Systrar emellan

Ouppklarade händelser systrar emellan, en frånvarande och kontroversiell mamma och en opålitlig pappa är huvudingredienserna i Linda Olssons senaste roman En syster i mitt hus. Maria bor i ett stort svalt hus i Spanien. Kärlekssorger antyds. Vid moderns begravning bjuder hon spontant halvsystern Emma att hälsa på i Spanien. Hon ångrar sig omedelbart och känner lättnad när åren går och Emma inte hör av sig. Men - efter två år skriver Emma att hon gärna kommer. Maria bävar, men det är ju bara att hålla god min. Och det går ganska bra. Den tredje systerns, Amandas, för tidiga död och Marias och Emmas rivalitet om henne ventileras efter lång tvekan. Mamma finns som en negativ kraft i bakgrunden. Henne skulle jag vilja veta mer om. Liksom om de två papporna. Berättelsen hänger i luften. Personteckningen är grund och en lär inte känna någon karaktär i boken. Maria har inget större behov av andra människor, men konstnären Maja blir hon handlöst förälskad i och de fick några fina år tillsammans. Då levde Maria. Emma har just blivit övergiven av Olof, som Maria också en gång trodde sig vara kär i. En syster i mitt hus har vissa beröringspunkter med två andra av vårens svenska systerromaner, nämligen Aino Trosells, En egen strand och Världens vackraste man av tecknaren Lena Ackebo som slutat teckna, btw. De båda romanerna är i så fall mera berörande, tycker jag.

Njaaa...

En roman med den här poetiska titeln och med Sveriges vemodiga nationalfågel på omslaget väcker naturligtvis förhoppningar. I det här fallet infrias de inte riktigt. Linda Olsson skriver gärna om udda, lite tilltufsade existenser, ensamhet, sorg och oväntad vänskap och så är det även i
I skymningen sjunger koltrasten. Otto, 72, är en pensionerad antikvarie med stort intresse för musik och litteratur. Han är änkeman och funderar mycket över sitt äktenskap med vackra Eva, som han inte verkar ha känt riktigt. Elias är en begåvad ung tecknare som varit mobbad i hela sitt liv. Han är dyslektiker. Elisabeth är i femtioårsåldern och har tappat livslusten efter ett stort svek. Hon sitter instängd i sitt rum och tänder inte ens ljuset. En oförutsedd händelse gör att hon kommer i kontakt med de båda andra hyresgästerna i samma trappuppgång i ett hus på Söder. Det börjar hända saker med dem alla tre. Otto blir navet i den lilla gruppen.  I skymningen sjunger koltrasten är en feelgood-roman utan att riktigt vara det. Språket är det inget fel på, men människorna lever inte. Den som känns mest verklig är Elisabeth, som ändå är den som dragit sig undan livet på allvar.