Var och en sin egen bur

"Alla lyckliga familjer är varandra lika, men den olyckliga familjen är alltid olycklig på sitt speciella sätt", tyckte Leo Tolstoj. Jag upplever familjen Bird i Fågelburen av Lisa Jewell som tragisk; rakt igenom. Det hjälper inte  att författaren försöker upprätta någon sorts familjelycka i slutet av romanen. Den allra mest tragiska figuren är berättelsens huvudperson  Lorelei Bird; gift med Colin och mor till Megan, Bethan och tvillingarna Rory och Rhys. Lorelei lider av sjukligt samlande. Det inser alla utom hon själv. Hon säger att alla prylarna betyder minnen för henne. Påskäggsjakten på påskdagen är ett måste för henne och hon samlar noggrant in folieomslagen. En påskdag inträffar något väldigt traumatiskt i Bird - familjen; något som lägger sin skugga över samtliga familjemedlemmar. De når inte varandra och talar aldrig uppriktigt med varandra. Loreleis död i ensamhet och misär samlar barnen till utrymning av huset och begravning. De hjärtlösa barnen verkar inte sörja mycket. Deras agerande tyder mest på att de är lättade över att ha fått ett problem ur världen.  Fågelburen är en mörk roman som sätter relationsproblem under luppen. Jag kan tycka att familjen som samlevnadsform ifrågasätts. Lisa Jewell skriver omsorgsfullt och väl, läsningen flyter på utan problem förutom ett avsnitt strax efter mitten där berättelsen går på tomgång en stund. Jag vet inte riktigt om det finns någon att sympatisera med i Fågelburen. Jag tycker oändligt synd om Lorelei, som sviks av man och barn. Hon var säkert jobbig att leva med för hela familjen, men hon är sjuk och överspänd och borde fått hjälp. Slutet är bedrövligt. Jag vet verkligen inte om jag tänker läsa något mera av Lisa Jewell. Översättning: Christina Stalby; Printz Publishing

Helgfrågan v. 29

Mia på bloggen Mias bokhörna har samlat på sig en massa böcker och ljudböcker som hon inte bloggat om. Nu undrar Mia hur andra bloggare gör. Om vi bloggar om lästa böcker med en gång?

Bonusfråga: Läser ni något bra just nu?

Svaret på huvudfrågan är att jag antingen bloggar direkt (vanligast) eller har fört ordentliga anteckningar som kan användas vid senare tillfälle, (som inte får ligga alltför långt bort i tiden.)

Svar på bonusfrågan: Just nu läser jag (helt utanför all planering) Fågelburen av Lisa Jewell. Jag har inte läst något tidigare av den här författaren och är lite överraskad av att jag tycker att boken är så pass bra; mycket mindre feel - good än jag trodde. Snarare är den ganska tragisk. Men ännu är det för tidigt att säga något säkert.

Regnvädersläsning

Under ett par regniga, åskiga och kalla dagar maratonläste jag 31 Dream Street av Lisa Jewell.
En handfull vinddrivna existenser huserar i ett stort, ruffigt hus i Finchley i norra London.
Toby Dobbs med de stora polisongerna och det vildvuxna håret är den empatisk hyresvärden åt en sångerska, en skådespelerska, en flygvärdinna som arbetar på Stanstead, en överbliven tonåring, en gammal författare plus sångerskans alla pojkvänner.
Mitt emot 31 Silversmith Road bor Leah och hennes pojkvän den indiska sjuksköterskan Armitabh. De fantiserar om invånarna i nr 31 och Leah, som är något av en busybody à la Emma Woodhouse, beslutar sig för att hjälpa Toby med saker och ting som han inte ens vet behöver göras..
Det handlar om ensamma övergivna människor men också om medmänsklighet, levnadsvisdom och värme. Och det saknas inte humor.
Jag tycker att 31 Dream Street var en riktigt bra feelgoodroman.

Lite roligt var det också att ha åkt bussen från Stanstead till Finchley och kunna känna sig lite "hemma" i området...

Reafynd

Jag har inte läst något av Lisa Jewell tidigare. 31 Dream Street tar avstamp i London; Enfield och East Finchley. Lisa Jewell är själv född (1968) och uppvuxen i norra London.
31 Dream Street sägs vara "a wonderfully warm and insightsfull novel that will capture the imagination and soothe the soul".
Vi får väl se hur det blir med det.

Jag har inte burit något brunprickigt tidigare heller...