte hittat det jag tänkt (ligger klart kvar i stugan vid havet) så har jag landat på en japansk klassiker och en irländsk nyutkommen  självbiografisk roman.
Soseki Natsume är en älskad, klassisk japansk romanförfattare född i Tokyo 1867. Efter universitetsstudier blev han lärare i engelska, åkte till London i tre år på ett stipendium. Där blev han förälskad i Shakespeare. När han återvänt till Tokyo tog hans författarkarriär fart och han debuterade med Botchan, en utvecklingsroman som fortfarande läses i Japan. Den handlar om pojken Botchan som mister far och mor och får en liten del av arvet av sin äldre bror. Botchan får arbete som mattelärare på den lilla lantliga ön Shikoku, så fjärran från storstadsvimlet i Tokyo. Medan amerikanerna läser om Huckleberry Finn och Holden Caulfield så har japanerna sin Botchan. Kokoro är en annan av Natsumes odödliga romaner. Vill du veta vad jag tyckte om den går det bra att klicka på titeln!

Maggie O´Farrells senaste roman har titeln Jag är, jag är, jag är. Ett hjärtslag från döden från döden. Författaren föddes i Nordirland och bor numera i Edinburgh. Den här romanen är hennes åttonde och hennes mest personliga. "Hela boken utstålar humor, ärlighet och självinsikt. Det är oerhört rörande, roligt, skickligt och allvarligt," säger författaren till Sorgen bär fjäderdräkt, Max Porter. Aldrig är vi så levande som när döden snuddar vid oss. 

Kanske får jag tid att virka några rutor på något som så småningom är tänkt att bli en pläd. Vad vet en? Om inte virknålen ryker i säkerhetskontrollen, förstås.

Helgfrågan v. 39

Mias helgfråga gäller bokmässan även denna vecka. Jag kan inte vara ensam om att inte vara på mässan en enda dag. Men jag får agera som om.

 Vad ska man köpa? 

jag tror mig ha lånat den här bilden av enligt O

Någon speciell bok av någon speciell författare?

Jag skulle ge mig på jakt efter Maggie O´Farrell och hennes bok, Ett hjärtslag från döden. Att skriva om döden och hylla livet är titeln på det seminarium som idag tycks ha blivit inställt.

Bonusfrågan gällde om det finns något annat en kan köpa på mässan.

Jadå, det brukar finnas fina anteckningsböcker, pennor, bokmärken, muggar, kylskåpsmagneter, kort på författare och en massa annat som jag inte riktigt kommer på nu .

En smakebit på søndag

"Om ni, som jag, aldrig hört ett vapen avfyras på nära håll så kan jag tala om för er att ljudet är fullständigt bedövande. Magnesiumfärgade blixtar exploderar

i huvudet, i öronen ringer en trestruken ton ur någon aria och bihålorna fylls med tjära.  -  Jag inser att jag duckar, hukar mig och sätter händerna mot huvudet medan lillen är märkligt oberörd. Han suger fortfarande på tummen med huvudet lutat mot mammas hårsvall. Nästan som om han vore van vid det här. Nästan som om han hade hört det förut. Jag sträcker på mig igen. Jag tar bort händerna från öronen. Långt borta spurtar en figur fram genom undervegetationen. Min fru vänder sig om. Hon bryter vapnet över armen. Hon visslar på hunden. "Haha", säger hon innan hon försvinner runt knuten. "Där fick han så han teg." Min fru, det bör sägas, är galen. Inte i bemärkelsen måste-medicinera-och- sluten avdelning-och män-i-vita-rockar - fast ibland undrar jag om det inte kan finnas en sådan historik - utan på ett mer nyanserat, socialt accepterat, mindre iögonenfallande sätt. Hon tänker inte som andra."
Från sidan 11 i Det måste vara här av Maggie O´Farrell
Marie på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss varje söndag att bjuda varandra på en smakebit av det vi just läser. Naturligtvis utan spoilers. Fler smakebitar HÄR.

Sommaren utan regn

"Konstigt väder skapar konstiga beteenden" sägs det i Sommaren utan regn av Maggie O´Farrell, Etta förlag i översättning av Malin Bylund Westfelt. Jag tror nog att det som händer i romanen hade hänt även om inte juli 1976 hade varit så rekordvarmt. Familjen Riordan i London, bestående av mamma Gretta, pappa Robert, Michael Francis, Monica och Aoife. Dessutom finns sonhustrun och Monicas andre man, Joe, och hans två döttrar som inte gillar Monica. Aoife har rymt till New York och lever ur hand i mun tillsammans med kackerlackor och möss i ett minimalt rum där badkaret och köksbordet är en och samma möbel och sängen fälls ut ur ett skåp. Men hon har pojkvännen Gabe som hon tror att hon kanske tycker om. Alla har de hemligheter för varandra och saker som de inte vill tala om. Allt ställs på sin spets när fadern sin vana trogen ska gå ut och köpa kvällstidningen men sedan inte kommer tillbaka. Modern kallar hem sina barn. Döttrarna är inte on speaking terms och sonen fruktar att hans äktenskap är på upphällningen. Gretta får ett samtal från Irland. Någon tror sig ha sett Robert. Och det vore inte så konstigt eftersom både Gretta och Robert kommer därifrån. Hela familjen åker dit. Flera familjehemligheter kommer i dagen. Syskonrelationerna skildras utmärkt. De intar sina ursprungliga positioner i förhållande till varandra. Och till modern. Monica och Gretta har alltid stått i ett väldigt nära förhållande, och när Gretta avslöjar sina (och Roberts) länge och väl dolda hemligheter är det Monica som tar särskilt illa vid sig. Gretta är en oförutsägbar naturkraft; överviktig och tablettberoende, men oemotståndlig i all sin absurditet. Även om mycket ordnar upp sig på slutet har jag flera frågor att fundera vidare på. Sommar utan regn är lättläst utan att vara lättviktig; psykologin bär upp mycket och dessutom finns det en spänning som gör Sommaren utan regn till en bladvändare.