Ny radioföljetong 30 mars 2021

 

Ny radioföljetong börjar på tisdag 30 mars kl 11.35. 

Kristina Gulbrandsen läser Tuktans ljuva år av Fleur Jaggy. 9 delar. 30 mars - 9 april. Tuktans ljuva år utspelar sig på ett internat beläget Appenzell. Dit kommer flickor från välbesuttna familjer. Där finns rentav en dotter till en president från ett icke namngivet afrikanskt land. Det handlar om ensamhet och utanförskap. Författaren lånar också av sitt eget liv.

Tigermannen

En enda gång har Mameh sett den vita tigern lämna broderns, Margios, kropp. Men ofta skymtar hon de gula ögonen. Margios farfar hade också förmågan att hysa tigern inom sig. Fadern stod utanför. Margio älskar sin förtryckta, förslavade mamma, Nuraeni, och hatar sin far, Komar. Nuraeni har gifts bort med Komar som sextonåring. Inte för att hon ville det men för att fäderna bestämde det så. Komar har skaffat en spis och några kokkärl, men de har inget hus att bo i så de bor vid en vägg bakom ett hus. Senare tar Komar Nuraenis vigselring och säljer den så att han kan skaffa ett skjul till familjen. Han arbetar som frisör men tjänar inte mycket. Ganska ofta går Margio hemifrån för att undvika att slå ihjäl sin far. Så småningom träffar han en flicka som han tycker mycket om och tänker sig ett fortsatt liv tillsammans med. Modern har plötsligt levt upp på ett mirakulöst sätt. Hon väntar också barn och får en liten flicka som visar sig vara föga livskraftig. Komar har blivit svårt sjuk och bunden till sängen. Mameh går helt naturligt in och sköter om honom. När sanningen om sakernas rätta förhållanden kommer i dagen grusas alla Margios planer. Den vita tigrinnan tar över och katastrofen är ett faktum. Eka Kurniawan är en indonesisk författare som skrivit den fascinerande romanen Tigermannen. Läsaren möter människor i ett fattigt samhälle; deras liv och trosföreställningar. Den magiska realismen för tankarna till Garcia Marquez. Eka Kurniawan skriver romaner, noveller och filmmanus samt är en flitig bloggare. Han räknas som en av de starkaste rösterna på dagens internationella litteraturscen. Han föddes 1975 och tog examen i filosofi vid universitetet i Yogyakarta. Skönhet är ett sår blev hans stora litterära genombrott 2016. Det blev den första indonesiska roman som nominerats till Bookerpriset. Tigermannen blev också nominerad. Ett annorlunda, spännande författarskap som jag nyfiket kommer att följa.

Titel: Tigermannen

Författare: Eka Kurniawan

Översättare: Stefan Danerek

Förlag: Nilsson

Antal sidor: 233

Utmaning: Authors&Characters - Alexander

Lyrans läsutmaning Authors & Characters handlar vecka 6 om namnet Alexander.

I Eugen Ruges mäktiga roman Den tid då ljuset avtar firas socialisten Wilhelm Umnitzers 90 - årsdag med pompa och ståt. Och som vanligt ska han få medalj. Men det är inte de förnämsta gästerna från partiet som kommer; sonhustrun Irina uteblir och även sonsonen Alexander. Han har helt andra idéer än farfadern. Fyra generationers familjehistoria skildras i det som Der Spiegel kallar "Den stora DDR - Buddenbrooksromanen".
Släktens historia skildrar DDR:s.

Under 1880 - talet var Alexander Kielland en av de stora författarna i Norge jämte Ibsen, Björnsen och Jonas Lie. Han var en samhällskritiker i Strindbergs anda. Särskilt hårt gick han fram när det gällde kyrka och prästerskap. I Skeppar Worse häcklar han religiöst hyckleri. Haugianerna var stora under den här tiden och Kielland menade att det fanns de som använde sig av sekten för egen vinning. Kielland påverkades mycket av Georg Brandes som hävdades att litteraturen skulle påvisa missförhållanden i samhället. Aleksander Kielland hade det gott ställt men kände ändå med samhällets utsatta.

En smakebit på søndag

Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser Enda regeln: Inga spoilers!

Nilssin förlag

"På eftermiddagen en helg i mars reste sig Dewi Ayu ur graven efter att ha varit död i tjugoett år. En pojke som vallade får blev väckt från sin middagssömn under ett pagodträd, kissade i sina kortbyxor, och hans fyra får for iväg mellan gravstenarna som om en leopard släppts lös bland dem. Alltihop började med ett oväsen vid en gammal grav med en namnlös gravsten och knähögt gräs, som alla kände till som Dewi Ayus grav. Hon hade dött vid femtiotvå års ålder men levde nu igen efter att ha varit död i tjugoett år. Hädanefter visste ingen hur man skulle beräkna hennes ålder." från sid 13 i Skönhet är ett sår av den indonesiska författaren Eka Kurniawan. Fler smakebitar HÄR

Däruppe är det tyst

Gerbrand Bakker är en fantastisk holländsk författare och trädgårdsmästare, född 1962. Två av hans romaner har kommit ut på svenska på Nilsson förlag och i översättning av Per Holmer. Omvägen har jag redan läst och var mycket förtjust. Nu har jag läst debutboken Däruppe är det tyst också. Gerbrand Bakker säger sig ha lärt sig att stryka ner genom att skriva texter till TV - serier. Och det finns inga onödiga ord i hans berättelser. Hans karaktärer är inga pratmakare utan snarare tystlåtna enstöringar. Helmer van Wonderen lär en känna genom det han gör. Helmer var bara 18 när hans tvillingbror Henk omkom i en bilolycka. Bilen framfördes av Henks flickvän Riet. Helmer känner sig decimerad utan brodern. Henk var sin fars son och förväntades ta över jordbruket. Helmer läser nederländsk språk - och litteraturvetenskap i Amsterdam, men beordras nu hem av fadern, som aldrig förstått sig på sonens studier. Helmer protesterar inte, men har definitivt ett horn i sidan till fadern, som nu är gammal och sängliggande och måste ha hjälp med allt. Helmer har burit upp fadern på ovanvåningen. Han möblerar om och målar om på bottenvåningen och blir som 57 - åring äntligen lite självständig. Riet tar plötsligt kontakt igen. Helmer har alltid undrat om det var honom eller Henk hon egentligen var intresserad av. Bakker beskriver landskapet och gården väldigt tydligt. Läsaren är där. Blåkråkan i trädet utanför faderns hus siar om död; de båda åsnorna ses ständigt vid varandras sida, hönsen, korna och de tjugo fåren kräver sin skötsel. Helmer ser till allt och alla. Men - hur blir det i fortsättningen? Ja, det kan en fundera över medan en otåligt väntar på nästa bok av Gerbrand Bakker.

Omvägen

Nilsson förlag

Det var gåsen på omslaget som fick mig att ta tag i Omvägen av Gerbrand Bakker. När jag sedan förstod att det rörde sig om en holländsk författare och Nilssons förlag och att Per Holmer översatt blev det ännu bättre. Omvägen handlar om en medelålders akademiker som brådstörtat och i hemlighet flyttar hemifrån Amsterdam och hyr ett gammalt hus i en avlägsen dal i Wales. En förstår att hon arbetar med en avhandling om Emily Dickinson. Ibland när hon blir tvungen att uppge ett namn kallar hon sig Emilie. Läsaren fastnar direkt i kvinnans iordningställande av gården och då i synnerhet i trädgårdsarbetet. Hon har tagit en liten släpkärra med sig och den får hon mycken användning för. Det hela är väldigt rart och trevligt, men det infinner sig tidigt stråk av svärta. Liksom i förbigående får en små pusselbitar till hennes förflutna och utan att en riktigt vet hur det gick till har en gjort sig en bild av Emilie i Amsterdam. Nu uppenbarar sig den lätt vindögde ynglingen Bradwen, som är förunderligt hemtam i huset. Han utför en del praktiskt arbete åt Emilie som trots att hon fått veta att hon inte kan bo kvar ändå fortsätter med sitt trädgårdsarbete. En avlägsen släkting till änkan Evans som ägde huset har dykt upp. Emilie är egendomligt oberörd av beskedet. Emilie tycker att det står en odör av kärring i huset. Ynglingen förstår inte vad hon menar. Jag tror att det är något helt annat hon fått vittring på. Omvägen är en spännande roman fram till sista sidan. Språket är väldigt fint. Beskrivningen av landskapet med dess djur, berg och dalar tilltalar mig. Språket passar väl ihop med det vemodiga innehållet; men humor saknas inte. Slutet överraskar.
Gerbrand Bakker har skrivit två romaner tidigare, men det tycks endast vara Däruppe är det tyst som också är översatt till svenska.

En smakebit på søndag

"Vid lunchtid inhandlade hon inte bara en skottkärra, rep och träskor. Hon lastade även en rulle hönsnät, hammare och spik på flaket. På Dickinson´s Garden Centre fanns inga studenter. Där vandrade äldre kvinnor och pensionerade män omkring med pigga barnbarn och höll fullklottrade lappar i näven, man lämnade inget åt slumpen. Dämpad klassisk musik lotsade kunderna genom gångarna, fontäner och vattenkulor porlade lika rogivande. Hon stannade längre än hon behövde, drack en kopp kaffe i kaffehörnan, tog en ny sväng förbi rosorna och köpte tre blommande plantor att ha inne, av samma sort som för trettio år sedan hade stått på fönsterbänken hemma hos farföräldrarna." Vi befinner oss i en avlägsen dal i Wales. Emelie heter kvinnan.

Från Sidan 40 i Gerbrand Bakkers roman Omvägen. Översatt ifrån nederländskan av Per Holmer.
Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger handhar läsutmaningen En smakebit på söndag. Vi delar med oss av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Fler smakebitar HÄR

Till Isabel

I Till Isabel - en mandala av Antonio Tabucchi möter en en polsk poet vid namn Tadeus som söker efter sin tidiga ungdoms kärlek, Isabel. Hon liknade ingen annan. Och hon gjorde annorlunda saker. Hennes familj var inga Salazaranhängare och Isabel gick i fransk skola vilket ansågs vara upproriskt. Liksom att välja att läsa moderna språk. Så småningom blev Isabel - troligen - revolutionär. Tadeus beslutar sig för att söka efter sanningen och att undersöka om Isabel fortfarande finns i livet. Detta beslut för honom till olika personer som haft kontakt med henne och som är försiktiga i sina utlåtanden. Dessa nya bekantskaper innebär ofta en måltid eller ett glas av någon sort. Sökandet försvåras av att Isabel använder olika namn. Tadeus måste resa omkring en hel del, men Lissabon är utgångspunkten. Som längst reser han till den forna portugisiska kolonin Macao. Någon nämner att Isabel kanske varit gravid? Tadeusz tänker. Romanen är uppbyggd kring nio cirklar som leder längre och längre in mot en kärna. Liksom i Rekviem - en hallucination flyter gränsen mellan fantasi och verklighet. Gränsen mellan då och nu är upphävd. En person består av olika personligheter. Isabel var en gåtfull person redan i den romanen. Pessoainflytandet är tydligt även i Till Isabel. Beethovens Avskedssonat spelar också en roll i romanen; Les adieux, l´absence, le retour. Till Isabel gavs ut postumt 2013 och på svenska 2017 i översättning av Viveka Melander 2017. Jag tycker att Till Isabel var en utmaning att läsa och jag kanske inte förstår allt. Om det nu är det en ska göra.  Språket tycker jag om, de filosofiska utläggningarna liksom alla samtalen och maten. Tabucchi är en gåtfull författare som jag gärna läser. Men det är svårt att skriva något om hans romaner och noveller.

Rekviem för munspel

Nilsson förlag

Rekviem - en hallucination är den italienske författaren Antonio Tabucchis första bok på portugisiska. Den kom ut 1991 och nu har den kommit även på svenska i översättning av Hans Berggren. Romanens jag vandrar omkring under en het dag i Lissabon i väntan på att träffa en berömd, sedan länge avliden stor poet. Under tiden träffar han en rad olika personer, levande såväl som döda, äter en rad förnämliga måltider, vilar sig på ett seriöst pensionat som vanligtvis inte tar emot ensamma kunder, köper Lacoste - tröjor av en gammal zigenerska och blir spådd på kuppen. Han träffar sin unge far, som säger att det är bättre att använda pennan än händerna; ett elegantare sätt att utdela örfilar. Människorna han möter delar gärna med sig av sina livshistorier. Alla är öppna och vänliga och inte sällan utmynnar samtalen i diskussion av existensiella frågor. Den korsordslösande järnvägskonduktören är emot allt modernt, till exempel minikjolar; den klassmedvetne biljardspelande hovmästaren bjuder på ett utsökt portvin; över historieförsäljaren, som egentligen är läkare och misslyckad författare, lyser poeternas måne. Han tipsar om en fin restaurang dit berättarjaget kan bjuda sin gäst. Gästen (Fernando Pessoa 1886 - 1935) och berättarjaget skålar för saudosismen, längtan efter det förflutna och gnabbas lite om vem som egentligen bjudit in vem. Rekviem är en älskvärd bok, skriven på ett mjukt och vänligt språk. Det finns inga gränser mellan fantasi och verklighet, men det gör ingenting. Romanen är en hyllning till Pessoa, Lissabon, berättelser och mat. Jag blev helt förtrollad av den här boken, men jag funderar mycket över den gåtfulla Isabels öde. Kanske möter hon i nästa Tabucchi - roman som heter Till Isabel - en mandala? Rekviem - en hallucination. Nilsson förlag 2017. Översättare: Hans Berggren.

Den tid då ljuset avtar

Den gamle socialisten Wilhelm Umnitzer fyller 90. Året är 1989. Som vanligt ska hans födelsedag firas med pompa och ståt; familj, partivänner och några andra. Som vanligt ska han få medalj. Men i år infinner sig inte höjdaren i partiet utan skickar en ersättare. Hustrun Charlotte gör vad hon kan för att Wilhelm ska bli så nöjd som möjligt. Men sonhustrun Irina kommer inte och inte heller sonsonen Alexander. Sonen Kurt, historiker,  brottas med sitt eget åldrande. Hans aptit på kvinnor visar dock inga tecken på att avta. Han har samma politiska åsikter som fadern, men efter några år i ryskt koncentrationsläger börjar han tänka om. Wilhelm och Charlotte gick i landsflykt till Mexiko under 40 -talet och återvände sedan för att bygga upp DDR. Sonsonen Alexander har helt andra idéer. Under 50 år följer en fyra generationer av familjen Umnitzer. Det gäller att hålla tungan rätt i munnen för tid och plats växlar ofta. Men familjemedlemmarna är desamma och det är genom dem en ser. Det är en storslagen roman, som i Der Spiegel kallas för "Den stora DDR - Buddenbrooksromanen". Det är högt betyg och ett välförtjänt sådant. Romanen är lättläst och innehåller skämt och allvar; sorg och glädje; kärlek och ensamhet. Familjens historia speglar DDR:s.
Eugen Ruge föddes 24 juni 1954 i Sovjetunionen. Hans far, som var historiker från Östtyskland, hade deporterats till Sibirien. 1956  flyttar familjen tillbaka till Östberlin. Ruge studerade matematik vid Humboldt-universitetet och arbetade under några år vid DDR:s vetenskapsakademi. 1988 flyttade han till Västberlin. Romandebuten kom 2011 när Ruge är 57 år med In Zeiten des abnehmenden Lichts (Den tid då ljuset avtar), som vann både Deutscher Buchpreis och Alfred Döblin-priset. Aimée Delblanc har översatt till svenska. Den tid då ljuset avtar kom ut 2016 på svenska på Nilsson förlag.