Kulturkollos veckoutmaning: Hundarnas hund

Kulturkollo: Lassie, Air Buddies, Milou, Benji, Lady, Lufsen, Toto, Snobben…. Listan över hundar i populärkulturen kan göras lång. Nu vill vi höra vilken hund som är din favorit och den klarast lysande hundstjärnan på himlen.
Jag har två klart lysande hundstjärnor på himlen. De kan nog påminna lite lätt om varandra, inser jag.

Den gamle stridslystne men charmfulle bullterriern Bodger i Den otroliga vandringen av Sheila Burnford befinner sig på vandring i den kanadensiska vildmarken tillsammans med  den lilla siameskatten Tao och labradoren Luath. De drivs av sin längtan efter flocken, det vill säga familjen, som är bortrest.
De möter människor och djur, de får hjälp av indianer, pälsjägare och nybyggare, men oftast är de utlämnade till varandra för att klara alla hinder och strapatser. Det blir en slitsam vandring på höstliga stigar, över berg och floder i ödemarken. Bodger, Luath och Tao är ofta fullkomligt utmattade, de svälter och får skador, men aldrig någonsin förlorar de sitt mål ur sikte. Det är jättelänge sedan jag läste boken men jag ska snart testa den på mina små barnbarn, tänkte jag.

Den andra hundstjärnan är Buck i Skriet från vildmarken av Jack London. Buck är en korsning mellan sankt bernhardshund och skotsk vallhund. Han blir stulen och rycks upp ifrån en behaglig tillvaro och omplanteras i en grym verklighet där han måste slåss för sin existens och där slag och bett gäller. Det är en kort och dramatisk roman från 1903.

Kulturkollos veckoutmaning

Carolina på Kulturkollo undrar: "Om du kunde få ett husdjur du läst om i någon bok eller sett om i någon film till ditt alldeles egna och väldigt verkliga husdjur? Vilket hade du valt då och varför?"
Jag vet, jag vet. En labrador, en gammal bullterrier och en pimpinett siamesisk katt är huvudpersonerna i Sheila Burnfords bok Den otroliga vandringen. Det är länge sedan jag läste den, men jag minns fortfarande hur mycket jag tyckte om den och hur jag bestämde mig  för att någon gång i livet skaffa en bullterrier. 
Det var den gamle bullterriern Bodger som jag fäste mig alldeles otroligt vid.
Rosa: prinsessa av Fäholmarna gjorde inte saken bättre. Barbro Lindgrens beskrivningar av den älskade bullterriern Rosa övertygade mig att jag var på rätt väg. Än är saken inte åtgärdad, men en vet aldrig. Än är det inte för sent...

I Vår Herres hage

Kulturkollos utmaning den här veckan gäller fiktiva favoritdjur.  Ett eller flera. Jag kan tänka mig ett par stycken och säkert finns det flera om man tänker efter. I Barbro Lindgrens underbara Vems lilla mössa flyger och Korken flyger och VLMF (Vad lever man för) finns många underbara karaktärer. Favoriten är den vemodiga bisamråttan som ständig längtar hem och sitter vid vattnet och gråter en skvätt.
Ett annan liten gynnare som jag minns från mycket unga år är den tappra lilla mungon, Rikki - tikki - tavi, i

Djungelboken. Den kom ut första gången 1894, när författaren, Rudyard Kipling, var 29 år.
 Den otroliga vandringen av Sheila Burnford handlar om tre trogna husdjur som lämnats av sin familj och som sedan ger sig ut på vandring för att återfinna den. Labradoren Luath,
siameskatten Tao och - favoriten - bullterriern Bodger