Berättelse om ett liv

Berättelse om ett liv handlar om Peter Handkes mor, Maria Handke. Hon är bara 51 år när hon tar sitt liv med hjälp av en massa tabletter. Hon har då skickat ett brev till sonen där hon förklarat att det är omöjligt att leva längre. Som ung hade hon alla förutsättningar att bli något. Hon tog sig hemifrån och skaffade en viss utbildning och lärde sig röra sig ute i världen. Hon var glad och social. Men så blir hon kär i fel man. Han är gift och har barn och i efterhand skrattar Maria åt att hon kunde bli kär i en liten tunnhårig man som var kortare än hon. Han var banktjänsteman i det civila men lite förmer som regementskrigskassör under kriget. En tysk underofficer har emellertid fattat tycke för Maria och hon har inte mycket annat att göra än att tacka ja till hans frieri. Hon avskyr honom och räknar strängt taget med att han ska stupa i kriget. Det gör han inte. Sonen minns gräl och slag. Modern grånar, framkallar en rad aborter, vandrar mellan olika arbeten för att slippa höra att "det är i alla fall jag som drar pengar till huset". Maria blir ingen särskild och livet tycks henne allt meningslösare vilket slutligen leder fram till ett mycket välplanerat självmord 1971. Peter Handke befinner sig då utomlands för studier, men redan efter ett par månader börjar han skriva en bok om sin mor. Den är på en gång märkligt distanserad och ganska närgången. Familjen är fattig och lider av ren känslomässig misär. Mig förefaller det som om Handke respekterar och beundrar sin mor. Och att han vet att om han inte sätter igång att skriva om henne med en gång så blir det aldrig gjort. "Begravningsritualen avindividualiserade henne slutgiltigt och gjorde det lättare för alla," skriver han. Moderns döda kropp har tyckts honom så fruktansvärt övergiven och i behov av kärlek. I Berättelse om ett liv återger Peter Handke sin mor en identitet - svalt men med kärlek. Den här boken är mindre abstrakt än till exempel Långsam hemkomst som jag inte kom någonvart med. I Berättelse om ett liv finns något personligt både i förhållande till modern och till skrivandet. Peter Handke fick Nobelpriset i litteratur 2019.

En smakebit på søndag

HÄR

"Under rubriken "Diverse" stod det i söndagsupplagan av Kärntens "Volkszeitung" följande: "Natten till lördagen begick en 51 - årig hemmafru i A (G:s församling) självmord genom att intaga en överdos sömntabletter." Nu har nästan sju veckor gått sedan min mors död och jag vill gärna börja arbetet innan behovet att skriva om henne, som var så starkt vid begravningen, åter förvandlades till den dova ordlöshet som utgjorde min reaktion inför självmordet. Ja, börja arbetet: för behovet att skriva något om min mor är, även om det ibland inställer sig oförmedlat, å andra sidan så obestämt att det krävs en arbetsansträngning för att jag inte helt enkelt, vilket skulle vara likt mig, om och om igen ska hamra samma bokstav på papperet i skrivmaskinen... Enbart en sådan rörelseterapi skulle inte hjälpa mig, den skulle bara göra mig ännu mera passiv och apatisk. Jag kunde lika gärna resa bort - på väg, på en resa skulle mitt huvudlösa dåsande och slöande inte heller gå mig lika mycket på nerverna."
Från sidorna 9 och 10 i Berättelse om ett liv av Peter Handke

Läsutmaningen En smakebit på søndag administreras den här veckan av Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Fler smakebitar HÄR