Gift

Sällan har allt - text, uppläsare, musik - stämt så väl  som i  radioföljetongen Gift av Tove Ditlevsen; i uppläsning av Kristina Törnqvist. Ninni Holmquist har gjort den nya översättningen. Tove Ditlevsen är oförtjänt bortglömd i Sverige, men i Danmark har hon aldrig fallit i glömska. Gift handlar om författarinnans tre äktenskap och drogmissbruket. Favoritdrogen var petidin och hennes tredje äktenskap med den galne läkaren Carl Ryberg berodde uteslutande på hans tillgång till petidin. Det första äktenskapet med den mycket äldre Viggo F Møller erbjöd bara en tillflykt i livet. Sen kom den romantiske studenten Ebbe Munk och till sist den ögonblickliga och största kärleken Victor Andreasen, redaktör för Extrabladet. Tove Ditlevsen ristar sin text med glödstift. Orden är enkla och skoningslösa. Hon urskuldar sig inte, ber inte om ursäkt och använder riktiga namn. Hon kan inte förstå vad det är för fel med  privatlivet och varför en inte skulle kunna tala om det? "Vad är det med privatlivet som är så hemskt, att det inte får komma ut. Vad är det då som försiggår där?" Tove Ditlevsen får en att uppleva drogernas förödande makt. Hon offrar allt för en spruta petidin. Hon ljuger, förfalskar och glömmer sina barn. Näst efter drogerna kommer skrivandet. Det är viktigt för henne. Redan som 5 - åring var hon klar över att det var författare hon skulle bli. Hon skriver romaner, noveller och lyrik, som hon tycker är det viktigaste.  Romanerna Barndom, Ungdom, Gift och Vilhelms rum är självbiografiska. Man har gjort ett barn illa var den roman hon slog igenom med 1941. Tove Ditlevsens författarskap och dess betydelse för dansk litteratur har liknats vid Kerstin Thorvalls för den svenska litteraturen.  Hon har också kopplats till kvinnorörelsen och arbetarlitteraturen. 1976 dog Tove Ditlevsen för egen hand. Jag lyssnade förhäxad till radioföljetongen; de flesta avsnitten två gånger. Sedan lånade jag boken också för att läsa Vigdis Hjorths inledning. Hon avslöjar att Victor Andreasen hade ett kort förhållande med Tove Ditlevsens äldsta dotter. Tove Ditlevsens fjärde, bästa och längsta äktenskap skildras i hennes sista roman Vilhelms rum.

Gift passar in på nr 31 Läs en bok du endast lyssnar på i Mias Kaosutmaning.

En smakebit på søndag

"Som åttaåring hade Chanda Devi en gång frågat sin mor: "Mamma, hur föds bebisar?" Hennes mor blev röd i ansiktet. Hon tillrättavisade sin dotter och förbjöd henne att någonsin upprepa frågan, och framför allt inte inför hennes far. Chanda Devis mor, som kände sig bekymrad och rådvill, besökte baba på flodbanken för att få vägledning. Det här hände då han fortfarande ansågs ung, bara 102 år gammal. "Baba", sa hon efter att ha överlämnat frukt och blommor, " min lilla dotter ställer så chockerande frågor. Häromdagen ... Hur ska jag säga? Att bara att upprepa hennes fråga tycker jag är genant." Hon rättade till sin sari så att den täckte håret och såg sig om för att vara säker på att ingen tjuvlyssnade. "Hur barn föds frågade hon mig. Som mor kan jag inte ge upp hoppet om henne. Men vem kommer att vilja gifta sig med henne, baba, om hon fortsätter att ställa sådana frågor?" Baba var helt upptagen med att arrangera blommorna och frukterna i storleksordning. En tagetes visade sig vara större än ett äpple. Det fick honom att le. "Beti", svarade han," det här är Kali Yuga, ondskans och osedlighetens era. Det enda män och kvinnor behöver göra för att få barn är att hålla varandra i  handen, så stark är Kamas förblindande makt! Det kommer en tid" - hans ögon vidgade sig och rösten darrade av profetians kraft - " då flickor och pojkar håller varandra i hand innan de ingår äktenskap. Helt öppet kommer de att hålla många olika pojkar och flickor i handen. Så att alla kan se!"

Från sidorna 13 - 14 i Längtans latituder av Shubhangi Swarup

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i trådarna.

Fler smakebitar HÄR