The Woman in the Window

Anna Fox är barnpsykolog. Hon lider av posttraumatiskt syndrom och agorafobi. Hon går inte utanför hemmets väggar;  håller sig för sig själv, tar sina många mediciner lite hur som helst och när som helst. Allt sköljs ner med sprit. Anna spionerar på sina grannar och hon fotograferar. Och det är hemska saker hon får bevittna, men vem tror på en kvinna som knaprar starka mediciner och dricker för mycket. Ibland blir en upprörd på hennes vägnar. Andra gånger tvivlar man på henne. Men här Anna litar konstigt nog helt på sig själv i det här avseendet.  För att få tiden att gå ser hon massor av klassiska svartvita filmer; gärna Hitchcockfilmer. Svartvita filmer var ett intresse Anna och hennes man hade gemensamt. Dessutom bedriver hon en slags terapi på nätet för vuxna personer. Gamla Lizzie månar hon särskilt om. Kvinnan i fönstret av AJ Finn kan till en början påminna om Kvinnan på tåget av Paula Hawkins men själva upplösningen är bättre i Hawkins bok. Kvinnan i fönstret är i långa stycken väldigt spännande och bjuder på många överraskningsmoment, men i mitt tycket blir slutet lite väl kaotiskt och invecklat. På samma gång som berättelsen krånglar till sig börjar Anna återhämta sig. Det kommer bokstavligen och bildligen att gälla livet för henne och då handlar hon efter sin överlevnadsinstinkt. Då vet hon i alla fall att hon vill leva. Och jag visste i alla fall att jag måste läsa Kvinnan i fönstret till slut för att se hur det hela skulle avlöpa. Ett litet plus är alla referenser till filmer och böcker. Om jag hade satt betyg hade det blivit tre stjärnor av fem.

En smakebit på søndag

Albert Bonniers förlag

"Hennes man är hemma när som helst. Den här gången kommer han att ta henne på bar gärning. Inte så mycket som en gardinremsa, inte så mycket som en persiennlamell skymmer insynen i 212:an - det klassiska våningshuset i roströd sten där de nygifta makarna Mott bodde förut, fram till för inte så länge sedan, fram till att de inte var gifta längre. Jag träffade aldrig vare sig mr eller mrs Mott, men det händer att jag tittar till dem på nätet: honom på Linkedin, henne på Facebook. Deras bröllopslista på Macy´s finns kvar. Om jag ville skulle jag kunna köpa matsilvret till dem. Som jag sa: inte ens några gardiner. Så 212:an stirrar tomt ut över gatan, rödbrun och naken, och jag stirrar tillbaka, iakttar frun i huset medan hon leder sin byggnadsentreprenör in i gästrummet. Vad är det med den här adressen? Det är hit kärleken kommer för att dö."

Från sidan 11 i Kvinnan i fönstret av A J Finn, Albert Bonniers förlag, i översättning av Klara Lindell.

Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i läsutmaningen  En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på en smakebit av det vi just läser. Naturligtvis utan spoilers. Fler smakebitar HÄR

North to Alaska

Eowyn Ivey som debuterade med The Snow Child, är född i Alaska och bor fortfarande där med man och två barn. Snöbarnet heter boken på svenska, i översättning av Klara Lindell på Bazar förlag 2013.
Nu har jag läst Snöbarnet, men jag tycker att omslaget på originalutgåvan är vackrare så jag väljer den bilden. 
Ett medelålders, barnlöst par flyttar från Pennsylvania till Alaska på 1920 - talet.
Mabel är dotter till en litteraturprofessor och Jack har inte heller någon erfarenhet av det hårda arbete som väntar en bonde i Alaska. Klimatet är hårt. De bor ensligt, men stiftar efter en tid bekantskap med Esther och George och deras söner, speciellt då Garrett, som blir till stor praktisk hjälp.
Mabel och Jack sörjer ett barn som dött för dem och har väl gett upp hoppet om ett nytt.
Naturen och djurlivet beskrivs alldeles fantastiskt av författarinnan. Det märks  att hon är på mammas gata.  Skogen, pulsandet i snön, rävar, vargar, en och annan björn och järv; jakt och fiske - man tycker sig vara där.
En dag bygger Mabel och Jack ett snöbarn och förser henne med röd halsduk och mössa. Nästa dag ser man ett barns svaga fotspår i snön; mössa och halsduk är borta. Mabel spanar envist och en vacker dag ger spaningarna utdelning, men när hon berättar om den skygga, ljushåriga lilla flicka hon skymtat i skogen misstänker man att Mabel blivit "stugsjuk" och tappat kontakten med verkligheten. 
Men Jack och alla de andra får tänka om. Så utvecklar sig en vacker barn/föräldrarelation mellan Jack, Mabel och naturbarnet Faina, som helst sover ute i skogen. 
Åren går och med tiden möts även Garrett och Faina och inte helt oväntat blir de förälskade.
Det vilar något av saga och legend över den här vemodiga berättelsen. Mabel har en bok med ryska sagor i sin bokhylla och där finns en berättelse med bilder om ett gammalt barnlöst par som bygger en snöflicka. Mabel vill helst inte läsa slutet på den sagan...
Eowyn Ivey arbetade i en bokhandel där hon stötte på Freya Littledales berättelse om snöflickan som i sin tur byggde på den ryska sagan.  
Eowyn Ivey blev inspirerad.
Jag tyckte mycket om Snöbarnet, men översättaren har inte gjort sitt jobb.