Pachinko

Den här romanen tar sin början i Busan i Sydkorea 1910 och slutar i Tokyo 1989 och omfattar alltså hur Japans invasion av Korea, andra världskriget och Koreakriget påverkar människorna i den släkt vars historia berättas i Pachinko. Författaren Min Jin Lee föddes i Seoul i Sydkorea 1969 och växte upp i Queens i New York. En föreläsning födde idén om att skriva en roman om hur koreanerna hade det dels under den japanska invasionen och dels som arbetssökande invandrare i Japan. Koreanerna i Japan bodde ofta i Osaka i en speciell olaglig del som kallades Ikaino. Navet i den här böljande berättelsen är Sunja, som föds 1910 i en liten fiskeby på en ö vi hamninloppet till Buzan. Hon blir det enda och mycket älskade barnet till Hoonie och Yangjin. Hon växer upp till en frisk och sund ung flicka; inte speciellt söt men med en ungdomlig fräschör. Vid femton års ålder möter hon en vacker, mycket äldre man som tillhör den japanska maffian, yakuzan. Han är gift, men det får hon inte veta förrän det är för sent. Hon är gravid och Koh Hansu tycker att han mycket väl klarar av två familjer, men Sanju avvisar honom. Hansu följer  henne hela livet på avstånd och griper in när det behövs. Sanju och hennes vidare öden; giftermålet med den lungsiktige prästen som räddar henne ifrån skammen att vara ogift mor; flytten till Osaka till makens bror och svägerska samt födelsen av två söner, Noa och Mozasu. Noa var Hansus son. De båda pojkarna är helt olika varandra. Noa har läshuvud; Mozasu hatar skolan. Han slutar och börjar arbeta på en pachinkohall. Pachinkohallar är inte riktigt rumsrena; än mindre fina är de som arbetar där. Men Mozasu stortrivs och tjänar massor av pengar. Noa studerar i New York och har sitt liv där. Romanen Pachinko tar upp teman som identitet, språkets betydelse och etniska motsättningar. Män och kvinnor i fyra generationer lär en känna i denna släkthistoria som påverkas av de historiska vingslagen. En läser som förhäxad. Somliga personer fastnar mera än andra. Sunju är en sådan liksom Koh Hansu, Noa och Motzasu. Ännu en bit historia som varit mindre känd och som man inte vill tala om i Japan. Pachinko är en bred episk roman och en släkthistoria som engagerar. En får sätta sig över en del skönhetsfläckar som borde varit bortstädade av korrekturläsaren. Och visst borde det vara bekant hur författaren George Eliot stavar sitt namn.

Titel: Pachinko
Författare: Min Jin Lee
Översättare: Lars Ahlström
Antal sidor: 526 sidor
Förlag: Polaris
Utgivningsår: 2019

En smakebit på søndag

"Äktenskapsmäklerskan torde dock ha haft stora svårigheter att läsa Hoonies mor, en tystlåten kvinna som arbetade från det att hon vaknade tills hon lade sig och gjorde det som behövdes den dagen och nästa. Hon gick sällan till marknaden för hon hade inte tid med distraherande småprat, hon skickade Hoonie att handla. Medan äktenskapsmäklerskan pratade förblev Hoonies mors mun orörlig och stilla, likt det tunga furubordet hon skar sina rädisor på. Äktenskapsmäklerskan tog upp det först. Det var ju den där olyckliga saken med hans fot och den trasiga läppen, men Hoonie var helt klart en bra pojke, bildad och stark som en oxe! Hon var lyckligt lottad att ha en sådan fin son,  sa äktenskapsmäklerskan. Hon beklagade sig över sina fina barn. Ingen av hennes söner var intresserad av böcker eller affärer, men de var inga dåliga pojkar. Hennes dotter hade gift sig för tidigt och bodde för långt bort. De hade bra äktenskap allihop, menade äktenskapsmäklerskan, men hennes söner var lata. inte som Hoonie. Efter sitt lilla tal tittade äktenskapsmäklerskan på kvinnan framför sig, hennes orörliga ansikte, olivfärgade hud och sökte tecken på intresse."

Från sidan 12 i Pachinko av Min Jin Lee 

En smakebit på søndag är en läsutmaning där vi bjuder varandra på smakebiter av det vi just läser; utan spoilers, förstås. Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten håller i trådarna den här veckan.
Fler smakebitar HÄR.