A fiery Hell

Att gå omkring på "framsidan" av centrala San Francisco med de ståtliga moderna byggnaderna omväxlande med gamla ärevördiga vackra hus, all växtlighet, parkerna, kullarna och vattnet och samtidigt läsa om medaljens baksida så som den beskrivs i Fogtown av Peter Plate, autodidakt författare som lever i San Francisco är tankeväckande. Fogtown sägs vara den bästa av alla hans böcker om staden han känner så väl.

Mama Celeste är en central figur i Fogtown. En dag när hon väntar på att socialkontoret ska öppna snubblar hon bokstavligen över en stor summa pengar. När den första chocken lagt sig beslutar hon sig - i samråd med Gud - för att använda dem på ett så anständigt sätt som möjligt.

Stiv är en ung outbildad, faderlös nybliven pappa med psykiska problem som dessutom är skyldig pengar på alla håll. Han har ingen aning om vad som förväntas av honom som pappa för han har aldrig haft någon egen.Han är väl medveten om  sin situation och har följaktligen inget hopp om framtiden.

Jeeter är en elak portvakt i huset på Allen St där Mama Celeste, Stiv  och många andra bor och som är en sorts nav i Fogtown. Han är gift med Chiclet, blåst blondin som för det mesta är hög på det ena och/eller det andra. Hon är mycket yngre än Jeeter och delar inte alls hans litterära intressen, vilket är ett bekymmer för Jeeter som gärna piggar upp sig med Nietzsche och annan kvalitetslitteratur. 

Peter Plates roman är en mörk berättelse om ett samhälle som sviker sina svaga; fattiga, arbetslösa, hemlösa, outbildade och psykiskt handikappade.  

Fogtown tilldrar sig huvudsakligen på och alldeles omkring Market Street, en lång gata som delar staden ifrån Twin Peaks i ena änden till Embarcadero i andra. Det är en klar fördel att läsa Fogtown med en detaljerad stadskarta nära till hands.

"His San Francisco is a fiery hell, where the devil rides in a squad car, and God doesn't deign to put in an appearance."--"San Francisco Chronicle" 

Next stop: San Francisco

San Francisco. Travel Guide DVD.

Den här DVD:n var riktigt instruktiv och mycket elementär och jordnära för den som besöker San Francisco för första gången.

En ung kvinna, Justine Shapiro, med rejäla skodon och ryggsäck, besöker olika områden i staden under åtta dagar.

Hon tar oss till Golden Gate Park, Haight Ashbury, Mission District, North Beach, Muir Woods, The Castro, Chinatown och Alcatraz. 

Man skulle kunna använda hennes resrutt i stort sett.

Vi har just åtta dagar på oss.

Kanske kommer denna blogg  något i skymundan under ca två veckor. Kanske inte. Det beror lite på uppkoppling och tid. Och orken...

Men - så kul ska det bli!

To be prepared

Riddarfalken från Malta skulle enligt reklamen tilldra sig i ett dimmigt San Francisco. Fint, tänkte jag! 

Som på beställning!

Bänkade mig framför TV:n och tindrade förväntansfullt.

Och, visst, den var kul. Det är alltid kul att se Humphrey Bogart le sitt hungrig-krokodil- leende som inte når ögonen med cigarren/cigarretten klistrad i mungipan, oavlåtligt fällande coola kommentarer..

Men inte såg man något av SF! Det rantades hela tiden i hotellkorridorer, men det var sällan någon förflyttade sig mellan dessa hotell.

En gång syntes i alla fall Burlington Theatre och en annan gång nämndes Union Bus Terminal.Det var ju alltid något.

Och jag säger bara svartvitt. Jag älskar verkligen svartvita filmer.

Snabbt och lätt med mycken känsla

Vanessa Diffenbaugh, själv fosterbarn, har skrivit en bok vars huvudperson, Victoria Jones, har vandrat mellan olika fosterfamiljer och ungdomshem för att så småningom vi 18 års ålder äntligen få ta hand om sig själv. Hon är ett taggigt och aggressivt maskrosbarn som skyr vänskap och kärlek och mår illa av fysisk beröring.
Blommor är räddningen - bokstavligen och bildligen.
Här finns intresset och viljan som fattas i alla andra sammanhang.
Victoria Jones sammanställer sitt eget blomsterkartotek med bilder och beskrivningar. Hon sitter på biblioteket och läser om blomsterspråket som var viktorianernas sätt att meddela sig på vad det gällde kärlek.
Victoria blir medhjälpare i en blomsteraffär och därmed kan hon hjälpligt försörja sig. Verksamheten växer samtidigt som hennes liv förändras smärtsamt och dramatiskt på det personliga planet.
I Blomsterspråket förekommer många mor - dotter - relationer - ibland rent ångestframkallande.
Detta är Vanessa Diffenbaughs debutroman. Den har sålt otroligt bra i många länder. Och jag tycker att det är en älskvärd och bitvis gripande bok; lätt- och snabbläst feel-good- roman, men inte helt utan någon sorts ärende.
Vanessa Diffenbaugh har skapat ett nätverk som har till syfte att stötta ungdomar i övergången mellan fosterhem och vuxenliv, Camellia Network.
Kamelia betyder på blomsterspråket "Mitt öde vilar i dina händer".
Victorias blomsterlexikon finns på slutet i boken.

Ett plus är miljön. Jag har läst med San Franciscokartan nära till hands.
Den här boken är lätt att angripa för den som gärna vill.
"Over-blown" och "eccentric" är två uttryck som används i The Independent.

Som ansvarsfull mormor har jag emellertid en annan invändning. Jag upprördes av att en kvinna torkar av en liten tvååring om mun och händer med en fuktig
disktrasa!!! Och det är verkligen en disktrasa! Den tas från torkstället!
Unbelievable!